En glad nyhet, och en dålig

Vi börjar med den glada nyheten. Lagena drar tillbaka stämningen i Arbetsdomstolen. Man säger att man vill börja om på nytt, lämna den här konflikten bakom sig och sikta framåt! Men jag tror mer på att man inte vill att konflikten ska blossa upp bland allmänheten och i media igen. Alltså slipper arbetarna som strejkade risken att få böter. Och fackklubben är 100,000 kronor rikare. Hoppas pengarna ges bort till nästa arbetarkollektiv som går ut i strid och vågar säga nej. Stoppa pengarna där dem behövs…

Arbetarna har vunnit en delseger alltså. Sen har man förlorat 26 arbetskamrater. Och så länge arbetare behöver lämna sin arbetsplats så är det ingen seger. Därav ordvalet ”Delseger”. Solidaritetskampanjen har nog spelat en stor roll i arbetet, men starkast, ja det har Lagenas arbetare varit. En dunk i ryggen på hela kollektivet – ni visade var skåpet ska stå och förhoppningsvis kommer ni slippa Per Ööö-hagen, Rikard Slemmo-Slettmyhr och de andra asens framtida förslag. För nu vet dom vad dom har att vänta om dom får för sig att börja racka på sina anställda.

Vad pratar du om? Jo, läs det här tidigare inlägget. Läs det här och besök den här sidan!

Den sämre nyheten.

Sverigedemokraterna.

Partiet som rensat ut alla rasister i sina led, som ska framstå som ett snällt parti som det muslimkramande etablissemanget hatar och motarbetar med lögner – har börjat trampa i diverse fällor nu. Ett utspel var väl det här som Socialistiska Partiet bidrog till. SD är ju de som tjuter högst om att dom inte får medverka i den allmäna debatten, att dom censureras och motarbetas bara för att dom inte har ”bekväma” åsikter. Well, nu visade det sig att dom var lika usla dom.  Såhär ser väl SD-Kuriren ut egentligen kan jag tänka mig?

Sen så skrev Jimme Åkesson en sjuk, rasistisk artikel som Aftonbladet publicerade. Som handlade om hur onda muslimer var. Åkesson hävdar att muslimer är ett hot som folkslag, att vi har muslimska terroristorganisationer i Sverige och annat hemskt som han hoppas ska skrämma svenskarna till rätt urnor i valet 2010.  En rätt intressant analys om detta utspel.

Mellan åtta och tolv procent av väljarnas röster, det tror Marie Demker att Sverigedemokraterna strävar efter i nästa års val. Och ska de ha en chans att klättra i opinionen så måste de definiera sig tydligt på väster-högerskalan.

- Jag tror att SD profilerar sig för att få den andel väljare de strävar efter. Partiet nöjer sig inte med att komma över fyra procents-spärren. Dansk Folkeparti ligger runt tretton procent och Front National i Frankrike mellan tolv och femton procent. Där någonstans de tänker sig de borde kunna ligga.

En annan analys på DN låter såhär..

Sverigedemokraterna har ägnat åratal åt att putsa sin fasad för att framstå som ett rumsrent invandringskritiskt parti. Men när man äntligen lyckats och får stort utrymme i medierna drar man fram sitt verkliga jag, i hopp om att skrämselpropaganda om muslimer ska ge lika stora politiska framgångar som i Danmark.

Den svenska extremhögern, där Sverigedemokraterna har sina rötter, såg judarna som den stora faran. SD riktade i stället till en början in sig på invandringen och hävdade att den hotade det svenska samhället.

– Sverige är på väg att bli ockuperat av främlingar som lever på dig och dina nära! var huvudbudskapet i partiorganet SD-kuriren i början på 2000-talet.

Men sedan förra valet har Sverigedemokraterna tydligt riktat in sig på en viss grupp invandrare, muslimerna.

Valet 2010 kommer bli en rysare. Det är nästan så man vill ligga i fosterställning och vänta ut stormen.

Vi glömmer dig inte, Hampus

Man tänker sig att nu när det är tio år sedan Björn Söderberg mördades, så ska det svämma över med vänsterbloggare som tävlar i vem som är mest emot mordet och den nazistiska rörelsen, alla med olika resultat och olika sätt att bemöta den. Bra i vilket fall som helst. Mordet på Björn är ett mord som inte får glömmas, av många anledningar. För det första var det en attack mot våran rörelse, vi som på ett eller annat sätt sitter ihop med SAC, och för det andra var det en attack på arbetarrörelsen, och då rör det alla oss som bekänner oss till olika socialistiska ideologier, även om vi är bokstavstrogna R-are eller tidningsförsäljande trotskister – alla har vi en skyldighet att som rörelse och en del av klassen – att uppmärksamma detta, sprida vidare och hålla minnet levande. Aftonbladet och liknande medier skriver ju hellre om när brats slår ihjäl varandra och ger de ”trevliga” iniativtagarna ett skjut till karriären, nu ska ju Anton Abele ge sig in i politiken, och tack vare det här ”Stoppa gatuvåldet”-tramset så har han ju en rejält fin portfölj med sig.

Nu har det dock hänt lite grejer. Den utomordentligt duktige skribenten och frilansjournalisten Martin Fredriksson har publicerat en artikel om Björn Söderbergs mördare, Hampus Hellenkant och vad denna bastard har för sig idag. Han försökte ju som bekant med att bli läkare, men jag kanske bara talar för mig själv nu – men bli opererad av en morddömd nynazist? Nä, jag skulle nog hellre ligga och dö hemma i soffan då faktiskt. Men att han inte åkte ut från sin utbildning för att det kom fram att det faktiskt var han som sköt Söderberg – utan för att han hade förfalskat sina betyg – förbluffar mig. Nu är ju inte jag ett fan av att döma människor som hamnat snett i livet med fängelse och våld, men i Hampus fall är jag redo att göra ett undantag.

Det visad sig även att Hampus fortsatt kartlägga vänsteraktivister och journalister, för info14s räkning. Samma kompisar som han hade 1999. Historien har lärt oss att den enda nazisten som går att räkna med är den som inte lever längre, och Hampus hade ju tur att han bodde i ett sådant upplyst och demokratiskt land där alla sorters slödder får en andra chans – men när man även sumpar den andra chansen så är det dags att mata honom till vargarna.

Personligen har jag inget personligt band till Björn. Jag var ung 1999, men jag minns mordet, som eskalerade i media och jag minns tevenyheterna om det. 1999 var jag inte så överdrivet intresserad av politik, men jag kommer ändå ihåg när det fanns tidningar som skrev om mordet och så, och att nazisterna var galna och en farlig rörelse man inte fick acceptera. 1999 tog hela svenska folket avstånd från nazismen, idag ser det lite annorlunda ut när partier som Sverigedemokraterna har goda chanser att komma in i riksdagen, när människor på fullt allvar kan säga att ”Men dom ska väl få demonstrera dom också? Ska inte dom få ta del av yttrandefriheten?” när man delar ut flygblad om motdemonstrationerna 6 juni. Var har det gått fel? Vad har förändrats?

Jag tror nog att människor behöver den här vetskapen om nazismens brott i modern tid, i större utsträckning. Att läsa om nazisterna i Tyskland är något vi gör under historian på högstadiet och gymnasiet, det tillhör historien nu. Men moderna nazistiska brott, som de 20-tal mord som skett i Sverige sen 80talet, alla de hundratals misshandlar och alla de våldsamma, tungt beväpnade nazistsekterna som tar plats i det offentliga utrymmet..det får vi inte lära oss så speciellt mycket om, jag fick iallafall inte göra det.

Jag tror dock inte heller lösningen är att eliten, militanta vänstergrupper ska stå i fronten för att bekämpa nazismen med våld, och göra antifascismen till ett personligt krig med nassesekterna, det isolerar bara antifascismen som faktiskt är en angelägenhet för arbetarrörelsen, och har varit sen urminnes tider. Men samtidigt vill jag inte ta avstånd ifrån antifascismen, den har ju faktiskt visat sig ge resultat – en del tveksamma, andra bra. T.ex. om det inte vore för de våldsamma antifagrupperna så hade ju säkert SMR stått och delat flygblad varje helg i centrala Stockholm, för jag menar, en namninsamling och en banderoll 500 meter ifrån skrämmer inte nazister. Det som skrämmer dem är att trycka tillbaka dem, tränga in i deras privatliv och ligga på dem tills dem faktiskt hoppar av. Det är inte så speciellt folkligt, men nödvändigt. Som arbetarrörelsen ser ut idag så kan man inte utlysa en demonstration på 6 juni och förvänta sig att hela LO-kollektivet sluter upp och vill banka nassar efter arbetet, men man ska samtidigt inte heller glömma dem och satsa på att den organiserade vänstern ska lösa klassens problem, vänstern ska fungera som en del av klassen – men inte ställa sig före och ”företräda” eller ”tala för” den. Det här problemet har en del grupper idag, och det får man väl bita i det sura äpplet och acceptera.

Vad gäller Hampus Hellenkant så hoppas jag artikeln på Aftonbladet och i Arbetaren gör sig påmind om vad du gjort, och jag hoppas att det kommer vara extra jobbigt att handla käk på Konsum på måndag, då det är prick tio år sedan du sköt Björn i hans trappuppgång.

Tack vare research.nu så finns det dagsfärska bilder på Hampus och ett avslöjande om att han fortfarande är med i gamet, och han bör behandlas som det kräk han är.

Arbetaren om att Hellenkant fortsätter kartlägga vänstern, Aftonbladet – Dömd mördare kartlägger journalister, manifestationer på måndag

Vi glömmer aldrig Björn Söderberg,

men ännu mindre glömmer vi Hampus Hellenkant.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Reinfeldts buktaleri, Bo Myre skriver 12/10, Catalonia: Anarchist prisoner goes on thirst strike after 86 days on hunger strike, Anders_S skriver Lauritzen – danska färjekungar, tusenpekpinnar skriver Ockuperade företag – socialism i praktiken eller bara en annan sorts kapitalism?, Fredrik Jönsson skriver Nazist från Folkfronten ringde

Skicka kräket till fängelset nudå!

Den kåta stofilen Roman Polanski sitter nu häktad, och har vi tur hamnar han i fängelse i USA. Hur var det nu? Tycker inte du om hans filmer? Jo, Repulsion och Pianisten ligger mig varmt om hjärtat – men rätt ska vara rätt. Du ska inte kunna gömma dig i Frankrike resten av ditt liv, ditt slemmo. Du har våldtagit en 13-åring, t.o.m erkänt det och undviker att hamna i fängelse då du trodde, med motivering till din kulturella status, att du skulle få ett milt straff. Sen fick du reda på att det skulle kunna bli 50 år (ett enligt mig ganska okej straff ändå) och då flydde du, vågade inte ta emot en Oscar för Pianisten 2003 och du har legat lågt. Men nu är det förhoppningsvis över för dig.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Väg 73 Gryt – Ösmo – Dagens bild, Anders_S skriver Svenska gangsters med serbiska kontakter och en TV-man, kimmuller skriver Dagens citat – gissa vem som sagt det

Och årets PK-blogginlägg går till….

Bloggen ”bajsporr.se” för inlägget ”Om detta må ni berätta”. Jag väljer att citera det här nedan.

När jag var liten fanns det inget som skrämde mig så mycket som nazismen. Det var som ett orosmoln som hängde över mig. Då var jag så pass liten att jag, för mitt eget bästa, inte borde fått berättat för mig vem Hitler var. Jag minns när nyheten nådde mig, familjen var på semester på Cypern och min bror hade läst om det i skolan. Jag snappade upp lite detaljer som idag är helt värdelösa eftersom de är helt osanna. Mamma sa att Hitler skulle inte döda pappa för att han var lång och blåögd och stark. När jag denna information når mina femåriga öron tror jag att pappa har träffat Hitler på ett tåg, eftersom Sverige tillät tyskarna att åka igenom.

Jag fick även berättat för mig att Hitler sköt sig själv i en bunker. Eftersom jag var fem visste jag inte var en bunker var, men jag visste var en bunke var. I min fantasi skapades därför bilden av att Adolf sköt sig i en tunna som sedan rullade ner för en kullerstensbacke. Femåriga Martina var livrädd att detta skulle hända igen och för kullerstensbackar.

Nåja, detta inlägg ska inte handla om mig och min fantasi utan jag ville bara klargöra vilken otrolig respekt jag hade för nazismens offer och hur högt jag värderade att föra historien vidare , trots många felaktigheter som jag under livets gång korrigerat.

Här om dagen läste jag Aftonbladet, som är en av Sveriges enda större ”röda” tidningar. Och läser man tidningen kommer man att läsa serierna och det är precis vad jag gör denna dag. För ovanlighetens skulle läser jag Kalle och Hobbe, som jag brukar tycka är mesig och lam. Men just denna dagen chockas jag av dess innehåll. Kalles barnvakt, eller mamma, tjatar på att han bara stökar runt och hon tar till med hårdhandskarna. Detta är ett beteende hon inte accepterar.Hon säger åt honom på skarpen. Kalle är en liten satunge, det är vad han är. Vad gör Kalle då?  Han sträcker upp högerhanden i skyn och säger ”Jawohl, mein Fürher!” Hur gammal är barnet? Och är jag den enda som reagerar på att han drar nazistskämt i tidningen i en serie som handlar om en kille som tror att hans tygtiger lever? När jag var i Kalles ålder trodde jag att Hitlers kusin skulle mörda alla i min familj och Kalle kan helt obrytt antyda att kvinnan som tar hand om honom är samma människa som står ansvarig för miljontals människors död. Och autobahn, men främst miljontals människors tragiska öde!

Skämmes ta mig fan Kalle. Skämmes.

/ Martina

Jag tänker inte kommentera och häckla det här inlägget, det är tillräckligt häcklande i sig. Jag har bara en sak att säga dig, Martina; ist ironie etwas fremdes für sie? dumm?

Och för att ge inlägget en poäng, jag vill tipsa om Septemberalliansens demonstration på tisdag, men även Lagena-arbetarnas demonstration innan, gå på båda! Det finns ingen motsättning.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Spekulanterna – 1980-talets fastighets och finanshajar, Jinge skriver Skadeglädjen den enda sanna glädjen, andread0ria skriver Kamrat Jeltsin, förmodar jag?, jesper skriver September är i rörelse

Synden straffar sig själv

Politiker är sällan kända för att ha bringat rättvisa, med oegoistiska motiv bakom, och gjort rätt för sig. Vi har alla möjliga skandaler. Vi har Monas Toblerone, spionskandalen, medlemsfusket inom ungdomsförbunden, egyptenaffären och så vidare. Det är precis som i en dålig såpa på TV, men det här, gott folk – är ”seriös” svensk politik i modern tid. Man säger ofta att den utomparlamentariska vänstern är oseriös och inte sysslar med ”seriös politik”.. då kan man ju fråga sig vad fan de ”snälla partierna” håller på med egentligen.

Jag kommer ihåg natten Anna Lindh dog. Det var lite som på film, vår tids Palmemordet. Hon hade stuckits ner helt plötsligt. Av en psykiskt stöd man. Alla pratade om det ett tag. Men för att förstå det ur ett större perspektiv än att det är en tragisk händelse, så måste vi gå tillbaka lite i tiden.

Anna Lindh var gift med Bo Holmberg, som är känd för en sak. Han var med och drev igenom psykvårdsreformen på 90-talet som slutade med att massor av farliga, psykiskt sjuka människor, slungades ut i samhället. Det finns ingenting positivt med det här. Alla som har varit i kontakt med svensk psykiatri vet att den inte är den bästa, direkt. Du får inte den hjälp du behöver, det råder extrem underbemanning och oftast ”löser” man folks problem genom att skriva ut skitmycket medicin. Skitbra för läkemedelsindustrin, inte bra för så många andra.

Ett decennium efter att Anna Lindhs make Bo drev igenom sin ”fina” reform och slaktade psykvården, så har hundratals människor mördats, våldtagits, misshandlats med mera av människor som varit i omfattande kontakt med psykvården innan. Är inte det facit nog för att man inte skulle fuckat med psykvården? Staten spar in pengar, och sveriges befolkning får ”blandas” med psykiskt sjuka människor, vilket kanske inte är så jättebra. Insider hade ett helt program om det här, vilket vred sig ganska mycket i magen.

Ironiskt nog så faller Bo’s egna fru offer för den havererade och förstörda psykvården kl 16:13 den 10 september 2003.

Innan man börjar förstöra och ändra i någonting som finns till för att hjälpa, så kanske man ska tänka på konsekvenserna. Släpper man ut hundratals psykiskt sjuka människor ut i samhället, för att dom ska ”återanpassa sig efter eget behag” – ja, är det en så jävla bra idé då?

Samma dag som Anna Lindh dog, efter att ha knivhuggits av en psykiskt sjuk människa, så högg en annan psykiskt sjuk människa ner en femårig flicka, helt oprovocerat. Detta dåd fick en liten notis, för tydligen är det skillnad på Folk och folk.

Skär inte i psykvården! Skär i politikerna!

Och på topplistan över nästa personer som borde få en kniv i sig, så kommer:
1. Carin Götblad
2. Frederick Federley
3. Johan Stael von Holstein
4. Blondinbella

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mehdi Ghezali saboterar för muslimer, Anders_S skriver Är det Säpo som är klantiga?, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Vad menar Gunnar Bergström & Jan Myrdal?, tusenpekpinnar skriver Obegriplig delning mellan kropp och medvetande i ADHD-debatten…

Det ruttnande liket som vägrar att dö

Mona ratas av väljarna, som hellre skulle se Margot Wallström eller odågan Thomas Bodström som statsminister. Det sätter ju nivån. Mona Sahlin är ett mysterium. När borgarna kom till makten började de genast att slakta välfärden, sälja bort Apoteket och satsa på elitklasser. Sen kom finanskrisen. Tusentals blir arbetslösa, ungdomar kan inte flytta hemifrån och ännu mindre få ett fastjobb. Sossarna åkte ur 2006 och har en chans att komma tillbaka nu, styra upp i grytan och allt blir bra igen – men istället väljer man en sådan mupp som Mona Sahlin. Jag är inte emot att ha en kvinnlig partiledare, det är inte där det klämmer och det är löjligt att försöka styra diskussionen åt att det-är-en-kvinna-därför-ogillar-du-det-hållet. Mona Sahlin är en jävla mupp och tack så mycket för att vi får ha alliansstyre i fyra år till – antagligen. Jag kan ju inte se in i framtiden, men med tanke på hur pass tysta oppositionen är och hur lite alternativ sossarna presenterat, så tror jag inte valet kommer gå till vår fördel. Med vår menar jag oss vanliga människor. Inte socialdemokrater.

Sossarna spökar av högerspöken, men man envisas med att profilera sig som ett arbetarparti. Värst är det ju ändå på lokal nivå, jag minns Robert Noord i min kommun. Det aset stoltserar på internet med att sossarna i Haninge ökade läskunnigheten från 60% till 88% bland sjuåringarna. Det är ju jättebra tycker jag, men det skrev han i ett sammanhang då han undviker att svara på en viss sak, nämligen att han införde avgifter på skolmaten på de kommunala skolorna. Debatten såg ut såhär:

Gustav Ingman skrev…

Sist jag hörde av Robert var när han försökte införa skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst. Efter omfattande protester som de flesta elever var delaktiga i, sabotage av talriksautomaterna och solidaritet som gick ut på att dela på talrikar samt ge bort papptalrikar togs avgifterna bort efter bara en termin. Robert Noord visade under hela processen total ovilja att lyssna på vad människor hade att säga och uppträdandet var konsekvent nedvärderande mot alla som ifrågasatte politiken.

Det är föga förvånande att han går och skriver böcker där det propageras för att socialdemokratin ska ta ytterliggare kliv åt höger. Det var ju en sådan politik han hela tiden förde när han själv var ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Haninge kommun.

Varpå, från ingenstans, svarar Robert Noord:

Under de år vi Socialdemokrater var ansvariga för skolan i Haninge genomförde vi ett otroligt utvecklingsarbete. Ett arbete som bland annat resulterade i att läsförmågan bland elever i årskurs ett ökade från 60% till 88%. Idag kan tack vare det arbetet över 93% av alla sjuåringar i Haninges skolor läsa. Hade vi inte genomfört vår nya politik hade fortfarande fyra av tio sjuåringar börjat årskurs två utan att kunna läsa.På vilket sätt är det högerpolitik att se till att alla barn får möjlighet att läsa?

Vänligen
Robert

Då ingriper en f.d elev som gått på en av de avgiftsbelagda skolorna:

Noord:

Du svarade inte på ”skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst.”

Utan började drabbla om vad bra ni gjort skolorna i Haninge. Men kritiken undvek du. Det är högerpolitik att avgiftsbelägga skolmat, mat måste man äta för att orka vara ”game” hela skoldagen och när man tar betalt för maten så sätts klasserna i s.k. A och B-lag, A-lagen är de som har föräldrar som har råd att lägga ut 500 spänn per termin på maten (vilket är ganska mycket pengar för en vanlig trebarnsfamilj i Jordbro t.ex) och B-lagen är de, där bland annat jag ingick, som gick hungriga varje dag i skolan.

Det du gjorde (jag gick i en av de berörda skolorna) kommer jag, och många fler, aldrig någonsin förlåta dig för. Personligen anser jag att du ska skjutas och slängas i ett jävla dike, för det är där man slänger såna ”sossar” dom dig.

Jag tycker att både den f.d eleven och herr Ingman får stå för slutsatsen av det här blogginlägget; med sådana sossar som Robert Noord behövs inga moderater. På Robbans facebook så stoltserar han med att han ”ätit lunch med Haninges näringsliv”, istället för att ha käkat lunch som vanliga människor i Haninge Centrum, då kanske Facebookstatusen sett ut såhär; ”Robert Noord is käkar lunch med några låginkomsttagare från Brandbergen i Haninge Centrum och delar solidariskt med mig av min mat” kanske inte lika stoltserande, men iallafall någonting man kan förvänta sig av en representant för ett ”arbetar”parti.

Meningen med det här inlägget är nog bara att få vädra lite sosseförakt, jag är inte borgerlig, nazist eller någonting annat obehagligt, jag har bara fått uppleva socialdemokrati under hela mitt liv, och sett hur det påverkat min skolgång.

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Israel står i blickpunkten!, Anders_S skriver Inte bara ungdomsoroligheter bakom bilbränderna i Göteborg, Jinge skriver Förbifart Afghanistan, mathiavelli skriver Vintern fritidsgårdarna höll öppet

Mord utan offer

En tidigare anställd erkänner att han knivskurit sin gamla chef till döds, efter att ha blivit av med jobbet.

Tänkte genast på en banderoll jag såg på Nynäsvägen, ”Trött på jobbet? Kniva chefen”. Eller som man också kan säga; det var mord. Men utan offer.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Idiotlön till bankdirektör, Anders_S skriver Att vaccinera sig eller inte, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Yttrandefrihet i kristider – lagförslag i USA ger rätt att stänga av internet, theo skriver Öppet mål för (V) när Mona Sahlin släpper planhalvan

Hellre extremister i Palestina än Kommunister i Israel

Bakgrunden till det här inlägget har sitt ursprung i den här artikeln.

Rubriken som jag använder till det här inlägget kanske verkar dummare än det låter, men jo – så ser det faktiskt ut inom vissa organisationer i Sverige. En fråga vänstern sedan urminnes tider hållt som sitt skötebarn är Palestinafrågan. En fråga som få normala människor kan tycka annorlunda om. Ja, det är förjävligt att dom blir mördade och att omvärlden är så usla på att ta avstånd – och bekämpa den här utrotningen av ett helt folk.

När man är en inbiten vänsteraktivist och gått på sisådår tio tusen femhundra nittotvå Palestina-demonstrationer, så får man ju ständigt höra att ”Israel har gjort det här”, ”Israeliska soldater har dödat såhär många Palestinska barn” och så vidare. Vad man ofta inte tänker på är att det är Israels regering som är ”the bad guys” medan det Israeliska folket får ta smällen av sin regerings rasistiska politik. Vad man inte heller tänker på är att det faktiskt finns organisationer som aktivt bekämpar Ockupationen av Palestina på olika sätt, det finns ett flertal olika vänsterpartier och många socialistiska organisationer – i det land man oftast får höra om hur elaka dom är mot Palestinierna. Fram till 1977 så styrdes Israel uteslutande av vänsterkoalitioner, sen om det var Socialdemokrati-mes-vänstern eller rock-n-roll-and-communism-partier låter jag stå osagt, men det var alltså inte öppet uttalad Liberalism som gällde. Israel hade även en stark fackföreningsrörelse back in the days, men när Likud kom till makten 1977 så började man gå mot en mer marknadsliberal smörja och idag är man ett västland i Mellanöstern. Men Sverige är ett marknadsliberalt land mitt i Europa, men ändå är långt ifrån alla i Sverige liberaler.

Men trots detta så får man höra att Israel är satans hemland och man inte på några som helst villkor får stödja dem. Helst ska man bojkotta Israeliska varor (bojkott av ett helt land är f.ö någonting som aldrig kommer fungera, tror jag) och man ska inte ha med Israel i något avseende att göra – för dom dödar ju faktiskt oskyldiga människor. Under Stoppa Matchen så demonstrerades det mot att Israel skulle spela i Malmö, och demonstrationen gick väl sådär. Man ville ju inte ens stoppa matchen på riktigt – utan satsade på ”folkfest”, dvs tusentals människor som får stå och frysa medan vänstergrupper står och säger samma saker i varenda tal, lyssna på musik och sen gå hem. Matchen kunde spelas trots att de autonoma i ”Det är vi som Bestämmer” körde sitt egna race. Inte så jättemycket att hänga i granen, trots att man minsan skulle STOPPA MATCHEN och gud vet vad man lovade och lovade.

Men ett halvår senare ungefär var det dags för ännu en ny match. Blåvitt skulle möta Hapoel Tel-Aviv FC. Direkt tänkte nog många ”Inga Israeliska lag i Sverige! Här ska protesteras!” men om man bara väntar ett par sekunder, och kollar upp vad Tel-Aviv är för lag, så visar det sig att det är ett uttalat kommunistiskt fotbollslag. Ett lag som är emot ockupationen av Palestina, rasismen i Israel och mot kriget .. och då ska man ändå envisas med att bojkotta? Borde man inte ta sina anti-ockupationsbanderoller och hejja på ett lag som bedriver kamp innanför Israels gräns – mot ockupationen – istället för att sura och vara emot laget av principsak? ”Dom representerar ju Israel” jaha? Men dom är röda och bekämpar ju för fan ockupationen? Vad är problemet i det? Bojkotta de lag som är nationalister och försvarar ockupationen istället, istället för att hacka på ”era egna” ?

Och det är ungefär här ni tänker som jag gjorde ”Anti-imperalism kan ju nästan bli en form av absurd rasism” ja, det kan det verkligen bli. Och inte för att jag är världens största RS-hejjare, men det Parti jag kritiserat i det här inlägget, Kommunistiska Partiet, attackerade RS när RS samlade in pengar till sitt systerparti (dvs ett annat trotskistiskt parti) så attackerade KP och sa att dom samlade in pengar för Israel. Det var ju inte så att pengarna gick till Israeliska statskassan eller till Ockupantkassan, utan till ett rött vänsterparti som är emot ockupationen. Även här visade sig KP’s konstiga syn på anti-imperalismen.

KP försvarar även alla länders rätt till självbestämmande, visst är det rätt och låter rätt okej – men då stödjer dem ju, okritiskt Hamas. Samma Hamas som fick pengar av Israel för att döda kommunister. Det känns som att KP tar mycket för givet, att dom ska vara goda och snälla och så vidare bara för att dom är emot Israel. Men när man börjar kolla vad kakan innehåller för ingredienser så blir den plötsligt ganska motbjudande och ingenting man vill stoppa i sig. Men det fattar inte KP, som har fått sina smaklökar bortopererade och slaffsar i sig den vidriga kakan och inte begriper hur vidrig den egentligen är.

Kort och gott; Hellre extremistiska antikommunister i Palestina – än Kommunistiska partier och organisationer i Israel.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Kattens ögon – Kattbloggning, Anders_S skriver Dåliga sociala förhållanden bakom ungdomars oro, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Ny bloggmall á la Esbati, eiz skriver Svininfluensan, kimmuller skriver Demonstration mot nedskärningar i den offentliga sektorn

Nya Västbodaskolan öppnad!

Idag har det ockuperats i Stockholm! En stor, fruktansvärt fin och bra planerad skola – Västbodasolan – har tagits av ockupanter. Budskapet från ockupanterna är glasklart – det finns alldeles för många och bra lokaler, men som man hellre låter stå och förfalla, än att man använder dom. Västbodaskolan var en populär och omtyckt skola, vilket märktes när kommunen bestämde sig för att lägga ner den. Protester, namninsamlingar, elevstrejker och olika grupper som ville ta över skolan – allt sket politikerna fullständigt i. Dom hade bestämt sig.

Under den här helgen kommer det hållas intressanta föredrag, workshops, spelningar, ett grymt fik (som faktiskt mer eller mindre är uppbyggt på grejer från nyligen bortgångna Kafe Edenborg – så vill ni uppleva Edenborg en sista gång, så har ni er chans nu! De slitna stolarna är här, borden är här – Klittyplanschen är här!) och mängder av människor har strömmat hit – och de allra flesta har haft någonting med skolan att göra. Det är fint när ockupationer inte bara attraheras av vänsterrörelsen/ockupantrörelsen, utan att ”alla utanför” söker sig dit och vill vara en del av kalaset – och det är självklart att dom får! Gamla elever, nattvandrare, lärare, folk som bor i området och allmänt nyfikna har tittat in och hälsat på. Polisen har hållit sig lugna, och vi får hoppas att det blir så. Speciellt när ockupationen är uttalad fredlig och kommer avslutas på Söndag – då vore det väl ändå jävligt onödigt att gripa in och förstöra?

Här kan ni följa vad som händer under ockupationen, här är en intervju med en av ockupanterna, här är ett Facebook-event, här finns bilder, hit kan du skicka stöduttalanden och frågor – och ta dig till platsen! Här finns en karta.

Dagens låttips: Cock Sparrer – Run with the blind

Vi lovar och svär..

Jag läste på DN att många unga ljuger i sina jobbansökningar. Tog mig för pannan och svor lite – men är det så jävla konstigt eller? Sådan som arbetsmarknaden ser ut idag så får man ju nästan muta arbetsgivaren med pengar och horor för att få ett litet fjuttigt arbete. Den statliga garantin för alla människors välbefinnande är nästintill obefintlig. Det är finanskris. Du har inget jobb och måste gå till arbetsförnedringen och söka jobb du aldrig kommer få – för att kunna få en usel ersättning av socialen. Inte så rock ‘n roll tillvaro alltså. Och ändå är det vårat fel att vi går till ams. Det är vårat fel att vi inte har ett jobb. Men ursäkta mig, jag bad inte om en jävla finanskris och jag bad inte om att få tillhöra de sent födda åttiotalisterna – de som statistiskt sett haft det sämst i hela jävla världshistorien (nåja..!)

Jag sökte massor med jobb nu i somras, när det inte såg så ljust ut att få plugga på Komvux, och jag kryddade till mina CVn – självklart. Varför ska man inte göra det? Vem bryr sig om jag skriver att jag har varit ”administrativ renhållningsarbetare” när jag egentligen åkt flakmoppe och tömt papperskorgar inne i stan? Och vem bryr sig om jag säger att jag är ”trevlig och positiv” när jag bara får en provanställning, en deltidsanställning eller en timanställning? Vem fan kommer och är glad på jobbet när man får de här usla villkoren? Glad blir jag när jag får en trygg tillvaro. Ett fast arbete och ett lån på hus. Där är jag nöjd. Men tills dess ska inte arbetsgivarna kräva så mycket.

Och idag spelar det ingen roll om du har doktorerat i något spännande ämne, du kommer ändå ha svårt att få ett arbete. Det spelar ingen roll om vi ger järnet i skolan – det ser lika kolsvart ut iallafall. Såvida du inte kan köpa dig ur den här samhällsenhetliga misären, men sådan tur har ju inte alla.

Vi borde lära av Danmark, där ser man jobbet som det är – något tråkigt man tvingas ta sig till åtta-tio timmar om dagen. Pallar man inte gå dit så går man inte dit bara. Vi svenskar ser jobbet som en välsignelse och hur tragiskt är inte det? ”Ja! Tack snälla arbetsgivare för att jag fått en timanställning hos dig! Jag kommer aldrig kunna köpa en lägenhet, kunna sätta mig ner och planera livet och jag kommer ännu mindre våga kräva min rätt på arbetsplatsen! Men tack för den här möjligheten, jag ska vara positiv, snäll, kåt och duktig!”

Dagens låttips: New Order – Thieves Like Us
Dagens surftips: Kunskapsfabriken (som äntligen kommit tillbaka!)

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Pirate Bay-bluffen?, Anders_S skriver Malmöpolisen kritiserar Lugna Gatan, Bo Myre skriver Lyssna! Safari i överklassdjungeln, 29/8, autonomak skriver Bokstaven E – nyliberalismens sista sommar?, eiz skriver Göran Skytte- en gåta.