En chef är en chef är en chef

Det finns ingenting som säger att chefer är människor. För det är dom inte. Jag har aldrig någonsin pratat med en människa i en mer eller mindre beslutsfattande situation, som varit frisk i huvudet.

Chefer är naturens sätt att sålla idioterna ur produktionen
- Dilbert

Min gamla chef, som jag hade när jag jobbade på Lagena, hade jag turen att slippa träffa. Jag hörde rykten om honom, att han var en riktig idiot, inte visste vad någon på lagret hette och inte ansträngde sig för att ens försöka skapa en relation till de anställda. Bara där tycker man ju att han gör fel. Så när Per Öhagen pratar om att vi alla sitter i samma båt så kan man ju inget annat än garva. För nä, Per, det gör vi inte. Jag slutade jobba på Lagena innan det blev så mycket medial uppståndelse. Jag måste säga att Per var riktigt jävla klantig som lägger ett varsel strax innan midsommar, det var lika smart som att skjuta sig i foten. Över hela landet rapporterades det om uteblivna leveranser, försenade leveranser, det kom upp i riks-TV, i alla tidningar osv om hur jävla sviniga dom var mot sina anställda. Och att de anställda vägrade gå med på varslena och satte hårt mot hårt. En eloge jag aldrig kan skriva i ord, men jag är fruktansvärt stolt över mina gamla medarbetare och mina anhöriga på arbetsplatsen.

Det var ju inte det som det här skulle handla om. Men det blir lätt att man glider över i andra ämnen när man ska tala om det ena eller det andra. Jag läste på Kim Müllers blogg så tänkte jag att; hey, det är en bra idé. Outa chefer som varslar. Det handlar ju inte om en ängel som gör allt för att rädda ett företag, utan det handlar ju om en djävul som förstör människors liv och hakar på varsel-trenden. Tåls att hela tiden återupprepas, men väldigt många varslar bara för att dom kan. Och det handlar enbart om egoism. Att spara in på företagets resurser, att man förstör vanliga människors liv rakt av är ju en annan femma. Min kompis som skriver på Vardagspussel hade turen att han blev varslad, han får ett riktigt fett avgångsvederlag och hade ändå tänkt börja plugga, så hans liv behövde ju inte ställas om till total katastrof. Tack och lov för det.

Nu ska jag berätta om personen som detta inlägg handlar om. I mina vilda drömmar så hoppas jag han läser detta och kanske tar åt sig. Och inte på det positiva sättet. Jag ska prata om Per Öhagen, som varit VD på Lagena sedan ett år tillbaka, ungefär?

Per Öhagen tog över ett företag som är väldigt speciellt. När Per snackar om ”hård marknad” så ljuger han. Det finns ingen hård ”marknad” för ett statligt företag, som dessutom ägs av ett annat företag, som går med supervinster i kristider. Den marknad Per seglar på är en ganska smal och stabil marknad. Alkoholmarknaden. Det finns inte många företag som importerar/exporterar alkohol i Sverige, det är DLP och Greencargo.. och Lagena. Lagena har i princip allt vin som finns på Systembolaget. Allt från det dyra på flaska till det billiga på baginbox. Lagena har även Corona, som är en populär ölsort, mängder av alkoholfritt, ex. Jever fun, flera spritsorter och så vidare. Lagena har ganska mycket monopol kan man säga. Ändå tjatar Per om hur hårt det är på marknaden, att man måste gå med vinst, och svaret är NEJ – Ett statligt företag SKA INTE drivas i vinstsyfte. Lagena finns för att säkra Systembolagets monopolverksamhet, vilket bolaget aldrig någonsin skulle ge upp. Alltså är Lagena en viktig länk i kedjan för total kontroll över spritmarknaden i Sverige. Och jag är inget fan av att lägga ner monopolet, jag tycker Systembolaget ska vara de enda som får sälja alkohol, av den anledningen att sist vi hade en fri alkoholmarknad, så söp svenska folket halvt som halvt ihjäl sig. Därför ska vi vara glada för att det är svårt att få tag på alkohol.

Per Öhagen kom ut på Lagenastrejkens sista dag och önskade dem en trevlig midsommar. Per sa även att han skulle fira midsommar (som är en tradition på Lagena i form av en midsommarlunch som företaget bjuder sina anställda på) med sina anställda. Grejen är den att de enda (förutom ett par strejkbrytare) som jobbade på Lagena då, var de inhyrda. Snyggt att kalla dem för sin personal. Per sa inte att han tidigare samma dag hade anmält alla arbetare på Lagena – även de sjukskrivna – till arbetsdomstolen. Hade han sagt det på plats hade han nog fått poliseskort in på Lagena igen. Det jävla svinet. Från början ville inte Per anmäla till AD, han tyckte det inte skulle bli en juridisk sak, att det inte skulle ta slut utan cirkusen skulle fortsätta gå. Visst, det hade han rätt i. Men det sket Svensk Handel i. Dom pushade på Per att anmäla, för att statuera exempel.

Vi säger bara: Kom då!

Blir det böter samlas det utan större svårigheter in, det samlas in redan nu, långt innan domen faställs (den fastställs i december har jag för mig) och arbetarna kommer inte få betala en jävla krona ur egen ficka. Det dom har gjort har varit helt rätt och det måste spridas till andra arbetsplatser där varsel sker. Det är alldeles för viktigt för att falla i skymundan. Kampen på Lagena ska inte vara en isolerad, enskild händelse. Det ska spridas runtom i landet och bli ett föredöme för andra arbetsplatser. En anhörig till mig, som jobbar på Lagena, var och besiktade sin bil för någon vecka sen, innan h*n for till arbetet, då hade mekanikern sagt att ”Vänta, du jobbar på Lagena.. var känner jag igen det.. ja! Det är ju ni som strejkade!”. Lagena är satt i historieboken nu, det var en unik fajt, och den ska användas som exempel vid framtida konflikter. Från sopgubbarna till hamnarbetarna till lagerarbetarna. Vad kommer härnäst?

Jag brukar tänka ibland på hur Per är privat. Han mår säkert jättedåligt, därför han drog på semester när strejken var över. För att vila upp sig. Oj oj, han har ju bara gjort det rätta! Varför blir alla så arga? Varför ringer TV4 varje dag? Varför är det massa otäcka människor från syndikalisterna vid Lagena för? Varför måste vi sätta upp kravallstaket runt hela jävla byggnaden och ha polisbilar? Vad ska folk tro om mitt företag? Ja, Per, jag hoppas inte bara du sover dåligt om nätterna. Jag hoppas du börjat fundera på om det här var värt det. Jag vill inte önska livet ur dig (eller jo det vill jag visst det) men jag vill att du ska börja fundera över vad ett varsel är. För dig, dina mellanchefer, dina butt-buddys, dina ekonomichefer, så är det bara lite omläggningar i den ekonomiska rapporten från Lagena. Men vad är det i verkligheten? Bortom arbetsplatsen? Jo, det är depression, ams-besök, socialbidrag, ingen varierad, god mat till familjen, ingen semester, inga nöjen. Det är att leva som en jävla råtta och parasit på samhällskroppen och det tror jag inte du hade tyckt varit så roligt om du tvingdes till det.

Per är en psykopat. Rakt igenom. Och ensam är han inte. Hans undersåtar Richard Slettmyhr, Martin Dahlin, Pia Sjöholm med flera har också en skruv eller två lösa. Jag såg filmen ”The corporation” där man gjorde en checklista för sympton av psykopater, samma lista gick att applicera på en chef. Det sätter ribban ganska rejält måste jag säga. Vill ni se en till film som handlar om att när vanliga människor blir psykopater bara för att dom får ett nytt kontor, ny lön och nya befogenheter – så rekommenderar jag den svenska filmen ”Suxxes”. Svår att få tag på dock, men bör finnas på någon fildelningssajt nära dig.

Jag hoppas flera bloggar skriver om sina gamla chefer. Jag hade ju turen att slippa träffa Per på arbetsplatsen, utan jag fick träffa honom utanför Lagena, när han inte vågade sig ut till arbetarna utan sällskap av polis. Vad är han så rädd för?

Per, dom människorna ser till att pengar flyter in på ditt konto, dom håller igång produktionen på lagret, dom snor inte från arbetsplatsen eller saboterar den, det är ärliga, hårt arbetande människor. Ge dom en gnutta respekt för helvete. Dra tillbaka varslena, annars hoppas jag innerligt att du inte får sova ostört i fortsättningen.

Motarbetaren har en ny fräsch hemsida, Lagena har fått nya sammarbetspartners – såldes mer att göra – mindre behov av varsel, hus ockuperat i Jakobsberg och i Göteborg – way to go ockupanter! För övrigt rekommenderar jag ”Those days” av Blitz, ett av de mest underskattade punkbanden genom tiderna.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Jinge skriver Staten Israels upprepade brott, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen bekräftas, boladefogo skriver Ny strejkvåg över Egypten

När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsmarknaden

För ett par årtionden sen så lanserades Bemanningspersonal/inhyrningspersonal-idén ordentligt i Sverige. Sen kom ju företag som Poolia och Manpower och gjorde bemanningsbranschen folklig och en naturlig del av den svenska arbetsmarknaden. Alla drog ”Behöver du hjälp”-linen för sina kompisar, och alla som hette Nisse fick frågan om de jobbade på Manpower. Det hela verkade vara en bra affärsidé och konceptet är hämtat från det som egentligen Arbetsförmedlingen ska syssla med – fördela jobb. Istället för att man kastas runt i massor av meningslösa ams-trams-program så får man ett jobb relativt fort. Toppen. Det verkade riktigt vettigt, alla som inte redan har ett jobb kan bli inhyrningspersonal – för då får man vara på många arbetsplatser samtidigt, vilket många tror kan vara nyttigt! Unga människor, främst, är ju så flexibla och behöver ingen trygghet – dem söker äventyret!

Men precis som punkrörelsen och kommunismen så vill alla tjäna en hacka på den, och tillslut sätts de ursprungliga idéerna och tankarna ur spel. Och tillslut går det åt helvete. Bemanningsföretagen skulle rycka in, var det tänkt, under perioder då det var högsäsong för ett företag (men man inte hade råd att anställa fler exempelvis) för att sedan försvinna när det lugnade ner sig. Via bemanningsföretag skulle man lätt kunna få vidareanställning och provanställning med mera. Men istället så började företagarare runt om i Sverige tänka att “Fan, det var inte så illa på 30-talet ändå” och man fick brottas med tanken om att “Mina arbetare tjänar för mycket – men inte är motiverade att sänka sina löner och öka sin produktivitet. Hur ska detta lösas?” man kom på att man ställer den ordinarie personalen mot de inhyrda! Ett nytt arbetsplatskoncept var uppfunnet! Lönedumpning at its finest!

På Lagena, som jag tjatat om tidigare, så gjorde man precis såhär. Den ordinarie personalen förväntades plocka 120 kolli (1 kolli = en kartong på 20 kilo ungefär) i timmen, vilket är fruktansvärt påfrestande och ingenting man direkt vill göra. Den ordinarie personalen var slöa och omotiverade. Företaget tänkte att “vi tar in inhyrd personal så vi börjar få upp arbetets egentliga Värde och får dom att motiveras till att jobba hårdare” helt plötsligt fanns det gott om arbetare från Staff24, Rekryteringsgruppen och Huusko på plats. Jag blev själv kompis med flera av de inhyrda, när jag jobbade på Lagena, problemet var att dom aldrig hade tid att fika och sega på arbetstid – som vi Lagena-personal kunde göra. Dom stressade, jobbade hetsigt – och jag fick reda på att dom var såhär för dom ville inte bli av med jobbet.

Om en bemanningsanställd inte jobbar i den takt företaget önskar, så kan företaget bara knacka på axeln och säga att han får gå. För att sedan ta in en ny inhyrd. Men om en Lagena-anställd inte jobbar i den takt företaget önskar, så kan företaget knacka hur mycket han vill på axeln – för arbetaren är skyddad av LAS. Den enda lag som har med arbetarklassen att göra. De inhyrda jobbade som skräckslagna små troll och många fick arbetsskador, just för att man inte kunde ta sig tid att jobba ergonomiskt och för att man slarvade mycket.

Men det räckte inte, tyckte Lagena. Även bemanningspersonalen tjänade för mycket och jobbade för lite. Trots att dom hade liiite lägre lön än den fasta personalen, slapp arbetsgivaravgift och trots att dom jobbade konstant. Så Lagenas höga höns tog in ett par bemanningsföretag till, Svea support, Adaptus och Arena. Och skyllde allting på att det fanns för mycket att göra på Lagena, så den ordinarie personalen skulle inte hinna göra allt i tid. I den här vevan varslade man först 45 personer, och kom undan med att man tappat en stor kund. Det köpte alla. Men det visade sig att man inte behövde varsla 45, utan kanske 20 stycken “bara”. Sen ett halvår senare varslade man ytterligare 33 personer. Helt i onödan, man hade ju redan varslat för mycket – varför ta bort ännu mer? Var det inte vi som hade för mycket att göra? Ligger efter en dag i arbetet osv? Jo. men tydligen behövs det varslas och tas in ännu mer inhyrd personal.

Det visade sig att företaget hade klurat på den här bakelsen ganska ordentligt. Om man har ett jobb. Och fyra som vill slåss om det (den ordinarie personalen samt tre bemanningsföretag) så måste man ju börja erbjuda massor av saker för att få jobbet. T.ex öka takten till omänskliga nivåer, sänka sina löner – och vipps är vi tillbaka i lönedumpningen igen. De inhyrda slåss om vem som kan jobba mest för så lite pengar som möjligt. Företaget är jätteglada, det är ju såhär det ska vara!

Sen när strejken kom igång så blev ju företaget jätteledsna. “Varför gör dom såhär! Vi har ju så mycket att göra!” så man tog in ännu mer inhyrd personal. Och då lock-outade man i praktiken sina arbetare. Arbetarna sa till de inhyrda en morgon att om dom gick in så sabbade dom för dom och att dom skulle gå hem och söka ett annat jobb. För det fiffiga med bemanningsföretag är att alla företag vill ha dom, så blir man nekad på ett ställe så finns det säkert hundratals andra där man kan få jobba. Speciellt om man ringer och säger att man inte vill jobba på ett företag som har arbetare satta i strejk. Då bryter man ju mot bemanningsavtalet och man blir automatiskt en strejkbrytare. Men det ville inte Lagena. Det hade blivit en viktig sakfråga för dom. Så dom stoppade alla inhyrda på vägen, tog in dom i en lastbil och slussade in dom bakvägen. Och det gjorde man inte för att det är kul och för att man ville bjuda dom på en lastbilsfärd – utan för att man ville försvaga strejken. Alltså använde man de inhyrda som strejkbrytare. Eller “brytarslödder” som dom kom att kallas senare.

Helt plötsligt är vi tillbaka i Ådalen igen. Historien upprepas, först som tragedi sen som parodi. Nu har vi en parodi på 30talets arbetsplatsmarknad. När arbetare ställs mot arbetare, när ena gruppen arbetare försvårar för den andra gruppen, tar deras jobb och försöker göra dom svaga mot företaget. Vi har lönedumpning, att man ska slåss om vem som betalar minst för att utföra ett arbete. LAS är satt ur spel. Och vad gör LO? Absolut ingenting. Wanja Lundby-Wedin skulle ju komma till Lagena och prata med arbetarna, men det mötet uteblir för det är en sån “het fråga” och “man ska inte göra den politisk” liksom vad är det för skitsnack? Vad vill Wanja göra istället? Fika på styrelsemöten? Lura sina medlemmar på massor av pengar och ha klämkäcka första maj tal? Nej Wanja, nog för att du gör bort dig gång på gång – men att dom inte ens kan ta dig tid att hälsa på dina egna medlemmar på Lagena som vid det här laget betalat runt 6 miljoner till dig och till LO.. det är väldigt dålig stil faktiskt. Istället fick arbetarna Josefine Brink från Vänsterpartiet. Man får hoppas att det leder till någonting.

Sammanfattningsvis så har vi bara kommit tillbaka till en gammal fajt – fajten mot lönedumpningen. Företagen har lärt sig av historien, nu ska man inte ragga strejkbrytare från “Strikers federation” och husera dom på en båt (då finns det en risk att den sprängs hihi) utan nu ska man sätta på dom proffsiga arbetskläder och ta in dom från bemanningsföretag – Nisse från Manpower var ingen strejkbrytare. Och personalen du får från Poolia ville nog bara täcka upp luckorna i produktionen – inte ta över den.

Inlägg jag läst på sistonde som varit givande att läsa: Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte, Chefer förstår ingenting (citerar ur Dilbert; ”chefer är naturens sätt att sålla idioterna ur produktionen”), Trafficing och polis och Svartfötter och polis

Och även jag uppmanar er att sätta in pengar på Lagenaarbetarnas konto! plusgiro 134456-3

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Mattips i sommarvärmen, Fredrik Jönsson skriver Statskuppförsök i Honduras, andread0ria skriver Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten, cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, Jinge skriver Dagens Bild – Sommar, Anders_S skriver Nordiska finansfamiljer

De krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

De allra flesta (garanterat de som läser den här bloggen) har nog hört lite om Lagenakonflikten vid det här laget, hur Handels huggit medlemmarna i ryggen för att dom haft Handels-logotypen på sina flygblad, hur företaget gav upp fajten genom att springa som ett barn till AD och anmäla arbetarna, och ni som är insatta har säkert hört om Solidaritetsrörelsen som uppkommit. En paroll jag hela tiden haft sen jag skapade Facebookgruppen ”Solidaritet med Lagenas arbetare” var att inte vänstern skulle få hugga tag i den här konflikten och göra den till en bred vänsterfråga. Under tunnelbanestrejken i Stockholm, när Connex avskedade Per Johansson, så reste man budskapet om att ”Nu ska vi göra det här till en bred vänsterfråga!” det var helt fel.

Resultatet gav samma sak som total isolering. Man började blanda in konflikten i massor av vänsterpolitik, paroller från vänstern och man började prata om saker som arbetarna inte kunde ta till sig av. Istället för att hålla glöden och fokuset till den konflikten man samlat sig kring, så började man svamla sig ifrån den. Tillslut satt man på varsin ö och inte visste hur man skulle ro tillbaka till land. Ett problem som allt för ofta kommit tillbaka.

Då ska jag försöka förklara hur jag definerar ”Vänstern”. Jag anser att organisationer som har olika tolkningar på Socialismen och hur Marx och övriga äldre herrars texter ska tolkas och praktiseras – tillhör olika delar av vänstern. Vissa tolkar alldeles för mycket, vissa alldeles för lite. Vissa tolkar till sin fördel och vissa tolkar helt fel. Vad som särskiljer vänstern från arbetarklassen är just bildningen och samhällsanalysen. Arbetarklassen kan vara delar av vänstern, men det är ingenting som går hand i hand, utan två olika grupper, varpå den ena vill nå den andre (vänstern -> arbetarklassen) och försöka tala för den, ”våra idéer, ideologier och åsikter är de bästa för arbetande människor!”. Jag räknar inte in fackföreningar här, eftersom det inte är en vänsterorganisation på så vis, utan en intresseorganisation för en viss grupp människor.

Man ska inte politikisera arbetsplatskonflikter, av den enkla anledningen att en arbetsplatskonflikt handlar om en berörd grupps (arbetarna) egna intressen. De flesta på Lagena tror jag skiter i vänsterbaserad kamp och i kamp mot borgarregeringen och liknande – i första hand iallafall. I första hand vill dom vinna sin egna konflikt och få rätt mot sitt företag – i andra hand kommer allt det här som en del vänstergrupper vill sätta som prio ett. Man ska inte göra en vänstergrej av arbetsplatskonflikter, dels för att det ofta leder till att fokuset, dvs konflikten, försvinner. Och dels för att inte alla kan ställa sig bakom alla vänsterparoller, och för att ett sammarbete ska fungera (arbetare och vänsterrörelsen) så måste det bygga på det gemensamma intresset. Vilket i de flesta fall är att vinna den här konflikten – inte göra en politisk grej av den. En arbetare på Lagena är moderat, en annan Sverigedemokrat. Hur ska dom kunna ta till sig av vänstergruppers urinstinkande flosker om att bygga en ”massrörelse” eller att ”bygga ett parti” etc? Dom vill väl, liksom de arbetskamrater som är röda och de som inte bryr sig, vinna sin konflikt – diskutera politik kan man hålla till fikarummet. Trots detta så gick moderaten jag nyss nämnde ut i strejk. Han hade motivierat det med att han ställde upp för sina arbetskamrater och för att han ville vinna den här konflikten – som faktiskt handlade om honom också.

”I know, Jim, i know.. i just get pissed off with these leftwingers and their precious bleeding revolution..”
- Breaking Free, sidan 74

Det tyckte jag var jävligt fint, och någonting man borde ha i åtanke. Bara för att man är en arbetare och har hamnat i konflikt med sitt företag, så är man per automatik inte ett objekt för vänstern att slåss om att få värva. Det som är vänsterns problem i många fall är det ständiga gapandet om att bli större. Jag tror inte vi vinner arbetarnas fulla förtroende om vi* gör bra reklam för oss själva och drar till sig arbetarna av den orsaken. Jag tror att om vi faktiskt visar solidaritet i praktiken, hjälper dom vinna sin kamp på sina villkor (vilket inte är att få den stora äran att bli autogiro-prenumeranter på någon tidning ingen utanför vänstern läser.) och faktiskt visar att vi är kapabla att pusha på deras kamp, för sin Sak, utan att blanda in Organisationen.

Arbetarnas intressen ska understödjas av alla de som vill engagera sig i konflikten, dvs, vi utomstående, vi som är med i solidaritetsgruppen. Arbetarnas intresse är inte att bli en del av vänstern, utan vinna sin konflikt och kunna fortsätta sina vardagliga liv. Man ska inte ge sig in i arbetsplatskonflikt och försöka se det som en eventuell rekryteringsbas, det är hämmande för alla organisationer som titulerar sig som ”Revolutionära”. Det är inte Organisationen vi ska bygga, den ska skapas automatiskt av det arbete vi utför. Jag tror därför mer på handlingens propaganda, att vi, (det här gäller alla grupper, det är liksom skitlogiskt) bara vi gör saker aktivt, växer, för om vi syns och visar vad vi går för i mer än ord – så kommer folk komma till oss. Det blir liksom en produkt av det arbete vi utför.

”Socialister: Copy of this week’s Militant Socialist Worker, 20 pence!
Kaptenen: We dont need you lot! Piss off out of it !! You’ve never done anything!
Jim: Hold up, …look, if you want to get involved, you can come in (på mötet /red) …but leave your bloody papers outside.

Jim: Dont be so hard on them, some of’em are OK
Kaptenen: I know Jim, it’s just their parties which are a heap of shit.”
- Breaking Free, sidan 76

Jag försöker inte fungera som ett språkrör, jag kan ju självklart ha fel, men den uppfattning jag fått, så är arbetarna på Lagena i första hand intresserade av sin konflikt, och inte att sugas in och bli en del av vänstern. Jag tror det här är ett problem vi måste rannsaka oss själva med, hur vi vill att folk ska tänka när dom möter oss, vad för bild får dom av oss och vad tjänar dom på att bli en del av våran rörelse? Socialismen handlar om att ta över produktionsmedlem, vad handlar vänstern om..?

* = Jag känner inte att jag vill tillhöra en rörelse som bara fokuserar på Organisationen, och sätter Saken i andra hand. Det intresserar mig inte.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Protesterna fortsätter, totalavloning skriver Total Avlöning 22/7/09 gammalt groll., Anders_S skriver Familjen Herlin – Finlands rikaste familj, Kristoffer Ejnermark skriver Amatörfilmer från Iran, 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer.

Arbetarna på Lagena i uppror

Det bubblar av ilska bara runt hörnet. På min gamla arbetsplats. På det ställe där mor min fortfarande jobbar. På stället där jag har flera gamla skolkamrater och deras föräldrar. På det stället jag hatat att cykla till och som jag älskat att jobba på. Jag pratar om Lagena. Där man börjat varsla trots Systembolagets rekordsiffror.

Lagena är ett dotterbolag till Systembolaget, och således ett statligt företag. Lagena tar emot alkohol från en mängd olika tillverkare, och skickar vidare till Systembolag, främst, men även grossister och restauranger. När ni dricker Foot Of Africa hemma och påpekar att foten faktiskt ser ut som Afrika, så kan ni ju ha i åtanke att det kommit till ert hem via Lagena. Systembolaget har rapporterat om ökad försäljning, att försäljningen, inte minst nu i kristider, är på topp. Man dricker som aldrig förr och det är bra att folk köper sin alkohol på systemet, tycker jag. Alkohol ska aldrig vara lätt att få tag på, och därför är monopolet jättebra tycker jag.

Trots att Systembolaget skryter om hur bra det går för dom, att försäljningen är på topp och så vidare, så kom ändå varslet till Lagena. Många människor blir nervösa, vem går säker? Vem kommer bli av med jobbet? Jag? Någon jag känner? Oron i kroppen är ett faktum. När man läser om varsel i tidningen så läser man oftast bara massor av siffror ”tre tusen får gå”. Det låter inte som världens deal kan man tycka. Men det är tre tusen liv som fuckas up och i många fall förstörs. Som slås i spillror.

Det som gör det så speciellt med varsel på Lagena, är just för att det inte är logiskt. Varför varslar man på ett företag som det går bra för? Systembolaget går med vinst, alla nöjda, alla glada? Nej. Så enkelt är det inte. Enligt VDn Per Öhagen så gjorde företaget en förlust på 15 miljoner kronor förra året. Hur fan gick det till, om man nu är så effektiva och går med vinst? (Vilket är helt galet i sig, ett statligt företag ska inte drivas i vinstsyfte.. felet ligger ju redan där… /red) Det talade man inte om. Jag tror jag mycket väl vet varför företaget gick med 15 miljoner i förlust. Och det var helt arbetsledningens egna fel. Utan att snacka med arbetarna så satsade man på projekt, utan att ta reda på all nödvändig information, och det blev en total flopp. Att man sedan försöker betala notan för sitt misstag med att varsla sina arbetare, de som genererar profiten, är för mig bara absurt och vidrigt!

Jag fick god kontakt med många på Lagena. Flera har jag träffat sen var mycket liten. Jag har varit på besök med klassen och ätit stora, goda kanelbullar och lyssnat på hur viktigt det är med alkoholmonopol och allt det där. Det blir mycket mer personligt då, allt blir känsligare och viktigare för en.

Konflikten på Volvo är viktig ja, men varslen där kommer ju från att man inte lyckats sälja så många bilar som man ville sälja. (Sen att man har överbetalda jävla jon till chefer som unnar sig flygplan o.s.v påverkar ju inte ….) Det här varslet kom bara ifrån att man varslar för varslets skull.

Men om man tar bort massor av sin personal, hur ska man då täcka upp personalbortfallet? Jo, med inhyrda! Vad är grejen med inhyrda? Dom kostar lika mycket, om inte mer, att anställa. Och dom måste läras upp, för många av dom har ingen erfarenhet av Lagena, andra har jobbat där tidigare som Lagena-personal eller inhyrning. Vad är då så fiffigt med inhyrd personal? Jo, man kan lätt sålla på folk. Om någon är sjuk ”för många dagar”, om någon inte fyller kvoten av kollin i timmen, om någon tjafsar och jiddrar om sin lön – då är det skitlätt att sparka arbetaren och ha kvar de som gör det dom ska (dvs gör det Företaget vill.) Skitlätt och bra för företaget. Skitdåligt för alla andra. Speciellt den fastanställda personalen, som slitit där i tio-tolv år och kanske inte orkar eller känner någon lust att plocka åtta hundra kartoner om dagen, bra! För det ska ni fan inte känna att ni måste heller.

Så Lagena, med Pär Öhagen i spetsens lösning på problemet är att göra sig av med alla fastanställda, för att driva företaget med enbart inhyrda arbetare. Som man kan göra sig av med om dom inte fyller kvoten eller gör det dom ska.

– Företaget har sagt att vi kan rädda några från uppsägning om vi gör eftergifter. Det liknar ett gisslandrama. Vi får köpa folk fria, sa Patrik Olofsson (Ordförande för Lagens fackklubb (som är Handels)), och presenterade några av arbetsgivarens förslag:

• Färre sägs upp om personalen inte tar kompledigt för nationaldagen som infaller en lördag,
• om de jobbar en och en halv timme längre på fredagar,
• om de plockar snabbare

– Svaret på det är nej. Det ger inga garantier om att inte fler varsel läggs, och oavsett eftergifter får 22 gå, säger Patrik Olofsson.

Arbetarna på Lagena höll inte inne med reaktionerna heller:

– Jävligt fult att dribbla med folks liv. Riktigt fult är det alltså.
– Fan, vad är det för jävla pajaser?
– Vad säger Systembolagets styrelse, bryr de sig inte?

Nej. Systembolaget bryr sig inte. Inte nu iallafall. Just nu är en liten konflikt på Lagena bara en fjärt i rymden, som går att nästla sig ur. Profiten och försäljningen i sig är det viktigaste och det är det vi hela tiden ska jobba för.

Men jag känner på mig att arbetarna på Lagena inte nöjer sig med det. Det är ett starkt arbetarkollektiv, en stark gemenskap mellan de som arbetar där. Det gäller inte bara var för sig. Det gäller alla arbetskamrater. Den underbara känslan av gemenskap som man måste uppleva för att förstå. Och när DFSA fått nos om konflikten så kan man ju bara göra tummen upp för detta.

Jag lär återkomma med Lagena-konflikten. Den är högst personlig och jag bryr mig mer om min mamma och hennes arbetskamrater än jag bryr mig om miljön.

/wot

Om ni vill vara kvickare än mig med att läsa om konflikten, kolla in Lagerarbetarnas blogg.

Två andra som bloggat om Lagenakrisen är min gode vän Vardagspussel, som länkar till en händelse jag var med om förrförra året, då vi inte ville jobba i en halvtimme för att datorsystemet havererade och arbetsledarnas lösning var att vi skulle göra som ”förr i tiden” och ta ordrarna på papper, vilket är mycket krångligare och tar längre tid. Då väntade vi hellre i en halvtimme. Vi la alltså ner arbetet, mer eller mindre. Det är det närmsta en strejk jag varit med om. hihi.

Bloggen Lutte des classes skriver även den om konflikten, men belyser vilken tur det är att Lagena-arbetarna inte är anslutna till Unionen, ”Tur för de Lagena anställda i alla fall är att de sliper ha Unionen som fackförening. Frågan är ju ifall Unionen är en fackföreningen eller en arbetsgivarorganisation. Unionen försvarade Systembolagets dåliga anställningsvillkor mot SACs kritik. Unionen var stolta över att medlemmar kunde ha 4timmars kontrakt år efter år medan medlemmarna i verkligheten jobbade 40timmar.”

Artiklar som är värda lite läsning: Personalen på Systembolagets lager demonstrerar mot uppsägningar, Systemets lager varslar 33
– använder inhyrd personal, och så kan ni titta på ABCs nyhetsinslag om Lagena, ”De varslar i onödan”.

Läs andras bloggar om Lagena, systembolaget & varsel.

Från Konfliktportalen.se: Bo Myre skriver Infiltration? Nu får ni väl ge er!, aik-micke skriver 1a Maj -83, andread0ria skriver Den stora Stasi-konspirationen, Anders_S skriver Även en minister har rätt till en åsikt, Krastavac skriver Lagenas lagerarbetare lackar, Björn Nilsson skriver “De automatiska stabilisatorerna”

Svartfötter, svartfötter

Jag deltog, som många andra, i blockerna vid Berns i Stockholm, och vad som skedde där var både trevligt, hemskt och jävligt illa. Här kommer en något försenad analys av allting:

Det som var trevligt

Det var trevligt att se hur pass förstående människor egentligen är. Jag underskattar människor alldeles för mycket egentligen, många som var inställda på fest och fylla vände i dörren och promenerade till andra klubbar och barer, istället för att ge sina pengar till Berns. Jättetrevligt att det var så.

Det som var hemskt

Det är hemskt att polisen står och tittar på när en gäst, som inte släpps in, tar strypgrepp på en blockaddeltagare. Polisen ingriper inte utan står som en bunt idioter och tittar på. Men när blockadvakaterna vägrar flytta på sig, då drar man fram och kör iväg folk till häktet. Att polisen valt sida i konflikten var aldrig tydligare än nu. Vi kan aldrig lita på lagen som Gustav från SUF Stockholm skrev, en väldigt talande och bra text tycker jag.

Det som var jävligt illa

Det som man inte tänkt på innan, men som faktiskt är en kall verklighet – är folks slapphänta inställning till fackliga stridsåtgärder. Många som fick beskedet om att Berns var satt i blockad valde ändå att gå in. Det är att ta ställning, och förr i tiden kallades såna här människor för svartfötter och så fick dom glåpord efter sig. Men den här inställningen är som bortblåst hos både facket och vanliga människor idag. Förr var en svartfot en arbetare som ändå arbetade trots att man utlyst strejk, det händer inte så ofta nuförtiden, tack och lov för det. Förr så undvek människor ställen som var satta i blockad, man kände omedvetet som medvetet en viss solidaritet och förståelse, medan man idag totalskiter i det här och hellre har kul på ett ställe som är satt i blockad, än går till ett annat. För Stockholm innerstad kryllar av ställen man kan festa på, Berns är inte det enda och verkligen inte det bästa. En del fackliga aktivister godtog folks dåliga ursäkter ”jag kommer inte in på andra ställen..” ”men vi ska möta några kompisar där inne” utan att kompromissa, det är inte kul att inte få sin lön och få sparken, och det är ännu mindre kul när folk skiter i det och ändå stödjer företaget, för det ju precis det man gör när man hellre går in på ett ställe satt i blockad, än går till ett annat.

En annan jävligt illa sak är att en av de som gick igenom den tydliga blockaden, tog sig förbi blockadvakterna var ingen mindre än Uje Brandelius, sångare i vänsterpopbandet Doktor Kosmos. Att många artister lever extremt borgerliga och dekadenta överklassliv är ingen nyhet, men att band som lever på grejen att vara ett radikalt vänsterband, med politiska texter (invävade i trams, flabberi och trallande, såklart) är en helt annan sak. Doktor Kosmos texter om att ”Kapitalist! Nu ska du dö!”, ”Det behövs inget dollargrin för att va ett äkta borgarsvin” med mera tappar helt plötsligt all innebörd och trovärdighet när Uje fogar sig i samma led som de man säger sig avsky och ogilla.

…sen är ju Uje pressekreterare i Vänsterpartiet, vilket i sig är ännu värre. Att (v) har en svartfot som pressektreterare, ser verkligen inte bra ut. Ännu värre vore det om någon filmade Uje när han gick in på Berns och sålde klippet till media. Då hade väljarraset inte varit långt ifrån. (v) borde reda upp det här internt och sparka ut Uje på gatan tillsammans med de andra ”mysprogressiva” medlemmarna i Doktor Kosmos.

Synd att ett så bra politiskt popband ska ha en så uselt rutten inställning till arbetsrätt. Jävla hyckleri säger jag bara.

Slutsats

SAC borde nypa tag i sina aktivister och informera mer ingående om vad som är okej och inte. Det är inte okej att acceptera att folk kommer in på det ställe man är i konflikt med, ”bara man har en ursäkt”. Vid ett ställe som är satt i blockad (och då även en öppen blockad) ska man göra allt man kan för att eventuella besökare inte besöker resturangen/krogen/etc. Då bryter man blockaden och är per automatik en svartfot, det fulaste man kan vara i hela världen – nästan.

Även borde man göra någonting, vad vet jag inte rent konkret, för att bryta den här liberala inställningen om att ”du får väl gå in där, det är ditt val liksom polarn..” och istället vara hård. För varje besökare Berns får, så får dom en liten vinst, och vi en liten förlust. Sen att SAC vann konflikten kan man ju bara hurar för. Varje vinst är bra, oavsett hur stor eller liten den är. Det är en tydlig markering om att facket inte viker sig och inte ger upp eller förhandlar bort konflikten med företaget. Men den vägen kan vara väldigt påfrestande och jobbig att vandra, och då ska vi inte bidra till den genom att ha en så slapp syn på svartfötter. Vid Lilla Karachi så kallades folk som trots blockaden valde att äta, för svart-ätare. Det tycker jag är ett perfekt exempel på vad man bör göra. Det är inte ful stil, vad folk än tror, att kalla folk för svart-ätare, dom har ju tagit fiendens sida, företagets sida, genom att gå in och betala för att stoppa i sig deras mat/dricka deras alkohol/dansa på deras golv etc. Det är en inställning vi måste bevara. Att har man valt sida, så ska man behandlas så därefter. Lätt som en plätt.

/wot

Uppdatering: Uje har bett om ursäkt på Facebook;

”Hej!

Ja, jag var på Berns den aktuella kvällen. Jag uppfattade att det pågick nån form av aktion utanför entrén men brydde mig inte om att kolla vad det handlade om. Följde med strömmen av gäster in. Det var dumt. Till Berns arbetare: Förlåt.

(antar att jag inte slipper syndikalistbajs i brevlådan i alla fall)

/Uje Brandelius”

….syndikalistbajs?

Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Stöd hamnarbetarna, zwitterjon skriver att blogga på jobbet – back in black, H Palm skriver Dagens Nyheter: Röd terrorism och Kulturkritik., Björn Nilsson skriver Att putsa fönster med en käpp, jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3

Anpassning till situationen

Ett klassiskt fel som vänstern ständigt gör är att inte lära sig av historien, och om de väl lärt sig av historien – trott att de plötsligt har s v a r e t. Bolsjevikerna lyckades ju största Ryssland till revolution, alltså är Lenins parti den bästa av idéer. Hur såg Ryssland och världen ut då? Precis.

Samma sak tycker jag det känns som de autonoma bitvis gör. Nu är jag måhända okunnig i ämnet, men det skiter jag i och får helt enkelt rätta mig i att bli tillrättavisad. De sätter för stor tilltro till en kampmetod som var utvecklad i Italien på 1970-talet. Det funkade säkert svinbra där, men det finns inget som säger att det funkar perfekt i Sverige på 2000-talet.

Men samtidigt är det viktigt att inse att kampmetoder från förr mycket väl kan fungera idag. Ett bra exempel på det här är SAC och deras nyinförande av registret för papperslösa i Stockholm. Det måste för övrigt vara årtusendets propagandavinst för SAC, i alla fall om man bara räknar tidningarnas kultursidor.

Och när man nosar på det här nosar man självfallet till slut på organisationens roll. Det är faktiskt en del av denna diskussion. Vi har gång på gång hamnat i just den diskussionen inom SUF STHLM. Vad jag tycker att organisationen, i vart fall SUF här i Stockholm som är rätt ”små”, ska fungera som är backup vid problem i klassgrund, som en funktion för att sprida klassmedvetande och för att sprida kamper. Just spridandet av kamper är väl en klyscha som autonoma rapat ur sig hur många gånger som helst, men det finns onekligen lite sanning i det. Ett exempel kan vara när de finska sjuksköterskorna strejkar till sig högre lön, och ett halvår senare börjar samma idéer och praktiker ta plats i Sverige. Möjligt är dock att sossebyråkratin förstör allt, men jag hoppas självfallet på det bästa för våra kamrater.

Jag missar allt

Jag har nyligen bytt dator med allt det medför. Bland annat ligger alla mina RSS-feeds på en annan hårddisk, så jag har ingen aning om vem som skrivit nya inlägg som spöar allt vad heter liberala tramsbloggare.

Men jag kan rekommendera en text istället, Masstrejk, parti och fackföreningar av en av mina stora (både ideologiska och på ett mer hjälte-mässigt sätt) förebilder – Rosa Luxemburg. Högst läsvärd, man ska bara ta sig igenom den kanske lite väl långa beskrivningen av kamper och dess spridning i Ryssland så blir allt intressant. Jag säger bara att om du gillar vad du läser så kommer du känna dig hemma i SUF Stockholm – federationens marxister. He he.

Annars kan vi väl ta till lite Marx såhär i desperata tider ”Men arbetarklassen kan inte helt enkelt ta det färdiga statsmaskineriet i besittning och sätta det i rörelse för sina egna ändamål.”.

In your face, sossar och ml:are! Pariskommunen är för övrigt en rätt tråkig historielektion, men med några guldkorn.

Annars är Dagens Konflikt antagligen jätteläsvärd och utgör den senaste länken här till höger. Lika läsvärd som allt här till höger.

Ett sista tips är en manifestation till stöd för sjuksyrrorna och de andra yrkena som försöker höja sina löner, vad än Vårdförbundet hittar på. Det rör sig om klockan 11.00 på förmiddagen på tisdag, den 22:a april. Samling på plattan. De ska visst hänga runt lite och jävlas med politiker senare under eftermiddagen också. Förhoppningsvis blir det lyckat. Finns lite mer att läsa här under rubriken ”Datum för gemensam manifestation”.

South Park är ju ett gäng nyliberaler.

Visserligen är alla tv-serier från USA mer eller mindre gravt högervridna, men vissa är mer högervridna än andra. Till exempel South Park – nyliberalismens högborg på amerikansk TV. Jag tycker i och för sig att det bitvis är rätt kul, men ibland är det inte så kul. Till exempel när de hetsar mot fack och arbetarklassen. Inte första gången de gör det, men veckans avsnitt i USA är en fet diss av allt som har med strejk att göra.

Jag vill bara föreslå ett alternativ, det är en demokrati och det är fritt fram att driva med allt, men det är också fritt att välja andra alternativ. Men se istället ett avsnitt som porträtterar strejk i alla fall lite positivare.  Jag snackar ett klassiskt avsnitt av The Simpsons, Last exit to Springfield. Tanka det istället – avsnittet är både roligare och slutar bättre. Strike, strike, strike!

Det går bra nu, kompis det går bra nu

Först ger Systembolaget SAC rätt. Sen Lilla Karachi. Nu McDonalds i Nybro! Uppenbarligen fungerar de ovanligt (i dagens samhälle, i alla fall) militanta kampmetoderna med blockader jävligt bra. Och till råga på det, bara att dela flygblad från Syndikalisterna utanför Systembolag räcker för att skrämma upp mäktiga företag.

Det går helt enkelt skitbra för folk som är medlemmar i fackföreningen SAC. Arbetarmilitans lönar sig, frågan är nu bara hur det kommer gå för sjuksköterskorna. Om fackpamparna får sköta det hela anar jag att det kommer gå åt helvete och löneökningen blir minimal, men om sjuksyrrorna använder sig av sin styrka som arbetare, de som faktiskt (bland annat, kanske man ska tillägga) gör jobbet på våra sjukhus och liknande, så kan de stanna hela skiten – och hur ska facket och borgarna bemöta det? Precis. Fram för mer aktiv facklig kamp säger jag!

Med lite tur statuerar SAC exempel här och visar att man inte kan jävlas med folk hur som helst. Visserligen är Syndikalisterna en väldigt liten organisation i dagens läge, men det behöver ju inte betyda att folk kan ta upp dessa metoder utan att vara medlem där. Låt detta vara ett exempel som sprider sig!

Detta gynnar såklart alla arbetare i landet, för det skrämmer arbetsgivare och borgare. Vågar de verkligen jävlas om de vet att det inte kan lösas med lite töntiga förhandlingar och en liten eftergift, såsom de brukar göra med LO? Förhoppningsvis inte.

Kim Müller skriver om ämnet här och pushar för pöbeln. Det är vi som är pöbeln!

Det är hoppet som håller oss uppe…

Ibland känner man bara för att skita i den här jävla vänstern. Det är interna stridigheter, alla vägrar samarbeta, politiska bråk blir personliga bråk… Då kanske någon säger – död åt vänstern, leve arbetarklassen! Det kan jag gå med på. Men är det något vi bör ha lärt oss av historien är det att klasskriget inte plötsligt kommer komma, omforma arbetarklassen till en revolutionär rörelse och sen ta makten på ett par dagar. Det behövs organisering, agitering och de rätta ekonomiska förutsättningarna.

Men innan ekonomin går in i sin nästa revolutionära våg (http://en.wikipedia.org/wiki/Revolutionary_wave) måste vi hålla hoppet uppe. Alla gånger när arbetarklassen rest sig upp, man kan läsa om Pariskommunen, man kan läsa om Spanien, och och man kan läsa om saker som händer idag. Jag tänkte ge er lite trevliga exempel.

Som det första tänkte jag nämna stridigheterna i Grekland. Massiva demonstrationer och strejker, kravaller – det är så det ska vara! Kolla skriver här ett hoppfullt blogginlägg om vad som pågår. Det är för övrigt i protest mot ett negativt pensionsförslag. Förhoppningsvis kan en vinst här visa vägen och sprida kampmetoderna vidare i världen.

Näst ut är en nyhet ur tidningen Flamman. Helt okej blaska, betydligt trevligare än vad VP och dess anhang annars kan få för sig faktiskt. Här är en till nyhet från utlandet – de amerikanska facken växer! Visst är det inte särskilt radikala eller revolutionära fackföreningar, men med tanke på hur långt högervridet det amerikanska samhället är så är det väl kanske inte så konstigt. De lyckas i alla fall med något LO misslyckas med. Varför har jag ingen aning, men jag bara anar att det rör sig om att de faktiskt kämpar för sina medlemmar. Läs artikeln här.

Som sista glädjande exempel kommer jag ta upp exakt samma sak som förra inlägget – sjuksyrrornas löneuppror. När jag skrev på för ett par dagar sen var det 17 000 personer som skrivit under. Idag är det strax under 23 000! http://www.uppropet.se rör det sig alltså om – har du inte skrivit under gör du det idag! Självklart nämner media knappt något alls om saken, det var betydligt mer när det hände i Finland. Man kan bli konspiratorisk för mindre.

För att rekommendera ytterligare – men inte fullt så glada – blogginlägg vill jag pusha för VSFs blogg som påminner mig om att jag saknar sommarjobb och Vardagspussel om att tiden aldrig räcker till. Dom borde testa att tentaplugga, hmpf!