Perfekta människor i ett perfekt samhälle

Jag är sämst i världen på att ta egna initiativ. Inte att jag jobbar dåligt eller så när jag fått klara instruktioner, jag har bara svårt att ta initiativ. Det hör väl kanske samman med att ta initiativ betyder att jag mer frivilligt måste bli uttråkad och få ångest, men ändå – alla vet vi ju hur en annons för ett jobb ser ut. Du ska vara stresstålig, du ska vara social, du ska vara framåt – du ska alltså kunna ta hur mycket skit som helst utan att få magsår (eller förresten, dom skiter väl i om du får magsår – då får du kicken! Finns hundra tusen pers som kan ta jobbet efter dig), du ska gilla att säga hej till fyra hundra idioter per dag som inget hellre än undvika dig och bäst av allt – du ska vilja att företaget ska göra mer vinst så dom kan förtrycka och jävlas med dig ännu mer!

Självklart klarar jag inte stress särskilt bra. Vem gör egentligen det? Halva min umgängeskrets mår dåligt av stress. Minst halva. Social är jag – mot kompisar och personer som kan tänkas uppskatta det hela, inte mot folk som absolut inte vill prata med mig. Och vem fan vill ”sitt” företag väl?

Jo. De som är liberaler – de riktiga liberalerna alltså. De som gillar FRA, att krossa facket och ta bort anställningstrygghet. För i deras värld är alla 25-åriga snubbar som bor i innerstan eller i någon schysst villaförort och hoppar mellan alla konsultjobb med 35 000 i månaden. Att deras föräldrar backade upp dom hela uppväxten, att de kom in på fina skolor, att de fick hjälp att få sina schyssta jobb… Det tror de alla kan få.

Jag börjar nästan tro att liberaler – dom är bara jävligt lurade. Dom vet inte bättre. Vårt ekonomiska system kanske skapar liberalerna just för att kapitalismen just nu ser ut som den gör. Det kanske inte är av en fri vilja de väljer att sabba livet för hundratusentals människor bara i Sverige.

Aldrig i hela livet vill jag slita ut mig på City Mail och få ryggont för att borgarsvin på söder vägrar flytta ner sina brevlådor, inte en chans att jag vill ha ännu värre tinnitus av att jobba dagis och knappast är det som så att jag ser fram emot att bli utskälld tolv gånger per dag i nån sunkig restaurang.

Men vet ni vad? Jag har inga kontakter, jag har ingen fet utbildning, jag kommer hamna där snart. Framtiden har ingenting att erbjuda förutom en revolution. Därför är jag socialist och inte pissliberal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

2 Responses to Perfekta människor i ett perfekt samhälle

  1. kimmuller skriver:

    Nå, svårt att veta vilka som är ”riktiga” liberaler och jag har inte stött på speciellt många ute på jobb. Men Jag tror det finns lite olika kategorier (alltid kul att kategorisera…). En del liberaler jag träffat på jobb har varit tillfälligt anställda och haft en sund marknadsekonomisk inställning till jobb (lite som jag själv alltså), de har inte varit svåra att övertala till att sno och maska men nån kollektiv kamp där de riskerar nåt har inte varit deras kaffe. Dom är ändå OK i mina ögon, vid ett fåtal tillfällen har jag sprungit in i folk som verkligen varit duktiga pro-kapitalister och råjobbat för att komma upp sig, slickat röv och sånt, dom måste ju bara knäckas och isoleras snabbt (vilket ofta inte är något problem heller).

    I nån gammal undersökningen (Thörnqvist kanske) av vilda strejker visade det sig att moderata arbetare var mer strejkbenägna än sossar för övrigt.

  2. […] som gemenskap, psykiatrin jiddrar med arbetsförnedringen, en blogg om Rikemanssjukhuset Martina, Dom ljuger går från klarhet till klarhet, och Kvinnor om utomfacklig kamp – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: