En glad nyhet, och en dålig

Vi börjar med den glada nyheten. Lagena drar tillbaka stämningen i Arbetsdomstolen. Man säger att man vill börja om på nytt, lämna den här konflikten bakom sig och sikta framåt! Men jag tror mer på att man inte vill att konflikten ska blossa upp bland allmänheten och i media igen. Alltså slipper arbetarna som strejkade risken att få böter. Och fackklubben är 100,000 kronor rikare. Hoppas pengarna ges bort till nästa arbetarkollektiv som går ut i strid och vågar säga nej. Stoppa pengarna där dem behövs…

Arbetarna har vunnit en delseger alltså. Sen har man förlorat 26 arbetskamrater. Och så länge arbetare behöver lämna sin arbetsplats så är det ingen seger. Därav ordvalet ”Delseger”. Solidaritetskampanjen har nog spelat en stor roll i arbetet, men starkast, ja det har Lagenas arbetare varit. En dunk i ryggen på hela kollektivet – ni visade var skåpet ska stå och förhoppningsvis kommer ni slippa Per Ööö-hagen, Rikard Slemmo-Slettmyhr och de andra asens framtida förslag. För nu vet dom vad dom har att vänta om dom får för sig att börja racka på sina anställda.

Vad pratar du om? Jo, läs det här tidigare inlägget. Läs det här och besök den här sidan!

Den sämre nyheten.

Sverigedemokraterna.

Partiet som rensat ut alla rasister i sina led, som ska framstå som ett snällt parti som det muslimkramande etablissemanget hatar och motarbetar med lögner – har börjat trampa i diverse fällor nu. Ett utspel var väl det här som Socialistiska Partiet bidrog till. SD är ju de som tjuter högst om att dom inte får medverka i den allmäna debatten, att dom censureras och motarbetas bara för att dom inte har ”bekväma” åsikter. Well, nu visade det sig att dom var lika usla dom.  Såhär ser väl SD-Kuriren ut egentligen kan jag tänka mig?

Sen så skrev Jimme Åkesson en sjuk, rasistisk artikel som Aftonbladet publicerade. Som handlade om hur onda muslimer var. Åkesson hävdar att muslimer är ett hot som folkslag, att vi har muslimska terroristorganisationer i Sverige och annat hemskt som han hoppas ska skrämma svenskarna till rätt urnor i valet 2010.  En rätt intressant analys om detta utspel.

Mellan åtta och tolv procent av väljarnas röster, det tror Marie Demker att Sverigedemokraterna strävar efter i nästa års val. Och ska de ha en chans att klättra i opinionen så måste de definiera sig tydligt på väster-högerskalan.

- Jag tror att SD profilerar sig för att få den andel väljare de strävar efter. Partiet nöjer sig inte med att komma över fyra procents-spärren. Dansk Folkeparti ligger runt tretton procent och Front National i Frankrike mellan tolv och femton procent. Där någonstans de tänker sig de borde kunna ligga.

En annan analys på DN låter såhär..

Sverigedemokraterna har ägnat åratal åt att putsa sin fasad för att framstå som ett rumsrent invandringskritiskt parti. Men när man äntligen lyckats och får stort utrymme i medierna drar man fram sitt verkliga jag, i hopp om att skrämselpropaganda om muslimer ska ge lika stora politiska framgångar som i Danmark.

Den svenska extremhögern, där Sverigedemokraterna har sina rötter, såg judarna som den stora faran. SD riktade i stället till en början in sig på invandringen och hävdade att den hotade det svenska samhället.

– Sverige är på väg att bli ockuperat av främlingar som lever på dig och dina nära! var huvudbudskapet i partiorganet SD-kuriren i början på 2000-talet.

Men sedan förra valet har Sverigedemokraterna tydligt riktat in sig på en viss grupp invandrare, muslimerna.

Valet 2010 kommer bli en rysare. Det är nästan så man vill ligga i fosterställning och vänta ut stormen.

Synden straffar sig själv

Politiker är sällan kända för att ha bringat rättvisa, med oegoistiska motiv bakom, och gjort rätt för sig. Vi har alla möjliga skandaler. Vi har Monas Toblerone, spionskandalen, medlemsfusket inom ungdomsförbunden, egyptenaffären och så vidare. Det är precis som i en dålig såpa på TV, men det här, gott folk – är ”seriös” svensk politik i modern tid. Man säger ofta att den utomparlamentariska vänstern är oseriös och inte sysslar med ”seriös politik”.. då kan man ju fråga sig vad fan de ”snälla partierna” håller på med egentligen.

Jag kommer ihåg natten Anna Lindh dog. Det var lite som på film, vår tids Palmemordet. Hon hade stuckits ner helt plötsligt. Av en psykiskt stöd man. Alla pratade om det ett tag. Men för att förstå det ur ett större perspektiv än att det är en tragisk händelse, så måste vi gå tillbaka lite i tiden.

Anna Lindh var gift med Bo Holmberg, som är känd för en sak. Han var med och drev igenom psykvårdsreformen på 90-talet som slutade med att massor av farliga, psykiskt sjuka människor, slungades ut i samhället. Det finns ingenting positivt med det här. Alla som har varit i kontakt med svensk psykiatri vet att den inte är den bästa, direkt. Du får inte den hjälp du behöver, det råder extrem underbemanning och oftast ”löser” man folks problem genom att skriva ut skitmycket medicin. Skitbra för läkemedelsindustrin, inte bra för så många andra.

Ett decennium efter att Anna Lindhs make Bo drev igenom sin ”fina” reform och slaktade psykvården, så har hundratals människor mördats, våldtagits, misshandlats med mera av människor som varit i omfattande kontakt med psykvården innan. Är inte det facit nog för att man inte skulle fuckat med psykvården? Staten spar in pengar, och sveriges befolkning får ”blandas” med psykiskt sjuka människor, vilket kanske inte är så jättebra. Insider hade ett helt program om det här, vilket vred sig ganska mycket i magen.

Ironiskt nog så faller Bo’s egna fru offer för den havererade och förstörda psykvården kl 16:13 den 10 september 2003.

Innan man börjar förstöra och ändra i någonting som finns till för att hjälpa, så kanske man ska tänka på konsekvenserna. Släpper man ut hundratals psykiskt sjuka människor ut i samhället, för att dom ska ”återanpassa sig efter eget behag” – ja, är det en så jävla bra idé då?

Samma dag som Anna Lindh dog, efter att ha knivhuggits av en psykiskt sjuk människa, så högg en annan psykiskt sjuk människa ner en femårig flicka, helt oprovocerat. Detta dåd fick en liten notis, för tydligen är det skillnad på Folk och folk.

Skär inte i psykvården! Skär i politikerna!

Och på topplistan över nästa personer som borde få en kniv i sig, så kommer:
1. Carin Götblad
2. Frederick Federley
3. Johan Stael von Holstein
4. Blondinbella

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mehdi Ghezali saboterar för muslimer, Anders_S skriver Är det Säpo som är klantiga?, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Vad menar Gunnar Bergström & Jan Myrdal?, tusenpekpinnar skriver Obegriplig delning mellan kropp och medvetande i ADHD-debatten…

Det ruttnande liket som vägrar att dö

Mona ratas av väljarna, som hellre skulle se Margot Wallström eller odågan Thomas Bodström som statsminister. Det sätter ju nivån. Mona Sahlin är ett mysterium. När borgarna kom till makten började de genast att slakta välfärden, sälja bort Apoteket och satsa på elitklasser. Sen kom finanskrisen. Tusentals blir arbetslösa, ungdomar kan inte flytta hemifrån och ännu mindre få ett fastjobb. Sossarna åkte ur 2006 och har en chans att komma tillbaka nu, styra upp i grytan och allt blir bra igen – men istället väljer man en sådan mupp som Mona Sahlin. Jag är inte emot att ha en kvinnlig partiledare, det är inte där det klämmer och det är löjligt att försöka styra diskussionen åt att det-är-en-kvinna-därför-ogillar-du-det-hållet. Mona Sahlin är en jävla mupp och tack så mycket för att vi får ha alliansstyre i fyra år till – antagligen. Jag kan ju inte se in i framtiden, men med tanke på hur pass tysta oppositionen är och hur lite alternativ sossarna presenterat, så tror jag inte valet kommer gå till vår fördel. Med vår menar jag oss vanliga människor. Inte socialdemokrater.

Sossarna spökar av högerspöken, men man envisas med att profilera sig som ett arbetarparti. Värst är det ju ändå på lokal nivå, jag minns Robert Noord i min kommun. Det aset stoltserar på internet med att sossarna i Haninge ökade läskunnigheten från 60% till 88% bland sjuåringarna. Det är ju jättebra tycker jag, men det skrev han i ett sammanhang då han undviker att svara på en viss sak, nämligen att han införde avgifter på skolmaten på de kommunala skolorna. Debatten såg ut såhär:

Gustav Ingman skrev…

Sist jag hörde av Robert var när han försökte införa skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst. Efter omfattande protester som de flesta elever var delaktiga i, sabotage av talriksautomaterna och solidaritet som gick ut på att dela på talrikar samt ge bort papptalrikar togs avgifterna bort efter bara en termin. Robert Noord visade under hela processen total ovilja att lyssna på vad människor hade att säga och uppträdandet var konsekvent nedvärderande mot alla som ifrågasatte politiken.

Det är föga förvånande att han går och skriver böcker där det propageras för att socialdemokratin ska ta ytterliggare kliv åt höger. Det var ju en sådan politik han hela tiden förde när han själv var ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Haninge kommun.

Varpå, från ingenstans, svarar Robert Noord:

Under de år vi Socialdemokrater var ansvariga för skolan i Haninge genomförde vi ett otroligt utvecklingsarbete. Ett arbete som bland annat resulterade i att läsförmågan bland elever i årskurs ett ökade från 60% till 88%. Idag kan tack vare det arbetet över 93% av alla sjuåringar i Haninges skolor läsa. Hade vi inte genomfört vår nya politik hade fortfarande fyra av tio sjuåringar börjat årskurs två utan att kunna läsa.På vilket sätt är det högerpolitik att se till att alla barn får möjlighet att läsa?

Vänligen
Robert

Då ingriper en f.d elev som gått på en av de avgiftsbelagda skolorna:

Noord:

Du svarade inte på ”skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst.”

Utan började drabbla om vad bra ni gjort skolorna i Haninge. Men kritiken undvek du. Det är högerpolitik att avgiftsbelägga skolmat, mat måste man äta för att orka vara ”game” hela skoldagen och när man tar betalt för maten så sätts klasserna i s.k. A och B-lag, A-lagen är de som har föräldrar som har råd att lägga ut 500 spänn per termin på maten (vilket är ganska mycket pengar för en vanlig trebarnsfamilj i Jordbro t.ex) och B-lagen är de, där bland annat jag ingick, som gick hungriga varje dag i skolan.

Det du gjorde (jag gick i en av de berörda skolorna) kommer jag, och många fler, aldrig någonsin förlåta dig för. Personligen anser jag att du ska skjutas och slängas i ett jävla dike, för det är där man slänger såna ”sossar” dom dig.

Jag tycker att både den f.d eleven och herr Ingman får stå för slutsatsen av det här blogginlägget; med sådana sossar som Robert Noord behövs inga moderater. På Robbans facebook så stoltserar han med att han ”ätit lunch med Haninges näringsliv”, istället för att ha käkat lunch som vanliga människor i Haninge Centrum, då kanske Facebookstatusen sett ut såhär; ”Robert Noord is käkar lunch med några låginkomsttagare från Brandbergen i Haninge Centrum och delar solidariskt med mig av min mat” kanske inte lika stoltserande, men iallafall någonting man kan förvänta sig av en representant för ett ”arbetar”parti.

Meningen med det här inlägget är nog bara att få vädra lite sosseförakt, jag är inte borgerlig, nazist eller någonting annat obehagligt, jag har bara fått uppleva socialdemokrati under hela mitt liv, och sett hur det påverkat min skolgång.

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Israel står i blickpunkten!, Anders_S skriver Inte bara ungdomsoroligheter bakom bilbränderna i Göteborg, Jinge skriver Förbifart Afghanistan, mathiavelli skriver Vintern fritidsgårdarna höll öppet

En idiots uppgång och fall

Jag satt och surfade på Wikipedia och via ”Arbetsplatskonflikter i Sverige” kom jag till Fredrik Federley, och jag fylldes av minnen. Den här ”mannen” har en helt egen kategori på den här bloggen, så speciell är han för oss. Han är idioten som sänkte sin karriär på en sekund, som kallade facket för Maffia och som bölade allra mest när Osynliga Partiet attackerade (C)s lokaler. (lokaler? Snarare bondgårdar, såsom dom såg ut..) och det var faktiskt ett tag sen man såg honom uttala sig i media, det är väldigt skönt och väldigt roligt på samma gång. Efter att riksdagen klubbade igenom FRA, och Fredde röstade för signalspaning, när han gapat som in i h-e-l-v-e-t-e om hur hemskt och odemokratiskt FRA var. Han blev slagen av partipiskan. Och jävlar vad hans väljare försvann ifrån honom. Och jävlar vad hans blogg blev fylld med arga och besvikna kommentarer, de allra flesta i stil med ”Jag trodde på dig..” hejdå med den karriären!

Så går det när man vill ge sig in i partipolitiken, den osunda, dekadenta skitvärlden och allt som hör där till. Istället för att stå för sina åsikter och framträda som en ”man av folket, för folket” så vill man inte bli osams med sitt parti.

Fredrik har dragit kokain på Stureplan, och ensam lär han ju inte vara för den delen.  Det säger jag absolut inte. Den mängd vitt pulver som åkt upp i näsan på politiker kan väl vid den här nivån räcka till att baka sockerkaka till hela jävla Europa.

När facket satte Wild n Fresh i blockad, lagligt varslad och allt som hör där till, så gick Fredrik ut och ville att man skulle stödäta på restaurangen – för det är ju så synd om Sofia Appelgren som bara ville driva en restaurang. Dumma maffia-facket som faktiskt bara vill säkra de anställda. Det är inte lätt att vara modern slavdrivare idag.

När Fredrik inte fick som han ville, så startade han i maj 2007, en egen salladsbar. Som invigdes med påmpa och ståt – här finns inget jävla fack! Samma resturang gick i konkurs i Juni. Fredrik hade bara dragit från hela skiten, det var ju mest en PR-grej och symbolisk aktion mot facket, det vet ju alla. Vad alla kanske inte vet är att skattebetalarna fick betala skuldsaneringen av konkursen.  Tack för den.

I maj 2007 så gick han ut i media och erkände att han testat knark. Ingen är väl förvånad? Stureplansbraten med skumma åsikter.. klart han testat knark, det hör ju till liksom. ”Seriösa” politiker… jo tack.

Och jag är så glad, tacksam och road över att det var längesen man hörde av karln i ”vanlig” media, det var längesen han fick uttala sig också. Det finns fler som Fredrik, dvs konstiga politiker med för mycket inflytande och alldeles för konstiga åsikter, men nu har ju en iallafall – mest tack vare FRA-lagen – fått sin politiska karriär så skadad så det nästan är bättre att lägga av. Kan du inte bara droppa politiken, sticka utomlands och pröva lyckan som hallick? Reeperbahn kanske? I vilket fall som, så hoppas jag att jag aldrig mer behöver se dig i ett politiskt sammanhang. Det var fint så länge det varade, nu finns det andra ”politiker” som ljuger för sina väljare, knarkar och slösar skattepengar att irritera sig på.

Hoppas du ruttnar i helvetet, Fredrik.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ibland blir jag irriterad…, Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?, kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist

Sällan skådad dumhet

Läste på DN att SD är ”bara” 8,000 röster från riksdagen. Varje gång en sådan här undersökning görs, så använder partier till både höger och vänster det som skräckpropaganda. Jo, för SD blir ju bara farliga för att dom kommer in i riksdagen. Dom kan inte vara farliga annars? Nu är ju inte SD det här skränande nassepartiet vi såg på 90-talet, med bombarjackor och fylleskins i sina led. Utan ett propert, mysigt parti med en leende fuling som ledare, och inspirationen kommer från Danmark. Vad människor i väldigt stor utsträckning inte begriper, är att dagens politiska klimat och ”rumsrena motstånd” hjälpt SD en bra bit på vägen. Det som jag tycker är intressant i dagsläget är att de borgerliga partierna snor SDs politik, om det är av taktiska skäl (ta röster från SD) eller för att man faktiskt börjat visa vilka brunskjortor högern är, låter jag stå obesvarat. Vad man, omedvetet som medvetet gör, är att legitimera deras politik. Normalisera den och ta den från nassesekterna och SD och göra den rumsren. Lite hedlig muslimhets och att ta medborgarskapet från kriminella invandrare.. det sysslar inte bara nassarna med, det sysslar även vi rumsrena, snälla politiker också med. Fast hos en del politiker föreligger den politiska vägen naturlig.. att gå från extrem till extremare till extremast.

Motståndet mot SD är tämligen spritt och åsikterna är olika. En del vill störa deras torgmöten och göra så dem inte går säkra på stan. Jag har själv tittat på när Jimmie och Erik stått bland motdemonstranter som gapar och visar finger, och bland supermånga poliser. Inte en jävel når deras budskap. De etablerade partierna har vägrat ta debatten, och när Mona Sahlin gjorde det ”omöjliga möjligt” och tog debatten med Jimmie Åkesson, så slutade det ändå bara med skitusla argument som att ”Zlatan är svensk!” och liknande. Ingen höjdare direkt. När Niklas Wykman tog debatten med Erik Almvist på Gotland så hade man pluggat in retoriken ordentligt, och skulle jag få en femma för varje gång Niklas sa att ”Om ni vill veta vad SD står i denna fråga, googla på det” så skulle jag blivit rik. Ganska lamt att hänvisa till en sökmotor som källhänvisning.

När man vägrar ta debatten med SD, (vilket är fruktansvärt enkelt att göra egentligen.. då dem bara är populister som egentligen inte har så ”radikala och banbrytande” politiska idéer) så kan dom spä på sin martyrroll. Jag tror inte det ger dem några nya röster, men det visar ju samtidigt för hela svenska folket vilken nivå deras motståndare ligger på, och vad motståndet är kapabelt till.

SD blir inte farligare för att dom kommer in i riksdagen. Dom kommer ändå ha svårt att få samarbetspartners och inte kunna få igenom ett skit. Men visst, det skulle legitimera väldigt mycket mer. SD är vår tids Ny demokrati, dom kommer ha sitt upptåg, och det kommer gå rakt åt helvete, för missnöjesrörelser tendenserar att dö ut lika fort som dem kommer. Det som däremot är farligt är att de etablerade, ”normala” och ”snälla” partierna tar SDs politik och gör till sin egen. Det tror jag är mycket värre i längden..

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ohlsson & Skarne – tekniskt ledande i byggbranschen under många år, boladefogo skriver Babylon brinner, Jinge skriver Israel försöker skrämma Iran, Björn Nilsson skriver Likt?, domljuger skriver Överklass-liberalerna skrek våld, Johan Frick skriver Fy fan vad vi är bra – eller?

Allt som var mitt eget

Man kan ju tycka att världen borde kommit någonvart på hundra år. Vi har avancerat från grottåldern till stenåldern till medeltiden till den industriella revolutionen till nutid. Vi har fajtats med världskrig och katastrofer. Men vi kan fortfarande inte garantera unga människor det dom verkligen behöver – ett fast arbete. Det är en gammal sanning som tåls att upprepas; det går inte att planera eller börja bygga sitt liv förren man har en fast ekonomi. Man får inte ta lån, man kommer ingenvart i bostadskön, man kan inte bilda familj. Det går bara inte. Under finanskriser så drabbas alltid de som bygger upp världen först. De som inte lyfter ett jävla finger för samhällsproduktionen – utan bara lever på den – är de som alltid skapar problemen och alltid de som klarar sig. Jämför med en dagisklass, där ett barn slår ett annat barn, och bara springer därifrån, så får de andra barnen ta skiten när fröken kommer. Men på dagis brukar man alltid kunna peka ut förövaren och sätta dit honom. I verkligheten kan vi alla, via bloggar, insändare, demonstrationer osv peka ut förövarna – men vi sätter aldrig dit dom.

När alla pisspartier går till val nästa år, så kommer det gapas högt om vem som kan lova mest jobb till flest utsatta grupper. Men aldrig ser vi någon förändring. Inte i vår tid. Vi är inte berörda av detta. Vi får helt enkelt finna oss i det som är existerande, och som finns där ute på riktigt – och inte i politikers visioner – och det är en totalt sönderhavererad bostadsmarknad och framförallt inga riktiga arbeten. Det absolut viktigaste man vill ha som ung, det är inte en bil eller en dator – det är ett arbete. Och jag vet att jag talar för nästan en hel generation när jag säger såhär. Iallafall alla de som inte fått jobb via sina föräldrar, eller haft turen att få ett arbete via kontakter (för ams kan man ju glömma direkt.) – utan alla de tusentals som går in i gruppen ”ungdomsarbetslösheten”. Vi alla drömmer och vill ha ett jobb till varje pris. Efter ett jobb kommer en bostad. Ingen vill bo hemma när man är 35. Livet kan inte börja i pojkrummet, eller hur man ska säga det. Man måste kunna fly boet och bygga sitt liv på egna ben och med egna förutsättningar.

När jag slutade på komvux nu i våras så hade jag läst upp lite poäng, inte för att jag egentligen ville.. jag var och ÄR så jävla less på skolan och jag vill ju hellre ha ett arbete och tjäna ihop mina pengar själv, än att sitta och vänta på att smulorna som CSN sopar ner från bordet ska rulla in. För det är inte rock’n roll med knappt två tusen i månaden när nästan ett tusen fem hundra går till räkningar och andra utgifter man inte kan slippa.  Nu i höst har jag sökt lite mer pluggande, för något jobb har jag inte lyckats få. Jag letar relativt aktivt, men alla som suttit på arbetsförmedlingens hemsida vet hur jävla lite lust man har att sitta där. Man är hellre med sina kompisar och ser på film eller fikar än sitter där och låter sig förnedras och känna sig som en pissråtta.

Men hey, vem är det som ska känna sig som en pissråtta? Inte är det du som söker jobb iallafall. Alla de kräk som fuckat upp ekonomin, som varslar fast dom inte behöver, som vill pressa ner lönerna och ha en osäker arbetsmarknad – det är dom som ska känna sig som pissråttor. Det är dom som leker med tusentals människors liv bara för att marknaden ska tjäna på det. Alltid denna jävla marknad som ska ställa till det för människor som ingenting gjort för att förtjäna att utsättas av den.

Och lösningen ligger inte i att rösta.

Det tror jag inte. Det spelar nog ingen roll vilka vi röstar på, det är systemet i sig, som alla ”snälla partier och politiker” godtar, som det är fel på. ”Det går inte att rösta bort Wallenberg” som det heter.

En bild säger ibland mer än tusen ord. Och den här bilden får sätta punkt för detta inlägg.

Jag vill tipsa om Henrik Bromanders text om sitt sommarjobb inom psykvården, som är jävligt bra, ”På andra sidan” heter den. Kolla även in hans blogg.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Osmakligt om Jackson, Björn Nilsson skriver Vi var med också!, Anders_S skriver Medievärldens mäktigaste, Johan Frick skriver Polisen är mördare, Kaj Raving skriver Samma kapitalister här som där

Expropiera hela skiten

Nyss hemkommen från Almedalsveckan på Gotland. Bland hundratals svettiga brats, politiker, företagare och får befann jag mig i flera dagar. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Jag var på ett föredrag som SÄPO tillsammans med bland annat Exit, Anna-Lena Lodenius och Nyamko Sabuni anordnade, som handlade om politisk extremism. I publiken satt inte mindre än Jonas Andersson och tre svettiga töntar till. Så fort man kom in på lagen om hets mot folkgrupp så flög Jonas hand upp och han började tjuta om att han kände sig diskriminerad som etnisk svensk. Smart drag, asshat, att ”outa” sig själv när man är omgiven av säkerhetspoliser och journalister. Och en och annan röding. Själva föredraget var allt annat än bra. Man fortsatte köra på ”Vänstern är lika ond som högern och dom triggar bara upp varandra och dom är mest intresserade av att slåss och man kan inte bekämpa rasism genom att aktivt konfrontera dom och alla som inte tillhör parlamentariska vänsterpartier är onda vänsterextremister som vill äta barn och döda andra människor.” Ungefär. Ingenting nytt, ingenting man inte hört tretusenfemhundra gånger innan och framförallt ganska verklighetsfrånvänt. Alla resurser som SÄPO har.. all buggningsutrustning och all personal dom har.. och ändå ligger dom 10-20 år efter i historien? Herregud. Efter föredraget försvann iaf Folkfrontens fyra medlemmar iväg fort som fan, och jag såg dom inte någon mer gång under veckan. Själv är jag ingen fighter eller gillar våld mer än nödvändigt (fast ska jag erkänna så blir jag varm i kroppen av scab-bashing och brat-bashing) så jag var bara glad att dom inte syntes till någonting mer. När vi ändå kom in på högerextremism, så hamnade jag på en debatt mellan Niklas Wykman, som är MUFs führer, och med Erik Almkvist, som jämt får stryk och är SDU’s führer. Debatten var minst sagt löjlig, när man inte vet när man ska bua eller applådera, iom att både Niklas och Erik är två idioter jag inte vill se på samma planet som jag själv befinner mig på, men jag måste säga att Erik borde skola sig mer i retorik, då Niklas träffade flera ömma punkter och fångade Erik och SDs riktiga politik i sin fälla – gång på gång på gång. Debatten skulle handla om bland annat EU-medlemsskapets vara eller icke-vara, men det slutade hela tiden med att Erik fick försvara sig och SDs rasistiska politik.

Vi får inte glömma allt gratis-käk. Det enda bra med Svenskt Näringsliv och Företagarna, är att dom har så mycket stålar så dom kan bjuda hela Gotland på gratismat. Jag gick på ett par mingel och på föreläsning med Ebba von Sydow (det sög för övrigt) och åt mig proppmätt på gratis mat. Fin mat var det också, måste jag tillägga. Det dracks väldigt mycket och speciellt bland minderåriga. Svenskt Näringsliv förser alltså minderåriga med alkohol.. är det bra PR? Haha. Ingen frågade om legitimation eller ålder. Bara servera. På stan hade alla möjliga konstiga organisationer och företag godis dom ville bjuda på, Unionen hade kareoke och goda mintkarameller. Kom förbi den här utbrytargruppen ur SD, ”Sverige Behöver Ett Nytt Parti” och jävlar vilka muppar dom var! Dom ville bevara svensk kultur men kunde inte förklara vad som kännetecknar svensk kultur, inte var det iallafall midsommarfiranden, sprit, röda stugor med vita knutar och allsång på skansen. Dom behöver inte en lektion i retorik, utan gå om högstadiet så dom kan greppa tag i lite mer. Men å andra sidan ska man vara glad att såna här små bänga partier finns, då försvinner ju en del röster från SD m.fl. Det ploppar ju inte upp nya nassar bara för att nya nassepartier bildas, utan det blir bara färre eftersom dom ska slåss om samma målgrupp, som har samma antal, oavsett hur många eller hur få nassegrupper det finns.

Jag lyssnade på Maud Olofssons tal där hon pratade om sina söner eller vad det nu var, som hade ett eget företag och omsatte ett par miljoner om året. Och om hur det behövs fler kvinnliga chefer, för att uppnå någon form av jämnlikhet. Hur man ens kan gå på den skiten är för mig ett mysterium. Skitsamma om cheferna är kvinnor eller män – en chef är en chef är en chef! Maud ska även ha beröm för att hon likställde svensk välfärd med i-pods och platt-TV. Hon sa att Sverige har jättebra välfärd, se på alla i-pods och platt-tv-apparater, eller något liknande. Vad hände med skolan? Sjukvården? Tandvården? osv. Jävla slödder är vad hon är. Maud nämde dessutom att det var för lite kvinnor på Almedalsveckan som höll tal, det var bara hon och Mona. Kan man tyckas stämma, men vad ska det spela för roll om det är mer kvotering bland talarna? Så länge man inte har en intressant eller verklig politik, som är annat än fjäsk och valfläsk – så är det skitsamma om en man, kvinna eller en alien står och försöker sälja sitt parti. När vi ändå tog upp ”slödder” så måste jag ju bara berätta om alla brats. Gud bevare mig vad mycket otäcka människor det fanns på Gotland. Schtekare i rosa skjorta, bruna och alldeles oljiga. Man blev stundtals mörkrädd och det kliade i nävarna.

En glad nyhet var att pga allt stök och oreda kring alliansens fester (brats som sjunger kommunistiska sånger, dricker trots sin låga ålder, svinar ner på stan o.s.v) så slutade man upp med gratis sprit och det började stå civilpoliser kring deras arrangemang. Hihi.

Ska man sammanfatta hela veckan så har den spelat ut sin roll för längesen. Det är bara en massfestival av politiska teatrar där man tävlar i att ljuga och lova. Men med facit i hand så vet man att ingenting man lovar kommer någonsin att inträffa. Den alternativa politikerveckan, som hölls samtidigt, bjöd på flera intressanta föreläsningar om saker som pågår ” på gatan” och det var mer diskussion än monolog, som jag upplevde att Almedalsveckan var. Jag lyssnade på ett sjukt bra föredrag om 165 och Ockupantscenen, som SUF Malmö höll i. Även Salka Sandéns föredrag om antifascism under 90-talet, ett om stadsdelskamp (som var ganska Skånebaserat och kretsade mycket kring området Möllan) och på ett om klasskamp inom vården. Även det väldigt intressant.

Jag köpte faktiskt ingenting. Inte ens mat. Maten var gratis och fanns överallt, godis var gratis och fanns överallt. Läsk och mineralvatten var gratis och fanns överallt. Kaffe fanns överallt. Microsoft bjöd på glassbåtar som även det var gratis. Det enda som kostade någonting var mitt tålamod, för maken till politikerförakt har jag aldrig sett maken till. Almedalsveckan intresserar ingen förutom politiker, redan-insatta politiskt intresserade och företag. Den stora massan (som alla partier, oavsett färg talar om att värna) är på semester och tar det lungt, eller arbetar. Dom vallfärdar inte till Gotland för att lyssna på tal av massa klassförrädare, borgarsvin och reaktionärer iallafall. Tur det förvisso.

1968 hade Olof Palme lite tråkigt på semestern och ställde sig på en lastbil och höll ett tal. Sen dess har cirkusen varit igång. Från att ha varit en stor reklampelare för Partier på alla sidor, till att ha blivit ett företagsjippo, mingel med brats och ett stort jävla skämt kort och gott. Man borde lägga ner skiten rakt av. Eller expropiera den och göra den till en politisk vecka på gräsrotsnivå, dvs inte låta karriärister och riksdagspolitiker vara de som syns och tar till ton – utan vanliga människor, som är politiskt intresserade på ett eller annat sätt. Låt Almedalen bli en riktig ”folkfest” där det vanliga folkets röster får komma upp på agendan, istället för att ha det som ett politiskt skådespeleri. Fast jag tror inte det går att ta tillbaka Almedalen, så jag lägger min röst på att lägga ner skiten och låta Gotlänningarna vara ifred.

Intressant notis om Lagenakonflikten har Snatterskan skrivit, Lars Ohly i Almedalen om Lagena och besök sommarjobb.net som kommit tillbaka på internet efter en längre tids frånvaro.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Jag har satt många barn till jorden, Jinge skriver Patenträtten, Anders_S skriver Inte rimligt att länspolisen ska betala för speciella insatser

De krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

De allra flesta (garanterat de som läser den här bloggen) har nog hört lite om Lagenakonflikten vid det här laget, hur Handels huggit medlemmarna i ryggen för att dom haft Handels-logotypen på sina flygblad, hur företaget gav upp fajten genom att springa som ett barn till AD och anmäla arbetarna, och ni som är insatta har säkert hört om Solidaritetsrörelsen som uppkommit. En paroll jag hela tiden haft sen jag skapade Facebookgruppen ”Solidaritet med Lagenas arbetare” var att inte vänstern skulle få hugga tag i den här konflikten och göra den till en bred vänsterfråga. Under tunnelbanestrejken i Stockholm, när Connex avskedade Per Johansson, så reste man budskapet om att ”Nu ska vi göra det här till en bred vänsterfråga!” det var helt fel.

Resultatet gav samma sak som total isolering. Man började blanda in konflikten i massor av vänsterpolitik, paroller från vänstern och man började prata om saker som arbetarna inte kunde ta till sig av. Istället för att hålla glöden och fokuset till den konflikten man samlat sig kring, så började man svamla sig ifrån den. Tillslut satt man på varsin ö och inte visste hur man skulle ro tillbaka till land. Ett problem som allt för ofta kommit tillbaka.

Då ska jag försöka förklara hur jag definerar ”Vänstern”. Jag anser att organisationer som har olika tolkningar på Socialismen och hur Marx och övriga äldre herrars texter ska tolkas och praktiseras – tillhör olika delar av vänstern. Vissa tolkar alldeles för mycket, vissa alldeles för lite. Vissa tolkar till sin fördel och vissa tolkar helt fel. Vad som särskiljer vänstern från arbetarklassen är just bildningen och samhällsanalysen. Arbetarklassen kan vara delar av vänstern, men det är ingenting som går hand i hand, utan två olika grupper, varpå den ena vill nå den andre (vänstern -> arbetarklassen) och försöka tala för den, ”våra idéer, ideologier och åsikter är de bästa för arbetande människor!”. Jag räknar inte in fackföreningar här, eftersom det inte är en vänsterorganisation på så vis, utan en intresseorganisation för en viss grupp människor.

Man ska inte politikisera arbetsplatskonflikter, av den enkla anledningen att en arbetsplatskonflikt handlar om en berörd grupps (arbetarna) egna intressen. De flesta på Lagena tror jag skiter i vänsterbaserad kamp och i kamp mot borgarregeringen och liknande – i första hand iallafall. I första hand vill dom vinna sin egna konflikt och få rätt mot sitt företag – i andra hand kommer allt det här som en del vänstergrupper vill sätta som prio ett. Man ska inte göra en vänstergrej av arbetsplatskonflikter, dels för att det ofta leder till att fokuset, dvs konflikten, försvinner. Och dels för att inte alla kan ställa sig bakom alla vänsterparoller, och för att ett sammarbete ska fungera (arbetare och vänsterrörelsen) så måste det bygga på det gemensamma intresset. Vilket i de flesta fall är att vinna den här konflikten – inte göra en politisk grej av den. En arbetare på Lagena är moderat, en annan Sverigedemokrat. Hur ska dom kunna ta till sig av vänstergruppers urinstinkande flosker om att bygga en ”massrörelse” eller att ”bygga ett parti” etc? Dom vill väl, liksom de arbetskamrater som är röda och de som inte bryr sig, vinna sin konflikt – diskutera politik kan man hålla till fikarummet. Trots detta så gick moderaten jag nyss nämnde ut i strejk. Han hade motivierat det med att han ställde upp för sina arbetskamrater och för att han ville vinna den här konflikten – som faktiskt handlade om honom också.

”I know, Jim, i know.. i just get pissed off with these leftwingers and their precious bleeding revolution..”
- Breaking Free, sidan 74

Det tyckte jag var jävligt fint, och någonting man borde ha i åtanke. Bara för att man är en arbetare och har hamnat i konflikt med sitt företag, så är man per automatik inte ett objekt för vänstern att slåss om att få värva. Det som är vänsterns problem i många fall är det ständiga gapandet om att bli större. Jag tror inte vi vinner arbetarnas fulla förtroende om vi* gör bra reklam för oss själva och drar till sig arbetarna av den orsaken. Jag tror att om vi faktiskt visar solidaritet i praktiken, hjälper dom vinna sin kamp på sina villkor (vilket inte är att få den stora äran att bli autogiro-prenumeranter på någon tidning ingen utanför vänstern läser.) och faktiskt visar att vi är kapabla att pusha på deras kamp, för sin Sak, utan att blanda in Organisationen.

Arbetarnas intressen ska understödjas av alla de som vill engagera sig i konflikten, dvs, vi utomstående, vi som är med i solidaritetsgruppen. Arbetarnas intresse är inte att bli en del av vänstern, utan vinna sin konflikt och kunna fortsätta sina vardagliga liv. Man ska inte ge sig in i arbetsplatskonflikt och försöka se det som en eventuell rekryteringsbas, det är hämmande för alla organisationer som titulerar sig som ”Revolutionära”. Det är inte Organisationen vi ska bygga, den ska skapas automatiskt av det arbete vi utför. Jag tror därför mer på handlingens propaganda, att vi, (det här gäller alla grupper, det är liksom skitlogiskt) bara vi gör saker aktivt, växer, för om vi syns och visar vad vi går för i mer än ord – så kommer folk komma till oss. Det blir liksom en produkt av det arbete vi utför.

”Socialister: Copy of this week’s Militant Socialist Worker, 20 pence!
Kaptenen: We dont need you lot! Piss off out of it !! You’ve never done anything!
Jim: Hold up, …look, if you want to get involved, you can come in (på mötet /red) …but leave your bloody papers outside.

Jim: Dont be so hard on them, some of’em are OK
Kaptenen: I know Jim, it’s just their parties which are a heap of shit.”
- Breaking Free, sidan 76

Jag försöker inte fungera som ett språkrör, jag kan ju självklart ha fel, men den uppfattning jag fått, så är arbetarna på Lagena i första hand intresserade av sin konflikt, och inte att sugas in och bli en del av vänstern. Jag tror det här är ett problem vi måste rannsaka oss själva med, hur vi vill att folk ska tänka när dom möter oss, vad för bild får dom av oss och vad tjänar dom på att bli en del av våran rörelse? Socialismen handlar om att ta över produktionsmedlem, vad handlar vänstern om..?

* = Jag känner inte att jag vill tillhöra en rörelse som bara fokuserar på Organisationen, och sätter Saken i andra hand. Det intresserar mig inte.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Protesterna fortsätter, totalavloning skriver Total Avlöning 22/7/09 gammalt groll., Anders_S skriver Familjen Herlin – Finlands rikaste familj, Kristoffer Ejnermark skriver Amatörfilmer från Iran, 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer.

“Nu kommer det att bli värsta kaos på stan, det är inte bra”

Jag läste på DN.se om att ungdomsgården i min hemort ska skära ner. Trist. Själv hängde jag inte där särskilt mycket, för när jag var i “rätt” målgrupp var jag ganska så insnöad på andra saker som tog upp mycket av min fritid. Men när man läser den här artikeln så blir man bara frustrerad. Det enda resultatet av att dra in på sociala mötesplatser för barn och ungdomar, är att man skapar ännu mer isolering och segregering. Direkt efter att man slutade med att ha öppet på fredagar så slogs rutor in och en person misshandlades. Det här behöver ju inte ha med själva stängningen att göra, men tänk efter:

Rastlösa ungdomar i utanförskap = ilska och destruktivitet = kravaller, våld, rån, misshandel, krossade rutor, inbrott o.s.v.

Fullt normalt. Det är den reaktion vi sett i Rosengård, där man totalt vänt samhället ryggen och lämnat ungdomarna till sitt egna öde. Klart att förvirring, panik, ilska och nedstämdhet sprids. Det såg vi även i Tensta här i Stockholm. Vi har sett det i Frankrike, och jag hoppas verkligen att ungdomarna i Jordbro vaknar upp och inser att det inte är någon idé att hoppas att politikerna ska göra något för oss som bor här. Vi ska bara köpa mat på Vi, vi ska jobba, betala våra räkningar och vår skatt och sen ska vi bara hålla käften. Det ska inte finnas någon ungdomsgård för oss. Det ska inte finnas något bra, attraktivt, levande centrum där man kan vistas om dagarna. Det ska inte finnas välfungerande och moderna skolor. Det ska bara vara som det är och vi ska nöja oss med det. Medan man satsar och investerar i ungdomsgårdar och ungdomsverksamhet i de rikare och “finare” kommunerna norr om stan, och i själva innerstan. Men fan inte här ute.

Jag bor själv i Jordbro, jag ser ju själv hur det ser ut. Jag ser hur det förändrats under de år jag bott här. Det har inte varit lika illa som i Rosengård, men allting pekar ju på att vi är på väg dit. Jag har vänner som ogärna vistas i Jordbro på kvällarna, “vi vill inte bli rånade eller misshandlade” säger de fega medelklass-barnen som växt upp i trygga förorter – eller inne i stan – där man aldrig behövt oroa sig för våldsdåd när tunnelbanan slutat gå. Jag kan, med handen på hjärtat, säga att ingenting ni hör om Jordbro stämmer. När man googlar på “jordbro + nyheter” så ser man ju ingenting positivt. Det är bara massor av “rån i jordbro”, “våldtäkt i jordbro”, “misshandel i jordbro” o.s.v. Visst, det sker väl sånt här.

Men:

1. Det sker ju minst lika mycket i t.ex. Danderyd som det gör här. Enda skillnaden är att man får höra så mycket annat fint om Danderyd, så att båda medierapporteringar matas in i varandra och fokusen om allt våld försvinner. För att inte tala om “knivsöder” och allt fyllebråk och skit som händer inne i innerstan på helgerna.

2. Det finns mer befogenhet för kriminalitet i arbetarklassområden. Jag säger inte att det är “bra”, men det är befogat och naturligt med kriminalitet bland människor som känner sig värdelösa och som inte har något jobb. Skapa nya jobb och full sysselsättning, bygg lägenheter och satsa på ungdomarna, så kommer allt våld och kaos försvinna, likt en vind. Det är vattentät teori.

Jordbro kanske inte är en mönsterförort, men det kommer att kännas tomt i hjärtat om jag flyttar härifrån, det är en plats många har åsikter om. Många som växt upp i. Många som flytt ifrån och många som minns med glädje, sorg och rädsla. Men att Jordbro skulle vara värre än någon annan förort köper jag inte! Jag har sett mer av Jordbro mer än ett namn med lite statistik på ett papper. Det är ett levande ställe där det finns ungdomar som behöver någonting att göra om dagarna. Och att skära ner på ungdomsverksamheten är bara att skapa nya problem, inte lösa ett enda.

Bröderna da Silva tycker att samhället sviker;

– Kolla alla som är unga här, de behöver verkligen någonstans att gå, så är det bara, säger de.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Tomas Norström, en brottsling?, salka skriver Management-by-otrygghet, Anders_S skriver Franska metoder till Sverige – möte i Göteborg idag, Björn Nilsson skriver Räven vaktar hönsgården, slutstadium skriver Word-programmet, andread0ria skriver Yttrandefrihet är en rättighet – inte en plikt

Jag vill även tipsa om gruppen Kartellens jättegrymma inlägg om precis samma sak. Och läs mer bloggar om Jordbro, Utanförskap och om Miljonprogram

Parlamentarismen och dess partier

Återigen bråkas det i ”vänsteralliansen”. Miljöpartiet går hårt åt Vänsterpartiet och egentligen borde jag inte bry mig. Om det inte var så att Miljöpartiet är det sämsta partiet i dagens opposition och antagligen kommer försämra mer än Vänsterpartiet och sossarna till exempel skulle lyckas med.

Men varför håller Miljöpartiet på så här? Jag kan lägga mig konspiratoriskt och framföra att VP och MP konkurrerar om ungefär samma väljare: utbildade personer som ser sig som radikala eller progressiva. Om Vänsterpartiet inte finns med i samarbetet inför valet är det möjligt att folk tror att en röst på vänstern är en röst på något annat än en sosse-regering. Eller så får vänstern en chans att lägga radikala förslag, vinner lite insteg hos arbetarklassen och får 10 % och ser till att S och MP inte får egen majoritet. Det hade varit absolut roligast.

Men då måste Vänsterpartiet lägga lite bra förslag också, höj kvinno- och manslöner, stoppa privatiseringarna och minska avgiftstrycket. Då kanske jag också röstar i valet 2010.

Hur som helst så känns det som Miljöpartiet försöker sno röster genom att racka ner på ett annat parti. Men så är de, politikerna.

Till ämnet kan räknas att Grön Ungdom och Jakop Dalunde gärna samarbetar vänsterut, långt vänsterut, bara de tjänar på det själva. Jävla kappvändare.