Kunden har rätt, du har fel och chefen vinner

Kunden har alltid rätt. I dagens samhälle ska du ta plats, du måste ta för dig. På andras bekostnad.

Hamnade på krogen häromdagen med lite bekanta medelklasskids. Allt från miljöpartister till centerpartister, själv utgjorde jag gruppens vänsterxtrema alibi (alla medelklassgrupper måste han en kommunist, annars kvoteras de in). Det intressanta var jobbdiskussionerna där vi alla var rörande överens.

En kompis kompis har blivit arbetsledare på McDonalds. Hon beskrev det som att hon ”sålt sin själ och gift sig med satan”. Sen diskuterade vi hur det är att sitta i en kassa. Om hur kunden alltid har rätt, du själv alltid har fel och chefen inte någonsin får skit för det hela, utan bara du. Och om du faktiskt har rätt gör det inget, kunden kan bete sig hur som helst och beter du dig illa tillbaka är det du som gör fel.

Samtidigt kan man ju gissa vart problemet oftast ligger. Ett underbemannat McDonalds kombinerat med filosofin att kunden alltid har rätt leder till att de som står i kassan får ta skiten medan chefen egentligen är ansvarig och de som står i kassan gör antagligen så gott de kan. Jag har sett Burger King-anställda prata i en hastighet närmare ljuset samtidigt som de ska servera en mördarkö, bara två kassor är öppna och två pers tycks vara ensamma i köket. Och samtidigt tycks läsken vara uselt kolsyrad. Fick ont i magen bara vid tanken på hur förbannat illa de antagligen mådde, att varva ner efter den där dagen måste tagit flera dagar bara det.

I slutändan kanske ska sägas att jag inte förespråkar att ni inte ska klaga. Klaga rätt bara. Är McDonalds dåligt bemannat är det chefen det ska klagas hos, klantarslet har uppenbarligen inte anställt nog med folk eller så är det inte nog med folk inkallade. Klaga inte hos de anställda. Klaga inte hos mina kompisar. Vi kom till slut fram till att service-anda i dagens värld betydde en sak – möjligheten att ta skit i enorma lass och samtidigt le.

Läs Ekonomikommentarer om den danska riksbankschefen som – precis som Reinfeldt – vill höja arbetslösheten för att sänka inflationen. Tack så jävla mycket då, ska sänka er istället för inflationen. Vidare finner man som vanligt ett intressant inlägg hos Guldfiske, om än med ovanligt mycket citat. Det är del två i en serie om stadsdelskamp och territoriet. På ämnet här kan man även läsa om vad Black Panthers Party gjorde, har dock inga bra bokrekommendationer i ämnet. Men nån kan säkert guida er rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om mcdonalds, skitjobb, arbetsskygg

Det givande med hat

Man hatar fienden. Man älskar sina allierade (kamrater). Det är så världen fungerar i praktiken. Försöker du älska din fiende kommer du få råpisk.

Hatet är skitbra. Om du hatar så har du ju ett par alternativ, vissa mer givande än andra. Ett klassiskt sätt är den direkta konfrontationen. Du hatar någon och du ger denne en snyting/sticker kniven i fanskapet/tar dina polare och ger honom ett kokt stryk. Ett annat alternativ som kanske är vanligast är att du sticker näven i fickan, knyter den och mumlar något om nästa gång, nästa gång då jävlar. Det hatet är bortslösat och kommer antagligen tas ut på första bästa busschaufför.

Sen kommer det givande med hatet. När det kanaliseras (fränt ord) till något konstruktivt. Du hatar din jävla arbetsgivare för att han pissar på er och ger er skit på jobbet så du använder ditt hat mot honom till att uppvigla dina arbetskamrater till en strejk som höjer era löner, sänker arbetstakten och ger er frukt i fikarummet.

Det är det hatet liberaler är som mest rädda för. När deras profit attackeras direkt. Du kan alltid skydda dig med livvakter och gated communities mot arbetarhärens hat – men det är fan så mycket svårare att försvara sig mot en strejk, maskning och annat som minskar deras feta vinster.

Självklart är det det sistnämnda som hatet minst används till, men även det första fungerar i min värld, typ Blondinbellas polare får stryk. Eller sprängda strejkbrytare. Eller kidnappade chefer. Ni hajar modellen va? Det här kan både vara progressivt och inte alls progressivt, och det finns säkert nån bra modell för vad som är vad hos nån autonom marxist nånstans.

Läs även andra bloggares åsikter om hat, klasshat, borgare

När socialismen var en tonårsdröm

Tonåren var schyssta. Jag var rätt ful och fick aldrig kyssa någon förrän rätt sent i och för sig, men jag gillade det ändå. Det var musik och tonårsuppror.

Jag kommer ihåg när socialismen var en revolt mot samhället. Mer en dröm i en ung killes hjärna. Frågan är om det ens var socialismen jag var ute efter, kanske var det tonårsupproret, antagligen var det upproret i sig som var intressant. Musiken ”passade” dessutom med åsikterna.

Sen slutade gymnasiet och jag blev arbetslös. Plötsligt blev socialismen högst åtråvärd. Inte kampen – utan ett schysst samhälle. Man kan prata mervärde och vågor tills det sprutar Marx ur öronen – men vad vi aldrig får glömma är att socialismen faktiskt är ett steg närmare vad kristna tror är himmelen. Alla får möjligheten att förverkliga sig själva på riktigt. Och alla ges ett schysst liv.

Att påstå sig placera människor före profit och samtidigt vara kapitalist är en självmotsägelse. Det är bara genom socialismen som vi kan placera människan främst. Dessutom slipper jag plugga för att jag inte vill vara arbetslös. Jag kan till och med studera för att jag vill, och studera vad jag vill – utan att behöva läsa om dumma borgare.

Läs Petter på Dagens Konflikt om att vi behöver en ny Lenin. Alla som är lite bevandrade i vänstern vet för övrigt att han (förlåt, det kommer nog en kvinnlig Lenin också) redan finns i SUF, men inte riktigt har blommat ut än.

Läs även andra bloggares åsikter om tonårsuppror, socialism, antikapitalism

Högskola och språk

Diskrepans.

Konvergens.

Diskurs.

Men precis, fattar. När du för att kunna svara på dina skoluppgifter tvingas plocka upp en ordbok när läraren hade kunnat använda ett hur simpelt ord som helst börjar du ana oråd. När läraren dessutom själv inte riktigt kan definera orden utan mest babblar på om annat, då inser man att man har blivit lurad.

Högskola och universitet är inte alls så pass intellektuellt och smart som man vill ge sken av, man använder fina ord för att lura oss alla. Du kan göra en uppgift kvällen innan på samma nivå som något du höll på med på gymnasiet och utan problem få ett godkänt. Ibland så jävlas de lite och slänger in ett tvång på fotnoter, och då får du sitta där med dina tre böcker och bläddra för glatta livet.

Hela den högre utbildningen lider av ett stort problem – elitism och med det ett språkbruk som inte är av denna värld. Vem FAN vet vad de där tre ovan nämnda orden betyder? Inte jag – men tack google för att du finns. Den här elitismen tar sig ibland uttryck inom vänstern också. När jag ser folk förolämpa Sverigedemokrater istället för att prata klass – när folk i vänstern påstår att SD:are är dumma i huvudet och aldrig kommer kunna studera på universitet – då gör man sig själv en stor otjänst. Man förklarar främlingsfientlighet med liberalismens syn på det hela – det är de individuella människorna som är dumma i huvudet och onda och man glömmer bort att kapitalismen är det som fött just främlingsfientligheten och rasismen.

Men tillbaka till huvudspåret: språk på den högre utbildningen. Även vänstern lider ibland av detta, oftast kanske bland oss som studerat på ”högre” (fniss) nivå. Ett högtravat (det ordet är ett exempel) språk som är extra krångligt, ett dock här, ett svårt ord där… Folk är inte dumma, långt ifrån, men det betyder inte att de kan en massa svåra ord när man lika gärna kan använda ett mer vanligt istället.

Det enda det här leder till är att folk inte förstår texterna fullt ut när de läser texterna, och det är om de ens orkar sig igenom texterna! Hur många gånger har man inte försökt ta sig igenom en artikel som verkar intressant, för att i slutändan inte fatta ett strunt eftersom författaren ordrunkat sig fram? Urgh!

Fram för mer lättskrivna artiklar och böcker, även på tyngre nivå. Jag förstår att man inte kan skriva vissa saker utan att använda svåra ord, men när man använder svåra ord istället för lätta har man gjort fel och hamnat i samma sällskap som en massa dammiga gubbar och gummor som inte vill göra sig förstådda för oss vanliga dödliga. Så klipp er för bövelen. Eller förklara alla svåra ord. Kan du inte förklara det bra själv är du ju uppenbarligen fel ute…

Läs Forever United om studenter och vänstervridning (jag rekommenderar såklart organisering om ni går högskola/universitet, VSF och Radikal Vänster är de två dominerande vänstergrupperna här på Stockholms Universitet), Kim Müller om när han nästan dog på jobbet – medan liberalerna fokuserar på krossade rutor, samt Autonoma Kärnan om humanism som sätter käppar i hjulen för oss, gång på gång.

Fan å helvete å fanskap

Återigen har jag tryckt i mig öl och lyckats dra på mig en bakfylla. Jag sitter här och gottar mig framför en skitdator med kaffe och godis. Webmessenger är på men inte en jävel tycks vara vaken. Ångesten liksom pressar skallen på mig och orsakar huvudvärk, och min mage ska vi inte ens tala om…

Hur som helst har jag kommit fram till att bakfylla måste vara en produkt av kapitalismen, hur vet jag inte riktigt än, men jag kan nog snickra ihop en förklaring.

Eftersom ni säkert har lika tråkigt som jag kan vi ju sitta och glo Youtube-videor tillsammans! Tyvärr funkar ju inte embedding alltid, men Dead Prez – Hell Yeah (pimp the system) är ju en dänga utan like…

 Dead Prez är varje blek medelklass-svennevänsters våta dröm. Svarta gangsteramerikaner som rappar om att snatta, skjuta snutar och socialism. Erkänn att det går i byxorna för er nu, grabbar…

Datorhelveten

Jag är i mångt och mycket väldigt väldigt väldigt oteknisk. Fungerar det inte som det ska slår jag näven i bordet, datorn eller väggen. Nu har jag börjat pilla med pingar, pongar, bloggtoppar och länkar. Vi får se hur det utvecklar sig. I bästa fall får jag sju arga liberaler på mig. I värsta fall kommer det stanna en skåpbil utanför och föra mig till Guantanamo. Bara så ni vet.

Vad du inte får lära dig i skolan

Historielektionerna i skolan var mest en radda kungar, presidenter och brukade avslutas med Andra Världskriget. Hade du tur fick du även lära dig att det i Sverige fanns en arbetarrörelse – socialdemokraterna – som liksom trollade fram ett välfärdssamhälle efter att ha blivit polare med arbetsgivarna i Saltsjöbaden där de skrev ett avtal.

Du fick aldrig läsa om den militanta arbetarklassen. Du fick aldrig läsa om ett uppror efter medeltiden. Du fick aldrig läsa om Amalthea och Anton Nilsson.

Om jag sätter mig och skriver en två sidor lång berättelse om det hjältemodiga dådet så kommer ni sluta läsa, men lite kort kan väl förklaras att det pågick en hamnstrejk i Malmö. Strejkbrytare från England tas in. Anton och två kamrater får nog och ror ut med en bomb. En person dör och ett tjugotal skadas. Anton har i alla dagar sen dess förklarat att meningen var att skrämmas och inte mörda någon.

Efter att ha blivit plockade av polisen döms de till livstids fängelse och i Antons fall – den sista att dömas till döden i Sverige. Dock verkställs aldrig straffet utan Anton släpps fri inte ens tio år senare, och det mycket tack vare den övriga arbetarklassens solidaritet. Det och ett hot om revolution, i och för sig.

I Direkt Aktion har en bra artikel om det här publicerats, och den finns nu även på internet här. Betydligt fylligare än det här blogginlägget.

Samma situation gäller självfallet inte idag. Vi har ingen Anton Nilsson fängslad för bombdåd. Men vi kan lära oss av historien – vi kan lära oss att solidariteten kan flytta berg.

Just nu pågår en kampanj i Sverige. 26 stycken strejkvakter är anklagade för att ha stått i en laglig blockad utanför en restaurang. Detta fallet är det första någonsin när det händer! Men: det drabbar ju bara SAC kanske LO-anslutna tänker. Men är det något vi bör ha lärt oss av historien är det att hålla ihop. Den repression som drabbar SAC idag kommer imorgon drabba LO:s radikala delar. Därpå kommer LO i stort drabbas. De börjar med de små irritationsmomenten, men kommer knappast stanna där. Men mot en enad arbetarrörelse kommer de inte stå en chans. Vi har en otrolig makt i våra händer. Utan oss stannar samhället. Så fram för mer solidaritet!

Ytterligare en viktig kamp just nu är busschaufförernas. Tyvärr är LO-facken lite mesiga som vanligt, och även här ges inte arbetarklassen en möjlighet att visa sin makt. Att bara ta ut bussförare i innerstan och vissa närförorter – mitt i semestern! – är väl mest ett spel för gallerierna. Men busschaufförerna var vid gott mod när vi besökte dem för ett par timmar sen och jag hoppas självklart de får igenom alla sina krav!

I tidningar har en vidrig förtalskampanj förts, trots att majoriteten av folket stödjer strejken är det bara de negativa som får uttala sig i tidningarna. Borgerlig media visar borgerliga åsikter och ingen är särskilt förvånad. Det här visar också att arbetarklassen är svag som saknar möjligheten att föra ut sina egna åsikter och nyheter. Exempel på hetsjakten finns självklart hos både SVD och DN.

Om LO verkligen velat vinna strejken hade de kunnat göra det på en dag. De hade kunnat vänta till slutet av augusti och då ta ut all kollektivtrafik i strejk. Just transportarbetare har en väldigt stor möjlighet att störa samhället när de går ut i strejk, men bara om det inte finns några alternativ. Om all kollektivtrafik i Stockholm stannar – då stannar Stockholm verkligen. Tar man sen ut personal som styr signalsystem för tåg i Stockholm går inga tåg alls genom Stockholm – och stora delar av landet lamslås. På max en dag hade strejken varit över, fan vet om inte arbetsgivarna hade vikt ner sig vid bara hotet. Och jag kan lova er att vi hade sett en folkfest utan like när folk slapp gå till arbetet och skolan!

Jag blir fan lite sugen på en generalstrejk, kan vi inte dra ihop det nästa gång vädret är bra. Vi länsar alla systembolag på alkohol, slutar gå till jobbet, hånglar lite och krossar kapitalismen på köpet. Vet att ni är bra sugna!

Missa för övrigt inte Petters inlägg om en härligt ljugande borgare som är avslöjad. Tji fick du Niklas!

Hejdå säger vi för övrigt till Slutstadiums blogg, men han fortsätter på Dagens Konflikt. Missa inte.

Läs även andra bloggares åsikter om sac, busstrejk, amalthea, anton nilsson, suf, fack, solidaritet

Den felvända ilskan

”Busschaufförerna är så jävla otrevliga! Klart de inte ska ha högre lön!”

Visst, pissnylle. Kanske för att de jobbar på ett skitjobb? Samma sak med tusen andra yrken. De som står i kassan på McDonalds och liknande platser, kassörskor i affärer, alla mellanhänder. Det är de som får ta skiten. De ska le, de ska suga kundens kuk, de ska helst dessutom sänka priserna.

Att folk inte kan tänka så pass långt att de inser att det är företagens vinstmaximeringstankes fel förvånar mig knappt längre. Ett företag som vill maximera sin vinst kommer antagligen slita ut sina medarbetare så mycket som möjligt. Om dessa arbetare dessutom inte behöver vara utbildade är det ju guldläge – det finns en hel reservarmé av personer som behöver ett jobb. När du dessutom kan bli av med ersättningen om du inte söker och tar jobbet – då är det klippt och klart! McDonalds tjänar miljarder och de som jobbar där har ont i magen varje dag.

Att jag skriver det här nu har två orsaker.

För det första: bussförarstrejken. Busschaufförerna jobbar hårt och bemöts av otrevliga människor. Självklart blir de bittra då. Det skulle jag också bli om alla som kom in på mitt jobb var skitotrevliga. Dessutom är deras jobb stressigt.

För det andra: jag har spenderat en halvtimme med att läsa bloggen Fastfoodrestaurangen. En arg ung man som har ett skitjobb. Läs! Om något lär ni er kanske hur man inte ska bete sig på en snabbmatsrestaurang. Börja från början också, så ni inte missar något.

Personligen har jag ett ok slappt jobb, men betalningen är ju därefter… Skulle dock inte byta den mot en snabbmatsanställning någonsin, aldrig!

Så, nästa gång ni blir förbannade på att Burger King är underbemannat. Be om att få prata med chefen, sen hugger ni den jäveln! Klasskrig, baby…

Tidningsutdelning

Jag minns min barndom. Tyvärr. Av någon orsak flyttade vi från en sunkig förort till en villa i en ok villaförort. Det var najs. En polis frågade en gång min farsa om vi blivit utsatta för brott i vår sunkiga förort. Min pappa svarade nej, och polisen hade fått ett uttryck i ansiktet som bäst visas med ett kolon och ett o.

Trots det faktum att vi flyttat till en villa var vi inte så ekonomiskt välbeställda som alla andra. Makaroner och korv var standardmat, och den där helgen i månaden det blev pizza var det fest. Vid julafton fick man inte så dyra julklappar, veckopengen var lite lägre än polarnas. Jag var mest hela tiden grinig på mina föräldrar över det där. Nu i efterhand har jag förstått att deras yrken kanske inte riktigt motiverade en villa ekonomiskt.

Jag blev lite äldre. Tolv eller tretton. Jag ville ha ett extrajobb. Att dela en lokaltidning tillsammans med lite reklamblad lät väl okej för en tretton. 80 spänn för två timmars jobb, schysst! upp emot 200 om det var lite reklamblad, ännu schysstare!

Första leveransen. Jag spenderar ett par timmar kvällen innan med att placera reklam i lokaltidningarna. Fortfarande är jag rätt nöjd, fan vad pengar! Med en månadspeng på 150 spänn var det ett ordentligt tillskott. Dagen efter delar jag tidningar till 250 hushåll och det tar ett par timmar. Fem kanske. Åtta timmar nerlagda på knappa 200 kronor. Men, fatta stålarna! Här ska köpas tv-spel.

Ett par veckor går. Varje lördag börjar ångesten krypa sig på. Snart tisdag. Snart ska mitt i delas ut. Tidningarna kommer på måndagkvällen/eftermiddagen. Man går ut, kollar vad man fått för veckan och man vill bara gråta. Tisdagen går man hem direkt efter skolan och äter mellanmål. Jag vill inte jobba. Bara lokaltidningen gav som sagt 80 spänn och tog bara dryga fyra timmar att dela ut. När man var klar var man så lycklig att det inte var sant.

Det här pågick under två år eller så. Varje tisdag, oavsett väder skulle tidningarna ut. Men illa kvickt lärde man sig. Att fuska. Papperskontainrar är din vän, kamrat! Dela till grannarna, släng en enorm bunt i pappersinsamlingen, sätt dig i skogen och filosofera en halvtimme, gå hem och hämta nya tidningar, gå direkt till pappersinsamlingen och repetera tills du dumpat 200 tidningar.

Det här pågick i ett år. Plötsligt en dag får jag ett brev hem. Budskapet var att någon klagat och jag hade fått en veckas indragen lön. 150 spänn, poff – borta! Jag sa upp mig direkt.

Man skickade alltså ut en snorig 13-åring på flera timmars arbete för 25 spänn i timmen, oavsett väder. Fan vet om inte de papperslösa tjänar bättre. I en liberals värld är det här en arbetslivserfarenhet. I min värld var det 1,5 år där jag hade ångest över jobbet. Tack era liberala svin. En dag är det ni som ska jobba med det här. Era lata parasit-as.

Men, det finns ytterligare en intressant aspekt med saken. Det här var ett tag innan jag ens visste vad en kommunist var. Politik var väl inget som direkt upphetsade mig. Trots detta hittade jag ett sätt att jobba mindre och slappa. Maska.nu hade varit stolta! Och jag hade jävlar i mig inga moraliska problem med att skinna en arbetsgivare som gav mig pisslön för ett skitjobb. Fuck you, SDR!

Den autonoma bloggvänstern tycks ha vaknat till liv lite idag, läs Forever United om liberaler som inte fattar ett skit (som vanligt) här och Guldfiske som skriver jävligt bra (ett av de bästa inläggen jag har läst på månader) om italieniskt kvartersmotstånd. Vet att det finns ett texthäfte i det här ämnet med två eller tre texter från Sverige om ämnet, men vet inte vart man hittar häftet. Har funnits på bokhandeln Info på 44:an förut iaf, men jag köpte kanske det sista där för något halvår sen. Tyvärr.

Vackert. Så jävla vackert.

Blondinbellas kompis har fått stryk. En kille kom fram, kallade honom borgarsvin och bögjävel och gav honom en snyting eller sju. Hela kroppen är varm och jag bara ler. Inte åt bögjävel – förhoppningsvis var det en dåligt vald förolämpning men homofobin är onekligen ganska utbredd i samhället… Men fan! Borgarsvinen får äntligen känna på våldet. Våld. Sånt som gör att mina kompisar inte sover, våld som ger mina kompisar ryggproblem när de är 25. Det är våldet som gör att jag inte har något vettigt jobb.

Självfallet ska de som stödjer och gillar detta ha sig en dos våld.

Valfriheten och individualismen är alltid de rikas individualism.

Ni försöker dölja er bakom en fasad av yttrandefrihet, men det handlar inte om yttrandefrihet. Det är som att stödja personer som går runt och skjuter kamrater och arbetare, det är precis vad borgarsvinen gör. Jag blir ärligt talat jävligt lycklig när sånt här händer. Hämnden är jävligt ljuv. Nästa gång tar någon Bella, och då är det fest i Sergelfontänen. Jag ska fan sno en fin skumpa för just det tillfället. Läs Hytthytt också, han skriver ännu bättre om hela grejen.

Klasshat!