Liberaler och våld (igen)

En liberal är inte särskilt logisk. Kastar du sönder en ruta – då jävlar har du begått ett brott. Skär du ner sjukvården så hundratals personer dör – då hyllas du som en hjälte av nyliberaler. När de skär ner på säkerheten på jobbet och de tycker det är bra att vinsten går upp – samtidigt som folk dör: så tycker de inget alls. Dessa klantiga arbetare! Usch och fy, de har blott sig själva att skylla.

Självklart skriver jag det här för att en 15-årig flicka just har dött på sitt sommarjobb. Liberalerna och deras jävla politik har skördat ännu ett offer. Nästa gång är det någon du känner som dör på jobbet.

Citymail har som idé att slita ut alla anställda så de slutar efter två år. Det är helt okej med liberalerna. Det kallas konkurrens. Det är toppenbra!

Liberaler och allsköns annat kapitalistkramande pack tycker att vi ska dö för deras vinsters skull. Självfallet är jag mycket medveten om att våldet inte är en utväg i dagens situation. Men en dag kommer småmorden göra comeback. Och då skulle jag vara jävligt rädd om jag var politiker, rik eller chef.

Och jag är övertygad om att nästa gång vi får chansen kommer vi lyckas. för att citera Rosa Luxemburg:

”Men revolutionen är den enda form av ”krig”, där slutsegern endast kan vinnas genom en serie ”nederlag” – och även detta utgör en av revolutionens särpräglade livsbetingelser.

Vad visar oss de moderna revolutionernas och hela socialismens historia? Det första uppflammandet av klasskampen i Europa: upproret bland sidenvävarna i Lyon år 1831, slutade med ett svårt nederlag. Chartiströrelsen i England – ett nederlag. Parisproletariatets uppror i juni 1848 slutade med ett förkrossande nederlag. Pariskommunen slutade med ett fruktansvärt nederlag. Hela socialismens väg är – vad beträffar revolutionära strider – kantad med idel nederlag.

Och ändå leder oss samma historia oemotståndligt, steg för steg, fram till den slutgiltiga segern! Var stod vi i dag utan de nederlag, ur vilka vi hämtat historisk erfarenhet, insikt, makt och idealism! Vi bygger i dag, då vi står omedelbart inför slutstriden i proletariatets klasskamp, direkt på dessa nederlag, som vi inte kunnat vara utan, de nederlag, som vart och ett skapat en del av vår kraft och målmedvetenhet.”

Vi kommer aldrig glömma, vi kommer aldrig förlåta.

SUF Stockholm har en nyhet om det på hemsidan.

För övrigt kommer busstrejken tillbaka snart och visserligen är den placerad på sämst möjliga plats – inte en jävel är ju hemma. Men den kommer återupptas vilket är intressant. Antingen är det ett fortsatt spel för gallerierna – eller så försöker faktiskt ledningen vinna strejken. Gissa vad jag tror?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: