Pariskommunen, del 1

Jag tänkte påbörja en artikelserie här på bloggen, och den ska handla om socialistiska experiment – och vad som gick rätt och vad som gick fel. Först ut i serien är en kortare artikel om Pariskommunen. Minst ett framtida inlägg kommer även att handla om ämnet, men här kommer bara orsaken till skapandet och lite av vad de lyckades med under sin tid vid makten berättas om.

Början till Pariskommunen finner vi i Paris, 1870. I ett krig mot delar av ett då splittrat Tyskland med Preussen i spetsen belägras Paris. Precis som alltid var det de fattiga som fick ta skiten, och klasskillnaderna ökade i ett rasande tempo. I arbetarklassen och den undre medelklassen kokade det och det största kravet var att Paris skulle styras kommunalt och inte uppifrån. I januari 1871 slöts äntligen en vapenvila mellan Frankrike och tyskarna. Men redan innan detta hade Parisarna förberett sitt försvar av Paris, i formen av ett nationalgarde. Men inte i meningen av dagens amerikanska nationalgarde, snarare ser vi likheten i senare tiders arbetarmiliser. Soldater valde demokratiskt sina officerare, och det bildades en centralkommitté som organiserade arbetet. Orsaken till skapandet var inte bara att försvara staden från Frankrikes fiender, även en fransk inre fiende fanns – rojalisterna. Napoleon III var inte särskilt populär efter att ha startat ett krig som gick åt fanders, så det var republikaner som till slut slöt vapenvilan. För att få tag på tyngre beväpning togs 400 kanoner över, med den simpla motiveringen att folket som har betalat kanonerna ska kunna utnyttja dem.

Lite kort ockuperades senare Paris utan några större incidenter. Men därefter började de höga herrarna oroa sig – vad skulle parisarna göra med alla dessa vapen? Den 18: e mars 1871 skickade en fransk general, Adolphe Thiers, in trupper i staden för att återta kanonerna. Men när en annan general beordrade sina soldater att skjuta nationalgardister tog det hus i helvete. Soldaterna vägrade skjuta sina bröder och släpade honom efter en häst för att sedan skjuta honom. Nu började upproret. Till detta anslöt sig flera reguljära arméenheter. När sedan alla högre stående flydde staden fanns bara ett större maktorgan kvar – den demokratiskt valda centralkommittén för arbetarmiliserna. De utlyste ett val som genomfördes 26: e mars. I det nybildade kommunalrådet fanns nu 92 delegater, alla var dessutom återkallbara om väljarna ville det. Just för att de skulle representera folket och inte sig själva. Inte bara arbetare var med i rådet, även skickliga yrkesmän. Samtidigt var det inte bara socialister, utan även mindre radikala fick plats i rådet. Två dagar senare, den 28: e utropades Pariskommunen.

Reformer infördes kvickt, men alla hann självfallet inte införas i slutändan – kommunen fanns trots allt bara i ett sextiotal dagar. Bland de som infördes – eller skulle införas – hittas bland annat kvinnlig rösträtt, separation av kyrka och stat (tänk på att vi befinner oss i slutet av 1800-talet) och möjligheten för arbetare att ta över företag där ägaren flytt Paris.

Men även utanför kommunalrådet fanns vissa lokala maktorgan. I dessa befann sig oftare radikala socialister, vilket även ledde till att det på lokalt plan fördes radikalare politik, och det kvickt.

Några historiska lärdomar från Pariskommunen är att när arbetarna väljer politiker för att representera väljarnas åsikter och dessa politiker direkt kan återkallas, så blir det svårt för enskilda personer eller grupper att försöka tillskansa sig mer makt. Och med detta minskar alltså de interna stridigheterna, vilket i slutändan gynnar arbetarklassen – det vill säga oss! Och till er kritiker som nu säger – men fungerade det då? Ja visst! En stad med två miljoner invånare hölls igång bara av just sina invånare, och inte någon utifrån eller uppifrån. En intressant tanke är att hela Storstockholm ungefär har så många invånare. Tänk, inspireras och organisera er!

En barrikad i Pariskommunen

Annonser

One Response to Pariskommunen, del 1

  1. […] och Omsorgaren spyr galla över socialstyrelsen. Nazisterna är rädda för förgiftat snus. Dom ljuger tröttar ut oss med Pariskommunen. Läs också syrran, trotten och under […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: