Precis vad ni ville.

Surfade in på DN.se och möts av en högupplöst, ovanligt högupplöst bild för att vara Dagens Nyheter, med en mörk SAAB-skylt och texten om att affären inte blev av, och Saab kommer skrotas. Ett 40årigt svenskt märke går i graven och tusentals blir arbetslösa.

Vi har kört Saab en hel del i min familj, dock inga nyare modeller, mor och far gillade den här (har för mig att det är rätt iaf, vi hade Saab när jag var yngre, och den byttes ut mot morsans ljusblåa Volvo, sin ”ögonsten” som hon kallade den)

Det var dock väntat att Saab inte skulle överleva. Det fattade man ju direkt när Koeingsegg-affären bara var ett ”spel för gallerian”, en affär med ett litet snobbigt troll-företag, som fått vansinne att köpa upp en superstor biltillverkare. Man visste det ju. Lika mycket som vi och de som bor i Trollhättan visste om det – att affären skulle gå åt helvete. Företaget har inte genererat vinst på länge. Och ett företag som inte genererar vinst har inget existensberättigande, i praktiken blir det ju så. Ett företags funktion är ju att skapa pengar och sysselsättning. Det förstnämnda har alla företag fattat och följer slaviskt, men inte det sistnämda. Man vill skapa robotar och arbetskraft, man skiter fullständigt i de som arbetar på företagen, de som generar vinst. Trollhättan är i chocktillstånd och det förstår jag.

Vad jag däremot inte förstår, aldrig kommer förstå och aldrig kommer gå på – är Maud Äcklet Olofssons falska krokodiltårar om att det är synd att Saab gått i graven, Jan Björklunds fina historier om att hans familj är ”stolta saab-ägare sen länge”. I den borgerliga världen så är arbetslöshet i stora mängder något positivt, för människor drivs till att ta vilka skitjobb som helst till vilka skitvillkor som helst, bemanningsbranschen bygger ju till stor del på den här idén, och det är ju precis vad man vill. Regeringen visste sedan länge att Saab var i fara och att tusentals människor var i ekonomisk fara, men man gjorde ingenting. Visst, förstatliga Saab vet jag inte vad jag ska säga om.. då finns det ju isåfall massor av andra företag som borde förstatligas.. det känns mest som man inte ska lita helt ut på att ”pappa staten” fixar biffen. Nu har man åtta tusen människor, eller vad det nu är, som kommer gå arbetslösa – och många har familj och måste försörja dem. Det är ett helvete att leva på a-kassa eller socialbidrag, oavsett hur ”soft” det än låter med tusenlappar i månaden utan att arbeta. Man tar ifrån människor deras frihet och gör dem beroende, och sen tvingar ams en att ta skitarbeten bara för att man inte ska få sin arbetslösersättning indragen.

Det är sorgligt att se hur en (egentligen) ideologi kan förstöra människors liv i en sådan stor omfattning, även här i Sverige. Och inte heller köper man Sossarnas jävla skitsnack om att ”det är regeringens fel dom visste om det här” – man visste om att det gick väldigt dåligt för Saab redan på Göran Perssons tid, och man kunde agera då, skapa balanser och försöka ta fram lösningar på problemet, istället för att vänta tills det är för sent och sen skylla på varandra. Jag hatar fan politiker.

Jag hoppas de som arbetat på Saab eller som underleverantörer ser det här, någon eller några iallafall, och tar åt sig när jag säger att jag lider med er. Det är fan inte roligt att bli arbetslös för att det ekonomiska system man tvingas födas och leva och dö i är så jävla rubbat som marknadsekonomin faktiskt är. Se på Venezuela, där har man förstatligat en hel del och räddar därmed arbeten.

Det här är precis vad borgarna ville – rakt i linje med deras perversa idéer – och precis vad Sossarna och deras polare behöver för att kunna skylla på borgarna inför valet.
Era jävla apor.

Media ett, ”allt kommer gå åt skogen”,  Bloggen ”På tapeten” om  att Olofsson är slokörad, Odla ditt politikerhat, ”Tyvärr var det här väntat”, GM lägger ner SAAB.

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Äntligen!.., Anders_S skriver En hel planet att bygga om, Jinge skriver Inglasad balkong?, kimmuller skriver Pressmeddelande angående gripandet av personal på danska konsulatet, Bo Myre skriver Nu så – Jeff Luers är fri

Det ruttnande liket som vägrar att dö

Mona ratas av väljarna, som hellre skulle se Margot Wallström eller odågan Thomas Bodström som statsminister. Det sätter ju nivån. Mona Sahlin är ett mysterium. När borgarna kom till makten började de genast att slakta välfärden, sälja bort Apoteket och satsa på elitklasser. Sen kom finanskrisen. Tusentals blir arbetslösa, ungdomar kan inte flytta hemifrån och ännu mindre få ett fastjobb. Sossarna åkte ur 2006 och har en chans att komma tillbaka nu, styra upp i grytan och allt blir bra igen – men istället väljer man en sådan mupp som Mona Sahlin. Jag är inte emot att ha en kvinnlig partiledare, det är inte där det klämmer och det är löjligt att försöka styra diskussionen åt att det-är-en-kvinna-därför-ogillar-du-det-hållet. Mona Sahlin är en jävla mupp och tack så mycket för att vi får ha alliansstyre i fyra år till – antagligen. Jag kan ju inte se in i framtiden, men med tanke på hur pass tysta oppositionen är och hur lite alternativ sossarna presenterat, så tror jag inte valet kommer gå till vår fördel. Med vår menar jag oss vanliga människor. Inte socialdemokrater.

Sossarna spökar av högerspöken, men man envisas med att profilera sig som ett arbetarparti. Värst är det ju ändå på lokal nivå, jag minns Robert Noord i min kommun. Det aset stoltserar på internet med att sossarna i Haninge ökade läskunnigheten från 60% till 88% bland sjuåringarna. Det är ju jättebra tycker jag, men det skrev han i ett sammanhang då han undviker att svara på en viss sak, nämligen att han införde avgifter på skolmaten på de kommunala skolorna. Debatten såg ut såhär:

Gustav Ingman skrev…

Sist jag hörde av Robert var när han försökte införa skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst. Efter omfattande protester som de flesta elever var delaktiga i, sabotage av talriksautomaterna och solidaritet som gick ut på att dela på talrikar samt ge bort papptalrikar togs avgifterna bort efter bara en termin. Robert Noord visade under hela processen total ovilja att lyssna på vad människor hade att säga och uppträdandet var konsekvent nedvärderande mot alla som ifrågasatte politiken.

Det är föga förvånande att han går och skriver böcker där det propageras för att socialdemokratin ska ta ytterliggare kliv åt höger. Det var ju en sådan politik han hela tiden förde när han själv var ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Haninge kommun.

Varpå, från ingenstans, svarar Robert Noord:

Under de år vi Socialdemokrater var ansvariga för skolan i Haninge genomförde vi ett otroligt utvecklingsarbete. Ett arbete som bland annat resulterade i att läsförmågan bland elever i årskurs ett ökade från 60% till 88%. Idag kan tack vare det arbetet över 93% av alla sjuåringar i Haninges skolor läsa. Hade vi inte genomfört vår nya politik hade fortfarande fyra av tio sjuåringar börjat årskurs två utan att kunna läsa.På vilket sätt är det högerpolitik att se till att alla barn får möjlighet att läsa?

Vänligen
Robert

Då ingriper en f.d elev som gått på en av de avgiftsbelagda skolorna:

Noord:

Du svarade inte på ”skolmåltidsavgifter på Haninges gymnasieskolor. Idén var att kommunen skulle spara pengar genom att stänga ute fattiga elever från skolmatsalen och låta alla betala en lika hög avgift för att äta, oavsett inkomst.”

Utan började drabbla om vad bra ni gjort skolorna i Haninge. Men kritiken undvek du. Det är högerpolitik att avgiftsbelägga skolmat, mat måste man äta för att orka vara ”game” hela skoldagen och när man tar betalt för maten så sätts klasserna i s.k. A och B-lag, A-lagen är de som har föräldrar som har råd att lägga ut 500 spänn per termin på maten (vilket är ganska mycket pengar för en vanlig trebarnsfamilj i Jordbro t.ex) och B-lagen är de, där bland annat jag ingick, som gick hungriga varje dag i skolan.

Det du gjorde (jag gick i en av de berörda skolorna) kommer jag, och många fler, aldrig någonsin förlåta dig för. Personligen anser jag att du ska skjutas och slängas i ett jävla dike, för det är där man slänger såna ”sossar” dom dig.

Jag tycker att både den f.d eleven och herr Ingman får stå för slutsatsen av det här blogginlägget; med sådana sossar som Robert Noord behövs inga moderater. På Robbans facebook så stoltserar han med att han ”ätit lunch med Haninges näringsliv”, istället för att ha käkat lunch som vanliga människor i Haninge Centrum, då kanske Facebookstatusen sett ut såhär; ”Robert Noord is käkar lunch med några låginkomsttagare från Brandbergen i Haninge Centrum och delar solidariskt med mig av min mat” kanske inte lika stoltserande, men iallafall någonting man kan förvänta sig av en representant för ett ”arbetar”parti.

Meningen med det här inlägget är nog bara att få vädra lite sosseförakt, jag är inte borgerlig, nazist eller någonting annat obehagligt, jag har bara fått uppleva socialdemokrati under hela mitt liv, och sett hur det påverkat min skolgång.

Från Konfliktportalen.se: eiz skriver Israel står i blickpunkten!, Anders_S skriver Inte bara ungdomsoroligheter bakom bilbränderna i Göteborg, Jinge skriver Förbifart Afghanistan, mathiavelli skriver Vintern fritidsgårdarna höll öppet

Allt som var mitt eget

Man kan ju tycka att världen borde kommit någonvart på hundra år. Vi har avancerat från grottåldern till stenåldern till medeltiden till den industriella revolutionen till nutid. Vi har fajtats med världskrig och katastrofer. Men vi kan fortfarande inte garantera unga människor det dom verkligen behöver – ett fast arbete. Det är en gammal sanning som tåls att upprepas; det går inte att planera eller börja bygga sitt liv förren man har en fast ekonomi. Man får inte ta lån, man kommer ingenvart i bostadskön, man kan inte bilda familj. Det går bara inte. Under finanskriser så drabbas alltid de som bygger upp världen först. De som inte lyfter ett jävla finger för samhällsproduktionen – utan bara lever på den – är de som alltid skapar problemen och alltid de som klarar sig. Jämför med en dagisklass, där ett barn slår ett annat barn, och bara springer därifrån, så får de andra barnen ta skiten när fröken kommer. Men på dagis brukar man alltid kunna peka ut förövaren och sätta dit honom. I verkligheten kan vi alla, via bloggar, insändare, demonstrationer osv peka ut förövarna – men vi sätter aldrig dit dom.

När alla pisspartier går till val nästa år, så kommer det gapas högt om vem som kan lova mest jobb till flest utsatta grupper. Men aldrig ser vi någon förändring. Inte i vår tid. Vi är inte berörda av detta. Vi får helt enkelt finna oss i det som är existerande, och som finns där ute på riktigt – och inte i politikers visioner – och det är en totalt sönderhavererad bostadsmarknad och framförallt inga riktiga arbeten. Det absolut viktigaste man vill ha som ung, det är inte en bil eller en dator – det är ett arbete. Och jag vet att jag talar för nästan en hel generation när jag säger såhär. Iallafall alla de som inte fått jobb via sina föräldrar, eller haft turen att få ett arbete via kontakter (för ams kan man ju glömma direkt.) – utan alla de tusentals som går in i gruppen ”ungdomsarbetslösheten”. Vi alla drömmer och vill ha ett jobb till varje pris. Efter ett jobb kommer en bostad. Ingen vill bo hemma när man är 35. Livet kan inte börja i pojkrummet, eller hur man ska säga det. Man måste kunna fly boet och bygga sitt liv på egna ben och med egna förutsättningar.

När jag slutade på komvux nu i våras så hade jag läst upp lite poäng, inte för att jag egentligen ville.. jag var och ÄR så jävla less på skolan och jag vill ju hellre ha ett arbete och tjäna ihop mina pengar själv, än att sitta och vänta på att smulorna som CSN sopar ner från bordet ska rulla in. För det är inte rock’n roll med knappt två tusen i månaden när nästan ett tusen fem hundra går till räkningar och andra utgifter man inte kan slippa.  Nu i höst har jag sökt lite mer pluggande, för något jobb har jag inte lyckats få. Jag letar relativt aktivt, men alla som suttit på arbetsförmedlingens hemsida vet hur jävla lite lust man har att sitta där. Man är hellre med sina kompisar och ser på film eller fikar än sitter där och låter sig förnedras och känna sig som en pissråtta.

Men hey, vem är det som ska känna sig som en pissråtta? Inte är det du som söker jobb iallafall. Alla de kräk som fuckat upp ekonomin, som varslar fast dom inte behöver, som vill pressa ner lönerna och ha en osäker arbetsmarknad – det är dom som ska känna sig som pissråttor. Det är dom som leker med tusentals människors liv bara för att marknaden ska tjäna på det. Alltid denna jävla marknad som ska ställa till det för människor som ingenting gjort för att förtjäna att utsättas av den.

Och lösningen ligger inte i att rösta.

Det tror jag inte. Det spelar nog ingen roll vilka vi röstar på, det är systemet i sig, som alla ”snälla partier och politiker” godtar, som det är fel på. ”Det går inte att rösta bort Wallenberg” som det heter.

En bild säger ibland mer än tusen ord. Och den här bilden får sätta punkt för detta inlägg.

Jag vill tipsa om Henrik Bromanders text om sitt sommarjobb inom psykvården, som är jävligt bra, ”På andra sidan” heter den. Kolla även in hans blogg.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Osmakligt om Jackson, Björn Nilsson skriver Vi var med också!, Anders_S skriver Medievärldens mäktigaste, Johan Frick skriver Polisen är mördare, Kaj Raving skriver Samma kapitalister här som där