Vem läser min blogg? Det är ett par kompisar, några stackars lirare jag länkar till och kanske nån förvirrad liberal som själv bloggar.

Vem läser alla unga nyliberalers bloggar? Några av deras kompisar, stackarna de länkar till och en och annan kommunist som gått vilse på internet.

I bloggvärlden är i princip ALLA motståndare till nya FRA-lagen. Men representerar verkligen bloggvärlden på något sätt den verkliga? Många har väl i och för sig frågat sig det, men jag är fan tveksam. Speciellt när vi börjar snacka politiska bloggar. Antalet socialistiska och nyliberala bloggar är antagligen rätt mycket större procentuellt i internetvärlden än på riktigt.

Och på detta är majoritetet unga män. Som jag alltså. Vi skriker jättehögt och är övertygade om att hela världen lyssnar. Fan, knappt media lyssnade ju knappt ens. Men ja, media. Plötsligt har det börjat dyka upp länkar på var och varannan nyhetssida på internet. Frågan är bara hur länge kritiska bloggar kommer länkas.

Ska bloggarna plötsligt börja närma sig tidningarna? Antagligen. Istället för att i alla fall agera någorlunda kritiskt kommer man tvingas hålla inne sin “extremism” för att kunna få de där eftertraktade besökarna från tidningarnas länkar.

Men tillbaks till bloggarna. Ämnet har ju tagits upp förut ett par tusen gånger. Men folk verkar fortfarande verkligen tro att deras pytteblogg är jätterevolutionär. I praktiken är väl min blogg lika bidragande till vår sida i klasskriget som att spela i ett dåligt demopunkband ingen gillar eller vara en jobbig jävel som diskuterar politik på forum vars inriktning inte är politisk. Knappt alls alltså.

Ändå sitter jag här och författar inlägg efter inlägg efter inlägg. Och som sagt, de som läser är kamrater inom vänstern. Och här kanske de faktiskt får en funktion. Som interndebatt. Istället för att ha en tidning som kommer ut en gång om året eller sitta på ett forum och bråka kan man här skriva vad man tycker och tänker, vad bör vänstern ta för teoretisk sväng nästa gång? Hur bekämpas rasismen bäst? Precis som Kommunity.nu är som bäst när olika delar av vänstern faktiskt diskuterar kanske bloggarna blir roligast när det pågår en debatt.

Fan vet jag egentligen. Kanske borde klippa mig och skaffa mig ett ordentligt jobb istället. Och börja snusa. Läs i alla fall Autonoma Kärnan om kommunism och Ohyra om boken En knuten näve i fickan som jag ska läsa, förr eller senare. Dom två bloggarna kan jag faktiskt tänka mig att rekommendera till folk som inte är vänster. Till skillnad från min. Huwgha.

Du och din polare är lite fulla. Ni skämtar lite. Visst skulle det vara kul om du höll mig i ballen? Okej säger du. Du runkar fram ett skämtstånd. Inte på riktigt såklart. Du drar av dig tröjan och låter din kompis lyfta dig i ballen. Det blir ett böglyft.

Plötsligt har två nya ord infunnit sig i - helt utan grund - i stora delar av den svenska ungdomen. Antagligen har ett par tiotusen läst tråden på Flashback och många av dessa har i sin tur berättat en kul historia för sina polare, om homoerotiska nazister och böglyft…

Men ärligt talat. Makten över språket är onekligen en viktig del i varje härskande klass styre över folket. Sovjet, kommunism och anarkism klingar dåligt. Frihetskämpe används inte - det kallas terrorist. Via etablerad media - som tillhör samma härskande klass som politiker, övre medelklass och kapitalister - sprids ord som vi ska använda. Saker de styrande ser som dåligt kallas fula och dåliga ord. Dåliga saker de gör nämns med fina ord: övervakning i samma klass som Östtysklands kallas antiterrorism - för tjugo år sen hade det motiverats med Sovietunionens högst verkliga hot.

Samtidigt har vänstern haft svårt att kontra det här. Alla andra likaså. Det har inte funnits möjlighet, man har inte haft egen media, inga pengar, man har inte kunnat nå ut. Plötsligt har vi internet.

Alla har internet. Du. Jag. Din mamma. Fan vet om inte min döda mormor sitter och surfar i himmelen. Då uppstår naturligtvis mötesplatser. En aktiv mötesplats drar till sig mer folk. Se bara på Lunarstorm för ett par år sen. Vem hade registrerat sig där om inte en polare dragit in dig, och det i sin tur funnits ännu mer polare där redan? Samma sak med Flashback, Facebook och Myspace. Flashback sticker visserligen ut lite här, men det återkommer jag till strax. Samtidigt kan detta pushas med hjälp av media. När media varje dag skriver om Facebook-bacillen som snor arbetstid så måste du ju till slut kolla sidan - alla andra tycks ju göra det? Och när Facebook då faktiskt visar sig ha varenda gammal klasskompis på sidan, varför inte fastna? Det här kan funka åt ett annat håll: Second Life. Minns ni det - knappast va? Det visade sig vara ett dött skal, ingen använde sidan. Alltså tog man en sväng förbi efter att media hypat, men återvände inte direkt.

Men då kommer vi till Flashback. Det charmiga här är att du får säga nästan vad du vill. Och skvallra om kändisar. Vem var det som tog koks på krogen men Aftonbladet vägrade hänga ut? Namnet finns på Flashback en timme senare. Datorproblem, serier, alkohol, sex - allt kan diskuteras. Och rätt många yngre (män i de flesta fall) verkar hänga här. Och när många hänger där utan att staten kan lägga sig i och styra debatten så skapas de där diskussionerna som inte förs någon annanstans om invandring, haschodling och alla “galna” grejer som händer. Någon kommer på ett kul ord, någon annan använder det, det sprider sig. Staten blir livrädd. Den har för övrigt försökt stänga sidan ett par gånger men misslyckats.

Men på samma gång är sidan snedvriden. De mest aktiva är män i yngre medelåldern vars intressen är att basha invandrare och dricka sprit. Så plötsligt känns samhället mer högervridet än det redan är i diskussionen. Vänstern kanske borde bege sig ut ur sina forum och köra samma fula taktik som högern - skita i diskussionen och krossa motståndet.

Sensmoralen är hur som helst att det trots medias totala dominans finns vad som kan liknas frizoner i samhället där nya idéer och ord  uppstår trots maktens försök att likrikta världen. Visst är det bara krusningar på vågorna och påverkas av samhället, men inte alls till samma grad som på andra platser. Visst kanske inte revolutionen börjar på Flashback, och gör den det flyr jag fan till Norge, men man kan ju inte annat än le när samhället blir angripet i kanten av ordet böglyft.

Plötsligt är det ett sju-helsikes jidder. Om FRA-lagen. Som gör att staten plötsligt får avlyssna i princip alla svenska medborgare. Precis så som de gjort med svenska kommunister sen tidernas begynnelse. Om liberalerna hade protesterat när hundratusentals kommunister svartlistades - då hade vi inte haft det här problemet idag. Att låta möjligheten till något sånt här existera utan att göra något åt det har öppnat vägen för ett än mer auktoritärt samhälle. Tyvärr tycks inte RAF och Röda Brigadernas teori om att när staten visar sitt fascistiska ansikte så ska arbetarklassen resa sig fungera. Om teorin hade fungerat i praktiken hade vi sett McDonalds-arbetarna med AK-47:an i hand.

Det blir mer och mer uppenbart att realliberalismen liknar realsocialismen när det handlar om demokratin. Vi behöver en liberal variant av perestrojka. En stat försvarar alltid en härskande stat. En stat måste ha en härskande klass, och en härskande klass måste ha en stat. När en stat utnämner något till sin fiende kan man ge sig fan på att det antingen är jävligt farligt för den härskande klassen, eller inte farligt alls - utan snarare något som används som ursäkt för att sätta dit de som egentligen är farliga. I båda fallen lär det handla om arbetarklassens kämpar. Och kanske lite galna medelklass-lirare som vill bränna donken.

För övrigt tänkte jag kanske återkomma till bloggandet nu eller så. Skriva lite längre skit. Mer genomtänkt skit. Det här är skrivet 04.00 på morgonen och är kanske inte fullt så långt eller genomtänkt som det borde vara, men ändå.

Jag gör det enda rätta och pausar bloggtjafsandet ett tag. Har ingenting att skriva. Har blivit allt för mycket i skolan helt enkelt. I sommar har jag dock alldeles för mycket dötid som jag tänkte slösa på böcker och alkohol, vilket torde leda till både nästan intressanta texter samt personangrepp.

När ni inte kan läsa er favoritblogg (ha ha! jag hör er skratta ända hit) så borde ni kolla upp Objektiv Idealitet, Autonoma Kärnan och Kim Müller så ofta ni kan.

Hörs om ett par veckor!

Jag sa det förut, jag kommer säga det igen: sosse-ledningar kan inte strejka.

Vårdförbundet har tackat ja till i princip samma bud de dissade rätt nyligen, och det efter flera veckors strejk. De har tappat trovärdighet både hos sina egna medlemmar och hos det svenska folket. Och Vårdförbundets ordförande talade på Vänsterpartiets första maj i Stockholm. Hur fan ska jag kunna försvara att jag röstar på det partiet? Kan lika gärna rösta på sossarna om fallet är så.

Jag har äntligen skådat ljuset! Nazisterna och AFA är lika stora kålsupare!

Då spinner vi vidare! Nazisterna och de allierade i andra världskriget var lika goda kålsupare, båda mördade jättemånga! Bush och Saddam? Lika goda kålsupare! Israeler och palestinier? Japp! Sossar och moderater deltar båda i parlamentariska val, alltså delar de samma taktik för att nå sina mål - jävla lika goda kålsupare! Det gör för övrigt Vänsterpartiet också, är Vänsterpartiet, SD och Moderaterna samma skrot och korn? Fyfan alltså.

Läs ett bittert, skitbra och rörande inlägg på Kvinnor-bloggen samt en Max Peezay-citerande Vardagspusslare sen.

På hemsidan Politikerbloggen som tycks vara otroligt töntigt högervriden så kan man nominera nyheter till årets nyhetspris. Precis som Petter, Acidtrunk och Redundans vill jag nominera Motkrafts avslöjande av att Niklas Svensson ljuger och inte alls blev tystad gällande en möjlig publicering av massa våldsrödingar (folk som haft palestinasjal på ett skolfoto typ måste ju onekligen ha i alla fall indirekt slagit sönder Göteborg, eller nåt).
Annars vettefan. Missa inte demonstrationen 6/6, mer info på http://www.nmr.nu

Annars igen, så skriver Objektiv Idealitet om den kommunistiska rörelsen, missa inte bloggen, grym!

Annars för tredje gången är briljanta Autonoma Kärnan som skriver om stress och även pekar på varför dagens system inte är gjort för människor.

(Sorry över alla länkar men det är mycket ni borde läsa, slängt in lite nya blogglänkar till höger också)

Det är svårt att diskutera feminism som kille. Precis som den övre medelklassen inte fattar vad klassförtryck är har jag inte den blekaste aning om hur könsförtryck fungerar eller känns. Kanske tar vi killar för mycket plats och tjejer behöver en möjlighet att organisera sig separatistiskt, kanske bör alla organisationer rannsaka sig själva och tvinga tjejer att ta mer plats. Jag har ingen aning om vad som fungerar bäst, men jag vet att anarkafeministernas kuppande på första maj provocerade mig något otroligt.

Något mer som provocerar mig är VSF-bloggens senaste inlägg. Det kanske är bra. Men fortfarande, det blir högst förvirrat i ett parti (kanske taget ur sitt sammanhang, läs hela inlägget här först): “Ibland undrar jag om inte det är den manliga feminismen som berövat oss fristäderna. Istället för kvinnoförbund organiserar vänsterns män och kvinnor sig sida vid sida, och männen vet allt om feminism. De är feminister. Och eftersom män är självklara i världen, så behöver de inte motivera det. De är feminister, och därmed är allting bra.”. Jag kan se att det är problematiskt, men vad fan ska vi annars göra? Sluta kämpa för högre kvinnolöner och arbetarsolidaritet och istället splittra upp vänstern i två delar där ingen bryr sig om varandra? Jag bara känner att antifeministerna har fått tusen argument till mot feminismen nu.

“Och så tycks ändå vänsterns organisationer lida av ett stort överskott av manliga medlemmar. Och ibland en förbannat illa dold machoattityd.”. Det är ju helt klockren kritik - det är onekligen sant. Men sen börjar det flippa.

“Män som skrålar i demonstrationståg så att kvinnorösterna inte hörs, män som skryter om erövringar och tuffa slagsmål, män som går ut med sina manliga och kvinnliga kamrater på ett vänsterställe och skrålar så att ingen annan kan prata, synas eller delta. När jag påpekade att deras sång var mer som skrik och inte så vacker, blev grabben så stött att han var tvungen att påpeka att han också var fotbollssupporter. Well.”.

Well, vår stora fiende är inte lägre kvinnolöner eller våldtäkter i hemmet, det stora problemet är killar som skrålar i demonstrationståg (att jag tycker tjejer procentuellt hörs lika mycket som killar kan vi väl glömma, jag måste ha en speciell form av hörsel som hör tjejer extra bra) - men det bästa är ändå det faktum att det är sexism att sjunga på en vänsterfest! Tjejer deltog, killar deltog - och ärligt talat, vem fan går på krogen för att kunna ha en diskussion? Då ska man väl undvika både Baba Sonic, Söderkällaren och Kafé 44 - för det är stört omöjligt att prata lungt på något av ställena.

Vad jag känner är att Karolina vill tillbaka till 90-talet och en förtrycksfri miljö - och vi såg alla hur det gick. Samtidigt känns det onekligen som klassförtrycket glöms bort, och ska vänstern präglas av en icke-socialistisk men feministisk agenda känner jag bara att jag inte har något att hämta där längre.

Självfallet låter detta som ett antifeministiskt manifest, och det är ta mig fan möjligt att det handlar om just det, men som sagt, att vara kille och diskutera feminism är absolut aldrig det lättaste. Jag vill för övrigt rekommendera bloggen Kvinnor som handlar om arbetarklasskvinnor.

Nyss hemkommen från Palestinademon kan jag väl lite kort rapportera att vi var ett par hundra, max femhundra, som valde att visa vårt missnöje med Israel och dess svenska lobby, beståendes av bland annat Mona Sahlin. På plats i demon fanns SSU, och jag undrade som vanligt hur man resonerar när man är med i SSU och tror sig vara vänster och för minskade klassklyftor och dylikt samtidigt som ens moderparti för en högerpolitik som alltid består av nedskärningar och klassklyftor. Ett klassiskt motargument är väl något i stil med “men sossarna kommer gå ännu mer till höger annars” och jag säger who the fuck care? Jag tror inte det, däremot tror jag att man kan bygga en mer fungerande motståndsrörelse från vänster som faktiskt effektivare kan kämpa mot ett dåligt samhällssystem, oavsett vilka som styr.  Och sossarna kommer för övrigt bara stånga sina huvuden blodiga, de kommer aldrig få majoritet, de kommer aldrig få någon makt. Dumheter.

Annars noterar jag med glädje att Ungsocialisternas något tråkiga blogg vid namnet Proletärbella nämns hos Blondinbella och vinner en miljard besökare! Verkar väl ändå vara en rätt lyckad lansering måste jag säga. Självklart är det ett bra sätt att visa sitt motstånd mot dagens samhälle genom att göra tvärtom, och när dessutom det man beefar med har tusentals besökare per dag och länkar tillbaka - då har man lyckats.

Fast bäst hemsida på internet är självfallet SUF Stockholms!

Ja, gör det. På Radikal Vänster eller Vänsterns Studentförbund. Det här rör bara Stockholms Universitet, men kanske någon stackare irrar sig hit och blir påmind. Vilket av de två ovanstående partierna du röstar på kommer i praktiken inte vara någon skillnad, men min smygautonoma ådra lurade mig att rösta på RadV (radikal vänster).

Visserligen är val alltid defensivt, för att komma någonstans måste vi kämpa för det - men en kår på Stockholms Universitet som är vänstervriden ger den radikalare vänstern lite mer plats i samhället. Om än lite.

Rösta i alla fall. Tror man har till på fredag på sig. Och det är rätt få som röstar, så en röst gör kanske lite skillnad.