Hur landet ligger

april 20, 2009

Jag har inte skrivit på ett tag, det har berott på flera saker. Först så har jag försökt ha en egen blogg under diverse namn och med olika typer av bloggar, jag försökte göra en serieblogg men eftersom det är lönlöst att sitta och citera vad andra säger, och när man själv ritar serie i samma takt som en sköldpadda springer, så sket det sig. Det sket sig även med en politisk blogg för jag kände att det jag kunde säga – säger redan alla andra så bra. Men jag kom och tänka på att jag fått möjligheten att blogga här, och det tänker jag fortsätta med. Den här bloggen är tokbra och jag vill gärna bidra med lite kunskaper, historier, åsikter och annat gnäll som kan vara kul att läsa.

Jag har, precis som många andra, följt diskussionen om arbetarklassens bildning, och jag tycker att alla parter lyfter fram poänger, men jag vill inte vara lika dålig själv, så jag ska försöka bidra till debatten:

Jag håller med om att när man kommer hem från jobbet så vill man ha enkel och ”trevlig” underhållning, det är ytterst få gånger som jag slänger mig över Marx, Lenin eller någon annan stor tänkare när jag kommer hem från skolan, arbetet eller praktiken, oftast så vill man se något man laddat hem, och när jag vill syssla med politik och politiska aktiviteter så vill jag hellre göra en affisch, affischera, gå på en demonstration, sätta upp klistermärken och peppa andra att göra samma saker, än att sitta i en sluten cirkel och studera böcker man nästan behöver lära sig ett nytt språk för att begripa. Vad jag däremot inte hävdar är att arbetarklassen inte får stå historielös. Som det ser ut idag så läser allt för få arbetare Marx och allt för få arrangemang sker, där man låter de som inte kan så mycket, få lära sig, på sina egna villkor. T.ex. ”Kapitaletdagen” på Universitetet är ett evenemang som man borde ha oftare, man bantar ner stora tunga texter, sorterar ut det viktigaste och sprider kunskapen.

Det är svårt att se sin egna situation alla gånger i alla tunga teorier, och det borde verkligen finnas ett större utbud på socialistisk teori som är skriven för folk som inte är bekanta med att studera hårt. Själv så kommer jag ha väldigt svårt att plöja igenom ett par hundra sidor på en helg, det har helt med min klassbakgrund att göra. När jag var liten så var godnattsagor och serier den enda intelektuella bildningen jag hade, förutom skolan, och jag vet att många har samma historia bakom sig. Jag tror däremot inte att det är någon ursäkt för att inte behöva studera. Men jag är lärd och uppfostrad att jobba och inte studera. Det beror med största sannorlikhet att båda mina föräldrar knappt gått ut gymnasiet och jobbat sen dom var 16 år, vilket var vanligt på den tiden då dom var unga. Nu ser det verkligen inte ut så, och jag ska försöka plugga så mycket jag kan, just för att möjligheten finns. Men ofta vill man koppla bort allt vad böcker, teori, konstiga ord och sådant heter, när man är ledig. Då vill man hellre, som jag skrev innan, affischera och gå på demonstrationer. Eller om man inte är intresserad av politik alls – så gör man någonting helt annat. Det är ett faktum som folk faktiskt får ta, även om drömmen hade varit att alla ens polare från industriprogrammet läser Marx när dom kommer hem, tänk vad fint det vore. Precis som Krastavac så utgick jag från min egna situation och bakgrund, och det ser jag verkligen inget fel med. Då blir det hela mer på det personliga planet, det är lättare att förstå problematiken och lösningen.

Lösningen? Ta kunskapen till arbetarnas nivå! Flera ”Kapitalet på en dag” och fler korta häften och lättare studiecirklar, så folk kan ta sig in i teorin på ett mjukt sätt, varpå man ökar takten för den som känner att man kan och höjer ribban. Ungefär som i matte. Man börjar inte med gånger och procent, utan med plus och minus, för kan man inte det så blir det svårt att ta till sig gånger och procent. (Nu lider jag av dyskalkyli men teorin stämmer faktiskt). Jag ser fram emot när den här texten blir bok, för den är inte bara lätt att komma i, utan den är skriven så vilken trasproletariat-snorunge som aldrig rört Marx, kan förstå. Det är verkligen en toppenbra idé.

Något annat att rapportera om? Ja, snart är det första maj och jag känner hur den allmäna aktivistpeppen är inom mig. När det är blött, kallt och mörkt ute så är det inte party att sitta och inte ha någonting att göra på våra möten, eller så kommer det något bra, men man känner att man kanske inte vill eller orkar genomföra det. Nu kan jag tänka mig att starta en revolution, råna en bank, ockupera ett hus och framförallt ge järnet på första maj! Ska bli asroligt, roligare än någonsin. Alla som inte redan vet, så samlas vi vid La Mano 9.30 och sen kan dagen börja på allvar! Läs hela programmet hos SUF Stockholm och när ni ändå är igång, så får ni inte glömma att maila Lars Leijonborg, låt det jävla svinet få sin mailbox fylld med protestbrev!

/wot

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen, slutstadium skriver Om unga, politik och alkohol


Kort och koncist

april 20, 2008

I ett samhälle där egoism belönas är folk egoister.

I ett samhälle där samarbete och altruism belönas är folk just altruistiska.

Tio personer som var för sig kämpar mot ett mål = 1 x i hastighet.

Tio personer som tillsammans kämpar mot ett mål = 10 x i hastighet.

Att argumentera för socialism behövs ibland göras på simpelt vis. Självfallet kommer jag ta bort alla kommentarer som inte håller med mig. Jag har rätt.


Borgarna och Israel

april 16, 2008

Av någon orsak har Fredrik Federley snortat lite mer kokain och rökt mer hasch än vanligt och sen tänkt till. Plötsligt kom den bara – idéen alltså. Han ska ha en fest för Israel! Och här kommer det roliga, det är mellanösterns enda demokrati! En viktig del i en demokrati är alltså att fördriva mängder av folk, skjuta civila och införa apartheid.

Vi vet alltså hur deras drömsamhälle ser ut.

Själv anser jag att det tramsas för mycket och tjafsas för mycket om Israel. Vi har för tillfället nog med problem här i Sverige. Fast för en gångs skull kanske det är värt att demonstrera mot rasist-staten Israel. Om inte annat bara för att jävlas med Fredrik Federley som skickar pengar till israeliska armén. Jag ska börja skicka pengar till Al-Qaida, de civila människorna i WTC var lika oskyldiga (nåja) som de israelerna dagligen skjuter ihjäl. Vi bör då hamna ungefär lika djupt i helvetet. Och jag är inte kristen.

Kolla in inlägget som startade hela karusellen här och ignorera sen det hela.


Samhället påverkar oss

april 2, 2008

Om du varje dag får höra att du inte kan något kommer du till slut tro att du inte kan det. Snart kommer elever på yrkesprogram höra att de inte är duktiga eller smarta nog för att gå vidare till högskola eller universitet. ”Men vadå, man kan plugga senare!”. Ja, i teorin. I praktiken skär borgarna ner komvux och ser till att man inte alls kan tillgodogöra sig arbetslivserfarenhet i formen av poäng. Yrkesarbetarna ska alltså hållas dumma, annars kanske de faktiskt skaffar sig en världsbild och gör något som inte passar in i högerns världsbild?

Och sen lägger de ner IV. Ytterligare ett steg mot ett låglöneproletariat, högeralliansens största önskan.

Istället bör man kanske satsa mer pengar på skolan. Förbjuda friskolor och börja planera vart pengarna ska gå, problemskolor ska självklart ha mer pengar, skolor med bra betyg har uppenbarligen ett vinnande koncept och klarar sig alltså. För övrigt måste Sverige ha tiotusentals lärare och vikarier som vill ha heltidsjobb, ge dem det! Jag har sett folk mest sitta och tramsa i stora klasser för att i mindre grupper faktiskt få någonting gjort.

Mer samarbete med föräldrarna! Men, detta förutsätter dock fler lärare. För hur mycket än föräldrarna vill att sina barn ska sköta sig funkar det inte om skolan har tid och resurser till att hjälpa barnen. Och jag har tyvärr sett det här på nära håll, hur mycket än föräldrar engagerar sig så funkar det inte om skolan inte kan skjuta till lika mycket hjälp.

Men det bästa tipset som jag ser det är att erbjuda ett samhälle där man känner sig delaktig, ett samhälle där kunskap är något man skaffar sig för att man vill, inte för att kapitalisterna vill ha folk som är utbildade inom en viss sak till ett visst arbete. Eller inte alls, om de ska ha arbeten som inte kräver utbildning.

För övrigt kan jag berätta att den kanske militantaste klassen jag gått i var en yrkesklass på gymnasiet, så jävlas inte med yrkesprogrammen, borgarsvin.

I bloggsverige skrivs idag om den statliga historieskrivningen, bland annat på Svenssons blogg samt hos Petter som precis som vanligt är galet läsvärd. Läs också Forever United om en levande läktarkultur, själv går jag så gott som aldrig på fotboll eller ishockey, men gjorde när jag var yngre, och självklart var det roligast att sjunga, skrika samt älska och hata. Jag har svårt att tro att jag skulle sitta ner om jag plötsligt fick för mig att gå på sport igen.


Planekonomen slår tillbaka

februari 25, 2008

Planekonomen flyttade för kanske ett halvår sen sin blogg till omsorgaren. Sen skrev han inte ett skit. Nu har han börjat blogga igen hos vardagspussel, här är hans första inlägg. Han har även gått med i Kommunal och fixat ett fast vikariat. Lycka till!

Annars börjar det närma sig första mars och prishöjningen i SL-trafiken. Det rör sig om i snitt 10 % tycker jag mig ha läst, och det är 10 % för mycket. Samtidigt som vi unga och inte särskilt rika får mindre och mindre pengar så blir SL-trafiken dyrare. Och miljön! Det finns ingen som helst vettighet i det hela. Det är galet. Minst sagt. Planka.nu och Öppna Stockholm arrangerar demonstration i tunnelbanan på lördag. Ja, ni läste rätt. Samling 13.00 på blåa linjens perrong på t-centralen, första mars!

Förutom demonstrationen antar jag att det kommer ske lite allt möjligt i anslutning, det är trots allt utlyst till en aktionsdag. Förutom SUF som jag gissar hittar på något så hoppas jag att miljö-grupperna faktiskt gör något, kanske stöter vi på Klimax?

Mer information finns i alla fall på motkraft.


En historia från verkligheten

februari 24, 2008

 Inspirerad av Kim Müllers blogg ska jag skriva ett inlägg med en kort historia hämtad ur verkligheten. Här
diskuteras lite kort om varför modebloggar är mer populära än politiska bloggar, vilket kan sammanfattas i citatet ”När de besöker bloggen vill jag antingen att de ska känna igen sig själva i min vardag eller tycka att jag är så pass annorlunda dem själva att jag blir intressant att studera.”

Annars känner jag att en orsak kan tänkas vara att folk faktiskt inte är så intresserade av politik. Politik handlar inte om dem. Det handlar inte om kampen på jobbet för en bättre lön eller om Sverige ska ha en vänster- eller högerpolitik, utan det handlar om vilken musik du ska lyssna på, vilka kläder du bär eller hur du beter dig mot kvinnor, HBT-sexuella och invandrare. Och till råga på allt så är i princip alla partier socialliberala och skär ner den svenska välfärden, som i sin tur hade kommit till oavsett vilket parti som vunnit valen under de 40 åren, hela västvärlden byggde i princip välfärdssamhällen under en period. Kapitalet tyckte att ”fan, vi kan väl dela med oss lite av vinsterna och få fred på arbetsmarknaden för det”. Idag är det inte värt det.

Men! Nu har jag svävat ut alldeles för länge. Det var i gymnasiet. Jag gick ett yrkesprogram och vi hade nyss varit ute ett par veckor på praktik. Visserligen tyckte vi väl att det var helt okej att slippa vara i skolan. Visst – vi skolkade rätt friskt, men man tvingades ändå vara där då och då och lära sig helt onödiga saker.

Tillbaka i skolan hade det gått någon vecka och vi hade haft en inlämningsuppgift. Självfallet var det bara någon stackare eller två (vi var inte så värst många i klassen, utbildningen fick alldeles för lite pengar och hade usla lärare, så strax över hälften hoppade av efter bara ett år. De flesta av dessa harvar idag så vitt jag vet runt på skitjobb, socialbidrag och arbetsförmedlingens åtgärder) som lämnat in uppgiften. Då kom kallduschen. Nya regler hade införts. Lämnar man inte in uppgiften vid rätt datum så blir det ett Icke Godkänt och man missar en del av kursen och tvingas göra en extrauppgift i slutet av kursen. Reglerna var extremt förvirrande.

Vi hade ingen aning om detta. Informationen om denna nya regel hade kommit ut i formen av samling i aulan för skolan samtliga runt 500 elever och det hade mötts med burop och andra negativa reaktioner. Sa jag samtliga elever? Förutom yrkesprogrammen då, de var ju ute på praktik, och vem fan bryr sig om dessa 75 elever? Ingen uppenbarligen.

Nu tog det hus i helvete i klassen. Va fan sägeru fröken! Alla var upprörda och efter några minuters diskussion sa vi bara: vi tänker inte göra något mer idag och vi tänker gå till rektorn och klaga. Helt plötsligt ändrade läraren sig. Jo men alltså, vi kan väl göra ett undantag…

Med något så simpelt som hotet om arbetsvägran i kunskapsfabriken lyckades vi alltså vinna en delseger. Kanske var läraren fel måltavla för vår aggression, jag vet inte om hon heller var särskilt glad över beslutet, men jag kan ärligt talat förstå om hon varit det. Kan inte vara lätt att knappt få in några uppgifter och sen tvingas rätta en massa restuppgifter då och då.

Men till ytterligare en sak kan räknas att vi ändå hade lite tur med att så många hoppade av. Då i alla fall fyra stycken i klassen hade dyslexi av olika grad (vissa var närmast korkade medan andra var grymma på matte men hade problem med ord) och att läraren faktiskt fick möjlighet att lägga extra tid på dessa. Helst av allt hade vi velat ha en till lärare som kunde hjälpa till, men det kan man ju se sig om i himmelen efter.

I slutändan slutade regeln gälla bara efter några veckor, den var helt enkelt inte realistisk. Det rörde sig knappast om någon skola för toppelever, utan snarare de som inte riktigt visste vad de skulle göra, saknade betygen eller bara kände samhörighet med polarna. Till skillnad från de flesta andra skolorna hade vi en rätt schysst sammanhållning, det var dåligt med mobbning, slagsmål och skadegörelse och de flesta kände de flesta. Och de man inte kände lärde man känna via sina äldre polare. Vi hade sjukt kul och jag ångrar idag inte att jag gick just mitt gymnasium. Fick kanske inga höjdarbetyg. Dessutom tappade jag all form av studiemoral, vilket straffat sig nu på högre nivåer, men jag tror inte jag kunnat trivas bättre någon annanstans i dagens samhälle.

Sensmoralen är alltså så simpel som: sammanhållning och hot om åtgärder kan leda långt. Men kom ihåg att man vid hot faktiskt måste vara beredd att göra verklighet av hotet, annars tappar man trovärdighet. Så välj era strider. Och kom ihåg att striderna idag bara är revolutionär gymnastik inför morgondagens revolution.


Rekommendatione(r)

februari 21, 2008

Då jag tycks ha dragit på mig en släng februari-förkylning blir dagens uppdatering kort.

Först lite kort tyckande. Den svenska vänstern saknar något. Där nazisterna har Turner’s Diaries och högern har kilovis med litteratur saknar den svenska vänstern peppande böcker och texter. Texter som handlar om oss. När vi faktiskt gör något bra. Och lyckas. Visst är Deltagänget det autonoma 90-talets svar på Jack – men inte fan vinner vi i slutet. Men inte ens texter där vi misslyckas finns i flertal. Men nu när organisationen Folkmakt (titta till höger) har börjat med en vitblogg finns det plötsligt insikter om oss att läsa. Det hittar man här men även i menyn till höger.

Andra nya bloggar till vänster i politiken men till höger i menyn är Ekonomikommentarer, Ur ett arbetarperspektiv, Kolla! och Omsorgaren (som även de är SUF:are).

I blogg-Sverige (en underkategori till internet-Sverige?) pratas det mest om Topp-Petter och hans kritik av liberalt våld. Självfallet har Federley ytterligare närmat sig galenskap, men det löser sig! Petter skriver intressant här och Anders Svensson från Göteborg skriver intressant här och länkar dessutom till äldre inlägg i frågan.

Till nästa uppdatering tänkte jag skriva lite kort om Deltagänget, men just framtidsplaner är inte direkt min starka sida…