Klass-samhället förvärrar virusets spridning

Nu när vi kanske hamnar i en pandemi kommer folk dö. Folk har redan dött, men döds-siffrorna kan bli ännu värre om vi har otur.

Själv tror jag inte på tur. Jag vet vilka som kommer sprida viruset och vilka som kommer dö av det.
Arbetarklassen.

I tidningarna och på deras hemsidor läser vi tipsen till oss svenskar. Vi ska jobba hemma. Vi ska direkt undvika jobb om vi känner oss risiga. Vi ska inte stressa, vi ska sova ordentligt. Äta ordentligt.

Det kanske samhällets övre skikt kan göra. Det kanske journalisterna i innerstan, i sina bostadsrätter kan göra. För mina kamrater på lagren, på dagis, i en vanlig svensks liv finns inte det alternativet.

Alla kan inte arbeta hemma. Det offentliga samhället fungerar inte om dessa jobbar hemma, vi snackar miljontals jobb. Och att missa en jobb-dag, med karensdag och kanske sparken – inte en chans! Det handlar om liv och lem, oavsett. Och stress? Överklassen kan testa att inte veta om man kan betala hyran, sen kan de prata om att sova ordentligt.

I ett samhälle där profit står långt över människoliv kommer man självklart hellre låta ekonomin spinna vidare och ha ihjäl ett par tusen än dra ner tillväxten. Då säger någon ”men med lägre tillväxt får de fattiga mindre!”. Det handlar om att omfördela kakan. Kakan är jättestor, men vi på samhällets botten – det vill säga 75 % av befolkningen här i Sverige – får bara smulor.

I en värld styrd av arbetarklassen skulle viruset inte alls varit ett så här stort problem. Kapitalismen kanske inte har skapat viruset, men det förvärrar dess effekter och får ytterligare människoliv på sitt samvete.

media: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden, Björn Nilsson skriver Var går man på Första maj?, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris

Angående ipred..

Jag har, som många andra, följt diskussionerna kring ipred-lagen och allt det där. Jag blir asförbannad när massor av bra trackers stänger ner. Tack vare många av dessa trackers så har jag massor av DVD-filmer i min hylla. För en människa som gillar att samla (som jag gör), så vill man ju inte köpa grisen i säcken. Så man laddar därför hem filmer innan man köper dom. Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst om en film på internet och varit såååhär nära på att köpa den, när jag sedan istället laddat hem den och sett hur jävla kass den faktiskt var. Tack nedladdningsindustrin för att jag inte köpte grisen i säcken. Tack.

Nu läste jag att Tele2 går runt Ipredlagen, precis som Bahnhof, genom att inte spara IP-adresser, vilket försvårar mycket för APB och dylika idiotorganisationer i deras arbete som går ut på att jaga ungdomar och andra helt vanliga människor. Det som jag reagerade på, och det som ligger till grunden för detta inlägg, var en erkänd ärkeidiots total-hycklande kommentar. Jag talar självfallet om Henrik Pontén. I artikeln jag länkade här ovan, så säger han:

”– Den här frågan är mycket större än fildelning. Tänk vid ett pedofillarm till exempel – hur ska telekombolagen kunna skydda brottsoffren vid ett sådant? Deras åtgärder innebär att all lagstiftning på nätet sätts ur spel. Profit går före lagen, säger Henrik Pontén till DN.se”

Smaka på den sista meningen. Profit går före lagen.

Är det inte det som ligger till grund för hela den här antipiratverksamheten? Är det inte det som ligger bakom ipred? Det ständiga suget efter maximal vinst, dvs profit? Jo. Storföretagen, Hollywood, onda skitförfattare och liknande ting har slagit på den stora trumman och vill sänka piratverksamheten världen över, just för att dom ”förlorar” massor av pengar på den illegala nedladdningen. Och tack vare detta så har man lyckats driva igenom nya lagar i Sverige. Den enda skillnaden är kanske att profiten inte går före lagen, utan profiten SKAPADE lagen.

Det där var verkligen att kasta sten i glashus. /wot

Från Konfliktportalen.se: Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Internet och den unga sexualiteten, H Palm skriver Agere contra., Björn Nilsson skriver Att hoppa av, Baskien Information skriver Juana Chaos får hjälp av FN expert, ETA medlemmar på flykt, jesper skriver Video från Antirasistiskt forum, petter skriver Antirasistiskt forum sammanfattning. Del 1

Svartfötter, svartfötter

Jag deltog, som många andra, i blockerna vid Berns i Stockholm, och vad som skedde där var både trevligt, hemskt och jävligt illa. Här kommer en något försenad analys av allting:

Det som var trevligt

Det var trevligt att se hur pass förstående människor egentligen är. Jag underskattar människor alldeles för mycket egentligen, många som var inställda på fest och fylla vände i dörren och promenerade till andra klubbar och barer, istället för att ge sina pengar till Berns. Jättetrevligt att det var så.

Det som var hemskt

Det är hemskt att polisen står och tittar på när en gäst, som inte släpps in, tar strypgrepp på en blockaddeltagare. Polisen ingriper inte utan står som en bunt idioter och tittar på. Men när blockadvakaterna vägrar flytta på sig, då drar man fram och kör iväg folk till häktet. Att polisen valt sida i konflikten var aldrig tydligare än nu. Vi kan aldrig lita på lagen som Gustav från SUF Stockholm skrev, en väldigt talande och bra text tycker jag.

Det som var jävligt illa

Det som man inte tänkt på innan, men som faktiskt är en kall verklighet – är folks slapphänta inställning till fackliga stridsåtgärder. Många som fick beskedet om att Berns var satt i blockad valde ändå att gå in. Det är att ta ställning, och förr i tiden kallades såna här människor för svartfötter och så fick dom glåpord efter sig. Men den här inställningen är som bortblåst hos både facket och vanliga människor idag. Förr var en svartfot en arbetare som ändå arbetade trots att man utlyst strejk, det händer inte så ofta nuförtiden, tack och lov för det. Förr så undvek människor ställen som var satta i blockad, man kände omedvetet som medvetet en viss solidaritet och förståelse, medan man idag totalskiter i det här och hellre har kul på ett ställe som är satt i blockad, än går till ett annat. För Stockholm innerstad kryllar av ställen man kan festa på, Berns är inte det enda och verkligen inte det bästa. En del fackliga aktivister godtog folks dåliga ursäkter ”jag kommer inte in på andra ställen..” ”men vi ska möta några kompisar där inne” utan att kompromissa, det är inte kul att inte få sin lön och få sparken, och det är ännu mindre kul när folk skiter i det och ändå stödjer företaget, för det ju precis det man gör när man hellre går in på ett ställe satt i blockad, än går till ett annat.

En annan jävligt illa sak är att en av de som gick igenom den tydliga blockaden, tog sig förbi blockadvakterna var ingen mindre än Uje Brandelius, sångare i vänsterpopbandet Doktor Kosmos. Att många artister lever extremt borgerliga och dekadenta överklassliv är ingen nyhet, men att band som lever på grejen att vara ett radikalt vänsterband, med politiska texter (invävade i trams, flabberi och trallande, såklart) är en helt annan sak. Doktor Kosmos texter om att ”Kapitalist! Nu ska du dö!”, ”Det behövs inget dollargrin för att va ett äkta borgarsvin” med mera tappar helt plötsligt all innebörd och trovärdighet när Uje fogar sig i samma led som de man säger sig avsky och ogilla.

…sen är ju Uje pressekreterare i Vänsterpartiet, vilket i sig är ännu värre. Att (v) har en svartfot som pressektreterare, ser verkligen inte bra ut. Ännu värre vore det om någon filmade Uje när han gick in på Berns och sålde klippet till media. Då hade väljarraset inte varit långt ifrån. (v) borde reda upp det här internt och sparka ut Uje på gatan tillsammans med de andra ”mysprogressiva” medlemmarna i Doktor Kosmos.

Synd att ett så bra politiskt popband ska ha en så uselt rutten inställning till arbetsrätt. Jävla hyckleri säger jag bara.

Slutsats

SAC borde nypa tag i sina aktivister och informera mer ingående om vad som är okej och inte. Det är inte okej att acceptera att folk kommer in på det ställe man är i konflikt med, ”bara man har en ursäkt”. Vid ett ställe som är satt i blockad (och då även en öppen blockad) ska man göra allt man kan för att eventuella besökare inte besöker resturangen/krogen/etc. Då bryter man blockaden och är per automatik en svartfot, det fulaste man kan vara i hela världen – nästan.

Även borde man göra någonting, vad vet jag inte rent konkret, för att bryta den här liberala inställningen om att ”du får väl gå in där, det är ditt val liksom polarn..” och istället vara hård. För varje besökare Berns får, så får dom en liten vinst, och vi en liten förlust. Sen att SAC vann konflikten kan man ju bara hurar för. Varje vinst är bra, oavsett hur stor eller liten den är. Det är en tydlig markering om att facket inte viker sig och inte ger upp eller förhandlar bort konflikten med företaget. Men den vägen kan vara väldigt påfrestande och jobbig att vandra, och då ska vi inte bidra till den genom att ha en så slapp syn på svartfötter. Vid Lilla Karachi så kallades folk som trots blockaden valde att äta, för svart-ätare. Det tycker jag är ett perfekt exempel på vad man bör göra. Det är inte ful stil, vad folk än tror, att kalla folk för svart-ätare, dom har ju tagit fiendens sida, företagets sida, genom att gå in och betala för att stoppa i sig deras mat/dricka deras alkohol/dansa på deras golv etc. Det är en inställning vi måste bevara. Att har man valt sida, så ska man behandlas så därefter. Lätt som en plätt.

/wot

Uppdatering: Uje har bett om ursäkt på Facebook;

”Hej!

Ja, jag var på Berns den aktuella kvällen. Jag uppfattade att det pågick nån form av aktion utanför entrén men brydde mig inte om att kolla vad det handlade om. Följde med strömmen av gäster in. Det var dumt. Till Berns arbetare: Förlåt.

(antar att jag inte slipper syndikalistbajs i brevlådan i alla fall)

/Uje Brandelius”

….syndikalistbajs?

Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Stöd hamnarbetarna, zwitterjon skriver att blogga på jobbet – back in black, H Palm skriver Dagens Nyheter: Röd terrorism och Kulturkritik., Björn Nilsson skriver Att putsa fönster med en käpp, jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3

Hur landet ligger

Jag har inte skrivit på ett tag, det har berott på flera saker. Först så har jag försökt ha en egen blogg under diverse namn och med olika typer av bloggar, jag försökte göra en serieblogg men eftersom det är lönlöst att sitta och citera vad andra säger, och när man själv ritar serie i samma takt som en sköldpadda springer, så sket det sig. Det sket sig även med en politisk blogg för jag kände att det jag kunde säga – säger redan alla andra så bra. Men jag kom och tänka på att jag fått möjligheten att blogga här, och det tänker jag fortsätta med. Den här bloggen är tokbra och jag vill gärna bidra med lite kunskaper, historier, åsikter och annat gnäll som kan vara kul att läsa.

Jag har, precis som många andra, följt diskussionen om arbetarklassens bildning, och jag tycker att alla parter lyfter fram poänger, men jag vill inte vara lika dålig själv, så jag ska försöka bidra till debatten:

Jag håller med om att när man kommer hem från jobbet så vill man ha enkel och ”trevlig” underhållning, det är ytterst få gånger som jag slänger mig över Marx, Lenin eller någon annan stor tänkare när jag kommer hem från skolan, arbetet eller praktiken, oftast så vill man se något man laddat hem, och när jag vill syssla med politik och politiska aktiviteter så vill jag hellre göra en affisch, affischera, gå på en demonstration, sätta upp klistermärken och peppa andra att göra samma saker, än att sitta i en sluten cirkel och studera böcker man nästan behöver lära sig ett nytt språk för att begripa. Vad jag däremot inte hävdar är att arbetarklassen inte får stå historielös. Som det ser ut idag så läser allt för få arbetare Marx och allt för få arrangemang sker, där man låter de som inte kan så mycket, få lära sig, på sina egna villkor. T.ex. ”Kapitaletdagen” på Universitetet är ett evenemang som man borde ha oftare, man bantar ner stora tunga texter, sorterar ut det viktigaste och sprider kunskapen.

Det är svårt att se sin egna situation alla gånger i alla tunga teorier, och det borde verkligen finnas ett större utbud på socialistisk teori som är skriven för folk som inte är bekanta med att studera hårt. Själv så kommer jag ha väldigt svårt att plöja igenom ett par hundra sidor på en helg, det har helt med min klassbakgrund att göra. När jag var liten så var godnattsagor och serier den enda intelektuella bildningen jag hade, förutom skolan, och jag vet att många har samma historia bakom sig. Jag tror däremot inte att det är någon ursäkt för att inte behöva studera. Men jag är lärd och uppfostrad att jobba och inte studera. Det beror med största sannorlikhet att båda mina föräldrar knappt gått ut gymnasiet och jobbat sen dom var 16 år, vilket var vanligt på den tiden då dom var unga. Nu ser det verkligen inte ut så, och jag ska försöka plugga så mycket jag kan, just för att möjligheten finns. Men ofta vill man koppla bort allt vad böcker, teori, konstiga ord och sådant heter, när man är ledig. Då vill man hellre, som jag skrev innan, affischera och gå på demonstrationer. Eller om man inte är intresserad av politik alls – så gör man någonting helt annat. Det är ett faktum som folk faktiskt får ta, även om drömmen hade varit att alla ens polare från industriprogrammet läser Marx när dom kommer hem, tänk vad fint det vore. Precis som Krastavac så utgick jag från min egna situation och bakgrund, och det ser jag verkligen inget fel med. Då blir det hela mer på det personliga planet, det är lättare att förstå problematiken och lösningen.

Lösningen? Ta kunskapen till arbetarnas nivå! Flera ”Kapitalet på en dag” och fler korta häften och lättare studiecirklar, så folk kan ta sig in i teorin på ett mjukt sätt, varpå man ökar takten för den som känner att man kan och höjer ribban. Ungefär som i matte. Man börjar inte med gånger och procent, utan med plus och minus, för kan man inte det så blir det svårt att ta till sig gånger och procent. (Nu lider jag av dyskalkyli men teorin stämmer faktiskt). Jag ser fram emot när den här texten blir bok, för den är inte bara lätt att komma i, utan den är skriven så vilken trasproletariat-snorunge som aldrig rört Marx, kan förstå. Det är verkligen en toppenbra idé.

Något annat att rapportera om? Ja, snart är det första maj och jag känner hur den allmäna aktivistpeppen är inom mig. När det är blött, kallt och mörkt ute så är det inte party att sitta och inte ha någonting att göra på våra möten, eller så kommer det något bra, men man känner att man kanske inte vill eller orkar genomföra det. Nu kan jag tänka mig att starta en revolution, råna en bank, ockupera ett hus och framförallt ge järnet på första maj! Ska bli asroligt, roligare än någonsin. Alla som inte redan vet, så samlas vi vid La Mano 9.30 och sen kan dagen börja på allvar! Läs hela programmet hos SUF Stockholm och när ni ändå är igång, så får ni inte glömma att maila Lars Leijonborg, låt det jävla svinet få sin mailbox fylld med protestbrev!

/wot

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen, slutstadium skriver Om unga, politik och alkohol

Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs

Kom igen, vem fan vill inte hellre se Scrubs (eller Two and a half men) än läsa Marx? I alla fall efter att ha jobbat. Jag är mycket medveten om det. Den där tv-serien framför datorn är guld värd, och man tappar lätt bort hela dagar på att glo en säsong Skins istället för att läsa inför den där tentan eller göra något vettigt.

Men samtidigt måste vi kanske inse att vi måste arbeta för revolutionen. Kapitalismen är full av motsättningar, men bara för det kommer den inte rasa ihop av sig själv och förbereda vägen till lyckoriket Kommunismen bara sådär. Vi måste studera, organisera, agera. Precis som du måste organisera dig på arbetsplatsen eller i skolan måste du kanske – tyvärr studera. Alla kan. Det är ingen lögn. Jag är glad att debatten inte handlat om något virrigt ”folk förstår inte bla bla dumma arbetare” utan snarare att det är ork det handlar om. Det finns visserligen en poäng här – mycket språk som används i intellektuell debatt är fanimej ogenomtränglig – se Imperiet liksom – och mycket i onödan. Men det är fortfarande en backe. Bara att det jobbiga språket, de dryga akademikerna och Scrubs utgör hinder i onödan.

Men som sagt. Vilka vinner på att vi förslappas eller plötsligt skyr lite hederligt läsande som pesten? Nu ska vi ha en gissningslek här. Är det:

a) vi själva (alla som läst Populärmusik från Vittula vet att om man läser för mycket blir man tokig)
b) våra vänner (dom slipper trots allt höra allt yrande om profitkvotens fallande tendens som just en tendens)
c) kapitalismen (som plötsligt kan dominera även vår fritid och arbetarklassens intellektuella aktivitiet)

Fast, nä, vi behöver nog inte gissa. Paul Hull/RF har skrivit bra här:

”Läs litteratur, studera historia, studera politik, läs skönlitterära klassiker. Släng ut TV- apparaten, ladda hem dokumentärer från piratebay istället. Besök museum, lär dig konst, lär dig skriva poesi. Ta chansen medan den fortfarande finns och försök ta del av den utdöende arbetarrörelsens historier och erfarenheter, framförallt, ta chansen att utveckla dig själv när vi fortfarande har en chans till det. När vi aktivt kämpar för att utveckla och bibehålla en intellektuell stimulans i vår klass, när vi bestrider den rådande normen och kämpar efter våran rätt att utvecklas och ta del av diskussioner som vi annars stängs ute ifrån, så slår vi släggslag som är dödliga för den rådande ordningen. När vi utbildar oss i att förklara vår politik och våra mål, så kommer vi kunna vinna positioner där vi slänger ut den snofsiga medelklassen som nu sitter och jäser inom ”vänstern” åt helvete och erövra positioner för och av arbetare i riktiga maktpositioner.”

Vi måste tyvärr hugga tag i det hela. Det är inte lätt, det är inte roligt – men samtidigt ger det faktiskt en viss tillfredsställelse att förstå vad Marx, Negri eller Lenin faktiskt yrar om. Hur tillfredsställd känner du dig efter en säsong Scrubs?

Samtidigt måste vi ju som arbetarklass kämpa för att just vi som arbetarklass ska ha möjlighet och ork studera, organisera, agera. Vi måste studera, så att vi kan organisera, så att vi kan agera, så att vi kan studera, så att vi kan organisera, så att vi kan agera – och gå förbi kapitalismen in i nästa skede i mänskligheten.

Men, för att plocka russin ur diskussionens inte särskilt goda kaka, så har det sagts mycket bra. Det är klart positivt att vi diskuterar hur vi ska kunna gå framåt i den intellektuella kampen!

Autonoma Kärnan är som vanligt bland det vettigaste och mest givande man kan läsa, man får vara anti-intellektuell i onödan, och tar upp och spinner vidare på Redundans, som citeras:

“organiserade socialisters största uppgift inte är att utbilda arbetarklassen utan bilda partier som förmår skapa utrymme för arbetarklassen att bilda sig själv”

AK kommenterar detta med att utveckla uttrycket Parti, och förändrar formen Partiet har från gammel-leninisternas till ett Klassens Parti:

”att vi, som kämpande proletärer, inte är  skiljda från klassen likt ett klassiskt Parti utan klassen är partiet”

Som vanligt ett intressant och härligt autonomt inlägg.

Redundans tar upp många viktiga punkter i sitt korta och koncisa inlägg. Man har ett eget ansvar, men (!) det är även så att vi måste skapa möjligheten att studera, som klass, tillsammans. Bland kommentarerna finns flera grejer som är viktiga att ta upp, men ett av de viktigare citaten är från jesper som skriver:

”Folkbildning : Men en introduktion eller cirkel i kapitalet hade aldrig varit möjlig utan det akademiska och vetenskapliga mästerarbete som föranligger kapitalet. Inte bara ifrån Karl Marx sida utan ifrån arbetarklassens gemensamma erfarenhet och kunskapsansamling. Öht. så ifrågasätter jag om din uppdelning mellan vetenskaplig forskning och folklig utspridning av den ens är möjlig.”

Visserligen måste vi så mycket som möjligt bilda alla – men alla kan inte lära sig allt, alla kan inte göra vad Karl Marx gjorde – spendera trettio år med näsan i böckerna. Å andra sidan måste de som spenderar trettio år med näsan i böckerna kanske inte toka ur fullständigt, titta bara på Negri. Om jag säger Imperiet förstår alla precis vad jag pratar om. (och nu kommer jag bli hängd av Sveriges samlade Negrianer).

Forever United diskuterar även han hur vi ska kunna ta oss möjligheten att bilda oss. Böckerna måste tyvärr läsas, föredrag fungerar inte i all evighet (även om de faktiskt är väldigt förenklande och kan ge en knuff i rätt riktning, samt ge kunskap).

Kanske måste vi inse att folk läst böcker – och lärt sig ur böcker – i ett par tusen år. Det kanske inte går att ersätta med förenklingar i all evighet i McDonalds-format. Forever United skriver att vi behöver ett 2000-talets Folkets Hus, och jag tror skribenten har helt rätt i sak. Och precis som ovan nämnda skribent har jag ingen aning om hur det ska byggas, eller i vilken form.

Och allt det här ovan är ett svar på Krastavac som inledde debatten med inlägget Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious igår. Krastavac har fått kritik för att han alltid utgår från sin egen position. Men det är väl liksom inget fel med det. Jag minns en vis man eller kvinna (minns inte riktigt vem, faktiskt) som alltid sa att om man läser sig till marxist slutar det bara med att man läser något annat och blir det istället (nåväl, citatet är mycket snyggare egentligen…). Teori skiljs från praktik bara när vi faktiskt skiljer teori från praktik. Först när teorin slutar bygga på arbetarklassens praktik blir det en teori som inte har med oss att göra.

Och egentligen har jag väl ingenting tillägga. Jag plockade lite godis ur hyllorna och la till pyttelite själv. Intressant storm i ett vattenglas, där alla liksom bråkar lagom med varandra. Men vad vi behöver göra är att göra så att Partiet/Klassen får mer möjligheter att studera, och faktiskt tar den möjligheten. Hur? …

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 18/4/09 Gud skapade ingen brådska., mathiavelli skriver Trasprinsens återkomst?, MJE skriver Baghdad: City of walls., autonomak skriver All makt åt partiet!, jesper skriver Antirasistiskt forum 19 April, Job skriver Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips

Generationen som gick åt helvete

I höst tar de födda 1990 studenten från gymnasiet. Det är den största generationen på årtionden. De går rakt ut i arbetslöshetens vidriga sköte. De kommer inte få jobb, de kommer inte få a-kassa, de går rakt ut i ett Sverige där välfärden börjat kollapsa. Jag läste i tidningen idag (eller igår) att Sverige står bättre till än krisen i början av 90-talet – ekonomin är ju bättre! Säg det till kidsen som går ut i en kraftigt försämrad välfärd. Säg det till alla som samhället bara spottar på.

Att Sverige inte verkar ha lärt sig av Keynes visar väl hur pass förfallen kapitalismen börjar bli. Keynes var inte antikapitalist – Keynes ville bevara kapitalismen. Nu, med avsaknaden av radikal reformism har vi som arbetarklass bara en väg att få – framåt, framåt och bortom kapitalismen. Exakt hur det här ska gå till visar sig väl med tiden, men det som gäller är kompromisslös kamp.

Själv kommer jag som student engagera mig extra hårt i frågor som gäller mig, exempelvis försämringarna i CSN, att man måste höja studiebidraget och den helt horribla bostadsmarknaden. De två första gynnar arbetarklassen i stort, men kanske inte direkt, men däremot bostadsmarknaden drabbar rätt många av oss Stockholmare som föddes i fel familj.

Kolla upp SUF Stockholms text mot CSN-försämringarna här, och skicka sedan ett argt och ärligt mail till Lars Leijonborg här.

Guldfiske har skrivit tidigvårens intressantaste text: Lenin i mumindalen. Det är intressantare än det låter, och något alla borde läsa. Här.

Läs även andra bloggares åsikter om kris, 90-talister, keynes, motstånd, suf, csn

Våldet och klasskriget. Neråt.

Jag har inte bloggat så mycket (inte alls) på sistone. Men jag har väl helt enkelt inte blivit arg nog, eller så. Nåväl, via Kim Müller ser jag att priset på en 15-årig flickas liv är 17 000 kr. En VD däremot, kan få miljontals kronor i bonus. Detta visar hur pass länkad klass och människors värde är. Vi är inte värda ett skit. Men vi ska skäras ner på, vi ska betala deras kris, och det när det är vi som skapat deras rikedom. Man blir trött… Tycker otroligt synd om föräldrar, syskon och vänner till flickan hur som helst. Smålandsposten om olyckan här.

Annars är allt mest skit. Sveriges arbetslöshet blir värre och värre, och kan närma sig 12 % redan om två år. För varje dag tycks krisen bli längre, och siffrorna högre. Vad ingen tycks tänka på är att det är människors liv vi pratar om. De där procenten är hundratusentals liv som slås i spillror, eftersom kapitalismen helt enkelt inte fungerar. Tough luck, nu testar vi nåt annat tycker jag.

Kolla in den nyöppnade Konfliktportalen.se, en hel bunt bloggar på vänsterkanten. Vänsterbloggarnas plats på nätet, kan behövas i tider där 200 fjuniga SD:are och liberaler sitter och havererar, med pappas pengar behöver man inte jobba och kan blogga.

Forever United skriver om krisen och CSN, Dagens Konflikt-Jesper om det verkliga våldet i Sverige idag, SUF STHLM ska kampanja mot de nya CSN-reglerna, Autonoma Kärnan skriver om normlöshetens tyranni (ständigt aktuellt) och lite om G20 i England på DN.se.

Läs även andra bloggares åsikter om klasskrig, kapitalism, människors värde, människoliv, bonusar