Arbetarna på Lagena i uppror

Det bubblar av ilska bara runt hörnet. På min gamla arbetsplats. På det ställe där mor min fortfarande jobbar. På stället där jag har flera gamla skolkamrater och deras föräldrar. På det stället jag hatat att cykla till och som jag älskat att jobba på. Jag pratar om Lagena. Där man börjat varsla trots Systembolagets rekordsiffror.

Lagena är ett dotterbolag till Systembolaget, och således ett statligt företag. Lagena tar emot alkohol från en mängd olika tillverkare, och skickar vidare till Systembolag, främst, men även grossister och restauranger. När ni dricker Foot Of Africa hemma och påpekar att foten faktiskt ser ut som Afrika, så kan ni ju ha i åtanke att det kommit till ert hem via Lagena. Systembolaget har rapporterat om ökad försäljning, att försäljningen, inte minst nu i kristider, är på topp. Man dricker som aldrig förr och det är bra att folk köper sin alkohol på systemet, tycker jag. Alkohol ska aldrig vara lätt att få tag på, och därför är monopolet jättebra tycker jag.

Trots att Systembolaget skryter om hur bra det går för dom, att försäljningen är på topp och så vidare, så kom ändå varslet till Lagena. Många människor blir nervösa, vem går säker? Vem kommer bli av med jobbet? Jag? Någon jag känner? Oron i kroppen är ett faktum. När man läser om varsel i tidningen så läser man oftast bara massor av siffror ”tre tusen får gå”. Det låter inte som världens deal kan man tycka. Men det är tre tusen liv som fuckas up och i många fall förstörs. Som slås i spillror.

Det som gör det så speciellt med varsel på Lagena, är just för att det inte är logiskt. Varför varslar man på ett företag som det går bra för? Systembolaget går med vinst, alla nöjda, alla glada? Nej. Så enkelt är det inte. Enligt VDn Per Öhagen så gjorde företaget en förlust på 15 miljoner kronor förra året. Hur fan gick det till, om man nu är så effektiva och går med vinst? (Vilket är helt galet i sig, ett statligt företag ska inte drivas i vinstsyfte.. felet ligger ju redan där… /red) Det talade man inte om. Jag tror jag mycket väl vet varför företaget gick med 15 miljoner i förlust. Och det var helt arbetsledningens egna fel. Utan att snacka med arbetarna så satsade man på projekt, utan att ta reda på all nödvändig information, och det blev en total flopp. Att man sedan försöker betala notan för sitt misstag med att varsla sina arbetare, de som genererar profiten, är för mig bara absurt och vidrigt!

Jag fick god kontakt med många på Lagena. Flera har jag träffat sen var mycket liten. Jag har varit på besök med klassen och ätit stora, goda kanelbullar och lyssnat på hur viktigt det är med alkoholmonopol och allt det där. Det blir mycket mer personligt då, allt blir känsligare och viktigare för en.

Konflikten på Volvo är viktig ja, men varslen där kommer ju från att man inte lyckats sälja så många bilar som man ville sälja. (Sen att man har överbetalda jävla jon till chefer som unnar sig flygplan o.s.v påverkar ju inte ….) Det här varslet kom bara ifrån att man varslar för varslets skull.

Men om man tar bort massor av sin personal, hur ska man då täcka upp personalbortfallet? Jo, med inhyrda! Vad är grejen med inhyrda? Dom kostar lika mycket, om inte mer, att anställa. Och dom måste läras upp, för många av dom har ingen erfarenhet av Lagena, andra har jobbat där tidigare som Lagena-personal eller inhyrning. Vad är då så fiffigt med inhyrd personal? Jo, man kan lätt sålla på folk. Om någon är sjuk ”för många dagar”, om någon inte fyller kvoten av kollin i timmen, om någon tjafsar och jiddrar om sin lön – då är det skitlätt att sparka arbetaren och ha kvar de som gör det dom ska (dvs gör det Företaget vill.) Skitlätt och bra för företaget. Skitdåligt för alla andra. Speciellt den fastanställda personalen, som slitit där i tio-tolv år och kanske inte orkar eller känner någon lust att plocka åtta hundra kartoner om dagen, bra! För det ska ni fan inte känna att ni måste heller.

Så Lagena, med Pär Öhagen i spetsens lösning på problemet är att göra sig av med alla fastanställda, för att driva företaget med enbart inhyrda arbetare. Som man kan göra sig av med om dom inte fyller kvoten eller gör det dom ska.

– Företaget har sagt att vi kan rädda några från uppsägning om vi gör eftergifter. Det liknar ett gisslandrama. Vi får köpa folk fria, sa Patrik Olofsson (Ordförande för Lagens fackklubb (som är Handels)), och presenterade några av arbetsgivarens förslag:

• Färre sägs upp om personalen inte tar kompledigt för nationaldagen som infaller en lördag,
• om de jobbar en och en halv timme längre på fredagar,
• om de plockar snabbare

– Svaret på det är nej. Det ger inga garantier om att inte fler varsel läggs, och oavsett eftergifter får 22 gå, säger Patrik Olofsson.

Arbetarna på Lagena höll inte inne med reaktionerna heller:

– Jävligt fult att dribbla med folks liv. Riktigt fult är det alltså.
– Fan, vad är det för jävla pajaser?
– Vad säger Systembolagets styrelse, bryr de sig inte?

Nej. Systembolaget bryr sig inte. Inte nu iallafall. Just nu är en liten konflikt på Lagena bara en fjärt i rymden, som går att nästla sig ur. Profiten och försäljningen i sig är det viktigaste och det är det vi hela tiden ska jobba för.

Men jag känner på mig att arbetarna på Lagena inte nöjer sig med det. Det är ett starkt arbetarkollektiv, en stark gemenskap mellan de som arbetar där. Det gäller inte bara var för sig. Det gäller alla arbetskamrater. Den underbara känslan av gemenskap som man måste uppleva för att förstå. Och när DFSA fått nos om konflikten så kan man ju bara göra tummen upp för detta.

 

Om ni vill vara kvickare än mig med att läsa om konflikten, kolla in Lagerarbetarnas blogg.

Två andra som bloggat om Lagenakrisen är min gode vän Vardagspussel, som länkar till en händelse jag var med om förrförra året, då vi inte ville jobba i en halvtimme för att datorsystemet havererade och arbetsledarnas lösning var att vi skulle göra som ”förr i tiden” och ta ordrarna på papper, vilket är mycket krångligare och tar längre tid. Då väntade vi hellre i en halvtimme. Vi la alltså ner arbetet, mer eller mindre. Det är det närmsta en strejk jag varit med om. hihi.

Bloggen Lutte des classes skriver även den om konflikten, men belyser vilken tur det är att Lagena-arbetarna inte är anslutna till Unionen, ”Tur för de Lagena anställda i alla fall är att de sliper ha Unionen som fackförening. Frågan är ju ifall Unionen är en fackföreningen eller en arbetsgivarorganisation. Unionen försvarade Systembolagets dåliga anställningsvillkor mot SACs kritik. Unionen var stolta över att medlemmar kunde ha 4timmars kontrakt år efter år medan medlemmarna i verkligheten jobbade 40timmar.”

Artiklar som är värda lite läsning: Personalen på Systembolagets lager demonstrerar mot uppsägningar, Systemets lager varslar 33
– använder inhyrd personal, och så kan ni titta på ABCs nyhetsinslag om Lagena, ”De varslar i onödan”.

Läs andras bloggar om Lagena, systembolaget & varsel.

Från Konfliktportalen.se: Bo Myre skriver Infiltration? Nu får ni väl ge er!, aik-micke skriver 1a Maj -83, andread0ria skriver Den stora Stasi-konspirationen, Anders_S skriver Även en minister har rätt till en åsikt, Krastavac skriver Lagenas lagerarbetare lackar, Björn Nilsson skriver “De automatiska stabilisatorerna”

Nöff Nöff

Ett brev dumpade ner i brevinkastet i förmiddags, ett brev från Hyresgästföreningen. Det är en bild på massor av studenter, och så står det ”I Stockholm finns det 126 599 ungdomar som ska flytta hemifrån de närmaste åren. Idag finns det 197 lediga hyresettor att slåss om” Tack så jävla mycket för att man ska behöva bli påmind om vilken sargad, närmast icke-existerande bostadsmarknad det finns.

I Lund så ockuperades ett hus, Smultronstället, inte för att det var ”coolt” eller för att man ville ha ett nytt HQ för Rörelsen, utan för att uppmärksamma bostadsbristen som råder i hela det här landet, att ungdomar är de som lider allra mest av det här, av politikernas totala jävla avsaknad av ansvar och slapphet inför att lösa det här problemet.

Man satsar hellre på attraktiva bostadsrätter som medelklassen kan frossa i, ”leva ut sina drömmar” i och ”bygga sin karriär” i. Medan vi, de vanliga lössen (min egna fars uttryck för ‘vanliga människor’), arbetarna, underklassen och så vidare, får slåss om de få lägenheter som finns, eller tvingas bo med varandra. Smultronstället var starten på en ny Ockupationsrörelse, som kom i rättan tid. Det fanns gott om bostäder på 60-70talet, när Miljonprogrammen byggdes. Det behövs nu igen!

I Lund hölls det i helgen en Ockupationsfestival, inte för att ”riva stan kasta sten slåss mot polis”, utan för att, på ett fredligt sätt – uppmärksamma den enorma bostadsbristen. I Lund står det gott om lediga hus (uppenbarligen eftersom det är så tätt med ockupationer där nere, wtf!?) och som politikerna kan inte tänka sig att riva och bygga schyssta lägenheter, utan låter de tomma tusen stå och se gråa och ledsna ut. Ockupationsfestivalen gick ut med att man skulle ta flera hus i besittning, och behålla ett av dom. Det gick inte. Polis sattes in. Och trots att man höll den konfrontativa icke-vålds-linjen hela helgen, utan att trampa över, så slogs folks halvt ihjäl, det har rapporterats om brutna händer, pepparspray, avslagna fingrar, blod och slag … från polisens sida!

Man kan ju undra hur dom mår imorgon, eller redan ikväll, om dom har mage nog att fundera över vad dom sysslade med ”häromdan på jobbet”. Dom jagade inte kriminella. Dom sprängde inte en narkotikaliga. Dom slog ungdomar. Ungdomar som ville uppmärksamma att dom inte har någonstans att bo. Och när ungdomarna tog ett hus, som ändå stått tomt en längre tid, och som ingen, allra minst politikerna, brydde sig om – då blir ungdomarna utdragna och körda i polisbil. Maken till maktmissbruk och svineri från både polis och politikers sida, har jag då aldrig sett förr.

Och de som bär ett stort ansvar, och som var där, Media, skiter ju fullständigt i detta. Dom vill bara ha krigsrubriker och kunna sälja lösnummer. Varför skriva om att tusen personer samlades fredligt, för att protestera mot bostadsbristen, när man kan ljuga och strunta i att ta reda på fakta? Expressen tog ändå priset. Innan dom hunnit skriva om artikeln så fanns det gott om godsaker. ”500 demonstranter enligt rubriken, 600 enligt ingressen, 800 enligt bildtexten. De skriver också om stenkastning, trots att ingen annan tidning rapporterat om det elller nån aktivist skrivit om det på motkraft. De fortsätter sen att skriva att det var fredligt. Hur kan det vara det om det enligt de själva kastats sten? Dessutom felstavningar. Pinsamt Expressen…” Som en användare på socialism.nu skrev.

Media skriver knappt en rad om polisvåldet. Att polisen brukade överdrivet mycket våld mot demonstranter som knappt slogs tillbaka. Man brukar tjata på vänstern om att vi bara slåss på våra demonstrationer, och att det är det media uppmärksammar (senaste exemplet på det här var väl med Stoppa Matchen!-demonstrationen) men den här gången så stod inte vänstern för något våld. Över huvudtaget. Kanske lite våld mot en dörr man bröt upp för att ta sig in i något hus, men inte mer. Riktigt pinsamt (hor)media.

Vad kan vi lära av den här helgen?

Jo, att politiker inte kan ta sitt ansvar och lösa bostadskrisen. Eller arbetsmarknadskrisen. Eller miljökrisen. Eller någon annan kris för den delen. Inte ens kan dom göra rätt för sig själva. Jag minns en ung och dum wot som litade på politiker och tänkte att ”väljer vi rätt personer så får vi rätt politik!” men det kunde man ju bittert få ångra till slut.

Blir man politiker för att man är dum i huvudet, eller blir man dum i huvudet för att man blir politiker?

Vi kan även lära oss att polisen är svin. En läxa vi hela tiden får lära oss på nytt. Man vill ju inte tro att det är såhär, i ett så upplyst, civiliserat land, som Sverige. Att man slår ungdomar som om man fick betalt (det får man ju också iofs…../wot) för det.

Jag vill även rikta allt ”pepp” (jag kom inte på ett annat ord) till de som var nere i Lund, och de Lundabor som slöt upp i protesten. Ni är verkligen en stor bunt hjältar, varenda en av er.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Och så fick de ockupera ett par hus, andread0ria skriver Vitt är det nya svart, admin skriver ockupanter på taket, Vidar skriver Film: Victor Marx på möte med Mejan om konstprojekt (O)önskad samhällsutveckling

Fina, rara, söta internet

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att minnas en tid som man helst vill glömma, men även en tid som betydde mycket för oss som växte upp under 90-talet. Jag talar om internet. Internet är ett fenomen som ingen har missat i hela jävla världen. Det finns nästan ingen som inte har en e-mail och möjligheten att nå ut med sina tankar, idéer, åsikter och frågor är enklare än någonsin. Aldrig förr har människor träffats som över internet. Jag minns när jag träffade en tjej över internet när jag var sådär 13-14 år kanske, och alla tyckte det var helt wierd. Konstigt och bara något killar som inte kunde få en tjej i verkligheten gjorde. Idag är det vanligare att man träffat sin partner över internet än på t.e.x krogen eller genom gemensamma nöjen (t.ex. träffats på en popkonsert). Vilket för med många för och nackdelar, men en stor fördel för mig iallafall, har varit att jag har kunnat prata om mig själv och kunnat lägga om orden rätt, så det inte blivit några fel någonstans. Som det lätt blir när man pratar med någon för första gången, som man tycker verkar trevlig eller söt.

Men det var ju inte det som det här inlägget skulle kretsa kring. Utan om hur värdelöst internet håller på bli. Jag kan hålla med om att 56k modem, höga telefonräkningar, slö uppkoppling och arga föräldrar inte var någon höjdare. Men vad som erbjöds när man blivit uppkopplad kommer nog ingen generation någonsin igen få uppleva, på samma sätt som vi gjorde. Man kom ut på ett värdsomspännande nätverk, kunde läsa nyheter på massor av språk och se bilder som var både seriösa och roliga. Oftast var de roliga bilderna mer intressanta. Flini.com var en höjdare, vill jag minnas.

Filindustrin var gryende, program som Napster gjorde sina intåg in i folks hem, helt plötsligt kunde man få ta del av musik man inte hade råd att lyssna på, musik man hört på radio och olika versioner och covers på låtar man gillade, som inte alltid var så lätta att få tag på. Sen kom ju Metallica och så gick Napster i graven. Men då ploppade nya program upp med samma funktion: att enkelt kunna sprida kultur och konst så att alla som ville fick ta del av det. Kommunism i praktiken. Närmare socialismen kom vi nog inte då, tänkte vi undermedvetet. Det tog slut med program som imesh och Kazaa, av just den enkla ordsaken: Det sög, var dålig programvara och tiderna för DirectConnect började närma sig. Jag skaffade faktiskt DC rätt sent, men jag blev frälst med en gång. Jag tror jag breddade min musiksmak och filmhylla något fruktansvärt med DC. Tack för det. Jag upplevde en form av total anarki på internet. Det fanns inte många lagar, man kunde vara vem som helst, eller t.o.m anonym på internet, man kunde säga vad man ville, och utbudet av spel på internet var enormt.

Sen kom alla repressioner och den där snubben som tankade HipHip Hora på DC och som åkte dit gjorde att diskussionen om hur pass bra DC och öppna hubbar egentligen var, vem visste vem som satt bakom datorerna och tankade film av en? Det kunde ju vara obehagliga myndigheter, APB eller några andra nazister. Torrent-verksamheten blev stor och den har fungerat bra, ända fram till nu. För nu har vi sett massor av förändringar som begränsat det som faktiskt gjorde internet roligt och speciellt. Det där fria som man upplevde online blev mer eller mindre lika pissigt och lagbelastat som verkligheten. Nu sitter man ju och drar sig från att ladda hem från TPB, just för att man är så nojjig och inte känner att man riktigt vågar. Då får man söka sig till invite-only-trackers, men även dom har ju lagt ner, en efter en.

Helt plötsligt sitter man där och internet är som försvunnet. Nu är det bara massor av värdelösa communitys, MSN och Youtube som erbjuder någon form av underhållning. Både umgänge och diskussion kan man få i verkliga livet, så egentligen förlorar MSN och Facebook sina meningar (för vem vill prata med människor man egentligen vill undvika, på facebook? se bilder andra tagit på en på stan? o.s.v ni fattar grejen.) och Youtube-filmer har så jävla värdelös kvalité, man kan inte se hela filmer och det kryllar av idioter i kommenteringsfälten. En favorit är en kille som hävdade att fackförbundet SAC var rasister som blockerade restaurangen Lilla Karachi, för att ägaren vägrade betala ut löner – och själv var invandrare. Ibland undrar man hur det står till hos folk.

Det internet jag växte upp med erbjöd mig kultur och nöjen helt gratis. Och jag har aldrig haft en så stor och bred (nåja) skivsamling och stor filmsamling, om det inte vore för internet och nedladdningen. Nu måste jag betala massor av pengar för någonting som egentligen borde vara billigare, och t.o.m gratis – dvs kultur. Som någon sa:

”Kultur ska vara tillängligt för alla. Inte hänga på väggen i något borgerligt hem”

Det tror jag fortfarande på.

/wot

* = Om jag inte censurerar det ordet så kommer inte ”domljuger” godkänna mitt inlägg.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Mexikansk vänster om svininfluensan, Björn Nilsson skriver Räven vaktar hönsgården, slutstadium skriver Word-programmet, andread0ria skriver Yttrandefrihet är en rättighet – inte en plikt, Jinge skriver Hur väljs partiledare?, Kristoffer Ejnermark skriver Malm svarar Wijk

“Nu kommer det att bli värsta kaos på stan, det är inte bra”

Jag läste på DN.se om att ungdomsgården i min hemort ska skära ner. Trist. Själv hängde jag inte där särskilt mycket, för när jag var i “rätt” målgrupp var jag ganska så insnöad på andra saker som tog upp mycket av min fritid. Men när man läser den här artikeln så blir man bara frustrerad. Det enda resultatet av att dra in på sociala mötesplatser för barn och ungdomar, är att man skapar ännu mer isolering och segregering. Direkt efter att man slutade med att ha öppet på fredagar så slogs rutor in och en person misshandlades. Det här behöver ju inte ha med själva stängningen att göra, men tänk efter:

Rastlösa ungdomar i utanförskap = ilska och destruktivitet = kravaller, våld, rån, misshandel, krossade rutor, inbrott o.s.v.

Fullt normalt. Det är den reaktion vi sett i Rosengård, där man totalt vänt samhället ryggen och lämnat ungdomarna till sitt egna öde. Klart att förvirring, panik, ilska och nedstämdhet sprids. Det såg vi även i Tensta här i Stockholm. Vi har sett det i Frankrike, och jag hoppas verkligen att ungdomarna i Jordbro vaknar upp och inser att det inte är någon idé att hoppas att politikerna ska göra något för oss som bor här. Vi ska bara köpa mat på Vi, vi ska jobba, betala våra räkningar och vår skatt och sen ska vi bara hålla käften. Det ska inte finnas någon ungdomsgård för oss. Det ska inte finnas något bra, attraktivt, levande centrum där man kan vistas om dagarna. Det ska inte finnas välfungerande och moderna skolor. Det ska bara vara som det är och vi ska nöja oss med det. Medan man satsar och investerar i ungdomsgårdar och ungdomsverksamhet i de rikare och “finare” kommunerna norr om stan, och i själva innerstan. Men fan inte här ute.

Jag bor själv i Jordbro, jag ser ju själv hur det ser ut. Jag ser hur det förändrats under de år jag bott här. Det har inte varit lika illa som i Rosengård, men allting pekar ju på att vi är på väg dit. Jag har vänner som ogärna vistas i Jordbro på kvällarna, “vi vill inte bli rånade eller misshandlade” säger de fega medelklass-barnen som växt upp i trygga förorter – eller inne i stan – där man aldrig behövt oroa sig för våldsdåd när tunnelbanan slutat gå. Jag kan, med handen på hjärtat, säga att ingenting ni hör om Jordbro stämmer. När man googlar på “jordbro + nyheter” så ser man ju ingenting positivt. Det är bara massor av “rån i jordbro”, “våldtäkt i jordbro”, “misshandel i jordbro” o.s.v. Visst, det sker väl sånt här.

Men:

1. Det sker ju minst lika mycket i t.ex. Danderyd som det gör här. Enda skillnaden är att man får höra så mycket annat fint om Danderyd, så att båda medierapporteringar matas in i varandra och fokusen om allt våld försvinner. För att inte tala om “knivsöder” och allt fyllebråk och skit som händer inne i innerstan på helgerna.

2. Det finns mer befogenhet för kriminalitet i arbetarklassområden. Jag säger inte att det är “bra”, men det är befogat och naturligt med kriminalitet bland människor som känner sig värdelösa och som inte har något jobb. Skapa nya jobb och full sysselsättning, bygg lägenheter och satsa på ungdomarna, så kommer allt våld och kaos försvinna, likt en vind. Det är vattentät teori.

Jordbro kanske inte är en mönsterförort, men det kommer att kännas tomt i hjärtat om jag flyttar härifrån, det är en plats många har åsikter om. Många som växt upp i. Många som flytt ifrån och många som minns med glädje, sorg och rädsla. Men att Jordbro skulle vara värre än någon annan förort köper jag inte! Jag har sett mer av Jordbro mer än ett namn med lite statistik på ett papper. Det är ett levande ställe där det finns ungdomar som behöver någonting att göra om dagarna. Och att skära ner på ungdomsverksamheten är bara att skapa nya problem, inte lösa ett enda.

Bröderna da Silva tycker att samhället sviker;

– Kolla alla som är unga här, de behöver verkligen någonstans att gå, så är det bara, säger de.

/wot

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Tomas Norström, en brottsling?, salka skriver Management-by-otrygghet, Anders_S skriver Franska metoder till Sverige – möte i Göteborg idag, Björn Nilsson skriver Räven vaktar hönsgården, slutstadium skriver Word-programmet, andread0ria skriver Yttrandefrihet är en rättighet – inte en plikt

Jag vill även tipsa om gruppen Kartellens jättegrymma inlägg om precis samma sak. Och läs mer bloggar om Jordbro, Utanförskap och om Miljonprogram

Marknaden mot människor

Återigen tas det upp att hundratusentals unga bor hemma hos sina föräldrar i Stockholm. Samtidigt blir fler och fler vuxna.

Problemet är här att marknaden inte har något problem med det hela. Marknaden är optimal för att optimera vinsten kortsiktigt, ja. Att maximera vår lycka – nä. Inte bara tvingas vi ta skitjobb eller inget jobb alls, vi hamnar dessutom i skitlägenheter för mördarpriser eller bor hemma tills vi är 30.

Sverige är ett land där individen är självständig. Individen här har kunnat vara en i kapitalismen relativt fri individ – mot bakgrund av ett socialt skyddsnät som gjort att familj och andra mer traditionella former av socialt skydd inte behövts längre. Det har helt enkelt varit möjligt att göra lite mer som man vill i Sverige.

Men bostadskrisen är en del av krisen för arbetare idag. Att idag bygga hundratusen bostäder i Storstockholm borde absolut inte vara något större problem.

Först kommer någon invända: finansiering! Hyresrätter finansierar sig själva i slutändan. Det som kan tänkas vara problematiskt är väl att det tar ett par årtionden, men samhället kan utan problem hantera det.

Samtidigt startas ekonomin. Bygg-industrin kommer rivstartas, och via den kommer fler jobb skapas. Om man dessutom passar på att inreda alla lägenheter med svensk-tillverkade varor så får det ytterligare positiva effekter.

Placeringen är förslagsvis i närförortens grönområden, som idag agerar Berlin-mur mellan förort och innerstad. Pluspoäng är att alla jävla svin som köpt bostadsrätt i innerstan och trott sig gjort en hacka kommer se sina bostadsrätter falla i pris, ha ha ha!

DN: 1, 2

Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Popvänstern goes klassförakt, andread0ria skriver Stoppa nerskräpningen av våra städer!, totalavloning skriver Total Avlöning 4/4/09 Huvudet i dasstunnan., Björn Nilsson skriver Det hypnotiserade partiet?, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!

Läs även andra bloggares åsikter om bostadsproblem, stockholm, hyresrätt, bostadsrätt, miljonprogram