När ni minst anar det..

Finanskrisen kommer nog inte bli så mycket värre än såhär, men för oss som aldrig fick ett jobb ”när det gick bra för Sverige” så har det inte varit så stor skillnad. Jag har fortfarande inte haft ett arbete, jag har fortfarande inte fått svar från alla hundratals jobbansökningar jag skickat runt, och jag slutar snart plugga på Komvux och sedan slängs jag ut i arbetslösheten och det osynliga ickefysiska våld som vår stat betvingar sig på oss. Men det var ju inte mig det här inlägget ska handla om, utan det ska handla om alla de här som har ett jobb, de som sliter på sina arbetsplatser för att vi har fått arbetslojalitet i bröstmjölken i det här chefsälskande skitlandet, de som en dag blir blåsta. Trots att du utfört världens arbete, jobbat över, tagit med jobbet hem, bjudit på fika, hälsat på chefen och skött dig väl – så måste du tyvärr gå. Hejdå, du är varslad. Hoppas det går bra.

Helt plötsligt känns inte chefens flinande och vinkande med handen så jävla roligt längre. Efter ett tag pratar ingen med dig om hur det blir att få gå. Att få gå. Du lägger ner en stor del av ditt liv på något du egentligen skiter i, tillslut kanske du börjar gilla det och bli Lojal, det värsta man kan bli gentemot ett företag. Då använder dom dig och din ”lojalitet” och har du otur så ser dom till att du vänds emot dina arbetskamrater i olika situationer, typ att du blir arbetsfördelare, och då kan ju dispyter mellan dina kollegor och dig själv uppstå, fastän du inte är chef eller på något sätt är bättre än de du ”bestämmer” över.

Företagen är rädda för att vi ska attackera dem när dom sparkar oss. Flera IT-företag har blivit utsatta för attacker internt och externt av medarbetare som tvingats gå, för att företaget inte investerar alla sina miljoner på börsen på att hålla kvar sina arbetare och hålla igång produktionen, utan hellre tar ut dessa pengar och stoppar i egen ficka och åker yatch och dricker dyr alkohol framåt helgen. Deras lyx betalar du, du, du, jag, du och du. Alla betalar deras lyx. Klassamhället uppenbara sig för en så fort man får ett arbete, när man inser att man och ens arbetskamrater sliter som djur och är skitiga under naglarna, medan eran chef sitter och degar på ett kontor, går på ”viktiga möten” hela dagarna, luktar gott och har nystrykta rena kläder. Och tjänar mycket mycket mer, för mindre ansträngning. Tillslut inser man att det är helt sjukt.

Cheferna måste förstå att det är vi som ser till att dom har det som dom har. Vi bygger deras bilar, vi serverar deras mat, vi slaktar djuren som blir till deras kött, vi transporterar alkoholen, vi säljer alkoholen, vi städar på deras toaletter efter att dom spytt ner dom dagen efter firmafesten, det är vi som hämtar deras skitungar, svarar i telefonen, kopplar deras samtal, räcker över varorna vid disken, kör deras tåg, lagar deras trasiga ledningar, stryker deras dyra kavajer och kör deras slynor till döttrar hem från Stureplan. Vi driver det här samhället, medan ni sitter bakom med piskan och förväntar er att vi alltid ska springa dit ni kommenderar. Men en dag kommer vi att lessna, historien visar att samhällen där en klass hunsas av en annan tillslut lessnar när den andra förtryckande klassen gått över gränsen, det hände i Ryssland, det hände i England, i Tyskland, i USA, i Sverige, Norge, Kina, ja.. det har hänt överallt där det varit dåligt.

Och jag kan ju säga att den dagen som ni går över gränsen och vi hugger er med en skruvmejsel i nacken så blodet rinner ner längs Armani-kavajen, så kommer ingen ambulans och hämtar er, för ambulansförarna håller på bränna ner era hem.

Ursprungsartikeln och inspirationen till detta inlägg.

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Kopplingen mellan svininfluensan och FRA, vsfstockholm skriver Är muslimerna det nya hotet?, Anders_S skriver Carnegie – fondkommissionär och investmentbank, Kaj Raving skriver Gästinlägg: Rör inte min semester!!, Jinge skriver Slutet för AIK Hockey?

Skicka kräket till fängelset nudå!

Den kåta stofilen Roman Polanski sitter nu häktad, och har vi tur hamnar han i fängelse i USA. Hur var det nu? Tycker inte du om hans filmer? Jo, Repulsion och Pianisten ligger mig varmt om hjärtat – men rätt ska vara rätt. Du ska inte kunna gömma dig i Frankrike resten av ditt liv, ditt slemmo. Du har våldtagit en 13-åring, t.o.m erkänt det och undviker att hamna i fängelse då du trodde, med motivering till din kulturella status, att du skulle få ett milt straff. Sen fick du reda på att det skulle kunna bli 50 år (ett enligt mig ganska okej straff ändå) och då flydde du, vågade inte ta emot en Oscar för Pianisten 2003 och du har legat lågt. Men nu är det förhoppningsvis över för dig.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Väg 73 Gryt – Ösmo – Dagens bild, Anders_S skriver Svenska gangsters med serbiska kontakter och en TV-man, kimmuller skriver Dagens citat – gissa vem som sagt det

Och årets PK-blogginlägg går till….

Bloggen ”bajsporr.se” för inlägget ”Om detta må ni berätta”. Jag väljer att citera det här nedan.

När jag var liten fanns det inget som skrämde mig så mycket som nazismen. Det var som ett orosmoln som hängde över mig. Då var jag så pass liten att jag, för mitt eget bästa, inte borde fått berättat för mig vem Hitler var. Jag minns när nyheten nådde mig, familjen var på semester på Cypern och min bror hade läst om det i skolan. Jag snappade upp lite detaljer som idag är helt värdelösa eftersom de är helt osanna. Mamma sa att Hitler skulle inte döda pappa för att han var lång och blåögd och stark. När jag denna information når mina femåriga öron tror jag att pappa har träffat Hitler på ett tåg, eftersom Sverige tillät tyskarna att åka igenom.

Jag fick även berättat för mig att Hitler sköt sig själv i en bunker. Eftersom jag var fem visste jag inte var en bunker var, men jag visste var en bunke var. I min fantasi skapades därför bilden av att Adolf sköt sig i en tunna som sedan rullade ner för en kullerstensbacke. Femåriga Martina var livrädd att detta skulle hända igen och för kullerstensbackar.

Nåja, detta inlägg ska inte handla om mig och min fantasi utan jag ville bara klargöra vilken otrolig respekt jag hade för nazismens offer och hur högt jag värderade att föra historien vidare , trots många felaktigheter som jag under livets gång korrigerat.

Här om dagen läste jag Aftonbladet, som är en av Sveriges enda större ”röda” tidningar. Och läser man tidningen kommer man att läsa serierna och det är precis vad jag gör denna dag. För ovanlighetens skulle läser jag Kalle och Hobbe, som jag brukar tycka är mesig och lam. Men just denna dagen chockas jag av dess innehåll. Kalles barnvakt, eller mamma, tjatar på att han bara stökar runt och hon tar till med hårdhandskarna. Detta är ett beteende hon inte accepterar.Hon säger åt honom på skarpen. Kalle är en liten satunge, det är vad han är. Vad gör Kalle då?  Han sträcker upp högerhanden i skyn och säger ”Jawohl, mein Fürher!” Hur gammal är barnet? Och är jag den enda som reagerar på att han drar nazistskämt i tidningen i en serie som handlar om en kille som tror att hans tygtiger lever? När jag var i Kalles ålder trodde jag att Hitlers kusin skulle mörda alla i min familj och Kalle kan helt obrytt antyda att kvinnan som tar hand om honom är samma människa som står ansvarig för miljontals människors död. Och autobahn, men främst miljontals människors tragiska öde!

Skämmes ta mig fan Kalle. Skämmes.

/ Martina

Jag tänker inte kommentera och häckla det här inlägget, det är tillräckligt häcklande i sig. Jag har bara en sak att säga dig, Martina; ist ironie etwas fremdes für sie? dumm?

Och för att ge inlägget en poäng, jag vill tipsa om Septemberalliansens demonstration på tisdag, men även Lagena-arbetarnas demonstration innan, gå på båda! Det finns ingen motsättning.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Spekulanterna – 1980-talets fastighets och finanshajar, Jinge skriver Skadeglädjen den enda sanna glädjen, andread0ria skriver Kamrat Jeltsin, förmodar jag?, jesper skriver September är i rörelse

Synden straffar sig själv

Politiker är sällan kända för att ha bringat rättvisa, med oegoistiska motiv bakom, och gjort rätt för sig. Vi har alla möjliga skandaler. Vi har Monas Toblerone, spionskandalen, medlemsfusket inom ungdomsförbunden, egyptenaffären och så vidare. Det är precis som i en dålig såpa på TV, men det här, gott folk – är ”seriös” svensk politik i modern tid. Man säger ofta att den utomparlamentariska vänstern är oseriös och inte sysslar med ”seriös politik”.. då kan man ju fråga sig vad fan de ”snälla partierna” håller på med egentligen.

Jag kommer ihåg natten Anna Lindh dog. Det var lite som på film, vår tids Palmemordet. Hon hade stuckits ner helt plötsligt. Av en psykiskt stöd man. Alla pratade om det ett tag. Men för att förstå det ur ett större perspektiv än att det är en tragisk händelse, så måste vi gå tillbaka lite i tiden.

Anna Lindh var gift med Bo Holmberg, som är känd för en sak. Han var med och drev igenom psykvårdsreformen på 90-talet som slutade med att massor av farliga, psykiskt sjuka människor, slungades ut i samhället. Det finns ingenting positivt med det här. Alla som har varit i kontakt med svensk psykiatri vet att den inte är den bästa, direkt. Du får inte den hjälp du behöver, det råder extrem underbemanning och oftast ”löser” man folks problem genom att skriva ut skitmycket medicin. Skitbra för läkemedelsindustrin, inte bra för så många andra.

Ett decennium efter att Anna Lindhs make Bo drev igenom sin ”fina” reform och slaktade psykvården, så har hundratals människor mördats, våldtagits, misshandlats med mera av människor som varit i omfattande kontakt med psykvården innan. Är inte det facit nog för att man inte skulle fuckat med psykvården? Staten spar in pengar, och sveriges befolkning får ”blandas” med psykiskt sjuka människor, vilket kanske inte är så jättebra. Insider hade ett helt program om det här, vilket vred sig ganska mycket i magen.

Ironiskt nog så faller Bo’s egna fru offer för den havererade och förstörda psykvården kl 16:13 den 10 september 2003.

Innan man börjar förstöra och ändra i någonting som finns till för att hjälpa, så kanske man ska tänka på konsekvenserna. Släpper man ut hundratals psykiskt sjuka människor ut i samhället, för att dom ska ”återanpassa sig efter eget behag” – ja, är det en så jävla bra idé då?

Samma dag som Anna Lindh dog, efter att ha knivhuggits av en psykiskt sjuk människa, så högg en annan psykiskt sjuk människa ner en femårig flicka, helt oprovocerat. Detta dåd fick en liten notis, för tydligen är det skillnad på Folk och folk.

Skär inte i psykvården! Skär i politikerna!

Och på topplistan över nästa personer som borde få en kniv i sig, så kommer:
1. Carin Götblad
2. Frederick Federley
3. Johan Stael von Holstein
4. Blondinbella

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mehdi Ghezali saboterar för muslimer, Anders_S skriver Är det Säpo som är klantiga?, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Vad menar Gunnar Bergström & Jan Myrdal?, tusenpekpinnar skriver Obegriplig delning mellan kropp och medvetande i ADHD-debatten…

Hellre extremister i Palestina än Kommunister i Israel

Bakgrunden till det här inlägget har sitt ursprung i den här artikeln.

Rubriken som jag använder till det här inlägget kanske verkar dummare än det låter, men jo – så ser det faktiskt ut inom vissa organisationer i Sverige. En fråga vänstern sedan urminnes tider hållt som sitt skötebarn är Palestinafrågan. En fråga som få normala människor kan tycka annorlunda om. Ja, det är förjävligt att dom blir mördade och att omvärlden är så usla på att ta avstånd – och bekämpa den här utrotningen av ett helt folk.

När man är en inbiten vänsteraktivist och gått på sisådår tio tusen femhundra nittotvå Palestina-demonstrationer, så får man ju ständigt höra att ”Israel har gjort det här”, ”Israeliska soldater har dödat såhär många Palestinska barn” och så vidare. Vad man ofta inte tänker på är att det är Israels regering som är ”the bad guys” medan det Israeliska folket får ta smällen av sin regerings rasistiska politik. Vad man inte heller tänker på är att det faktiskt finns organisationer som aktivt bekämpar Ockupationen av Palestina på olika sätt, det finns ett flertal olika vänsterpartier och många socialistiska organisationer – i det land man oftast får höra om hur elaka dom är mot Palestinierna. Fram till 1977 så styrdes Israel uteslutande av vänsterkoalitioner, sen om det var Socialdemokrati-mes-vänstern eller rock-n-roll-and-communism-partier låter jag stå osagt, men det var alltså inte öppet uttalad Liberalism som gällde. Israel hade även en stark fackföreningsrörelse back in the days, men när Likud kom till makten 1977 så började man gå mot en mer marknadsliberal smörja och idag är man ett västland i Mellanöstern. Men Sverige är ett marknadsliberalt land mitt i Europa, men ändå är långt ifrån alla i Sverige liberaler.

Men trots detta så får man höra att Israel är satans hemland och man inte på några som helst villkor får stödja dem. Helst ska man bojkotta Israeliska varor (bojkott av ett helt land är f.ö någonting som aldrig kommer fungera, tror jag) och man ska inte ha med Israel i något avseende att göra – för dom dödar ju faktiskt oskyldiga människor. Under Stoppa Matchen så demonstrerades det mot att Israel skulle spela i Malmö, och demonstrationen gick väl sådär. Man ville ju inte ens stoppa matchen på riktigt – utan satsade på ”folkfest”, dvs tusentals människor som får stå och frysa medan vänstergrupper står och säger samma saker i varenda tal, lyssna på musik och sen gå hem. Matchen kunde spelas trots att de autonoma i ”Det är vi som Bestämmer” körde sitt egna race. Inte så jättemycket att hänga i granen, trots att man minsan skulle STOPPA MATCHEN och gud vet vad man lovade och lovade.

Men ett halvår senare ungefär var det dags för ännu en ny match. Blåvitt skulle möta Hapoel Tel-Aviv FC. Direkt tänkte nog många ”Inga Israeliska lag i Sverige! Här ska protesteras!” men om man bara väntar ett par sekunder, och kollar upp vad Tel-Aviv är för lag, så visar det sig att det är ett uttalat kommunistiskt fotbollslag. Ett lag som är emot ockupationen av Palestina, rasismen i Israel och mot kriget .. och då ska man ändå envisas med att bojkotta? Borde man inte ta sina anti-ockupationsbanderoller och hejja på ett lag som bedriver kamp innanför Israels gräns – mot ockupationen – istället för att sura och vara emot laget av principsak? ”Dom representerar ju Israel” jaha? Men dom är röda och bekämpar ju för fan ockupationen? Vad är problemet i det? Bojkotta de lag som är nationalister och försvarar ockupationen istället, istället för att hacka på ”era egna” ?

Och det är ungefär här ni tänker som jag gjorde ”Anti-imperalism kan ju nästan bli en form av absurd rasism” ja, det kan det verkligen bli. Och inte för att jag är världens största RS-hejjare, men det Parti jag kritiserat i det här inlägget, Kommunistiska Partiet, attackerade RS när RS samlade in pengar till sitt systerparti (dvs ett annat trotskistiskt parti) så attackerade KP och sa att dom samlade in pengar för Israel. Det var ju inte så att pengarna gick till Israeliska statskassan eller till Ockupantkassan, utan till ett rött vänsterparti som är emot ockupationen. Även här visade sig KP’s konstiga syn på anti-imperalismen.

KP försvarar även alla länders rätt till självbestämmande, visst är det rätt och låter rätt okej – men då stödjer dem ju, okritiskt Hamas. Samma Hamas som fick pengar av Israel för att döda kommunister. Det känns som att KP tar mycket för givet, att dom ska vara goda och snälla och så vidare bara för att dom är emot Israel. Men när man börjar kolla vad kakan innehåller för ingredienser så blir den plötsligt ganska motbjudande och ingenting man vill stoppa i sig. Men det fattar inte KP, som har fått sina smaklökar bortopererade och slaffsar i sig den vidriga kakan och inte begriper hur vidrig den egentligen är.

Kort och gott; Hellre extremistiska antikommunister i Palestina – än Kommunistiska partier och organisationer i Israel.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Kattens ögon – Kattbloggning, Anders_S skriver Dåliga sociala förhållanden bakom ungdomars oro, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Ny bloggmall á la Esbati, eiz skriver Svininfluensan, kimmuller skriver Demonstration mot nedskärningar i den offentliga sektorn

Valuta för pengarna

Att få valuta för pengarna vill vi alla. Till exempel när man betalar nästan hundra spänn för en pizza så vill man ju att den ska smaka gott och man vill bli mätt. Det är att få valuta för pengarna. Eller när man betalar massor av pengar för ett besök på Gröna Lund och inser hur värdelöst och boring det är, det är inte att få valuta för pengarna.

Ingen har missat svininfluensan. Man skriver artiklar om att den sprider sig, tusentals kommer bli sjuka och många kommer dö. Folk blir rädda och vill köpa vaccin. De enda som tycker det här är kul är läkemedelsföretagen som gör supervinster när epedemier och influensor med dödlig utgång ploppar fram. Men det är inte dom jag ska skriva om, utan om den här jävla skitstaten som inte vill betala vaccin åt alla svenskar. Det kommer kosta 270 miljoner kronor. Och det vill inte staten betala. Men skatt vill dom ha, dom håvar in skattepengar och avgifter, och vill ha mer och mer – men vi som betalar skatt, vi får ingen valuta för pengarna inte. Vi betalar mest skatt i hela jävla världen, och vi har ändå dyr tandvård, usel skola, långa köer på sjukhusen och så vidare.

Borgarnas lösningar på det här är att allt ska privatiseras, så slipper man långa köer, dålig vård (eftersom då kommer konkurrensen mellan t.ex. tandläkarmottagningarna fixa kvalitén, genom att de som är sämre försvinner) men vad har privatiseringarna gjort för världen? Se på USA. Alla som haft sin obligatoriska period av USA-hat (det har alla som någon gång kallat sig vänster) har säkert sett Michael Moore’s film om det amerikanska sjukvårdsystemet, Sicko. Dom slängde folk utan sjukhusförsäkring på gatan, människor som sågat av sig flera fingrar men bara hade råd med att sy tillbaka ett av dem. Sen åker ett gäng sjuka amerikaner över till Kuba, som har statlig sjukvård, och får sina mediciner till loppis-priser och den vård dem behöver – utan att betala ett öre.

Nu är inte Kuba Sverige, men Sverige är hundratusen gånger rikare och mer utvecklat än Kuba. Och kan ett litet fattigt land i Latinamerika försörja sin befolkning på det här sättet, kan väl för fan vi det också? Vi kan skicka människor till månen – men inte se till att människor kan få vaccin när den ”stora farliga” influensan kommer till oss?

Samtidigt som staten inte har råd att betala vaccin åt sina egna skattebetalare, så har man råd att pumpa in stålar i EU, till politiker och så vidare, de flesta kan redan den här sagan. Det säger ju en hel del om prioriteringar och förakt mot vanliga människor. De feta grisarna i regeringen, storföretag o.s.v, de med stålar – de har råd med vaccin. Men de som är arbetslösa, jobbar deltid och så vidare – de kommer få riskera att dö som flugor. Det är som sagt skillnad på folk och folk.

När vi ändå talar om valuta för pengar, så kostar ett säsongskort i Stockholm 2.670 kronor! Min morsa frågade tanten i biljettluckan om man fick en egen kupé och kaffe varje resa, om man köpte ett sådant kort. Eller att det kostar 90 spänn tur och retur till stan. Också ett jävla rövarpris.

En annan valuta för pengarna är de här pissoarerna i Stockholm. Ni som känner mig vet hur jävla sur jag blev när dom införde förbud mot offentlig urinering, samtidigt som man inte fixar nya pissoarer. Nu finns det ju pissoarer – men som kostar pengar. Är dom fräscha? Inte det minsta. Betalar jag en tia vill jag minsann ha en fräsch, fin, klorinluktande toalett som spelar popmusik från en liten bandspelare medan jag pissar. Ska jag få en nedpissad, sunkig och vidrig pissoar – såsom de allra flesta faktiskt är – så undrar jag varför jag ens ska behöva betala? Betalar man så vill man ju ha valuta för pengarna…

För övrigt ljög Blondinbella om att hennes blogg var en vinstmaskin. Hah! Där fick du snorunge.

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Solidaritet, Björn Nilsson skriver Inspirationen sinar, Jinge skriver E-postspam kan vara roligt, Lukas skriver Gör det inte dyrare att åka kollektivt, acidtrunk skriver Gala för Ship to Gaza, Anders_S skriver I gudars skymning

Jag har inte heller råd, men jag löser det ändå

Jag läste på mina kompisars blogg, Vardagspussel, ett inlägg av planekonomen, som handlade i stort om hur han inte kunde få det att gå runt i somras, att han skissade upp en extremt seriös budget på sin dator, och att den sprack efter ett tag. Precis som Planekonomen hade jag inget jobb i sommar, och även jag levde på skatteåterbärgningen samt lite undanstoppade delar av mina gamla CSN-bidrag.

Som det ser ut idag så är det svårt att få jobb och att få ekonomin att gå ihop. Vår valuta suger rent utsagt och våra matpriser är skrämmande. CSN har inte ändrat storleken på studiebidraget i takt med hur ekonomin artar sig, utan man får 1050kr på gymnasiet, trots att priserna, tack vare den härliga fria marknaden, hela tiden ökar. 1050 kr gick att klara sig på utan problem för några år sedan, men som allt annat så förändras tiderna. Det bästa tänkbara vore om bidragsmängden ökade i takt med prisernas ständiga uppgång, annars blir det ju bara en bisarr rundgång man befinner sig i.

Jag var i Danmark förra helgen, och jag kan ju säga att det var en enorm kulturkrock att gå in på pressbyrån och se en hel hylla alkohol. Hemma i Sverige är man van vid att Systembolaget har monopol på all alkoholförsäljning och så bör det ju fortsätta vara. I Danmark tjänar man fruktansvärt bra, och när den svenska kronan sjunker så åker danskarna över bron och shoppar i Sverige. Samtidigt har inte den ekonomiska krisen drabbat Danmark alls på samma sätt, men det kommer. Hemma i Sverige finns det inga jobb. Det är svårt att få en bostad. Det är dyrt att handla. Affärerna i galleriorna stänger ut vanliga arbetarbarn och arbetare, utan är mer eller mindre resarverade för medel och överklassen, de som har råd att dricka en kaffé latte för 40+ kronor. Vi dödliga dricker kaffe hemma hos varandra, eller på punkfiket Kafe 44, just för att ekonomin inte tillåter mer än så.

De senaste månaderna har jag blivit bekant med s.k. ”shoplifting”, om autoreducering, ”automarxa grejjer”, snatta, racka eller vad ni väljer att kalla det. Det som är fint med den här typen av beteenden är att man på ett kortsiktigt sätt tar tillbaka en liten del av makten över sina egna liv. Istället för att låta den fria marknaden styra över mig, göra så jag inte kan köpa min mat och tvingar mig att leva på makaroner fem dagar i veckan, inte ha råd med nya kläder eller kunna ge mina djur anständig mat – så kan jag hitta kryphål att ta tillbaka det jag ser mig ha rätt till. Alla människor har rätt till ordentlig mat, speciellt när vi bor i ett av världens rikaste, välmående land. Vilket inte stämmer någonstans, men vi vill, precis som PR-byråerna och turistindustrin – hålla den fasaden uppe. Fasaden av ett schysst, snällt liberalt Sverige där alla, oavsett härkomst, sexuell läggning eller storlek på plånboken är välkomna. Detta är bullshit på alla sätt som finns. Är du invandrare, bög eller fattig så är du en utsatt grupp och politiker pratar om dig som ett ”problem”. Du lever i det så kallade ”utanförskapet” och du bor i ett ”problemområde” som det så fint kallas.

Jag lärde mig massor av knep och nu kan jag racka det jag inte har råd med. Att överleva längre tider på att snatta käk med mera fungerar inte, det säger jag inte, men en tillfällig lösning. Alla ungdomar i Sverige går igenom den här extremt fattiga perioden, på olika sätt. Vissa lever gott när mamma och pappa betalar käket och förser en med pengar till latté och kläder, men när du börjar plugga/jobba/slutar skolan så inser du hur jävla knapert du faktiskt har det. Vi är inte garanterade ett schysst jobb som skapar vår privatekonomi och lägger den på en stabil nivå, det är en jävla illusion att det är så det blir. När du slutar studenten firar du ju att du kastats in i arbetslösheten, för det mesta. En del är ju lyckligt lottade och har fixat ett jobb. Oftast genom kontakter, för Arbetsförmedlingen kan man ju inte direkt lita på längre.

Men istället för att krypa till socialen och få ditt självförtroende knäckt när din handläggare på AMS säger att det är ditt fel att du inte har ett jobb, och du inte får ha något privatliv eller en privat ekonomi utan att socialen ska få snoka i detta – så går det att stå emot ams/soc-repressionen. Bara för att du inte har pengar till mat så betyder det inte att du automatiskt har förlorat spelet och måste överlämna ansvaret till pappa Staten. Utan du kan fiffla dig ur det här och således slippa de här ångestfyllda mötena på socialkontoret där någon kärring säger åt dig att du inte kan ta hand om dig själv. Lämna socialen till missbrukare, uteliggare och människor som dom egentligen borde hjälpa.

Låt er inte styras av den fria marknaden, har du inte råd med käk – gå in och ta maten bara. Snatta har alla gjort i någon form, och de som förnekar att de någonsin snattat, kan man ju använda det här APB-argumentet ”men du har ju laddat hem musik, det är ju som att snatta” så brukar de flesta bli tysta. Dagens samhälle och ekonomiska system är inte byggt för vanliga människor, vanliga människor ska inte behöva leva i det. Vi kan ju sitta och vänta eller dela flygblad och ha möten tills Kommunismen kommer och vi slipper alla problem som kapitalismen orsakar – men på vägen dit behöver vi käka och ha batterier i våra fjärrkontroller. Att hävda att snatteri är att införa kommunismen i sin egna vardag kan man spekulera och argumentera om i tusentals år, men att säga emot att människor själva kan underlätta för sig genom att missbruka och utnyttja det nuvarande ekonomiska systemet – det kan nog få sätta emot.

Jag själv kommer tillbaka till skolbänken på Komvux nu nästa vecka, jag kommer ha råd att betala elen och min mobilräkning, det jag betalar hemma, sen kommer jag inte ha så jättemycket pengar kvar. Och istället för att ta pengar från sparkonton och behöva använda min undanstoppade buffert till nödvändiga utgifter – så kan jag lösa mina ekonomiska problem ändå. Käka rätt bra mat, ha rätt schyssta kläder, ladda hem min musik och så vidare.

Till er liberaler/andra idioter som läser bloggen: Jag varken dricker, röker eller snusar, så om ni får för er att skriva ”skippa krogen 2 gånger i månaden så spar du massa pengar wöööh” så fungerar det inte.

Mitt råd till dig, Planekonomen, är att försöka bryta ner den här ”Svenska modellen” i ditt huvud, som håller dig ifrån att ta maten från hyllan och stoppa ner den i ryggsäcken, genom att gradvis bepröva snattandet. Ungefär som med alla slags fobier och rädslor, så kan man bara bli av med dom om man konfronterar dem. Ingen människa, allra minst du, ska behöva leva på svältgränsen och käka nudlar (det är inte mat!) och känna dig som en fattig råtta. Den privata ägandarätten och den fria marknaden respekterar inte dig, Planekonomen, och dina behov. Du har ingen anledning att respektera och följa någon av dem. Och vi kan inte införa Kommunismen i eftermiddag eller imorgon, men på vägen dit kan vi alltid jävlas lite tillbaka, precis som äganderätten och liberalismen jävlats med oss sen urminnes tider.

Lite andra bra texter om socialen och hur du kan komma förbi och utnyttja och blåsa dom: Din guide till socialen, Men vad händer sen då?, Arbetsfri och glad.

Min andra kompis, Foreverunited, skrev om varför man blir kommunist. Det blir man för att äganderätten håller ifrån en fina kläder. Det finns ingen anledning att titta på kläder man vill ha, samla ihop pengar och ta lån o.s.v. för att kunna köpa dessa, när tillverkningspriset är extremt lågt, tills man syr på märket tröjan ska representera, och därmed kan höja priset på varan till absurda nivåer – utan istället kan man bara plocka skiten och gå. Se, nu fick in jag lite tonårs-anti-kommersialism (jag tror att alla har genomgått den här fasen någon gång..)

Nu blev det ett längre inlägg än jag hade tänkt mig. Jag har haft en bra sommar, tagit det väldigt lungt och inte gjort så mycket – just the way i like it. Och snart nalkas hösten, och allt som hör där till.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Tobissons – en göteborgsk variant på fastighetsklippare, Jinge skriver Kell Albin Abrahamsson – Illusionisten, jesper skriver Feminism som en hjältinna, planekonomen skriver Det finns inga gratis luncher, Björn Nilsson skriver Varningstext för läroböcker i nationalekonomi, H Palm skriver Hiroshima … Nagasaki … 64 år i skuggan av svampmolnet.

Politik i tecknad form

Studier i all ära. Vi ska jämna ut kunskapsbortfallet i våra egna led o.s.v. Det är ett himla prat om att alla borde ligga på samma nivå, kunskapsmässigt sätt. Jag tror mer på att vi ska använda våra egna erfarenheter och olika kunskaper i vårat politiska arbete, än att helt förlita oss på böcker som inte alla orkar eller vill läsa. Kunskaper om klassamhället är inte något man läser sig till. Det är erfarenheter man förvärvar genom sin situation. Därför kan man mer om klassamhället om man har deltidsarbetat i kassan på ICA, gått arbetslös, deltagit i en strejk eller blivit nekad jobb pga sin hudfärg/sitt ursprung, än vad man kan om man hämtat sina kunskaper från tunga böcker och kan hålla långa teoretiska utläggningar. Men det ena behöver såklart inte utesluta det andra. Vad gällande klassamhället så går det inte bara att läsa sig till kunskapen, utan det handlar nog mer om att få vara ute i den, för att förstå och sedan se det i ett större perspektiv.

Jag själv gillar serier. Väldigt mycket. Jag blir glad om jag kommer över politiska serier, eller serier med ett underliggande politiskt budskap. Jag ska bjuda er på några jag gillar.

#1 Breaking Free
Sedan barnsben har jag varit ett fan av Tintin, men att se Tintin, Haddock med flera nita strejkbrytare, organisera vilda strejker och beefa med vänsterismen är bara vackert att se. Boken finns inte utgiven med svensk text, vilket nästan är bra, då den är skriven i talspråk och med mycket brittiskt slang, vilket har en stor charm bara det. Jag köpte mitt ex på Bokhandeln Info i Stockholm, men jag tror inte den är så jättesvår att få tag på. Tecknarstilen är lite särskiljande från Hergés, men väldigt väl kopierad. Hela boken finns online dessutom.

Boken handlar om Tintin, som flyttar in i stan och börjar jobba på samma bygge som ”Kaptenen” (Haddock) efter en tragisk arbetsplatsolycka, fackets passivitet och företagets skitsnack så bryter en strejk ut. Kravaller, strejkbrytare, attentat och en massiv solidaritetsrörelse tar sin form och vi får följa händelseförloppet. Boken tar även upp mycket mysiga saker som folklig antifascism (en nazist säljer en tidning från BNP (British National Party) och får stryk av Tintin och hans kompisar, inte av en brandkårspolitisk antifa-grupp), kritik mot vänsterismen (som jag citerat i ett tidigare inlägg) och gör sig kvitt med lite fördomar mot homosexuella.

#2 Arbete, gemenskap, politik, krig
Denna serie är, förutom att den är oerhört lättläst och lätt att ta sig in i, galet snyggt gjord. Har bara funnits på svenska på internet fram tills nyligen då gruppen Anarkistiska Studier gett ut häftet i fysisk form. Kanske inte så jättesnyggt resultat, men klart värt ett köp. Häftet tar upp ”klasskrigsmanifestet” och ett synsätt på världen och samhället som kan verka väldigt ”no shit” för den redan övertygade, men för den som nosar lite lätt på alternativ till kapitalismen kan finna den jävligt häftig. Finns även här att beskåda i pdf-form.

#3 Inga jävla restauranger!
Det finns mycket man kan säga om restaurangbranschen, jag har själv haft turen att slippa arbeta inom den och jag hoppas det ska fortsätta så. Att ha uselt betalt, stressa ihjäl sig och servera fika åt bortskämda stockholmare är inget jag vill syssla med. Häftet är i samma stil (och har samma upphovsmän från början) som ”Arbete, gemenskap, politik, krig”, den här mer mer fokuserad och inriktad på restaurangbranschen, alienationen som lätt kan uppstå i det stressiga och människofientliga arbetet, om hur en arbetare på en restaurang kan organsiera sig emot den här nischen och den bygger väldigt mycket på människors egna erfarenheter o.s.v. Trots att den är riktad till restaurangpersonal så går teorierna att omvända till flera arbetsplatser inom olika branscher och oavsett om du är fastanställd eller har ett sommarjobb – så lär man ju känna igen sig i mycket och kanske ta till sig av mycket. Finns även den på internet som pdf, online-version och som häfte (Federlativs version är galet snygg!)

#4 Henrik Bromander – Chefen
Den moderna arbetsmarknaden har bara gett oss misär och stress, löften om ”snabba pengar” slutar med att du sitter och pressas att ringa runt till massor av människor som blir förbannade på dig – just för att du ringer dom, och du har stressmage och mår dåligt över att känna dig som en parasit, en del i reklambranschen. Samtidigt har du en chef som glassar runt och inte har en enda jävla aning om hur du och dina arbetskamrater mår. Detta resulterade i att arbetarna på teleförsäljningsföretaget organiserade sig och satte hårt mot hårt. Man fick kämpa sig fram, och vägen är lång. Jag älskar verkligen Henrik Bromander. Han kan berätta historier på ett sätt som få kan, hans tecknarstil är alldeles speciell och jag slutar aldrig häpnas över hans grejer. Han har gett ut två skitbra album och båda rekommenderas.

I arbetaren har han haft flera serier publicerade i perioder, nu pågår ”Proffsdemonstranten” som är väldigt rolig och driver mycket med fördomar om den autonoma vänstern.

#5 Liv Strömqvist – hundra procent fett och Einsteins Fru
Liv lyckas att förena kvinnokamp med klasskamp och hennes slarviga och telefonkladds-liknande stil går inte annat än älska. Stundtals kanske man lessnar på alla PK-poäng hon tar fram, fokuseringen på att dom har det sämst i asien som får tillbaka alla Playstation för bortskämda västlänningar borde kanske flyttas till mer om hur mycket arbetarna i Sverige lider. Ta saker som sker i ens ”verklighet” så blir det betydligt lättare att reagera och hata. I ”Einsteins Fru” finns en underbar serie om Stalins fru. Stalin må vara lik pringels-gubben, men han var verkligen ett svin mot sin fru. I hundra procent fett så finns det även en ganska rolig självupplevd händelse från Livs barndom, då hon bodde i en skånsk håla tillsammans med massor av nazister. ”Mmm. Här skulle man kunna bygga ett förintelseläger”

#6 Fabian Göransson – Gaskriget
En reseskildring i det tidiga tvåtusen-talet. Fabian besöker Farc, springer från polisen under Göteborgskravallerna och befinner sig i Bolivia och i Paris. Det handlar om nyfascismen i Frankrike, om zapatisterna och om indianer som driver ut onda andar med Coca-Cola. Rekommenderas, även om den kan spåra ur lite och tappa fokuset ibland.

#7 Dilbert
På ytan kan det tänka sig att det handlar om en arbetsplats med en inkompetent chef och massor av skumma arbetare, och att det är fyr-stripps-serier-med-poängen-i-sista-rutan, men ack så fel. Dilbert kryllar med budskap om att maska, hur man hantera idioter till chefer, hur man agerar mot ”obehagliga” arbetskamrater etc. Det finns sjukt mycket i den här serien som jag vill att ni snokar upp. ”Chefer är naturens sätt att sålla idioterna ur produktionen” är ett citat jag bär med mig, varje dag. Köp den här boken dessutom. Ni kommer inte bli besvikna. Den tar upp så mycket vettigt så man inte kan få nog riktigt. En annan bra bok är den här. Dilbert finns även som tecknad tv-serie, inte lika klipsk och ”politisk” som serien, men ibland briljerar den. Alla idioter som alltid finns på arbetsplatser finns ju med, trots allt.

#8 Persepolis
En serie böcker som blivit en bok. Som blivit en väldigt bra film. Ritad av Marjane Satrapi och högst personlig och självbiografisk. Den handlar om Marjane som växer upp under och efter den iranska revolutionen 1979, alla nya värderingar, nya lagar och ny moral. Hon drar från Iran när det börjar krisa, och hamnar i Frankrike. Och försöker finna tryggheten i det västerländska sättet att leva, nya värderingar, ny moral, nya människor. Men även där känner hon sig inte hemma. Utan åker tillbaka till Iran. Väldigt fin faktiskt. Se trailer till filmen här.

Kunskaper om klassamhället är inte något man läser sig till. Det är erfarenheter man förvärvar genom sin situation. Därför kan man mer om klassamhället om man har deltidsarbetat i kassan på ICA, gått arbetslös, deltagit i en strejk eller blivit nekad jobb pga sin hudfärg/sitt ursprung, än vad man kan om man hämtat sina kunskaper från tunga böcker och kan hålla långa teoretiska utläggningar.

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist, kimmuller skriver Förordet till Kämpa tillsammans!-boken, Jinge skriver Bilderblogg uppdaterad, Johan Frick skriver Polisen stormar ockuperat hus i Göteborg, boladefogo skriver Kampen för jobben fortsätter i Newport, Björn Nilsson skriver Minnen av Fredells

Men sluta lipa kärringjävel

Det är inte ofta jag skriver såna här inlägg, men av en slump såg jag en så bisarr sak på Youtube, så jag höll på att dö.

Alla olika överbetalda borgarrådsposter verkar ju bara innehavas av idioter. Precis som på ett företag, så är de som vet mest och har mest kompetens – de som bara ska jobba och inte uttrycka sig, medan de som är som mest hjärndöda – får vara chefer och bestämma allting. Varför är det så, egentligen?

Jag vill se Ulla Hamilton spela in en youtubefilm när hon går förbi alla jävla skyltar man ser precis överallt vid nästa riksdagsval, och tjuta om att det skräpar ner och förstör den fina stadsbilden – för det gör det, om något. Att tjuta över en första-maj-affisch på en papperskorg.. är det det du sysslar med om dagarna, Ulla? Kan inte ditt arbete ersättas av en valfri städare eller någonting isåfall?

Sen förresten, vad kostar det att ta bort alla affischer inför riksdagsvalet/EU-valet då? Det betalar väl skattebetalarna också? i-d-i-o-t.

Jag undrar också en annan sak, varför införde man förbud av offentlig urinering? Det finns en enda jävla anledning till varför man drar ner gylfen och pissar i gränderna i Gamla Stan eller vid buskarna i Tanto, det är för att det finns fem pissoarer i hela Stockholms innerstad. Varför byggde man inte ett tjugotal fler iallafall, när man ändå införde det här konstiga förbudet? Jag väljer hellre att pissa på en husvägg än att behöva åka över hela stan för att kunna komma till en pissoar på Södermalm. Och nu menar jag gratis pissoarer, det är inte alltid man har en femma eller en tia på sig och kan betala i betal-pissoarerna. Jävla idioter.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Legendariskt?, Jinge skriver Jerusalem ska bli israeliskt, säger Netanyahu, Anders_S skriver Ernst Rosén – en av Göteborg stora fastighetsägare, Bo Myre skriver Kommando Fredrik Reinfeldt lämnar Kodakhuset efter en lyckad ockupation, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D, Johan Frick skriver Tid för lycka

Tanken slog mig att….

Jag tror att det mest missuppfattade Karl Marx-citatet är ändå “Filosoferna har endast på olika sätt förklarat världen, men vad det gäller är att förändra den” Jag menar, hur många gånger kan man läsa att kapitalismen suger och att vi inte kan förlita oss på ombudsmän utan måste slåss för våra egna liv, i vår egen vardag? Hur många gånger kan man läsa att den fria marknaden är bullshit? Hur många gånger kan man läsa att klassamhällets överlevnad garanteras av kapitalismen och så länge vi tillåter oss själva leva inom den? osv osv.

Jag säger inte att det är fel med studier och teori, men har man fattat grejen är det väl bara att tuta och köra?

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Får vi något vaccin?, Anders_S skriver Israeliska soldater vittnar om övergrepp, mathiavelli skriver Isolera bråkmakarna, Björn Nilsson skriver Tirukkural och några taktiska visdomsord, Kristoffer Ejnermark skriver Vänstern måste bli tuffare