De krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

De allra flesta (garanterat de som läser den här bloggen) har nog hört lite om Lagenakonflikten vid det här laget, hur Handels huggit medlemmarna i ryggen för att dom haft Handels-logotypen på sina flygblad, hur företaget gav upp fajten genom att springa som ett barn till AD och anmäla arbetarna, och ni som är insatta har säkert hört om Solidaritetsrörelsen som uppkommit. En paroll jag hela tiden haft sen jag skapade Facebookgruppen ”Solidaritet med Lagenas arbetare” var att inte vänstern skulle få hugga tag i den här konflikten och göra den till en bred vänsterfråga. Under tunnelbanestrejken i Stockholm, när Connex avskedade Per Johansson, så reste man budskapet om att ”Nu ska vi göra det här till en bred vänsterfråga!” det var helt fel.

Resultatet gav samma sak som total isolering. Man började blanda in konflikten i massor av vänsterpolitik, paroller från vänstern och man började prata om saker som arbetarna inte kunde ta till sig av. Istället för att hålla glöden och fokuset till den konflikten man samlat sig kring, så började man svamla sig ifrån den. Tillslut satt man på varsin ö och inte visste hur man skulle ro tillbaka till land. Ett problem som allt för ofta kommit tillbaka.

Då ska jag försöka förklara hur jag definerar ”Vänstern”. Jag anser att organisationer som har olika tolkningar på Socialismen och hur Marx och övriga äldre herrars texter ska tolkas och praktiseras – tillhör olika delar av vänstern. Vissa tolkar alldeles för mycket, vissa alldeles för lite. Vissa tolkar till sin fördel och vissa tolkar helt fel. Vad som särskiljer vänstern från arbetarklassen är just bildningen och samhällsanalysen. Arbetarklassen kan vara delar av vänstern, men det är ingenting som går hand i hand, utan två olika grupper, varpå den ena vill nå den andre (vänstern -> arbetarklassen) och försöka tala för den, ”våra idéer, ideologier och åsikter är de bästa för arbetande människor!”. Jag räknar inte in fackföreningar här, eftersom det inte är en vänsterorganisation på så vis, utan en intresseorganisation för en viss grupp människor.

Man ska inte politikisera arbetsplatskonflikter, av den enkla anledningen att en arbetsplatskonflikt handlar om en berörd grupps (arbetarna) egna intressen. De flesta på Lagena tror jag skiter i vänsterbaserad kamp och i kamp mot borgarregeringen och liknande – i första hand iallafall. I första hand vill dom vinna sin egna konflikt och få rätt mot sitt företag – i andra hand kommer allt det här som en del vänstergrupper vill sätta som prio ett. Man ska inte göra en vänstergrej av arbetsplatskonflikter, dels för att det ofta leder till att fokuset, dvs konflikten, försvinner. Och dels för att inte alla kan ställa sig bakom alla vänsterparoller, och för att ett sammarbete ska fungera (arbetare och vänsterrörelsen) så måste det bygga på det gemensamma intresset. Vilket i de flesta fall är att vinna den här konflikten – inte göra en politisk grej av den. En arbetare på Lagena är moderat, en annan Sverigedemokrat. Hur ska dom kunna ta till sig av vänstergruppers urinstinkande flosker om att bygga en ”massrörelse” eller att ”bygga ett parti” etc? Dom vill väl, liksom de arbetskamrater som är röda och de som inte bryr sig, vinna sin konflikt – diskutera politik kan man hålla till fikarummet. Trots detta så gick moderaten jag nyss nämnde ut i strejk. Han hade motivierat det med att han ställde upp för sina arbetskamrater och för att han ville vinna den här konflikten – som faktiskt handlade om honom också.

”I know, Jim, i know.. i just get pissed off with these leftwingers and their precious bleeding revolution..”
Breaking Free, sidan 74

Det tyckte jag var jävligt fint, och någonting man borde ha i åtanke. Bara för att man är en arbetare och har hamnat i konflikt med sitt företag, så är man per automatik inte ett objekt för vänstern att slåss om att få värva. Det som är vänsterns problem i många fall är det ständiga gapandet om att bli större. Jag tror inte vi vinner arbetarnas fulla förtroende om vi* gör bra reklam för oss själva och drar till sig arbetarna av den orsaken. Jag tror att om vi faktiskt visar solidaritet i praktiken, hjälper dom vinna sin kamp på sina villkor (vilket inte är att få den stora äran att bli autogiro-prenumeranter på någon tidning ingen utanför vänstern läser.) och faktiskt visar att vi är kapabla att pusha på deras kamp, för sin Sak, utan att blanda in Organisationen.

Arbetarnas intressen ska understödjas av alla de som vill engagera sig i konflikten, dvs, vi utomstående, vi som är med i solidaritetsgruppen. Arbetarnas intresse är inte att bli en del av vänstern, utan vinna sin konflikt och kunna fortsätta sina vardagliga liv. Man ska inte ge sig in i arbetsplatskonflikt och försöka se det som en eventuell rekryteringsbas, det är hämmande för alla organisationer som titulerar sig som ”Revolutionära”. Det är inte Organisationen vi ska bygga, den ska skapas automatiskt av det arbete vi utför. Jag tror därför mer på handlingens propaganda, att vi, (det här gäller alla grupper, det är liksom skitlogiskt) bara vi gör saker aktivt, växer, för om vi syns och visar vad vi går för i mer än ord – så kommer folk komma till oss. Det blir liksom en produkt av det arbete vi utför.

Socialister: Copy of this week’s Militant Socialist Worker, 20 pence!
Kaptenen: We dont need you lot! Piss off out of it !! You’ve never done anything!
Jim: Hold up, …look, if you want to get involved, you can come in (på mötet /red) …but leave your bloody papers outside.

Jim: Dont be so hard on them, some of’em are OK
Kaptenen
: I know Jim, it’s just their parties which are a heap of shit.”
Breaking Free, sidan 76

Jag försöker inte fungera som ett språkrör, jag kan ju självklart ha fel, men den uppfattning jag fått, så är arbetarna på Lagena i första hand intresserade av sin konflikt, och inte att sugas in och bli en del av vänstern. Jag tror det här är ett problem vi måste rannsaka oss själva med, hur vi vill att folk ska tänka när dom möter oss, vad för bild får dom av oss och vad tjänar dom på att bli en del av våran rörelse? Socialismen handlar om att ta över produktionsmedlem, vad handlar vänstern om..?

* = Jag känner inte att jag vill tillhöra en rörelse som bara fokuserar på Organisationen, och sätter Saken i andra hand. Det intresserar mig inte.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Protesterna fortsätter, totalavloning skriver Total Avlöning 22/7/09 gammalt groll., Anders_S skriver Familjen Herlin – Finlands rikaste familj, Kristoffer Ejnermark skriver Amatörfilmer från Iran, 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer.

Annonser

9 Responses to De krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

  1. a skriver:

    jag måste säga att jag tycker du har helt fel.

    att politisera; i detta fall dra upp en enskild konflikt till en högre politisk nivå gör man väl för att avslöja de grundläggande orsakerna i samhället i stort som ligger bakom det hela för att sedan kunna jobba för att förändra dessa i grunden.

    att, som du föreslår, avpolitisera lagena och liknande konflikter och se dem i ett ljus av att ”ställa upp för kamrater” (något moderater och vänsterfolk kan göra sida vid sida) låter väl på ett sätt fint, men i och med detta avsäger man sig möjligheten att i grunden förändra det i samhället som skapar liknande konflikter – vilket leder till att fler sådana kommer skapas. vilket i sin tur innebär fler förluster för arbetare.

    du verkar ha anammat det individualiserade förhållningssätt som är poppis nu och kanske är det p g a just sådana här argument och uppfattningar som vänstern nu ter sig ganska splittrad.

    f ö kan man vara arbetare och ”vänster”, man kan vara arbetare och ha läst några böcker… 🙂

  2. […] Favorit i reprisPension och klassDe krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster“…och tranorna flyga”Det är klart det heter Gothenburg på engelskaAlla […]

  3. Kim Müller skriver:

    Bra inlägg-
    Och här är en länk till en Breaking Free online:
    http://tintinrevolution.free.fr/pages/image001.html

  4. […] Samira rapportera om Lagenakonflikten i Lagenaarbetarnas kamp fortsätter, Dom Ljuger skriver också om Lagena och att man måste akta sig för att låta en bred vänster lägga sig i och ta över, Jinge tycker […]

  5. kamratwot skriver:

    a;

    om det inte uppfattades i inlägget, så tycker jag inte att man ska ta bort politiken ur vardagen (dvs inte kunna få upp konflikter som politiska medium) vad jag däremot motsäger mig är att olika Organisationer och liknande ska käka av en kaka dom inte varit med och bakat. vänstern har blivit en rörelse som vill komma åt arbetarna (som jag skrev i inlägget:

    Arbetarklassen kan vara delar av vänstern, men det är ingenting som går hand i hand, utan två olika grupper, varpå den ena vill nå den andre (vänstern -> arbetarklassen) och försöka tala för den, “våra idéer, ideologier och åsikter är de bästa för arbetande människor!”

    och det var ungefär så jag menade.

    att dra upp Lagenakonflikten som en fråga om hur bemanningsföretagen kan kringgå LAS och göra den politisk i det avseendet är bra tycker jag, det var ju det som josefine brink skulle göra. men att ta tag i Lagena och göra en valfläskfråga för partier motsäger jag mig. konflikten ska inte utnyttjas för partiers fördel kort o gott.

    du skriver att:

    ”..låter väl på ett sätt fint, men i och med detta avsäger man sig möjligheten att i grunden förändra det i samhället som skapar liknande konflikter – vilket leder till att fler sådana kommer skapas. vilket i sin tur innebär fler förluster för arbetare.”

    så du menar att om man inte kan göra en ”dass-politisk” och vänsteristisk fråga av den här konflikten så kommer aldrig det här beteendet förändras? hört om att ”arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk” ?

    om man låter arbetarna sköta konflikten på sina villkor (med hjälp av oss utomstående, för det har ju uppenbarligen gett jävligt bra resultat) och låter dem vinna den, så kommer det räcka för att skicka ut en signal till andra arbetsplatser att det går att kämpa mot sina företag, mot att ersättas med bemanning o.s.v!

    ”och kanske är det p g a just sådana här argument och uppfattningar som vänstern nu ter sig ganska splittrad.”

    vänstern har varit splittrad sen 20-30talet någongång, och det beror inte på såna här idéer. däremot kan jag tänka mig att sådant här blivit vanligare när den nuvarande vänsterrörelsen inte kan presentera några sunda alterntiv och lösningar på organiserat motstånd, utan att alldeles för många fastnar i Organisationsbygget-processen och att alla praktiska saker, olika kamper osv, ska ske för Organisationens fördel.

  6. Cvalda skriver:

    Så. Jävla. Sant.

    Mer göra, mindre tycka. Vi tycker inte bort kapitalismen i program och paroller utan vi kan endast ”göra” bort den.

    Och att det skulle vara ett individperspektiv är bara trams – beslut om vad som ska göras ska tas av de som berörs inte bli stora kampanjer om åsikter. De som röstar blått men ändå strejkar är mer värt än 4 internationaler.

  7. Snatterskan skriver:

    Spinner vidare lite…

    Jag talar hellre om arbetarrörelsen än om vänstern. Vänstern tycker jag är alldeles för luddigt som begrepp – det har blivit ett samlingsnamn för lite vad som helst och ingen tycks kunna definiera det. Att istället prata om arbetarrörelsen ger ett tydligare fokus, det visar att arbetet är det centrala. Arbetarrörelsen är också, till skillnad från vänstern, per definition en rörelse av och för arbetare. Vänstern kan vara det i sina bästa stunder.

    Märk väl att jag inte är EMOT vänstern (men däremot givetvis ”vänsterism”/sekterism), jag tycker bara att det är ganska meningslöst och oavnändbart begrepp.

    Jag tror att den här kritiken är ganska enkel att sammanfatta, om vi bara frågar oss vilka vi organiserar oss för. Och svaret på det måste vara att vi gör det för vår egen skull (det är inte välgörenhet vi ägnar oss åt!). Jag vill inte få folk att uppoffra sig och behöver därmed inte heller ”övertyga” någon. Sedan finns det ingen motsättning mellan att organisera sig för sig själv och för klassen och kritiken som a framför om individualisering blir därför obegriplig.

  8. Vardagspussel skriver:

    […] även Dom ljuger om Lagenakonflikten och […]

  9. […] kompisar, inte av en brandkårspolitisk antifa-grupp), kritik mot vänsterismen (som jag citerat i ett tidigare inlägg) och gör sig kvitt med lite fördomar mot […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: