När socialismen var en tonårsdröm

Tonåren var schyssta. Jag var rätt ful och fick aldrig kyssa någon förrän rätt sent i och för sig, men jag gillade det ändå. Det var musik och tonårsuppror.

Jag kommer ihåg när socialismen var en revolt mot samhället. Mer en dröm i en ung killes hjärna. Frågan är om det ens var socialismen jag var ute efter, kanske var det tonårsupproret, antagligen var det upproret i sig som var intressant. Musiken ”passade” dessutom med åsikterna.

Sen slutade gymnasiet och jag blev arbetslös. Plötsligt blev socialismen högst åtråvärd. Inte kampen – utan ett schysst samhälle. Man kan prata mervärde och vågor tills det sprutar Marx ur öronen – men vad vi aldrig får glömma är att socialismen faktiskt är ett steg närmare vad kristna tror är himmelen. Alla får möjligheten att förverkliga sig själva på riktigt. Och alla ges ett schysst liv.

Att påstå sig placera människor före profit och samtidigt vara kapitalist är en självmotsägelse. Det är bara genom socialismen som vi kan placera människan främst. Dessutom slipper jag plugga för att jag inte vill vara arbetslös. Jag kan till och med studera för att jag vill, och studera vad jag vill – utan att behöva läsa om dumma borgare.

Läs Petter på Dagens Konflikt om att vi behöver en ny Lenin. Alla som är lite bevandrade i vänstern vet för övrigt att han (förlåt, det kommer nog en kvinnlig Lenin också) redan finns i SUF, men inte riktigt har blommat ut än.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: