Vals för Marx (din vän ekonomisten)

”Lägg dig damm
Röda maj, värmen erövrar stan
Bland fanor, stöveltramp, hör jag din puls
Det är då jag önskar att jag kunde
Stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken
En stilla bön om lugn igen
Att kunna ta besvikelsen”

Den kanske mest intressanta aspekten av borgerligheten och dess styre är att den styr hela den politiska (och ekonomiska) debattens utgångspunkter (se exempelvis Marknadsmyter av Daniel Ankarloo), såväl som innehar politisk och ekonomisk makt, och med denna makt aktivt omformar vår värld – och människorna i den.

Den materialistiska läran att människorna är produkter av omständigheterna och av uppfostran glömmer, att omständigheterna förändras av människorna och att uppfostraren själv måste uppfostras. I en sådan lära måste man därför dela samhället i två hälfter – varav den ena är upphöjd över samhället. (Karl Marx, Teser om Feuerbach)

Likt Socialdemokraterna på sin tid byggde ett välfärdssamhälle – som cementerade partiets politik likväl som dess väljarbas – bygger borgarna ett samhälle, där folket är borgare i ideologisk bemärkelse. Rent historiskt är ett vanligt misstag att man missar att ”… en kamp mot det ekonomiska systemet i dess helhet och än mer en radikal omgestaltning av detta är omöjlig utan verklig kunskap om växelspelet mellan politik och ekonomi. ” (essän Klassmedvetandet i Historia och klassmedvetande, Georg Lukács). Den politiska aspekten inverkar på den ekonomiska, och vice versa. Att då, likt vissa, bara kämpa på det ekonomiska planet betyder att man har en mekanisk och ideologisk syn på klasskamp. I simplare ord kan sägas, att när borgarna tar makten omformar de aktivt ekonomin, i syfte att förbättra och cementera sin egen politiska position. En arbetarklass som bara kämpar på ett ekonomiskt plan blir då en arbetarklass som förlorat möjligheten att själv framlägga förslag för (icke-revolutionära, reformistiska) förändringar. Vi tappar möjligheten att berätta vad vi vill imorgon, och tvingas ständigt agera negation, blott kritik

Samtidigt får man aldrig gå åt andra hållet och se politiken som det avgörande. Betoningen bör ligga på ”växelspelet mellan politik och ekonomi”, och inse att vi måste stärka oss på båda plan. Politik bör dessutom inte bara förstås i termer av parlamentariska partier, utan bredare:folkrörelser, sociala rörelser, informell organisering – vad tillfället kräver, för att vi ska hålla vår egen såväl som samhällets rörelse riktad mot målet: det klasslösa samhället. Rent historiskt uppstod Socialdemokratin (i dess 1800-talsbemärkelse) ur fackföreningarna och arbetarklassens kamp, och inte vice versa. Den var ett uttryck för kapitalismens inneboende problem. Och det är kanske här vi befinner oss idag; i ett stadium där klasskampen bara öppet kan uppträda i ekonomin, men inte i politiken. Just detta kan bli ett väldigt reellt problem i framtiden, med tanke på överklassens försök och vilja att inskränka möjligheterna för fristående fackföreningar (främst SAC och Hamnarbetarförbundet) att verka och föra denna – och bara lämna fältet öppet för vid en första anblick spontana yttringar.

 

När samhället då omformas i syfte att ge individerna mer makt (bara detta är ju en konstruktion, då individer alltid är del av ett sammanhang och av en klass), blir resultatet av denna realliberalism tvärtom; individerna i arbetarklassen förlorar sin gemensamma makt som klass, och tvingas söka nytt skydd hos kapitalets klass: bostadsrätter, osäkra anställningsvillkor och att tvingas föra en kamp med vänner om framtiden ger en arbetarklass som individuellt tvingas ty sig uppåt och alliera sig.

 

I en verklighet som döljs blir ideologierna allenarådande; det som vid en första anblick kan verka logiskt i ett kort perspektiv, blir i ett längre perspektiv rentav livsfarligt. Ett bra exempel är att höjda löner i utbyte mot högre arbetstempo kan leda till en för tidig död på grund av stress. Eller varför inte ställa jobbskatteavdrag mot sämre offentliga tjänster?
Om vi alltså utgår från dagens situation (vilket man alltid bör) så kan vi se att läget är nattsvart. Lika svart som på 1800-talet, till och med. Det politiska avantgardet som alla försöker och vill vara (RS…) finns inte, varken politiskt eller ekonomiskt – och absolut inte på båda planen. Socialdemokratins partier och fackföreningar är med och gräver sin egen grav när de svalt överklassens världsbild, och gynnar – rent objektivt – inte längre arbetarklassen eller dess möjliga framtida maktövertagande. I alla fall inte i Sverige.

Jag, liksom många andra, har redan tagit upp att revolutionerna i Nordafrika hör samman med studentupploppen i England och generalstrejkerna i Europa. Den svenska arbetarklassen ingår i samma totalitet som alla andra: kapitalismen kanske inte behärskar allting på jorden, men den befinner sig i en närapå fullständig hegemoni, och vad den gör påverkar alla – på gott om man är rik, på ont om man är fattig.
Var kris är en möjlighet till förändring. Men denna möjlighet gäller de båda dominerande klasserna – det kan lika gärna gynna oss, som det kan gynna dem. Krisen pågår som bekant fortfarande, och det är inte helt omöjligt att en öppning ut ur detta visar sig. Vad vi dock måste inse är att denna öppning inte kommer ur tomma intet, utan är en produkt av klasskampen. Och när denna öppning kommer måste den utnyttjas, och här når vi bortom den objektiva situationen; in träder arbetarklassen som revolutionärt subjekt – vars mål är att upplösa sig självt.

 

”Blås din vind ur din tro på att tron i sig själv räcker till
Att nån i sig själv kan vara nog
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på nånting som du gör
att aldrig någonsin ge upp”

(om jag inte får lyssna på kent är det definitivt inte min revolution)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: