Häromveckan började det brinna i Grekland. Snuten mördade en ung kille, och plötsligt utbryter den största folkliga vreden på år och dagar. Det är uppsamlad vrede som ibland pyser ut, ibland har inte ens kravallerna särskilt mycket med denna gnista att göra. Så kanske det är i Malmö – just att utrymma en av få platser där de slapp trakasseras och diskrimineras startade en våldsspiral. Detta är polisen mycket medveten om, men de gick ändå in i Rosengård.
Detta är för dessa antagligen en helt naturlig reaktion. Jag tror inte de ser polisen som någon sorts samhällsbeskyddare – snarare tvärtom: de är en bit av det Sverige som förtrycker dem.
Nu kommer jag få tretton kommentarer av 17-åriga SD:are som säger ”men de får ju komma till Sverige, åk tillbaka till sitt jävla sandland om det inte passar sig” och vidare kommer de antagligen påstå att de får det bättre i Sverige än i valfritt land deras föräldrar eller de själva flytt från. Men det är inte så simpelt, det är aldrig så simpelt som de som pekar på ras och kultur försöker få det.
Man jämför sig inte med de fattiga i sitt gamla land. Man jämför sig med den svenska medelklassen. Den som syns i TV och tidningar och aldrig har ett problem. Alltid jobb, aldrig diskriminerad, alltid någon som har det rätt bra. Så ser det inte ut för några miljoner svenskar. Arbetarklassen syns inte.
När då polisen kommer och stänger en samlingslokal som de ändå ser som ”deras”, då bryter fanskap ut. Det vet polisen. Det vet fastighetsvärden som sparkade ut moskén/fritidsgården ur bostaden. Och det vet ungdomarna i Rosengård.
Det finns två lösningar på problemet. En progressiv och en reaktionär.
Jag börjar med den reaktionära: skicka in polisen, slå ner upproret, fortsätta slå ner uppror gång på gång på gång och se när det utvecklas extrema former av islam och hur Rosengårds-borna än mer distansierar sig från Sverige.
Den progressiva är lite trevligare: vi ser till att arbetslösheten minskar. Vi ser till att det fixas fram nån halv miljon jobb där dessa kan få jobb. Just jobben är ju tyvärr en grundförutsättning för att bli en del av det svenska samhället idag. Och det är ju där problemet ligger: de är inte en del av det svenska samhället. Problemet är att det kanske inte finns förutsättningar för detta, men om det finns borde det göras på direkten.
I längre perspektiv kan detta ses som sammanhängande med en de-industrialisering i västvärlden, och efter att ha varit arbetslös i perioder kan jag hälsa att det enda som är värre än att exploateras är att inte exploateras…
Se även borgerlig media: 1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om rosengård, upplopp, kravall, polisen, ungdomar, invandrare, invandring