Jag har för en gångs skull ägnat mig åt tungt kroppsarbete ett par dagar nu, och känner direkt att hockey-VM och ett par öl känns jävligt lockande. Rosa Luxemburg-boken ligger i vilket fall som helst orörd för tillfället. Detta sätter på något sätt punkten på något intressant - om man har ett fysiskt jobb är man inte särskilt sugen på intellektuella ting. Har märkt av samma sak när jag haft jobbiga jobb (alla jobb är jobbiga, men vissa är värre än andra) eller praktiserat på fabriker och dylikt. Sport, tuttar och öl är roligare än DN Kultur.

För övrigt insåg jag att jag nog verkade otrevlig mot VSF igår. Det är skitsnack. Visserligen har ingen hotat med spö - än -, men jag tror jag förebygger det! Jag gillar VSF. De är minst lika bra som Radikal Vänster i mångt och mycket, men jag tycker att de i sitt valmanifest har lite väl stort fokus på kommersialisering samt att jag faktiskt känner en viss skepsis gentemot att de faktiskt på ett eller annat sätt är kopplade till Vänsterpartiet. Men vafan, i kåren kommer de och Radikal Vänster föra samma politik. Rösta i kåren i alla fall, så till vida ni tänker rösta på dessa två partier.

Nu ska jag i alla fall återgå till ishockey, youtube och godis. Innan ni gör likadant - missa inte att Johan/Slutstadium har börjat skriva igen! Det var kanske ett tag sen, men det är vasst som vanligt. Han har tryckt ur sig fler inlägg än vad jag gör på en månad på bara ett par dagar, så surfa in på dennes blogg och läs allihopa.

Sakta men säkert har tomheten sen första maj passerat börjat fyllas av annat. Det är snart kårval här på Stockholms Universitet och jag har nyss börjat läsa lite politisk litteratur igen. Men vi börjar inlägget med första maj.

Samtidigt som det alltid är jävligt trevligt och peppande med första maj blir alltid dessa små motgångar betydligt värre på en sån här dag. Som när anarkist-svinen försöker sabba La Mano-manifestationen. Så här trött på sekterism har jag nog aldrig varit. När någon anarkafeminist står och svamlar samtidigt som resten av vänstern mest undrar vad fan vi håller på med är jag inte särskilt förvånad över att vänstern mest hatar varandra istället för att kämpa mot kapitalismen. Maken till tramsigt har jag nog aldrig varit med om!

När tramsandet var klart avgick tåget mot sergels, och när vi anlänt där hölls det tal i en halv evighet. Sen började en tre km lång promenad. Någon timme senare kom vi fram till Gamla stan och där hölls ytterligare några tal, bland annat av Gustav från SUF - schysst debut! Efter det spelade nåt jävla ska-band alldeles för länge, nästa gång ni visar er på en vänstertillställning kommer ni inte bli bemötta trevligt, för att efterföljas av internationalen.

Därpå var det tanken att det skulle bli sill-lunch på 44:an, men jag lyckades missa den med några personer före i kön, så jag gick och käkade två hamburgare på donken istället. Känn på den, trams-anarkister!
Dagen fortsatte i sängens tecken, jag var alldeles för trött för att fortsätta och gick och la mig hemma.

Annars är det snart val till kåren. Själv ska jag rösta på Radikal Vänster, och hoppas alla som pluggar på universitetet gör likadant som mig. Annars fungerar VSF väldigt bra, men de har ett inte fullt lika tufft namn och en lagom kritisk syn bör man ju alltid ha på allt som har med Vänsterpartiet, intersektionalitet och annat “svårt” att göra.

Och något glatt på slutet: SSU lägger fram ett vettigt förslag! Här vill de ha en offensiv socialdemokratisk bostadspolitik, och om jag ska vara ärlig så är förslaget faktiskt relativt radikalt. Vänsterpartiet-radikalt till och med. I och för sig säger det nog mer om högervridningen inom VP än om sossarna, men det är trots allt lite glädjande. Självklart kommer förslaget inte alls få genomslag inom sossarna, men det är ett steg åt rätt håll. Om nu ungsossarna vidhåller kraven när gammelsossarna sen vinner nästa val och fortsättar högerns skitpolitik, då kanske jag till och med kan respektera SSU.

Hur som helst, bloggat: Vänsterekonomi om matkrisen, Kim Müller om medelklassen och dess fetisch för mångkulturalism, samt webbserien Questionable Content som gör sig rolig på primitivisters bekostnad.

Idag firar vi första maj. Det är en fin dag. Det är arbetarnas dag. Hoppas alla får trevligt och imorgon känner sig nöjda. Själv ska jag inleda snart med hyllningen till de frivilliga svenskarna i spanska inbördeskriget, för att sen fortsätta med syndikalisternas första maj-tåg här i Stockholm. Ha en trevlig dag!

Återigen bråkas det i “vänsteralliansen”. Miljöpartiet går hårt åt Vänsterpartiet och egentligen borde jag inte bry mig. Om det inte var så att Miljöpartiet är det sämsta partiet i dagens opposition och antagligen kommer försämra mer än Vänsterpartiet och sossarna till exempel skulle lyckas med.

Men varför håller Miljöpartiet på så här? Jag kan lägga mig konspiratoriskt och framföra att VP och MP konkurrerar om ungefär samma väljare: utbildade personer som ser sig som radikala eller progressiva. Om Vänsterpartiet inte finns med i samarbetet inför valet är det möjligt att folk tror att en röst på vänstern är en röst på något annat än en sosse-regering. Eller så får vänstern en chans att lägga radikala förslag, vinner lite insteg hos arbetarklassen och får 10 % och ser till att S och MP inte får egen majoritet. Det hade varit absolut roligast.

Men då måste Vänsterpartiet lägga lite bra förslag också, höj kvinno- och manslöner, stoppa privatiseringarna och minska avgiftstrycket. Då kanske jag också röstar i valet 2010.

Hur som helst så känns det som Miljöpartiet försöker sno röster genom att racka ner på ett annat parti. Men så är de, politikerna.

Till ämnet kan räknas att Grön Ungdom och Jakop Dalunde gärna samarbetar vänsterut, långt vänsterut, bara de tjänar på det själva. Jävla kappvändare.

VSF (och några till?) arrangerar en festival till minnet av året 1968 - symbolen för en fet antikapitalistisk revolt. Och lite annat flams. Klistrar direkt från hemsidan:

“Var? Hemliga trädgården i midsommarkransen. Johannebergsgatan 16. Följ pilarna från tunnelbanan!

När? Hela helgen 26-27 april.

Vad? En helg fylld med fest, film, föredrag, band och musik på temat 40 år sedan studentupproren i Europa.

Vad händer mellan blocken? Trevligt mingel utlovas, mat kommer att finnas till försäljning och tipspromenad m m. kommer att finnas.

Vad gör vi på lördagkvällen? Festar och umgås till bra band, billiga ölpriser och dansvänlig DJ!

Vilka arrar? Vänsterns studentförbund Stockholm med sammarbetspartners.

Festivalschema (under uppdatering!):

Lördag 26 april

11.00-12.30. Föredrag om situationistiska
internationalen. På 60-talet började det hända saker i Frankrikes studentvärld. Kravaller, ockupationer och massmöten blev en vanlig syn på Frankrikes universitet. I denna miljö blev situationisterna en känd rörelse. Men få vet idag vad de stod för och varför de fick ett sådant genomslag. Föredragshållare: Olle Olsson i VSF Sthlm

13.00-14.30. Föredrag om kvinnokampen på 1960-talet. På 1960-talet förändrades kvinnokampsrörelsen i Europa på många sätt. Idag när feminismen är under attack är det av yttersta vikt att förstå vilka slutsatser kvinnokämparna drog då. Föredragshållare, Lena Lennerhed som är forskare på Södertörns högskola.

15.00-17.00. Film: Guy Debords Skådespelssamhället.

17.30-19.00. Föredrag om kårhusockupationen. 1968 ockuperade radikala studenter Stockholms kårhus. Biörn Torbiörnsson deltog i ockupationen och berättar om varför huset ockuperades.

19.00-01. Fest med banden Herrgårman och Östermalm. DJ och billig öl!

Söndag 27 april

13.00-14.30. Föredrag. Eva Björklund är aktiv sedan flera decennier i solidaritetsrörelser och delar med sig av sina erfarenheter.

15.00-16.30. Föredrag om majrevolten i Frankrike. I maj 1968 bröt ett massivt student- och arbetaruppror ut i Frankrike. Presidenten flydde landet och diskussionerna om att genomföra revolution började på allvar. Föredragshållare: Håkan Blomkvist, historiker på Södertörns högskola.

17.00-19.00. Film: Weahter Underground - en dokumentär om den väpnade amerikanska vänstergruppen Weathermen.

19.30-20.30. Band, öl och chill.

22.00-23.00 Daniel B. i VSF Sthlm avslutar festivalen med några ord om vad vi har lärt oss och hur vi kan använda kunskapen.”
Kom! Det blir bergis skitbra.

Afasi & Filthy visar att allt suger som ung och arbetslös. För lyrics klicka här.

Ett klassiskt fel som vänstern ständigt gör är att inte lära sig av historien, och om de väl lärt sig av historien - trott att de plötsligt har s v a r e t. Bolsjevikerna lyckades ju största Ryssland till revolution, alltså är Lenins parti den bästa av idéer. Hur såg Ryssland och världen ut då? Precis.

Samma sak tycker jag det känns som de autonoma bitvis gör. Nu är jag måhända okunnig i ämnet, men det skiter jag i och får helt enkelt rätta mig i att bli tillrättavisad. De sätter för stor tilltro till en kampmetod som var utvecklad i Italien på 1970-talet. Det funkade säkert svinbra där, men det finns inget som säger att det funkar perfekt i Sverige på 2000-talet.

Men samtidigt är det viktigt att inse att kampmetoder från förr mycket väl kan fungera idag. Ett bra exempel på det här är SAC och deras nyinförande av registret för papperslösa i Stockholm. Det måste för övrigt vara årtusendets propagandavinst för SAC, i alla fall om man bara räknar tidningarnas kultursidor.

Och när man nosar på det här nosar man självfallet till slut på organisationens roll. Det är faktiskt en del av denna diskussion. Vi har gång på gång hamnat i just den diskussionen inom SUF STHLM. Vad jag tycker att organisationen, i vart fall SUF här i Stockholm som är rätt “små”, ska fungera som är backup vid problem i klassgrund, som en funktion för att sprida klassmedvetande och för att sprida kamper. Just spridandet av kamper är väl en klyscha som autonoma rapat ur sig hur många gånger som helst, men det finns onekligen lite sanning i det. Ett exempel kan vara när de finska sjuksköterskorna strejkar till sig högre lön, och ett halvår senare börjar samma idéer och praktiker ta plats i Sverige. Möjligt är dock att sossebyråkratin förstör allt, men jag hoppas självfallet på det bästa för våra kamrater.

Jag har nyligen bytt dator med allt det medför. Bland annat ligger alla mina RSS-feeds på en annan hårddisk, så jag har ingen aning om vem som skrivit nya inlägg som spöar allt vad heter liberala tramsbloggare.

Men jag kan rekommendera en text istället, Masstrejk, parti och fackföreningar av en av mina stora (både ideologiska och på ett mer hjälte-mässigt sätt) förebilder - Rosa Luxemburg. Högst läsvärd, man ska bara ta sig igenom den kanske lite väl långa beskrivningen av kamper och dess spridning i Ryssland så blir allt intressant. Jag säger bara att om du gillar vad du läser så kommer du känna dig hemma i SUF Stockholm - federationens marxister. He he.

Annars kan vi väl ta till lite Marx såhär i desperata tider “Men arbetarklassen kan inte helt enkelt ta det färdiga statsmaskineriet i besittning och sätta det i rörelse för sina egna ändamål.”.

In your face, sossar och ml:are! Pariskommunen är för övrigt en rätt tråkig historielektion, men med några guldkorn.

Annars är Dagens Konflikt antagligen jätteläsvärd och utgör den senaste länken här till höger. Lika läsvärd som allt här till höger.

Ett sista tips är en manifestation till stöd för sjuksyrrorna och de andra yrkena som försöker höja sina löner, vad än Vårdförbundet hittar på. Det rör sig om klockan 11.00 på förmiddagen på tisdag, den 22:a april. Samling på plattan. De ska visst hänga runt lite och jävlas med politiker senare under eftermiddagen också. Förhoppningsvis blir det lyckat. Finns lite mer att läsa här under rubriken “Datum för gemensam manifestation”.

I ett samhälle där egoism belönas är folk egoister.

I ett samhälle där samarbete och altruism belönas är folk just altruistiska.

Tio personer som var för sig kämpar mot ett mål = 1 x i hastighet.

Tio personer som tillsammans kämpar mot ett mål = 10 x i hastighet.

Att argumentera för socialism behövs ibland göras på simpelt vis. Självfallet kommer jag ta bort alla kommentarer som inte håller med mig. Jag har rätt.

Folk och fä tycker ofta att politik, det kan politikerna sköta. Och politikerna avgör sen till viss del hur vardagslivet ska skötas. Samma sak med höga chefer, sånt som de tar beslut om ska beslutas om av höga chefer.

Men ärligt talat. Sköter de det bra? Knappast va. Ingenting fungerar riktigt som det ska, och det fungerar bara hjälpligt på grund av att arbetarna, i kassan på McDonalds, läraren i din skola, tunnelbanechaffisen - gör sitt yttersta. Det är de som håller uppe samhället. Hade istället makten utgått från dessa hade även deras behov och deras “kunders” behov tagits till vara och allt hade funkat bättre.

Hade folket fått styra hade vi haft toaletter i Stockholms innerstad (jag fick springa från t-centralen till hötorget här om helgen för att kunna pissa), ingen hade sagts upp för att företaget inte gick med superdupermycket vinst utan bara lite vinst och dagis och skolor hade haft tillräckligt många anställda, för alla vill sina barn så väl som möjligt.

Politikeryrket är liksom väldigt-hög-chefs-yrket en relik av ett samhälle vi borde skrotat för länge sen. Jag vill ersätta det här samhället med en demokratisk socialism. Googla på det, för fan.

Missa inte heller när mina kamrater i VSF jävlas med Academic Works, två tummar upp! Skitbra. Läs här.