Tidningen Brand är onekligen Sveriges piggaste 112-åring. Men istället för att nostalgiskt blicka bakåt och gräva ner sig i tonår, medelålder eller ålderdom bjuds vi på högst aktuella händelser, filtrerade genom uttrycket gemenskap.
I förordet förklarar de själva:
”Artiklarna försöker hitta hur ”det gemensamma” uppstår, det gemensamma i den kollektivitet som uppstår i en stadsdel kring en ockupation eller i klimatdemonstrationerna i Köpenhamn – och hur den kan förloras när huset är borta eller demonstrationen är över. Den röda tråden är att se praktiken och tillblivelsen av allmänningar och gemenskaper, genom olika kollektiva praktiker, oavsett om det är ockuperade rum, offentligt ägda eller privatägda.”
Precis i början av numret förklaras även flera uttryck som florerar i tidningen, vilket alltid är tacksamt.
Det mest omtalade och beryktade i numret är nog, dock, utan tvekan ett lite mer än fem sidor långt utdrag ur Det stundande upproret. Texten i sig är tyvärr precis lika poetisk – och svårläst – som ryktet gör gällande. Mathias Wåg presenterar gruppen bakom texten på följande vis:
”[…] tydligt placerad i situationisternas tradition, uppdaterad med Foucaults biopolitik filtrerad genom Agamben, någon slags snetrippad Negri blandat med Camattes antipolitisk gäng”
Och så vidare. Det är precis lika spännande och tankeväckande som det låter, men samtidigt rör det sig om en text som – möjligtvis med rätta – kritiserar hela vänstern. Mot en mer klassisk organiseringsform vill de ställa gemenskapen – och jag blir inte förvånad. Dessa ”vängrupper” – som absolut inte får växa utöver en viss storlek – erbjuder ett alternativ till samhället. Vad vi här kan se här är alltså en teori med viss anknytning till både anarkism och socialdemokrati: det etablerade samhället ska konkurreras bort och ut, men med kommuniseringen (se slutet för länktips gällande kommunisering och vad f-n det är) som ny komponent.
Vad som kanske bör klarläggas innan vi fortsätter, är att jag bara läst Brands utdrag ur boken och inget mer (dock skriver Copyriot både mer och intressantare här).
Därpå fortsätter tidningen med tre intervjuer på ämnet ockupationer, där folk från tre olika ockuperade hus framför sin syn på saken. Och precis som tidigare är det genomgående temat gemenskap. Vad tidningen vidare visar och bevarar för framtiden, är den kampvåg som vänstern utlöste, och som senare följdes av drygt 45 ockupationer under två års tid. Med husockupationen som vapen krävde olika grupperingar av människor olika saker i sin närhet, med ett krav gemensamt: ett fysiskt utrymme.
Nick Dyer-Witheford fortsätter på det inslagna temat med sin text som i korthet kan sammanfattas med ”Om kapitalismens elementarform är varan, är allmänningen elementarformen för ett samhälle bortom kapitalet.” En allmänning är i sin tur ett område, fysiskt eller i digital form, som står utanför kapitalismens makt. I praktiken är det alltså bara embryon till allmänningar vi kan se idag, med tanke på kapitalismens totala makt (om Negri får råda). Å andra sidan bör dessa embryon också visa på en väg framåt, mot ett samhälle byggt på just allmänningar.
Dyer-Witheford framför i slutet på artikeln en tvåstegs-plan för det hela, där det första kommer i formen av en global omfördelning till de arbetande klassernas fördel, vilket ger upphov till nya möjligheter till kollektivt ägande, och en möjlighet att gå vidare, bortom kapitalismen.
Det här är bara delar av innehållet, vi får även läsa serier, recensioner och dikter, bland annat, men två till artiklar att ta upp är Petter Nilssons pedagogiska förklaring till dagens finanskris och kringliggande ämnen som flexibilisering i arbetslivet, och Per Ferms korta men utstickande text om olaglig racing på bilvägar.
Det intressanta här är att ”våra” idéer till viss del utnyttjas av folk utanför vänstern, med dess paradexempel på direkt aktion som leder fram till resultat.
Sammanfattningsvis så måste man säga att Brand bjuder på ett nummer med ett tydligt fokus som nästan genomgående följs, med en lättläst och professionell layout. Samtidigt är numret pragmatiskt och öppet, och som de själva säger är det intressanta innehållet och inte ideologiska etiketter.
Bihang
# 1, kommunisering:
Kommunisering är i sig rätt förvirrande. Kortfattat tycks det röra sig om att i samma stund som revolutionen (nåväl) utbryter påbörja skapandet av kommunismen, genom att bygga nya sociala relationer. Det finns två artiklar som är hyfsat läsbara, den ena på Krigsfabriken.se och den andra i Riff-Raff # 8.
# 2, dikten Brand!
När det första numret av Brand publicerades i slutet av 1800-talet bjöds vi på en dikt. Denna dikt finns även utgiven i boken Hatets Sånger, utgiven av Vertigo Förlag men även digitaliserad här.
Så må det brinna i torn och murar,
I murkna stängsel och trånga burar!
En svartröd låga i hvarje knut
Att allt förbränna tills allt är slut.
En eld som äter all uselheten
Och andligt renar all mänskligheten
En jättebrand
Kring alla land
Som hädiskt lyser mot själfvaste solen
Ifrån ekvatorn och bort emot polen
En mordbrand icke med hiskligt grin
Som bränner kyrkor och altarskrin
Och jämnar kojor och slott med jorden
Och slickar maten på middagsborden.
Nej det skall vara en annan låga
En skärseld bara, allt ondt till plåga,
Som bränner samhällets usla lag
Och prästens lögner om domedag.
En eld som krona och spira smälter
Och kassakistor om ända välter
O kunde jag
I denna dag
Blåsa till flammor de glödande kolen,
Tända de många, de tusende bålen!
O hör Promoteus, lyss min sång!
Stjäl heliga elden än en gång!
Tag den i himlen, ur underjorden,
Tala med eld förlösande orden!
Det brinner ej än, det endast glöder
Djupt under askan en låga röder;
Så röd den glöder i folkens bröst.
Och dagar går och vinter och höst
Och år på år kanske långa tider,
Men branden kommer allt hvad det lider
Vi skåda fått
Små gnistor blott
Utaf den världsbrand som knappast kan anas
Och i hvars fotspår det nya skall danas.
Betänk! det hotande Muspelhem
Kan det besvärjas? och då, af hvem?
Gif att den brand för hvilken det glöder
Endast det onda i världen öder!
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Mer att kriga om i Afghanistan, luklof skriver Vänsterpartiets valprogram för Heby – Klimatsäkra jobben, >> 907 skriver Svappavaara: De verkligt hunsade, tusenpekpinnar skriver Gemensamt – att outsourca till allmänningarna, Johan Frick skriver De sätter agendan
För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.
Publicerat av domljuger 
Dom ljuger 