Fan vad trött jag blir.

mars 9, 2008

Återigen har det varit åttonde mars. För nästan hundrade gången internationella kvinnodagen. Och folk har varit jävligt griniga. Och med folk menar jag killar. Eller tjejer. Som inte kallar sig feminister. Tjejer som alltså menar att tjejer inte alls ska ha lika hög lön som killar.

Och till råga på allt! Folk använder sig faktiskt av argumentet: ”men jag känner en tjej som har bättre jobb än mig”. Snacka om att inte kunna se samhället i stort. För det är just i samhället i stort som tjejer är diskriminerade. Jag skiter fullständigt i om din mamma tjänar mer än din pappa – för tjejer tjänar i snitt –  läs det här noga – mindre än killar! Fatta att det inte handlar om individer. Vi ska inte svälja någon form av pinsam liberal idé om att alla människor är enskilda individer och att allt avgörs av hur duktiga vi är – när du föds, då föds du in i en roll och den rollen är du tyvärr antagligen fast i resten av ditt liv. Och det suger. Därför är jag socialist. Bland annat därför.

Läs gärna en intressant artikel på Yelah.net om den internationella kvinnodagen. Själv plågar jag mig själv med tråkig kurslitteratur eftersom jag råkade missa demonstrationen för ett par timmar sedan.

Annonser

Krigsrisk i Sydamerika

mars 7, 2008

Det mullrar i Sydamerika. FARC-gerillan, som allt som oftast sysslar med en väldig massa dumheter istället för klasskamp men trots det kallar sig kommunister, har blivit av med två ledare på den senaste tiden. En av dessa ledare dödades i en räd mot ett av gerillans läger, som var placerat ett par km in i ett av Colombias grannland, det söderut placerade Equador. Chavez börjar jiddra, Equadors president börjar jiddra och självklart bråkar Colombias president. Detta kan leda till ett storkrig i Sydamerika, vilket skulle få extremt negativa konsekvenser för Chavez och resten av Sydamerikas vänster.

Och i bakgrunden sitter USA och gnuggar sina händer. Med största säkerhet har de godkänt attacken mot FARC-lägret. Och med största säkerhet kommer de se till att Venezuela och Equador i händelse av krig förlorar. Och då kommer dessa regimer ersättas av ”demokratiska krafter”, det vill säga nyliberaler som säljer ut allt på en kvart.

Arbetarklassen har alltså ingenting som helst att vinna på ett krig i Sydamerika, och jag hoppas innerligt att Colombia inte ger sig in i Venezuela på jakt efter FARC, men med ett egentligt syfte att starta ett krig.  Även Colombia har väl inte särskilt mycket att vinna på saken, krig har en förmåga att skapa flyktingströmmar, och jag ser inte riktigt hur det kan gynna den Colombianska arbetarklassen.

I bloggvärlden rekommenderar jag som vanligt Vardagspussel som skriver om hur uttröttande arbete är, Svensson som skriver om vad jag tagit upp här samt Petter som skriver om Lilla Karachi och ännu mer lögner.


Socialdemokratin och klass

mars 4, 2008

Jag begav mig återigen mot ABF-huset efter en dag i partiets tjänst. Väl där hamnade vi i en föreläsningssal tillsammans med säkert ett hundratal personer. Tråkigt att notera var det faktum att i princip alla under 25 var från den autonoma vänstern, och alla över var sossar.

Intressantast var kvinnan som i slutet av föredraget pratade om att det är samma frågor som harvats inom socialdemokratin i tio-femton år, så frågan är varför folk fortsätter inom socialdemokratin när det ändå bara är som att stånga huvudet mot en vägg?

Och det är väl egentligen det som bör sägas. Vad fan håller sossarna på med egentligen, de stångar sig gång på gång blodiga mot en vägg av högersossar som antagligen inte ens är i majoritet, men bärs upp av ett allmänt samhällsklimat. Och ändå är de kvar, och förlorar gång på gång.

De lyckas aldrig föra denna efterlängtade vänsterpolitik. Så istället för att föra den någon annanstans tvingas de att bråka istället. Det är nog inte alls särskilt givande.

Men åter till debatten. Debattörerna var tre till antalet och alla tycks vara en del av socialdemokratins mittfåra. De erkände att jo, visst finns det klasser – men bäst är det om vi kompromissar med kapitalägarna i överklassen. De höll dessutom alla i princip samma åsikter och det skedde ingen som helst debatt mellan dessa, den enda debatten var i princip publikens svar. Som i mångt och mycket var betydligt vänster än debattörerna. Den bittra arbeterskan, Petter (känd från TV, he he) och den väldigt gamla mannen som pratade om demokratisk socialism – alla ville de gå betydligt längre än debattörerna. Som inte hade särskilt mycket svar på vad som skulle göras, egentligen. Bara prata mer om klass. Det räcker nog.

Hela föredraget arrangerades av tidsskriften Tvärdrag, som ska föreställa SSU:s ideologiska debatt. Det känns inte som en helt lyckad tidning, men jag har bara lite kvickt bläddrat igenom. Kanske återkommer med lite kommentarer, men antagligen inte.

Skymning för socialdemokratin som arbetarparti? Mitt svar är ja.


Det ska va gratis att rädda miljön!

mars 2, 2008

Idag demonstrerade jag i tunnelbanan. Ja, i tunnelbanan, ni läste rätt. Det var demonstrationen jag hypat på bloggen i ett par dagar. Det var jättetrevligt faktiskt. Vi var nog strax över hundra personer som tillsammans tog en halvtimmes lång promenad på perrongerna. Folk såg i allmänhet ovanligt glada ut och jag såg flera personer som faktiskt läste på flygbladet i mer än fem sekunder! Till det roande kan räknas att det ärligt talat var den första demon jag gått i som åkte rulltrappa! Högst charmigt. Efteråt delades det ut påsar med allt som behövdes för att kunna öppna spärrar, vilket faktiskt gjordes. Vi lyckades med en mindre grupp-plankning på Hötorget, innan den större, och jag insåg då hur otroligt lite gulvästarna faktiskt kan stoppa en grupp i praktiken – vad ska de göra?

Tyvärr började väktare veva med batonger vid plattan och det försämrade helt klart stämningen, men enligt Motkraft så släpptes mannen.

Just frågan om gratis kollektivtrafik är för övrigt en fråga där miljörörelsen och vänstern borde närma sig ännu mer. Gratis kollektivtrafik gynnar både de som bor i villorna i norrort, i förorten på andra ställen utanför stan, miljön och till och med innerstaden som plötsligt skulle besökas mer frekvent av mer olika människor. Precis som jag skrev om här om dagen.

Ytterligare en positiv sak var att Vänsterns Studentförbund faktiskt mer eller mindre officiellt var på plats, vilket visar att även Vänsterpartiets nära och kära kan vara med och göra vettiga saker i praktiken. Nu ska vi inte slänga skit på Ung Vänster och Vänsterpartiet, men de har onekligen lite tokiga saker för sig ibland. Läs mer om det på Arbetaren.se. Sen ska det inte slängas skit i onödan, det är väl bara att just dessa organisationers styrelse får för sig saker som medlemmarna inte alls håller med om.

Men om dagen kan man läsa på VSFs blogg som finns på http://www.vsfblog.wordpress.com, den är dessutom kanske den för tillfället mest uppdaterade bloggen gällandes studenters situation ur ett socialistiskt perspektiv vilket för mig som student är aktuellt. Fram för mer sidor gällandes specifika gruppers situation!

Mer om det hela finns hos Planka.nu och där bjuds vi på ett par bilder, hos Petter med den vanliga diskussionen i kommentatorsfältet mellan tokiga liberaler och Petter med anhang samt då på motkraft som har en massa tidpunkter när det hänt saker! Skitbra som vanligt. Läs även senaste inlägget på Vardagspussel, Sveriges mysigaste blogg!