Mer än så kan ingen bli

Ikväll har nog årets sämsta politiska arrangemang ägt rum, inte i Stockholm utan i Malmö. Det som hände idag kommer behöva analyseras och utvärderas på flera punkter. Det hela utlovades med en presskonferans med tre maskerade personer som lovade en fet gatufest som skulle bli trevlig. Vad man gjorde helt fel här var att man övht hade en presskonferans, där man vägrade svara på frågor (varför kallade man ens till en från första början? Bjuder man in borgarblaskor får man ju tyvärr räkna med ”Varför äru maskerad unge”-frågorna) och satt maskerade. Man gjorde också en kort reklamfilm där man intervjuade tre av de som var med och arrangerade kalaset, och la in lite maskeringar och smurfröst på det med. Ganska tidigt kände jag på mig att det bara skulle bli skit. Reclaim The City är ju ett koncept och en kampform som inte längre fungerar. Det har hållts jävligt bra och fungerande RTC tidigare i historien, från 90-talet och framåt. Många har slutat i onödig vandalisering, onödiga polisingripanden och många har slutat bra också. Men den allmäna synen på RTC är ju just att det är en ”allmän plattform” för kravaller, man trashar och plundrar affärer och lever rövare.

Den vanligaste kritiken mot RTC är just att man bara förstör och kravallar, det är inte det som är problemet tycker jag – utan att man inte tar hänsyn till människors militansnivå, utan det börjar helt fredligt – det kan alla gå med på – sen urartar det i bråk och rusningar i stan, det är inte alla som är beredda eller redo för att göra sådana saker. Alltså kan vissa grupper inom kollektivet (dvs de som demonstrerar på plats) gå ett par steg längre (från fredlig gatufest till slagsmål med polis, pepparspray och säckningar) och då splittras kollektivet. Den bästa militansen är den som trappas upp kollektivt, vilket är i praktiken väldigt svårt att göra om inte situationen är befogad. I Iran har vi ju sett massiva ”folkliga” (jag gillar inte att använda det ordvalet riktigt) militanta demonstrationer, där människor på något sätt funnit en nivå av militans man är redo att ta. Sen ser ju situationen i Iran totalt annorlunda ut också, men det är ju spännande att tänka om saken. Nog om detta.

Jag tänker inte ställa mig till den (antagligen) kommande kören av organisationer, liberala bloggare, nazistsekter och idioter på Flashback som tävlar i vem som kan ta mest avstånd från det här floppande evenemanget, utan jag anser att alla kan göra fel och gör fel. Och att har man gjort en sak flera gånger – så borde man tillslut komma till den punkt då man tänker att ”Fan, vi borde börja testa nya taktiker och nya grejer – för nu står vi bara och stampar på samma ställe”. Vänsterns stora problem i många fall är att man inte kan utveckla sina praktiker och inte vågar testa nya saker. T.ex. RTC – det känns inte som något man ska praktisera år 2009. Det har gjorts sen 90talet och ingenstans har man uppnått ett resultat som varit det man velat nå. Vår rörelse kommer aldrig vinna några marker eller flytta fram vår klass positioner om vi inte vågar utveckla våra praktiker, satsa mer på vissa, lämna andra o.s.v. T.ex. så har man ju börjat droppa blackblock-munderingen i ”snälla folkliga sammanhang” – det är väl en liten bit på vägen? Sen att det alltid kommer ett gäng som ser ut att vara hämtade från ett Youtubeklipp man hittat om man sökt på ”antifa riot g8” är väl en annan femma.

Jag tror inte lösningen är att bygga Partier, för partimodellen är död och urvattnad och mest en rävkoja för karriärister – sen har aldrig en politiker någonsin genomfört någonting som varit, det har bara rivits upp av nästa nisse som får bestämma – eller så infinner sig aldrig reformen övht. Och jag tror inte heller på RTC och meningslöst aktivistande som inte kan ha ett konstruktivt resultat. Vifta med röda fanor, gapa på demonstrationer och håll på – i all ära absolut – men vår klass kommer aldrig någonsin komma någonvart med det här.

Men man ska inte säga att de som var på festen i Rosengård är de enda som gjorde fel – media rapporterade ganska så uppenbart vinklat till viss del.

Ur artikeln:

”Hans vän Ali Finjan instämmer.
–De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt här och vi är glada för att polisen är här, säger han. ”

En Rosengårdsbo som är tacksam för att polisen är på plats?

1) Rent skitsnack av Sydsvenskan? Verkar ju nästan lite väl troligt..
2) Eller så kanske menade han att han är glad att polisen är här och håller koll på reclaimet, så inte det blir massor av bråk eller något – men att Sydsvenskan väljer att få det att låta som att han är glad att polisen ”skyddar” dom.

En annan sak som jag är så jävla trött på när det kommer till vänstern, är det här glorifierandet av förortsvåld – som vissa (långt ifrån alla!) hyser. Man får bånge av att förortskids tänder eld på bilar, kastar stenar på snuten och förstör i sina egna områden. Upplever en slags exotism över det hela kan man säga. Och sen när man försöker göra politik av det, dvs blanda in ”det är borgarnas fel att det är såhär” och sen t.o.m börjar se de som kravallar och attackerar polisen – som potenciella väljare/aktivister/människor man borde suga in i sin egna rörelse – så är man ute på hal is.

Det går inte att blanda sociologi med politik – som någon sa. Det är två helt olika saker, och det som sker i Hisingen i Göteborg, Tensta i Stockholm och i Rosengård – är spontana missnöjesgrejer för att man inte pallar med skiten – ingenting som är urvattnat med en politisk agena och en politisk underton. Jag bor själv i ett s.k. ”problemområde” men jag är glad att det inte är så illa som det är i Tensta och Rosengård – så ungdomarna börjar slå sönder saker och kasta stenar på polisen. När det drivits till den nivån är det katastrof och i akut behov av förändringar – inte glorifierande eller ”Tjena! Vill du börja prenumera på vår tidning?” eller ”Tjena! Vill du gå på möte med oss? Vi gillar inte heller borgarna!” – som gäller.

Röda Malmö skriver en diss mot det här reclaimet, och har rätt i en stor del av sin kritik, men när bloggen skriver såhär så tar jag mig för pannan:

Nu är det hög tid för dessa revolutionära ungdomar att påbörja en omorientering, ta del av den internationella arbetarrörelsens erfarenheter och istället lägga grunden för en verklig proteströrelse mot borgarsamhället. En rörelse som tar sin utgångspunkt hos de arbetare och vanliga människor som drabbas av högerpolitiken och kapitalismens kris och som bygger på ett demokratiskt deltagande från dessa.”

Som sagt. Gör inte politik av sociologi. Dessa ungdomar är inte per automatik vänsteraktivist-material bara för att dom bor i utsatta områden och ”kravallar mot den onda borgarstaten i allmänhet och polisen i synnerhet”. Ge fan i att försöka suga upp ”utsatta ungdomar” till era respektive organisationer, låt dom söka sig till oss istället. Det är dom som ska komma till oss för dom har upptäckt att vi är ett bra alternativ, inte vi som ska komma till dom och hävda hur bra vi är och att det blir bra om ni blir som oss … ta en prenumeration på vår tidning!

Om jag har missuppfattat vilka dessa ”revolutionära ungdomar” syftas till, så får någon gärna kommentera detta!

Mer om dagen: Sydsvenskan, Motkraft, DN skriver också.

Annonser

6 Responses to Mer än så kan ingen bli

  1. Anton skriver:

    En viktig detalj du mfl glömmer är att de ”vanliga rosengårdsbor som jagade bort Reclaim-deltagarna” och så, förmodar jag, intervjuats som organisatörer för motståndet är medlemmar av the lions famaly. Ett rivaliserande gäng till BC, som mer eller mindre var med arrangör till ”festen”.

  2. Jippe skriver:

    håller helt med Bloggen.

    http://www.zaramis.nu/blog/2009/08/23/reclaim-fest-inte-valkommen-i-rosengard/#comment-27748

    Anton, samma billiga jävla försvar… dessutom , Ett Reclaim The Streets arrangerat av Black Cobra?? Hur urbota dumt koncept kan man egentligen komma på??

    Dumma Politiker och Snälla organiserade brottslingar??

  3. Vidar skriver:

    Kan inte se att senaste reclaims vi har haft i sthlm (kanske är lite snäv men jag menar mer planerade reclaims…) har varit som du beskriver.

    Stureplans RTC 2003 var det senaste RTC jag kan se där du som deltagare nästan tvingades in i kaoset. Efter det var det en halvt medioker pirtafest där vi skulle ockuperat ett hus men det gick ju inte så bra eftersom vi inte kom från platsen, fast det var lugnt där de flesta var men vildare längre ut.
    Året efter träffades vi vid medis för att senare gå till vitan där uppträdanden blandads med appeller. taktiken runt vad RTC var det året hade återigen bytts ut, mest lugnt någonsin.
    Året efter det är det senaste RTC jag räknar med och det gick från odenplan till sergels torg. där gjorde ett gäng nassar någon rusning de flesta missade för att de inte kom fram vid odenplan och alla rutor som gick sönder osv. utspelade sig ett kvarter bort från festen. dvs alla som ville dansa kunde göra de och de som ville vara mer militanta kunde vara det.

    Jag hoppas och tror att festen som planeras till nästa år i Stockholm kommer bli i en helt ny klass där vi tar med oss all ny erfarenhet vi har fått och har lärt oss av tidigare arrangemang. Med det förstår du nog att jag inte heller tycker att RTC, likväl som strategiskt vettiga demonstrationer, strejker, aktioner, studiecirklar m.m har spelat ut sin roll som metod; verktyg; dvs. man slår inte så lätt in en spik med ett måttband. Något folket bakom Reclaim Rosengård verkar ha försökt göra.
    Men samtidigt förstår jag din känsla eller om du så vill dina slutsatser. Jag har många gånger förbannat att vi ska arrangera massa mediokra demonstrationer och halvt tyckt att vi aldrig mer ska ha några, men jag skulle aldrig seriöst gå ut och säga att de har spelat ut sin roll för att de förknippas med 68-folk som inte har något bättre för sig.

    Nu lite REKLAM! The teaser!: http://reclaimthecity.wordpress.com/2009/08/21/43/

  4. kamratwot skriver:

    Intressant sakupplysning med alla gånger det varit Reclaim i Stockholm. Tack!

    Och jag tror att Reclaim som verktyg är ganska urvattnat, när har man försökt göra ett fint och lungt reclaim med sitt ursprungliga syfte (gatorna är våra vi gör vad vi vill här) utan att det slutat med att svartklädda aktivister slår sönder rutor? Sen att arrangörsgrupperna kan ha haft fredliga avsikter, men sen kan man ju inte styra hur människor agerar i grupp på alla tillställningar (vi är ju inga robotar) och ett sådant forum som Reclaim utgör skapar en större risk för onödig vandalism än vad t.ex. en ”vanlig” demonstration gör.

  5. […] 2009 augusti 24 tags: reclaim rosengård by tusenpekpinnar Det som vissa kallar för årets sämsta politiska arrangemang och andra kallar för ett totalt fiasko och en total isolering av den autonoma rörelsen från […]

  6. […] Bloggat: Samhällsfeber, Domljuger, Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, Reclaim Rosengård, Lion Family, Black Cobra, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: