singin’ bye bye birro byebyebye

oktober 3, 2011

Ur allt ont kommer alltid någonting gott. Ibland snabbt, ibland tar det lång tid. En sak som inte tog lång tid var att Petzäll tokflippade och krashade för SD i riksdagen, som jag bloggat om tidigare här på Dom Ljuger. Det tog inte lång tid innan det sura faktumet att SD sitter i riksdagen skulle slå tillbaka och göra oss alla andra glada. Men nu har det hänt igen! Marcus Birro, ni vet han som är emot abort,  spyr ut fördomar om östeuropeer, skriver som en 14-åring emo, och numer kan ju vem som helst göra en Birro-krönika, så idioten behövs ju inte, utan kan ersättas med ett datorscript..

När Birro skrev en krönika som gjorde folk upprörda (dvs, folk riktade kritik mot krönikan som var byggd på fördomar) så blev det tvärstopp. Nu skulle han minsann sluta blogga för han hade gett upp mot ”hatets lakejer” som mobbade honom på internet. Det är så typiskt såna där jävla medelklassmänniskor. De själva riktar geväret mot allt och alla som inte passar in i deras moraliska uppfattning och i deras syn och så fort man kritiserar tillbaka så kallas det för ”näthat” eller ”mobbning”. Den som är med i leken får leken tåla, din dumma jävel.

Men rättvisan segrar ju alltid. Birro ville ställa upp som ledare för Kristdemokraterna. Det passar ju det rasistiska konservativa aset som hand i handske. Jag undrade bara när det skulle hända. Och så hände det. Men då blev Birro hotad med sparken från Tv4, eftersom han leder ett program som ofta tar upp politiska diskussioner, då går det ju inte att ha en så pass politiskt färgad programledare (hur kul vore det t.ex om Björn Söder skulle få hålla i Debatt om Invandring, eller Johan Stael von Holstein hålla i ett program om välfärden och hur den ska finansieras?) Och Birro insåg ”naaej, hellre lek-ledare på teve än politiker.. tackar nej till KD och ber om ursäkt till TV4. Det är klart dom ursäktar, det är ju jag. Birro”

Men så blev det inget ”Det är ok Birro <3″ från TV4. Det blev sparken. TV4 ger en förklaring till varför. Och Birro gråter:

”– Nu ska jag hem till min gråtande familj och berätta att vi måste flytta från Stockholm, säger Marcus Birro till DN.se.”

Så kan det gå, när man inte tänker sig för utan hoppar på det ena efter det andra och hoppas det ska skitas ut fyrverkerier och uppstå magi bara för att man är den man är. Men nej, ibland går det inte som man tänkt sig. Och du hade faktiskt kunnat undvika det här pinsamma missödet om du bara tänkte till och kollade av med TV4 – innan – du hoppade på KD-tåget.

”– Jag hoppas bara att de (TV 4) har tillräckligt med ballar för att inte slänga ut oss på bar backe.”

Hade det varit min mamma som sa sådär när hon blev sparkad, ”jag hoppas bara att de (mitt jobb) har tillräckligt med ballar för att inte slänga ut oss” så hade ju borgarna, media, socialtjänsten, företaget självt och alla andra bara sagt: Du skulle tänkt dig för. Du skulle lagt undan pengar. Oförutsägbara utgifter. Du skulle ha sparat.

Nej du Birro. TV4 har ingen skyldighet gentemot Dig att se till att du har tak över huvudet där du bor på Tobaksspinnargatan 4 på Södermalm, det är liksom ditt egna ansvar. Ungefär så brukar dina partikamrater i KD resonera när vanliga människor blir arbetslösa och vräkta. Du är lika illa ute som oss andra. Förutom det att du har haft mer pengar genererande på ditt bankkonto än många av oss andra, så du har haft större möjligheter att stoppa undan pengar till såna här oförutsägbara utgifter.

Men nu använde du ju inte det sunda förnuftet, tänkte uppenbarligen inte långsiktigt – och gjorde faktiskt bort dig. Den enda som är en ”jävla idiot” är du själv. Tyvärr.

Och btw. Inte mig emot om du måste lämna Stockholm. Lämna gärna landet också. Och Europa. Ja, du borde ju nästan dra till staterna och erbjuda dig att skjutas upp i en kapsel ut i rymden, så vi andra slipper veta att du går, andas, lever, sover, äter, knullar, knarkar och skriver pisskrönikor på samma planet som oss andra. Testa Mars, kanske finns någon där som kommer ta emot dig. :-)


Det kan inte bli bättre..

juli 10, 2010

Borgerlig media om detta: DN, DN2, DN3, Trumjävlavirvel, DN. Läs gärna föregående inlägg om barnuppfostran. Det är så man spricker av glädje över vilka svin det finns i världen. Aftonbladet, Aftonbladet2, Aftonbladet3SVD1, SVD2.


Till försvar av en Arbetare(n)

maj 9, 2010

Det har uppstått en liten konflikt inom vänstern. Eller snarare, så har en konflikt börjat synas, men i själva verket är det ju ingen konflikt. För att en konflikt ska kunna bli en konflikt (dvs, att två parter är osams om någonting och inte kommer överens) så måste ju en bakgrund finnas. Men bakgrunden till det här är att SAC Syndikalisterna hade en av sina kongresser, vilket man haft sedan man startade för snart hundra år sedan. På den här kongressen valdes en ny redaktör, av medlemmarna i de olika LS-en, till att styra tidningen. Redan från första början hade den här nya chefsredaktören gått ut med vad han skulle göra och hur han ville att Arbetaren skulle vara. Vad som är Arbetarens problem är att den tidningen inte fokuserat så jättemycket på.. ja, arbetaren ute i det verkliga livet. Utan mer på kultur, debatt och på klimathotet och gud vet vad. Det har gått runt ett skämt i våra kretsar om att ”Jaså Arbetaren har en extra-bilaga om miljön? Är inte det ungefär som när SD Kuriren har en bilaga om invandring?” vilket har varit mer en sanning än ett skämt. Den nye chefsredaktören, som heter Mattias Pettersson, började med att hårt försöka växla om i Arbetaren, började fokusera mer på facklig kamp på gräsrotsnivå, på vanliga människors vardag. Vilket en tidning med namnet ”Arbetaren” borde ha gjort från första början. Men då SAC varit ett s.k. anarkistiskt ”hippiefack” som mest sysslat med vadsomhelst så länge det inte var facklig kamp, så tar ju självklart tidningen stryk av detta. Men iochmed den fackliga re-organiseringen som pågått sedan början av 2000-talet, så har mycket förändrats. SAC börjar bli ett vanligare inslag på gatorna, vid blockader, man kör hårt mot hårt och man vinner faktiskt sina strider. Och självklart måste även Arbetaren re-organiseras då Arbetaren är en del av SACs verksamhet, då medlemmarna faktiskt äger – och betalar – tidningen. Då är det ju självklart att medlemmarna ska få bestämma vad som ska stå eller inte.

Det intressanta i det här är inte att Arbetaren börjat byta spår och några av de som inte håller med Mattias fått lämna Arbetaren, utan att dem bölar och beklagar sig i borgerlig media. I Aftonbladet finns det en artikel som heter ”Därför lämnar vi Arbetaren” som jag nu ska ta de mest intressanta styckena ur och kommentera och häckla. Som sig bör alltså.

”Utan Arbetarens fria pressröst skulle svensk vänster helt enkelt ha varit fattigare. Därför är det som just nu sker på tidningen en angelägenhet för många fler än de närmast sörjande.”

De närmast sörjande? Menar dom alla medlemmar i SAC då, som faktiskt betalar notan för det här kalaset? Det där var nog det värsta jag läst på länge. Maken till förakt mot SACs medlemmar, helt vanliga människor – har jag då aldrig skådat. ”

”Vi som skriver dessa rader har alla något slags förhållande till Arbetaren. Vissa av oss har fått hela sin journalistiska skolning där. Andra har haft tidningen som ett andningshål där det gått att skriva friare än någon annanstans.”

Om man ska övertolka det här stycket så menar dom alltså att en del har fått glida räkmacka för att etablera sina namn och påbörja sina karriärer, på Arbetarens bekostnad? Är inte det fel eller bara fel? Och andra har sett tidningen som en slafsig lekstuga där man kan skriva om sina hjärteämnen när ”vanlig press” inte tillåter. Också det helt fel inställning att ha till en tidning som faktiskt inte bedrivs i kommersiellt syfte.

”Landets mest frihetliga pressröst ska förvandlas till vad som mest liknar ett syndikalistiskt propagandaorgan.”

ÄNTLIGEN!!!! Säger jag bara. Liksom Arbetaren är inte Yelah. Här kan inte vem som helst skriva om vad som helst. Tidningens innehåll ska ju spegla rörelsens verksamhet (hihi, jag gillar att använda ordvalet ”rörelsen” även om det faktiskt stämmer) och skriva om det som SAC sysslar med – radikal facklig kamp på gräsrotsnivå. När det formulerar sig som att Arbetaren ska bli ett ”syndikalistiskt propagandaorgan” så blir jag lycklig och funderar, precis som många fler, på att ta en prenumeration. Vilket man borde ha gjort för längesen egentligen. Bättre reklam kunde man ju inte få! Indirekt så är ju reklamen såhär:
Andreas Malm m.fl får inte tramsa i Arbetaren. Därför lämnar dom Arbetaren för Arbetaren ska börja skriva om arbetsplatskamp. Tramset flyr med benen på ryggen och kvar är en arbetsplatstidning som man kan stoppa i händerna på sina arbetskamrater utan att behöva skämmas. Tack!

”Nu gäller en djupt sekteristisk och proletärromantisk föreställning om vad ”de radikala arbetarna” pratar om i fikarummen. I linje med chefredaktörens föreställningar om hur sådana arbetare ser ut har också det senaste decenniets feministiska profilering av tidningen fått ett tvärt slut.”

Men ”de radikala arbetarna” pratar inte heller om miljökamp i fikarummen. Oddsen att dem pratar om hur kasst det är på arbetet, hur hjärndöd chefen är och varför vanligt folk ska betala för andras misstag är nog mycket större än att man pratar om klimatkamp eller djurrätt. Faktiskt. Sen beror det ju helt på vad för slags radikala arbetare man pratar om, precis som stycket efterfrågar. På kulturredaktionen på Aftonbladet lär det ju finnas en del radikaler. Dock av helt fel sort.

”Allt som inte kan klassas som ren ”arbetsplatskamp” bedöms som ointressant; vänsterengagemang och syndikalism reduceras till att gälla den typ av konflikter som SAC-Syndikalisterna själva driver.”

YES!!!!!! Äntligen kommer det gå att läsa tidningen! Hurray! Jag vill läsa om vad SAC gör. Jag vill läsa om vad som händer runtom i landet på våra arbetsplatser. Jag vill läsa om hur klasskampen pågår utomlands. Jag tror verkligen inte att jag är ensam. Jag vill inte läsa om Hizbollah signerat Andreas Malm, jag vill ännu mindre läsa om miljökamp och anti-imperialism. Vill jag läsa om hur fattiga bönder i andra länder lider så kan jag köpa ett nummer av Proletären.

”Vi som sagt upp oss kände att vi inte längre kunde andas. För vänstern som helhet handlar det om förlusten av ett vindkraftverk.”

Jupp. En förlust av ett vindkraftverk, men en kärnreaktor har vi fått istället. Bättre. Snabbare. Intressantare. Coolare. Hårdare.

Summan av hela den här Aftonbladet-artikeln är ju bara att massor av karriärister och allsköns dårar är sura för att SACs medlemmar, de som i huvudsak betalar tidningen, vill byta inriktning och har valt en ny redaktör. Bara helt rätt tycker jag. Vill man skriva om tredje världen, miljö och islamism så kan man starta en blogg, ge sig in i Yelah eller någon annan av de redan existerande vänstermedierna. Men det är självklart mysigare att bygga på sin karriär genom att använda ett ”Syndikalistiskt propagandaorgan” som språngbräda. Jo jag tackar ja.

Själv är jag medlem i ett LS. Själv har jag inte varit med tillräckligt länge för att bli bitter över hur mycket mina pengar felinvesteras, men det känns som att den dagen lär inte komma. Nu har SAC blivit någonting riktigt bra, faktiskt ett av de bästa tingen jag vet. Och detsamma gäller Arbetaren, som är en överlägset snygg tidning och som om något år lär vara hur bra som helst, när den fackliga re-organiseringen satt sina spår i tidningens artiklar. Och jag kan inte bärga mig.

På tal om det där med att feminismen utraderas sen den  här organiseringen, vilket även det nämns i Aftonbladet-artikeln, så skrevs en sjukt bra artikel i veckans (eller om det är förra veckans) nummer, om att det är svårt för kvinnor att få sina arbetsskador erkända av män. Mycket bra.

Låt Arbetaren bli ett syndikalistiskt propagandaorgan!

Men vi ska inte stanna där. Andreas Malm är en speciell kille jag gärna snackar vidare om. Han har ju nyss lämnat SAC för att gå in i det trotskistiska partiet Socialistiska Partiet. På SP-bloggen Röda Lund så kommenterar han avhoppet.

” (bland mycket annat) varför jag, som länge var organiserad syndikalist, inte längre tror på syndikalismen eller SAC som politiska projekt – men det här är nog för nu.”

Andreas Malm hoppar av i samma veva och tappar tron på SAC som politiskt projekt ungefär samtidigt som antalet konflikter ökar och SAC börjar hårdna som fackförening. Ungefär samtidigt som SAC börjar arbeta som man säger sig göra, så lämnar Malm SAC. Det behövs nog inga kommentarer på det där, alla som inte är dumma i huvudet har nog dragit samma slutsats nu: Andreas Malm platsade inte i SAC. Så enkelt är det. Han funkar bättre i något litet parti eller i någon intresseorganisation, men syndikalism är nog faktiskt ingenting för honom. Och det är inte något elakt sagt, om du läser det här Andreas – Jag hoppas verkligen du hittat rätt och kan bedriva politiskt arbete på dina villkor. Alla kan inte vara nöjd med allt. Testa att stoppa in alla LO-pampar i SAC och se hur det går. Jävla zoo det skulle bli.

När vi ändå sitter och raljerar över Arbetaren och SAC, så kan jag berätta för er om en konflikt som pågår just nu – mot Berns i Stockholm. Berns har valt att inte fortsätta förhandla med SAC utan istället väljer att förlora flera miljoner pga de blockader vi använt mot dem. Samtidigt som Berns, varje lördag, har mängder med bråk, poliser, blockadvakter och gäster som vänder i dörren, så har SAC fått ett gäng nya medlemmar och stora delar av vänsterrörelsen i Stockholm har blivit radikaliserade. Nya ansikten dyker upp på blockaderna, och folk har en sådan kämparglöd att man blir tårögd nästan. SUF är självklart en stor del av mobiliseringsarbetet inför blockaderna, och vi, till skillnad från Andreas Malm – vill ha ett agressivt maffia-fack som tar vad som är vårt och inte viker sig för någonting. Vi vill ha syndikalismen, Andreas, vi vill inte ha dig och Hizbollah.

Berns salonger är satta i facklig blockad. Det betyder att facket avråder alla kunder från att stödja Berns genom att gå in och spendera sina pengar där. Det finns många andra uteställen i närheten, t ex kring Stureplan. Anledningen till blockaden är att företaget sparkat sina lokalvårdare för att de organiserat sig och krävt arbetsvillkor i enlighet med svensk arbetsrätt. Om du går på Berns ikväll minskar du städarnas chans att få tillbaka sina jobb.

Krävde svensk arbetsrätt – då blev Berns städare sparkade.

Berns har under många år undvikt att anställa städare själva utan har istället satt i system att anlita dem via olika bemanningsföretag. Detta har motverkat facklig organisering men framförallt medfört att Berns försökt svära sig fria från ansvar för arbetsvillkoren, som varit mycket sämre än vad svensk arbetsrätt föreskriver.Några av städarna, anställda genom bemanningsföretaget NCA, gick med i facket för att bl a kräva lagenliga anställningskontrakt, rätt till föräldraledighet och korrekta arbetsscheman.

Först när Berns satts i blockad 2009 vann de dessa grundläggande rättigheter. Bemanningsföretaget lades då ner på grund av ”arbetsbrist” och istället tog Berns själv över städningen. Ingen av de fackligt anslutna erbjöds stanna kvar, trots att de jobbat på Berns i upp till tio år.

Det är uppenbart att Berns velat bli av med städarna och facket, särskilt som städarna själva bildade ett kooperativ som Berns avböjde att anlita. Den enda av städarna som erbjöds arbete var en person som lämnade facket och agerade strejkbrytare i konflikten för lagliga arbetsvillkor. Städarna kämpar nu gemensamt för att få tillbaka sina jobb och för att inte låta företaget komma undan med sitt skamgrepp. Berns har satt sin fackligt anslutna städpersonal i blockad. Vi sätter därför Berns verksamhet i blockad.

Bemanningsföretag möjliggör exploatering

Berns har använt bemanningsföretaget NCA för att låta städare arbeta för ett billigt pris, utan att Berns behövt ta något ansvar. Nu använder man bemanningsstrukturen för att bli av med dem sedan de vunnit fajten för sina rättigheter. Berns stoltserar med att städarna aldrig varit anställda på företaget, trots att de jobbat härinne, med att städa Berns lokaler, i upp till tio år.”

Hämtat från: https://www.sac.se/Aktuellt/Nyheter/%C3%96ver-hundra-personer-blockerade-Berns

För den som vill läsa en väldigt bra, propagandamässigt, skriven artikel av Rättvisepartiet Socialisterna, så finns det en här.  Det som är fint med Bernsblockaderna är att verkligen alla är enade. Det har lallat omkring RS-are, som i vanliga fall ses som pestsmittor, och hjälpt till, skrivit bra om blockaderna och delat flygblad för fulla muggar. Människor från LO har varit med, SUF-are från olika delar av landet (som alla befann sig på samma ställe samma helg för ett möte) och framförallt SUF-are från Stockholms respektive Haninge-klubbarna i Stockholm. Vi tänker inte ge upp för Berns och poliser med dragna batonger eller hot från SHR skrämmer oss inte.

Mattias Pettersson

Valuta för pengarna

augusti 14, 2009

Att få valuta för pengarna vill vi alla. Till exempel när man betalar nästan hundra spänn för en pizza så vill man ju att den ska smaka gott och man vill bli mätt. Det är att få valuta för pengarna. Eller när man betalar massor av pengar för ett besök på Gröna Lund och inser hur värdelöst och boring det är, det är inte att få valuta för pengarna.

Ingen har missat svininfluensan. Man skriver artiklar om att den sprider sig, tusentals kommer bli sjuka och många kommer dö. Folk blir rädda och vill köpa vaccin. De enda som tycker det här är kul är läkemedelsföretagen som gör supervinster när epedemier och influensor med dödlig utgång ploppar fram. Men det är inte dom jag ska skriva om, utan om den här jävla skitstaten som inte vill betala vaccin åt alla svenskar. Det kommer kosta 270 miljoner kronor. Och det vill inte staten betala. Men skatt vill dom ha, dom håvar in skattepengar och avgifter, och vill ha mer och mer – men vi som betalar skatt, vi får ingen valuta för pengarna inte. Vi betalar mest skatt i hela jävla världen, och vi har ändå dyr tandvård, usel skola, långa köer på sjukhusen och så vidare.

Borgarnas lösningar på det här är att allt ska privatiseras, så slipper man långa köer, dålig vård (eftersom då kommer konkurrensen mellan t.ex. tandläkarmottagningarna fixa kvalitén, genom att de som är sämre försvinner) men vad har privatiseringarna gjort för världen? Se på USA. Alla som haft sin obligatoriska period av USA-hat (det har alla som någon gång kallat sig vänster) har säkert sett Michael Moore’s film om det amerikanska sjukvårdsystemet, Sicko. Dom slängde folk utan sjukhusförsäkring på gatan, människor som sågat av sig flera fingrar men bara hade råd med att sy tillbaka ett av dem. Sen åker ett gäng sjuka amerikaner över till Kuba, som har statlig sjukvård, och får sina mediciner till loppis-priser och den vård dem behöver – utan att betala ett öre.

Nu är inte Kuba Sverige, men Sverige är hundratusen gånger rikare och mer utvecklat än Kuba. Och kan ett litet fattigt land i Latinamerika försörja sin befolkning på det här sättet, kan väl för fan vi det också? Vi kan skicka människor till månen – men inte se till att människor kan få vaccin när den ”stora farliga” influensan kommer till oss?

Samtidigt som staten inte har råd att betala vaccin åt sina egna skattebetalare, så har man råd att pumpa in stålar i EU, till politiker och så vidare, de flesta kan redan den här sagan. Det säger ju en hel del om prioriteringar och förakt mot vanliga människor. De feta grisarna i regeringen, storföretag o.s.v, de med stålar – de har råd med vaccin. Men de som är arbetslösa, jobbar deltid och så vidare – de kommer få riskera att dö som flugor. Det är som sagt skillnad på folk och folk.

När vi ändå talar om valuta för pengar, så kostar ett säsongskort i Stockholm 2.670 kronor! Min morsa frågade tanten i biljettluckan om man fick en egen kupé och kaffe varje resa, om man köpte ett sådant kort. Eller att det kostar 90 spänn tur och retur till stan. Också ett jävla rövarpris.

En annan valuta för pengarna är de här pissoarerna i Stockholm. Ni som känner mig vet hur jävla sur jag blev när dom införde förbud mot offentlig urinering, samtidigt som man inte fixar nya pissoarer. Nu finns det ju pissoarer – men som kostar pengar. Är dom fräscha? Inte det minsta. Betalar jag en tia vill jag minsann ha en fräsch, fin, klorinluktande toalett som spelar popmusik från en liten bandspelare medan jag pissar. Ska jag få en nedpissad, sunkig och vidrig pissoar – såsom de allra flesta faktiskt är – så undrar jag varför jag ens ska behöva betala? Betalar man så vill man ju ha valuta för pengarna…

För övrigt ljög Blondinbella om att hennes blogg var en vinstmaskin. Hah! Där fick du snorunge.

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Solidaritet, Björn Nilsson skriver Inspirationen sinar, Jinge skriver E-postspam kan vara roligt, Lukas skriver Gör det inte dyrare att åka kollektivt, acidtrunk skriver Gala för Ship to Gaza, Anders_S skriver I gudars skymning


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.