Prioriteringar är också en klassfråga

Läste i DN att man vill satsa ännu mer på spårvagnarna, och det ska ske på bekostnad av andra projekt. Tänkte vid första sekunden att ”hm, ja om dom ska satsa på kollektivtrafiken främst och låter det gå före bilar och sånt så är det väl bra..” läste in mig lite i artikeln och slutade med att jag blev rätt förbannad.

”En ny SL-utredning visar att Spårväg Syd knappast lockar så många resenärer att det är värt att bygga spår. ”

Det beror ju helt på var spåren är dragna och vilka de riktar in sig till. Det är ju inte av en slump som spårvagnen i folkmun kallas ”NK-Expressen”, den går ju bara en ganska begränsad sträcka, djurgården och till centralen, lagom framför NK. Det lockar ju en viss typ av människor (rika vidriga östermalmskärringar och djurgårdspatrask (nu fick jag skriva det, tack)) vilket faktiskt inte utgör en majoritet av stockholmare och de som vistas i innerstaden. Sen kollar man på vad som går i kollektivväg på samma sträcka som spårvagnarna. Dels har vi tunnelbanan. Sen har vi innerstadsbussarna. Sen har vi det löjligt lilla avståndet mellan djurgården och NK så man kan ju faktiskt gå om man känner för det. Givetvis är det inte värt att bygga spår i småskala, det tycker väl ingen?

Det ska ju byggas ut mer spår till förorterna och bättre förbindelser där, för det är ju där alla människor bor (det bor ju exempelvis över 70,000 i enbart Haninge och vi förlitar oss på ett pendeltåg i kvarten/halvtimmen och en-tre bussar för att ta oss till stan) och där man borde lägga resurserna. De i stan har ju sina bussar samt ett välfungerande innanför-tullarna-nät av spår och kollektivtrafiksresurser.

Men någonting säger mig att politikerna (och SL, som givetvis styrs genom politiker) inte vill bygga så att Ahmed från Jordbro eller Johanna från Södertälje ska kunna ta sig till stan, de kan väl fan nöja sig med de där pendeltågen som inte fungerar, eller ta tunnelbanan om det nu finns nån där ute.. (det gör det inte.) man vill ju bygga för de rika, de nyrika och ”det fina folket” som bor i stan eller nära stan i närförorter. För det är den köpstarka medelklassen man vill ha i stan, inte den smutsiga arbetarklassen o.s.v.

I en annan artikel så presenteras en idé om att ersätta de ”blå bussarna” (innerstadsbussarna)

”De blå bussarna ska ut – spårvagnar ska in. År 2030 ska Stockholm vara en modern spårvägsstad med sex spårvägslinjer i innerstaden och sammanlagt 125 spårvagnar.  Mångmiljardsatsningen kräver att spårvagnarna prioriteras på bekostnad av bilar, cykelbanor och parkeringsplatser.”

Att det bekostas på bilarna är väl ett bra sätt, med tanke på att flera regeringar och stadsborgarråd på rad nu sagt att Stockholm ska sikta på att bli en miljöhuvudstad, och att det satsas så folk hellre tar tåget/bussen än sitter i kö och spyr ut avgaser är väl bra. Självklart tycker jag inte om onödig bilism. Men ännu mer självklart vet jag ju att man inte kan ersätta bilen helt. I storstäderna, för privatresande givetvis, men för export/import osv tror jag fortfarande bilen är det hållbaraste alternativet.

”Det blir allt trängre i kollektivtrafiken. På tunnelbanans viktigaste stationer är perrongerna nästan helt fulla i rusningstid och de blå stombussarna går ibland så långsamt att det går fortare att gå.”

Men varför ska man då bygga spårvagnar, istället för att satsa på tunnelbanenätet? Det blir trängre, men varför flytta trängseln till gatorna, Stockhoms stadsbild är ju fortfarande densamma som för 100 år sedan, då färre människor bodde i / rörde sig i stan, och det går ju inte att flytta på husen så det blir bredare vägar (därmed mer plats för bilar/gång/cykel/spårvagn/buss) så då kan man ju gräva ner skiten under marken, vilket har visat sig vara en hållbar utveckling. Om en spårvagn börjar haverera och står still så stannar det ju upp all annan trafik och skapar oreda på marknivå. Medan en tunnelbana bara påverkar tunnelbanenätet (och det har SL en strategi att använda ersättningståg/bussar när det totalfallererar) varför ge upp någonting som fungerar bra? Och varför satsa på spårvagn? Vi är ju inte Göteborg. Vi är inte Norrköping heller. Och vi har ett utbyggt tunnelbanenät som borde användas ytterligare. Och nu bygger man ju ut Citybanan också. Förstår inte hur spårvagarna ska kunna lösa trängseln, den kommer ju bara spä på den ytterligare. Gräv ner skiten!

”Uppbyggnaden av ett spårvägsnät i innerstaden kommer att ske i etapper. I första etappen ingår en förlängning av Spårväg City till Ropsten, en upprustning av Lidingöbanan och att de nya linjerna 5 och 6 blir stombusslinjer.”

Första etappen blir i innerstaden (dvs innanför tullarna där inga vanliga människor bor) sen ska man satsa på Lidingöbanan. Någon förvånad? Nej, överklassghettot Lidingö går såklart före de andra förorterna, det är ju trots allt en ”fin” ö. Det bor bara 43,000 och så slår man ut det mot Haninge, där det bor 70,000 och pendeltågsnätet är helt jävla värdelöst. Och då bemöter jag inte ens behovet av upprustning i tunnelbanenätet.

”I andra etappen förlängs Spårväg City till Centralen, stombusslinjerna läggs om så att de får den framtida sträckningen och linje 4 blir spårväg från Radiohuset till Fridhemsplan.”

I andra ertappen tar man ännu mer i stan och de olika redan högtrafikerade (fridhemsplan har buss och tunnelbanelinjens blåa resp. gröna linje som passerar) delar. Varför prioritera…

”I tredje etappen blir hela linje 4 spårväg som förlängs till Slakthusområdet och Slussen förbereds för spårväg.”

Ja, varför bygga utåt när man kan bygga ännu mer centralare och lite på söder.

”Nästa etapp består i att spårvägen byggs från Centralen via Fridhemsplan till Stora Essingen och att det blir blir spårväg mellan Solna centrum och Södersjukhuset.”

Nästa ertapp blir ut mot Solna, en närförort där många arbetsplatser ligger och som många Stockholmare arbetar i.

”I sista etappen blir linje 5 mellan Liljeholmen och Karolinska spårväg liksom – kanske – linje 6 mellan Norra Djurgårdsstaden och Karolinska.”

Och så kör man ut mot Djurgårdsstaden och liljeholmen, ett område som är i stort behov av utbyggd kollektivtrafik, det bor ju hela 4 203 personer där. Varför satsa på orter med stor folkmängd som nyttjar kollektivtrafiken, när man kan göra det lyxigare och lyxigare för idioterna i nära innerstan/innerstan?

”– Spårväg har betydligt större kapacitet än stombussar. När Stockholm växer klarar vi inte kollektivtrafiken med enbart tunnelbana och bussar, säger trafiklandstingsrådet Christer Wenner­holm(M).”

Den här Christer är ju känd för att han vägrar utveckla det han säger och har aldrig några kommentarer. Så vi lär aldrig få svar på den här frågan;

Hur har spårvägen större kapacitet än stombussarna? För att dom tar in 240 personer (eller hur det nu var?) men dom tar upp mer plats? Ett tunnelbanetåg (av modellerna C20 och C20F) kan få in 1000-1200 trafikanter (stående och sittandes) som mest. Det jämfört med de skruttiga spårvagarna som kan få in 240-250 personer. Men varför bygga ut tunnelbanenätet som har kapacitet att ta in fler människor, när man kan tvinga in dem i små spårvagnar på marknivå?

”En förutsättning för att spårvagnarna ska kunna hålla den hastighet – 20 kilometer i timmen inklusive hållplatsstopp – som anses rimlig, är att de prioriteras framför annan trafik.”

Så varför äventyra det, kör om dem till tunnelbanor så har dom hela tunnlarna för sig själva. Tunnelbanan fungerar ju förhållandevis rätt bra i Stockholm. Det är pendeln det faller på. Den tål ju varken regn, snö, sol eller vind. Och ”Signalfel” verkar vara något SL har stora, stora problem med.

Så sammanfattningsvis så ska man satsa miljarder på spårvagnar som:

1. Inte ska gå ut ur innerstan/närförorterna (som bara är Solna och Liljeholmen i detta fall)

2. Inte tar mer än 240 människor medan ett tunnelbanetåg kan få in över 1000 personer.

3. Skapar såna här jävla dårar

 

Grattis skattebetalarna!

Antingen så lämnar ni in en avskedsansökan och flyttar till en vanlig lägenhet. Sen kan ni ju betala era räkningar själva. Och betala era lån själva. Och finansiera ert barn själva. Isåfall får ni ha hur många barn ni vill. Eller så visar ni respekt mot resten av svenska folket, och gör abort medan det fortfarande är lagligt.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,
SvD1, SvD2

Men sluta böla

Det kan inte vara lätt att vara Sverigedemokrat just nu. Och det ska det ju inte vara heller. Sverigedemokraterna har ju etablerat en bild av sig, under många år nu (faktum med att det exploderade inför riksdagsvalet 2010, men det var ju en strategi partiet använde sig av redan 2002-2003) om att det ska vara så jävla synd om dom. Dom är ett utanförskapsparti. Dom som säger som det är men som alla skrattar åt och motarbetar, i ”demokratins namn” och gud vet vad. Lite samma strategier som foliehattarna från Vaken.se använder sig av, dom sitter sanningen och regeringen gör allt för att tysta dom, för dom vet ju minsan att 9/11 var ett s.k. ”inside-job” för att kunna attackera Irak.. ja, och Sverigedemokraternas variant av denna idé är att dom blir isolerade från den allmäna politiska debatten för att dom säger det ingen annan vågar säga, dom står för Vanligt Folks värderingar, politikerna har svikit folket etc etc.

Den som är någorlunda insatt i den politiska debatten i Sverige vet mycket väl vad jag pratar om. Det är ett parti som det bara är jävligt synd om. Det är inte lätt att Lars Ohly vägrade sminka sig samtidigt som Jimmie Åkesson, det är inte lätt att varje gång man ska ha en demonstration mot någonting så ska man behöva ha en kvarts miljard i polisbudget, behöva åka bort i abonnerade bussar etc. Det är inte lätt att bli beskylld för rasism vad man än säger, eller att man är ett högerparti fastän man försöker flörta åt sig LO-väljare, precis som Moderaterna och alliansen gjort. Nåja.

Nu senast är det ju ett jävla bölande om Norge. Från SDs sida. Dom fick inte hålla tal eller lägga rosor under SSU:s minnesceremoni på Sergels Torg i Stockholm. Det är så jävla synd om SD. Dom sörjer ju också det som hänt. Det är aldrig rätt att döda människor som inte tycker som en själv, och så vidare. Men skoja om det och tycka att det trots allt är lite roligt och rätt – det kan man. Nu är ju jag ingen sossekramare, över huvudtaget, det måste ju ni som läser denna blogg ändå ha insett vid det här laget, men man kan ju faktiskt inte förvänta sig att få närvara på sossarnas minnesceremoni när man har i bagaget att slira runt med Palme-visor och vitmaktsånger. Sen att man kommer ur den högerextrema rörelsen, hur mycket man än vill förneka detta, gör ju inte saken bättre.

För är det någonting SD försöker tvätta bort, och verkligen vill ta avstånd ifrån – så är det ju just den högerextrema rörelsen. Men det går ju inte. Patriotismen och Nationalismen är så  jävla genomborrad av nazistiska influenser och högerextrema politiska idéer, så det går inte att ”bara vara nationalist” utan det kan ta ett tag, det kan ta ett bra tag, eller så tar det ingen tid alls, förren alla suspekta och konstiga idéer kommer fram. Jimmie har ju inte bakgrund i vitmaktrörelsen, han var aldrig skinhead på 90-talet. Men precis som alla andra partier och organisationer, så är inte Ledaren partiet. Hur många såna här halvtokiga eller fruktansvärt obehagliga SD-lokalpolitiker finns det egentligen inte? Det känns som det varit några gånger i månaden det senaste året som man läst om kommunpolitiker som öppet stödjer attentatet i Norge, som är rasister, som diggar vitmaktmusik och så vidare. Det är för att många av SDs gräsrötter och lokala politiker och aktivister – har bakgrund i den högerextrema rörelsen.

Om SD hade velat tvätta bort sin högerextrema bakgrund, så måste dem ju faktiskt lägga ner hela partiet och hitta på något annat. För det går inte att vara nationalist i Europa idag, utan att det på ett eller annat sätt vävs in högerextrema åsikter, samröre med konstiga organisationer, ideologiska idéer och ståndpunkter som kommer någonstans varifrån.. om vi ska göra en ful jämförelse, så går det faktiskt att vara Kommunist utan att nödvändigtvis digga Sovjetunionen och massavrättningarna i Gulag etc, det går faktiskt att säga att Karl Marx hade helt rätt, Lenin var intressant och det går att ha sina idéer om hur produktionen av samhället ska förvaltas, utan att trampa i massmord-diktatur-fascist-fällan.

Men Sverigedemokraterna kan ju inte det. För hela den högerextrema rörelsen/alla rörelser som ingår i denna kategori, från mörkblåa Contra (För Kapitalism – Mot Socialism etc) till NSF till Bevara Sverige Svenskt, så finns det fumliga kontakter, konstiga utspel, urspårade nazistdemonstrationer, skinskallegäng etc. Alla går att koppla med varandra. Medan vänstern är flera rörelser, med samma mål, men oftast håller man sig ändå nogrann med skiljedomarna, varför inte SUF är som RKU och så vidare. Visst, vi alla vill ju ha det här lyckoriket som man talar om, men vägen dit är lång och man har olika sätt att se på saken.

Det är så jävla synd om mig 😥

Men det var ju inte vänstern det handlade om, det var ju trots allt SD. SDs taktik är att spela martyrkortet, vilket har fungerat, men som dom överanvänt och spelat över. Nu fungerar det inte att böla om att man är utstött, för nu sitter man i riksdagen, nu är man normaliserade. Nu fungerar det inte att böla om att man inte får närvara på minnesceremonier – för man har ändå ingenting där att göra! Att försöka sminka bort sin fula bakgrund är ungefär som att tejpa ett par trasiga skor. Det kommer bara spricka på nytt förr eller senare, och alla kommer se att det är trasigt och borde kastas åt helvete egentligen.

SD tror jag har spelat ur sin roll på så vis, men det betyder ju inte att vi inte ska underskatta deras potencial. Dom hamnade ju faktiskt i riksdagen, dom hamnade ju faktiskt där genom att spela på folks missnöjen gentemot politikerna och invandringen, och än så länge har ju inte SD kunnat få igenom sina egna krav eller påverka den politiska situationen i Sverige, utan bara fortsatt mala på om hur synd det är om dem, och stödröstat med alliansen eller oppositionen när dem kunnat tjäna på det. Och förmodligen lessnar människor på denna attityd, lova lova men inte genomföra. För hur mycket av SDs visioner och mål har påbörjats eller delvis lyckats? Inte så mycket vad jag kan se.. och SD, till skillnad från Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centern, kommer inte ur en folkrörelse, det finns inga trogna supporters, så när det går dåligt drar råttorna från skutan, och SD kommer gå under, dvs åka ur, och ingen jävel kommer fiska upp dem. Och den nationella politikens prövotid på riksdagsnivå är förbi.

Varför?

Jo, för att SD bara är ett pajasparti, kort och gott. Det är inte svårare än så. Man bygger inte sin rörelse utifrån en … rörelse. Man bygger den på ett skal, ett politikparti, inget folkrörelseparti. Hade SD riktat in sig på en grupp människor, en subkultur, en yta att verka utifrån (som Sossarna hade arbetarrörelsen, centern bonderörelsen och KD den kristna rörelsen.) så hade man haft ett starkare arsenal. Nu är SD lite som ett anabola-monster, uppumpad och redo för fajt, men sen när anabolat tar slut så rasar bilden ihop och alla garvar åt en.

Ett ”gott” (hur man nu kan tala om ”gott” och positivt, men ni hajjar) resultat av det i Norge är att Fremskrittspartiet tonar ner sin Islamisthets och inte samarbetar med Folkepartiet i Danmark eller SD. Så var den nordiska alliansen i gungning. Till SDs nackdel. Till alla andras fördel.

Lokala knäppgökar från SD: Trollhättan, Varberg, Uddevalla, Ängelholm, Jönköping, Värmland och det fortsätter. Det här är bara ett axplock från i år, och det finns mer. Men min poäng är nog tydlig.