En idiots uppgång och fall

juli 30, 2009

Jag satt och surfade på Wikipedia och via ”Arbetsplatskonflikter i Sverige” kom jag till Fredrik Federley, och jag fylldes av minnen. Den här ”mannen” har en helt egen kategori på den här bloggen, så speciell är han för oss. Han är idioten som sänkte sin karriär på en sekund, som kallade facket för Maffia och som bölade allra mest när Osynliga Partiet attackerade (C)s lokaler. (lokaler? Snarare bondgårdar, såsom dom såg ut..) och det var faktiskt ett tag sen man såg honom uttala sig i media, det är väldigt skönt och väldigt roligt på samma gång. Efter att riksdagen klubbade igenom FRA, och Fredde röstade för signalspaning, när han gapat som in i h-e-l-v-e-t-e om hur hemskt och odemokratiskt FRA var. Han blev slagen av partipiskan. Och jävlar vad hans väljare försvann ifrån honom. Och jävlar vad hans blogg blev fylld med arga och besvikna kommentarer, de allra flesta i stil med ”Jag trodde på dig..” hejdå med den karriären!

Så går det när man vill ge sig in i partipolitiken, den osunda, dekadenta skitvärlden och allt som hör där till. Istället för att stå för sina åsikter och framträda som en ”man av folket, för folket” så vill man inte bli osams med sitt parti.

Fredrik har dragit kokain på Stureplan, och ensam lär han ju inte vara för den delen.  Det säger jag absolut inte. Den mängd vitt pulver som åkt upp i näsan på politiker kan väl vid den här nivån räcka till att baka sockerkaka till hela jävla Europa.

När facket satte Wild n Fresh i blockad, lagligt varslad och allt som hör där till, så gick Fredrik ut och ville att man skulle stödäta på restaurangen – för det är ju så synd om Sofia Appelgren som bara ville driva en restaurang. Dumma maffia-facket som faktiskt bara vill säkra de anställda. Det är inte lätt att vara modern slavdrivare idag.

När Fredrik inte fick som han ville, så startade han i maj 2007, en egen salladsbar. Som invigdes med påmpa och ståt – här finns inget jävla fack! Samma resturang gick i konkurs i Juni. Fredrik hade bara dragit från hela skiten, det var ju mest en PR-grej och symbolisk aktion mot facket, det vet ju alla. Vad alla kanske inte vet är att skattebetalarna fick betala skuldsaneringen av konkursen.  Tack för den.

I maj 2007 så gick han ut i media och erkände att han testat knark. Ingen är väl förvånad? Stureplansbraten med skumma åsikter.. klart han testat knark, det hör ju till liksom. ”Seriösa” politiker… jo tack.

Och jag är så glad, tacksam och road över att det var längesen man hörde av karln i ”vanlig” media, det var längesen han fick uttala sig också. Det finns fler som Fredrik, dvs konstiga politiker med för mycket inflytande och alldeles för konstiga åsikter, men nu har ju en iallafall – mest tack vare FRA-lagen – fått sin politiska karriär så skadad så det nästan är bättre att lägga av. Kan du inte bara droppa politiken, sticka utomlands och pröva lyckan som hallick? Reeperbahn kanske? I vilket fall som, så hoppas jag att jag aldrig mer behöver se dig i ett politiskt sammanhang. Det var fint så länge det varade, nu finns det andra ”politiker” som ljuger för sina väljare, knarkar och slösar skattepengar att irritera sig på.

Hoppas du ruttnar i helvetet, Fredrik.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ibland blir jag irriterad…, Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?, kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist

Annonser

Politik i tecknad form

juli 29, 2009

Studier i all ära. Vi ska jämna ut kunskapsbortfallet i våra egna led o.s.v. Det är ett himla prat om att alla borde ligga på samma nivå, kunskapsmässigt sätt. Jag tror mer på att vi ska använda våra egna erfarenheter och olika kunskaper i vårat politiska arbete, än att helt förlita oss på böcker som inte alla orkar eller vill läsa. Kunskaper om klassamhället är inte något man läser sig till. Det är erfarenheter man förvärvar genom sin situation. Därför kan man mer om klassamhället om man har deltidsarbetat i kassan på ICA, gått arbetslös, deltagit i en strejk eller blivit nekad jobb pga sin hudfärg/sitt ursprung, än vad man kan om man hämtat sina kunskaper från tunga böcker och kan hålla långa teoretiska utläggningar. Men det ena behöver såklart inte utesluta det andra. Vad gällande klassamhället så går det inte bara att läsa sig till kunskapen, utan det handlar nog mer om att få vara ute i den, för att förstå och sedan se det i ett större perspektiv.

Jag själv gillar serier. Väldigt mycket. Jag blir glad om jag kommer över politiska serier, eller serier med ett underliggande politiskt budskap. Jag ska bjuda er på några jag gillar.

#1 Breaking Free
Sedan barnsben har jag varit ett fan av Tintin, men att se Tintin, Haddock med flera nita strejkbrytare, organisera vilda strejker och beefa med vänsterismen är bara vackert att se. Boken finns inte utgiven med svensk text, vilket nästan är bra, då den är skriven i talspråk och med mycket brittiskt slang, vilket har en stor charm bara det. Jag köpte mitt ex på Bokhandeln Info i Stockholm, men jag tror inte den är så jättesvår att få tag på. Tecknarstilen är lite särskiljande från Hergés, men väldigt väl kopierad. Hela boken finns online dessutom.

Boken handlar om Tintin, som flyttar in i stan och börjar jobba på samma bygge som ”Kaptenen” (Haddock) efter en tragisk arbetsplatsolycka, fackets passivitet och företagets skitsnack så bryter en strejk ut. Kravaller, strejkbrytare, attentat och en massiv solidaritetsrörelse tar sin form och vi får följa händelseförloppet. Boken tar även upp mycket mysiga saker som folklig antifascism (en nazist säljer en tidning från BNP (British National Party) och får stryk av Tintin och hans kompisar, inte av en brandkårspolitisk antifa-grupp), kritik mot vänsterismen (som jag citerat i ett tidigare inlägg) och gör sig kvitt med lite fördomar mot homosexuella.

#2 Arbete, gemenskap, politik, krig
Denna serie är, förutom att den är oerhört lättläst och lätt att ta sig in i, galet snyggt gjord. Har bara funnits på svenska på internet fram tills nyligen då gruppen Anarkistiska Studier gett ut häftet i fysisk form. Kanske inte så jättesnyggt resultat, men klart värt ett köp. Häftet tar upp ”klasskrigsmanifestet” och ett synsätt på världen och samhället som kan verka väldigt ”no shit” för den redan övertygade, men för den som nosar lite lätt på alternativ till kapitalismen kan finna den jävligt häftig. Finns även här att beskåda i pdf-form.

#3 Inga jävla restauranger!
Det finns mycket man kan säga om restaurangbranschen, jag har själv haft turen att slippa arbeta inom den och jag hoppas det ska fortsätta så. Att ha uselt betalt, stressa ihjäl sig och servera fika åt bortskämda stockholmare är inget jag vill syssla med. Häftet är i samma stil (och har samma upphovsmän från början) som ”Arbete, gemenskap, politik, krig”, den här mer mer fokuserad och inriktad på restaurangbranschen, alienationen som lätt kan uppstå i det stressiga och människofientliga arbetet, om hur en arbetare på en restaurang kan organsiera sig emot den här nischen och den bygger väldigt mycket på människors egna erfarenheter o.s.v. Trots att den är riktad till restaurangpersonal så går teorierna att omvända till flera arbetsplatser inom olika branscher och oavsett om du är fastanställd eller har ett sommarjobb – så lär man ju känna igen sig i mycket och kanske ta till sig av mycket. Finns även den på internet som pdf, online-version och som häfte (Federlativs version är galet snygg!)

#4 Henrik Bromander – Chefen
Den moderna arbetsmarknaden har bara gett oss misär och stress, löften om ”snabba pengar” slutar med att du sitter och pressas att ringa runt till massor av människor som blir förbannade på dig – just för att du ringer dom, och du har stressmage och mår dåligt över att känna dig som en parasit, en del i reklambranschen. Samtidigt har du en chef som glassar runt och inte har en enda jävla aning om hur du och dina arbetskamrater mår. Detta resulterade i att arbetarna på teleförsäljningsföretaget organiserade sig och satte hårt mot hårt. Man fick kämpa sig fram, och vägen är lång. Jag älskar verkligen Henrik Bromander. Han kan berätta historier på ett sätt som få kan, hans tecknarstil är alldeles speciell och jag slutar aldrig häpnas över hans grejer. Han har gett ut två skitbra album och båda rekommenderas.

I arbetaren har han haft flera serier publicerade i perioder, nu pågår ”Proffsdemonstranten” som är väldigt rolig och driver mycket med fördomar om den autonoma vänstern.

#5 Liv Strömqvist – hundra procent fett och Einsteins Fru
Liv lyckas att förena kvinnokamp med klasskamp och hennes slarviga och telefonkladds-liknande stil går inte annat än älska. Stundtals kanske man lessnar på alla PK-poäng hon tar fram, fokuseringen på att dom har det sämst i asien som får tillbaka alla Playstation för bortskämda västlänningar borde kanske flyttas till mer om hur mycket arbetarna i Sverige lider. Ta saker som sker i ens ”verklighet” så blir det betydligt lättare att reagera och hata. I ”Einsteins Fru” finns en underbar serie om Stalins fru. Stalin må vara lik pringels-gubben, men han var verkligen ett svin mot sin fru. I hundra procent fett så finns det även en ganska rolig självupplevd händelse från Livs barndom, då hon bodde i en skånsk håla tillsammans med massor av nazister. ”Mmm. Här skulle man kunna bygga ett förintelseläger”

#6 Fabian Göransson – Gaskriget
En reseskildring i det tidiga tvåtusen-talet. Fabian besöker Farc, springer från polisen under Göteborgskravallerna och befinner sig i Bolivia och i Paris. Det handlar om nyfascismen i Frankrike, om zapatisterna och om indianer som driver ut onda andar med Coca-Cola. Rekommenderas, även om den kan spåra ur lite och tappa fokuset ibland.

#7 Dilbert
På ytan kan det tänka sig att det handlar om en arbetsplats med en inkompetent chef och massor av skumma arbetare, och att det är fyr-stripps-serier-med-poängen-i-sista-rutan, men ack så fel. Dilbert kryllar med budskap om att maska, hur man hantera idioter till chefer, hur man agerar mot ”obehagliga” arbetskamrater etc. Det finns sjukt mycket i den här serien som jag vill att ni snokar upp. ”Chefer är naturens sätt att sålla idioterna ur produktionen” är ett citat jag bär med mig, varje dag. Köp den här boken dessutom. Ni kommer inte bli besvikna. Den tar upp så mycket vettigt så man inte kan få nog riktigt. En annan bra bok är den här. Dilbert finns även som tecknad tv-serie, inte lika klipsk och ”politisk” som serien, men ibland briljerar den. Alla idioter som alltid finns på arbetsplatser finns ju med, trots allt.

#8 Persepolis
En serie böcker som blivit en bok. Som blivit en väldigt bra film. Ritad av Marjane Satrapi och högst personlig och självbiografisk. Den handlar om Marjane som växer upp under och efter den iranska revolutionen 1979, alla nya värderingar, nya lagar och ny moral. Hon drar från Iran när det börjar krisa, och hamnar i Frankrike. Och försöker finna tryggheten i det västerländska sättet att leva, nya värderingar, ny moral, nya människor. Men även där känner hon sig inte hemma. Utan åker tillbaka till Iran. Väldigt fin faktiskt. Se trailer till filmen här.

Kunskaper om klassamhället är inte något man läser sig till. Det är erfarenheter man förvärvar genom sin situation. Därför kan man mer om klassamhället om man har deltidsarbetat i kassan på ICA, gått arbetslös, deltagit i en strejk eller blivit nekad jobb pga sin hudfärg/sitt ursprung, än vad man kan om man hämtat sina kunskaper från tunga böcker och kan hålla långa teoretiska utläggningar.

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist, kimmuller skriver Förordet till Kämpa tillsammans!-boken, Jinge skriver Bilderblogg uppdaterad, Johan Frick skriver Polisen stormar ockuperat hus i Göteborg, boladefogo skriver Kampen för jobben fortsätter i Newport, Björn Nilsson skriver Minnen av Fredells


Hata de rika

juli 20, 2009

I mångt och mycket har jag inte mycket att leva för egentligen. Ett bra jobb eller ett tryggt liv kommer jag knappast få. Och man blir inte gladare när man läser artiklar om att party-eliten inte drabbas av krisen i DN.

Självfallet inte. Det är arbetarklassen som betalar skumpan när det går bra, och det är arbetarklassen som betalar skumpan när det går dåligt. Det handlar inte om att någon ”är värd” eller ”förtjänar” att ha det bättre än alla andra, det handlar om att dessa personer bara lever så pass bra för att någon annan inte får vad den är värd. Världen är inte rättvis – och det är precis därför jag är socialist. Världen måste bli rättvis.

Rasism är något otroligt fult i Sverige. Bra så. Klassförakt däremot, det går an. Att innerstads-eliten, oavsett om den sitter på kulturellt eller finansiellt kapital, avskyr och föraktar det vanliga folket, Svenssons som gillar biff med bea – och det kan ni ge er fan på att vi gör – är dåliga människor.

”Stefan själv säger att han är student i första hand. Ändå har han råd att festa både i Båstad och Visby, bo på fint hotell och dricka vin och drinkar från lunchtid varje dag. På den raka frågan ”Är du miljonär?” drar han sig för att ge ett rakt svar.”

Stefan är en av de ovanligaste studenterna jag någonsin läst om. När jag äter makaroner och köttbullar fem dagar på raken, och till det bara frukost, så glassar han runt och dricker fin-mat. Om världen ska bli rättvis kommer Stefan tvingas torteras, långt och länge och extremt plågsamt.

När man känner sig lite nere, tycker att livet suger. Då kollar man lite My super sweet 16 på MTV och plötsligt är man mer än någonsin i behov av att organisera sig och sin klass.

Det är vi mot dom, och vi kommer i slutändan vinna. Skrattar bäst som skrattar sist, Stefan.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver De rika “svinen”, kamratwot skriver Men sluta lipa kärringjävel, Björn Nilsson skriver Legendariskt?, Jinge skriver Jerusalem ska bli israeliskt, säger Netanyahu, Bo Myre skriver Kommando Fredrik Reinfeldt lämnar Kodakhuset efter en lyckad ockupation, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D


Men sluta lipa kärringjävel

juli 19, 2009

Det är inte ofta jag skriver såna här inlägg, men av en slump såg jag en så bisarr sak på Youtube, så jag höll på att dö.

Alla olika överbetalda borgarrådsposter verkar ju bara innehavas av idioter. Precis som på ett företag, så är de som vet mest och har mest kompetens – de som bara ska jobba och inte uttrycka sig, medan de som är som mest hjärndöda – får vara chefer och bestämma allting. Varför är det så, egentligen?

Jag vill se Ulla Hamilton spela in en youtubefilm när hon går förbi alla jävla skyltar man ser precis överallt vid nästa riksdagsval, och tjuta om att det skräpar ner och förstör den fina stadsbilden – för det gör det, om något. Att tjuta över en första-maj-affisch på en papperskorg.. är det det du sysslar med om dagarna, Ulla? Kan inte ditt arbete ersättas av en valfri städare eller någonting isåfall?

Sen förresten, vad kostar det att ta bort alla affischer inför riksdagsvalet/EU-valet då? Det betalar väl skattebetalarna också? i-d-i-o-t.

Jag undrar också en annan sak, varför införde man förbud av offentlig urinering? Det finns en enda jävla anledning till varför man drar ner gylfen och pissar i gränderna i Gamla Stan eller vid buskarna i Tanto, det är för att det finns fem pissoarer i hela Stockholms innerstad. Varför byggde man inte ett tjugotal fler iallafall, när man ändå införde det här konstiga förbudet? Jag väljer hellre att pissa på en husvägg än att behöva åka över hela stan för att kunna komma till en pissoar på Södermalm. Och nu menar jag gratis pissoarer, det är inte alltid man har en femma eller en tia på sig och kan betala i betal-pissoarerna. Jävla idioter.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Legendariskt?, Jinge skriver Jerusalem ska bli israeliskt, säger Netanyahu, Anders_S skriver Ernst Rosén – en av Göteborg stora fastighetsägare, Bo Myre skriver Kommando Fredrik Reinfeldt lämnar Kodakhuset efter en lyckad ockupation, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D, Johan Frick skriver Tid för lycka


En chef är en chef är en chef

juli 18, 2009

Det finns ingenting som säger att chefer är människor. För det är dom inte. Jag har aldrig någonsin pratat med en människa i en mer eller mindre beslutsfattande situation, som varit frisk i huvudet.

Chefer är naturens sätt att sålla idioterna ur produktionen
– Dilbert

Det var ju inte det som det här skulle handla om. Men det blir lätt att man glider över i andra ämnen när man ska tala om det ena eller det andra. Jag läste på Kim Müllers blogg så tänkte jag att; hey, det är en bra idé. Outa chefer som varslar. Det handlar ju inte om en ängel som gör allt för att rädda ett företag, utan det handlar ju om en djävul som förstör människors liv och hakar på varsel-trenden. Tåls att hela tiden återupprepas, men väldigt många varslar bara för att dom kan. Och det handlar enbart om egoism. Att spara in på företagets resurser, att man förstör vanliga människors liv rakt av är ju en annan femma. Min kompis som skriver på Vardagspussel hade turen att han blev varslad, han får ett riktigt fett avgångsvederlag och hade ändå tänkt börja plugga, så hans liv behövde ju inte ställas om till total katastrof. Tack och lov för det.

Nu ska jag berätta om personen som detta inlägg handlar om. I mina vilda drömmar så hoppas jag han läser detta och kanske tar åt sig. Och inte på det positiva sättet. Jag ska prata om Per Öhagen, som varit VD på Lagena sedan ett år tillbaka, ungefär?

Per Öhagen tog över ett företag som är väldigt speciellt. När Per snackar om ”hård marknad” så ljuger han. Det finns ingen hård ”marknad” för ett statligt företag, som dessutom ägs av ett annat företag, som går med supervinster i kristider. Den marknad Per seglar på är en ganska smal och stabil marknad. Alkoholmarknaden. Det finns inte många företag som importerar/exporterar alkohol i Sverige, det är DLP och Greencargo.. och Lagena. Lagena har i princip allt vin som finns på Systembolaget. Allt från det dyra på flaska till det billiga på baginbox. Lagena har ganska mycket monopol kan man säga. Ändå tjatar Per om hur hårt det är på marknaden, att man måste gå med vinst, och svaret är NEJ – Ett statligt företag SKA INTE drivas i vinstsyfte. Lagena finns för att säkra Systembolagets monopolverksamhet, vilket bolaget aldrig någonsin skulle ge upp. Alltså är Lagena en viktig länk i kedjan för total kontroll över spritmarknaden i Sverige. Och jag är inget fan av att lägga ner monopolet, jag tycker Systembolaget ska vara de enda som får sälja alkohol, av den anledningen att sist vi hade en fri alkoholmarknad, så söp svenska folket halvt som halvt ihjäl sig. Därför ska vi vara glada för att det är svårt att få tag på alkohol.

Per Öhagen kom ut på Lagenastrejkens sista dag och önskade dem en trevlig midsommar. Per sa även att han skulle fira midsommar (som är en tradition på Lagena i form av en midsommarlunch som företaget bjuder sina anställda på) med sina anställda. Grejen är den att de enda (förutom ett par strejkbrytare) som jobbade på Lagena då, var de inhyrda. Snyggt att kalla dem för sin personal. Per sa inte att han tidigare samma dag hade anmält alla arbetare på Lagena – även de sjukskrivna – till arbetsdomstolen. Hade han sagt det på plats hade han nog fått poliseskort in på Lagena igen. Det jävla svinet. Från början ville inte Per anmäla till AD, han tyckte det inte skulle bli en juridisk sak, att det inte skulle ta slut utan cirkusen skulle fortsätta gå. Visst, det hade han rätt i. Men det sket Svensk Handel i. Dom pushade på Per att anmäla, för att statuera exempel.

Vi säger bara: Kom då!

Blir det böter samlas det utan större svårigheter in, det samlas in redan nu, långt innan domen faställs (den fastställs i december har jag för mig) och arbetarna kommer inte få betala en jävla krona ur egen ficka. Det dom har gjort har varit helt rätt och det måste spridas till andra arbetsplatser där varsel sker. Det är alldeles för viktigt för att falla i skymundan. Kampen på Lagena ska inte vara en isolerad, enskild händelse. Det ska spridas runtom i landet och bli ett föredöme för andra arbetsplatser. En anhörig till mig, som jobbar på Lagena, var och besiktade sin bil för någon vecka sen, innan h*n for till arbetet, då hade mekanikern sagt att ”Vänta, du jobbar på Lagena.. var känner jag igen det.. ja! Det är ju ni som strejkade!”. Lagena är satt i historieboken nu, det var en unik fajt, och den ska användas som exempel vid framtida konflikter. Från sopgubbarna till hamnarbetarna till lagerarbetarna. Vad kommer härnäst?

Jag brukar tänka ibland på hur Per är privat. Han mår säkert jättedåligt, därför han drog på semester när strejken var över. För att vila upp sig. Oj oj, han har ju bara gjort det rätta! Varför blir alla så arga? Varför ringer TV4 varje dag? Varför är det massa otäcka människor från syndikalisterna vid Lagena för? Varför måste vi sätta upp kravallstaket runt hela jävla byggnaden och ha polisbilar? Vad ska folk tro om mitt företag? Ja, Per, jag hoppas inte bara du sover dåligt om nätterna. Jag hoppas du börjat fundera på om det här var värt det. Jag vill inte önska livet ur dig men jag vill att du ska börja fundera över vad ett varsel är. För dig, dina mellanchefer, dina butt-buddys, dina ekonomichefer, så är det bara lite omläggningar i den ekonomiska rapporten från Lagena. Men vad är det i verkligheten? Bortom arbetsplatsen? Jo, det är depression, ams-besök, socialbidrag, ingen varierad, god mat till familjen, ingen semester, inga nöjen. Det är att leva som en jävla råtta och parasit på samhällskroppen och det tror jag inte du hade tyckt varit så roligt om du tvingdes till det.

Jag såg filmen ”The corporation” där man gjorde en checklista för sympton av psykopater, samma lista gick att applicera på en chef. Det sätter ribban ganska rejält måste jag säga. Vill ni se en till film som handlar om att när vanliga människor blir psykopater bara för att dom får ett nytt kontor, ny lön och nya befogenheter – så rekommenderar jag den svenska filmen ”Suxxes”. Svår att få tag på dock, men bör finnas på någon fildelningssajt nära dig.

Per, dom människorna ser till att pengar flyter in på ditt konto, dom håller igång produktionen på lagret, dom snor inte från arbetsplatsen eller saboterar den, det är ärliga, hårt arbetande människor. Ge dom en gnutta respekt för helvete. Dra tillbaka varslena, annars hoppas jag innerligt att du inte får sova ostört i fortsättningen.

Motarbetaren har en ny fräsch hemsida, Lagena har fått nya sammarbetspartners – såldes mer att göra – mindre behov av varsel, hus ockuperat i Jakobsberg och i Göteborg – way to go ockupanter! För övrigt rekommenderar jag ”Those days” av Blitz, ett av de mest underskattade punkbanden genom tiderna.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Jinge skriver Staten Israels upprepade brott, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen bekräftas, boladefogo skriver Ny strejkvåg över Egypten


Sällan skådad dumhet

juli 17, 2009

Läste på DN att SD är ”bara” 8,000 röster från riksdagen. Varje gång en sådan här undersökning görs, så använder partier till både höger och vänster det som skräckpropaganda. Jo, för SD blir ju bara farliga för att dom kommer in i riksdagen. Dom kan inte vara farliga annars? Nu är ju inte SD det här skränande nassepartiet vi såg på 90-talet, med bombarjackor och fylleskins i sina led. Utan ett propert, mysigt parti med en leende fuling som ledare, och inspirationen kommer från Danmark. Vad människor i väldigt stor utsträckning inte begriper, är att dagens politiska klimat och ”rumsrena motstånd” hjälpt SD en bra bit på vägen. Det som jag tycker är intressant i dagsläget är att de borgerliga partierna snor SDs politik, om det är av taktiska skäl (ta röster från SD) eller för att man faktiskt börjat visa vilka brunskjortor högern är, låter jag stå obesvarat. Vad man, omedvetet som medvetet gör, är att legitimera deras politik. Normalisera den och ta den från nassesekterna och SD och göra den rumsren. Lite hedlig muslimhets och att ta medborgarskapet från kriminella invandrare.. det sysslar inte bara nassarna med, det sysslar även vi rumsrena, snälla politiker också med. Fast hos en del politiker föreligger den politiska vägen naturlig.. att gå från extrem till extremare till extremast.

Motståndet mot SD är tämligen spritt och åsikterna är olika. En del vill störa deras torgmöten och göra så dem inte går säkra på stan. Jag har själv tittat på när Jimmie och Erik stått bland motdemonstranter som gapar och visar finger, och bland supermånga poliser. Inte en jävel når deras budskap. De etablerade partierna har vägrat ta debatten, och när Mona Sahlin gjorde det ”omöjliga möjligt” och tog debatten med Jimmie Åkesson, så slutade det ändå bara med skitusla argument som att ”Zlatan är svensk!” och liknande. Ingen höjdare direkt. När Niklas Wykman tog debatten med Erik Almvist på Gotland så hade man pluggat in retoriken ordentligt, och skulle jag få en femma för varje gång Niklas sa att ”Om ni vill veta vad SD står i denna fråga, googla på det” så skulle jag blivit rik. Ganska lamt att hänvisa till en sökmotor som källhänvisning.

När man vägrar ta debatten med SD, (vilket är fruktansvärt enkelt att göra egentligen.. då dem bara är populister som egentligen inte har så ”radikala och banbrytande” politiska idéer) så kan dom spä på sin martyrroll. Jag tror inte det ger dem några nya röster, men det visar ju samtidigt för hela svenska folket vilken nivå deras motståndare ligger på, och vad motståndet är kapabelt till.

SD blir inte farligare för att dom kommer in i riksdagen. Dom kommer ändå ha svårt att få samarbetspartners och inte kunna få igenom ett skit. Men visst, det skulle legitimera väldigt mycket mer. SD är vår tids Ny demokrati, dom kommer ha sitt upptåg, och det kommer gå rakt åt helvete, för missnöjesrörelser tendenserar att dö ut lika fort som dem kommer. Det som däremot är farligt är att de etablerade, ”normala” och ”snälla” partierna tar SDs politik och gör till sin egen. Det tror jag är mycket värre i längden..

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ohlsson & Skarne – tekniskt ledande i byggbranschen under många år, boladefogo skriver Babylon brinner, Jinge skriver Israel försöker skrämma Iran, Björn Nilsson skriver Likt?, domljuger skriver Överklass-liberalerna skrek våld, Johan Frick skriver Fy fan vad vi är bra – eller?


Överklass-liberalerna skrek våld

juli 16, 2009

Här om dagen demonstrerades det mot Stockholms-programmet. Per Gudmunson på SVD går stenhårt ut: det kommer bli våld. Och många var de som trodde att vänstern skulle toka ur fullständigt.

Uppenbarligen hade de fel. Arbetarvänsterns demonstration drog minst fem gånger fler än liberalernas, och uppenbarligen så har de själva överskattat sin förmåga. Eller så har kanske folk insett att man inte ska demonstrera med samma personer som driver igenom dessa lagar och denna politik. Vad Piratpartiet gör där har jag faktiskt ingen aning om, men uppenbarligen kommer de få problem om de fortsätter så här.

Men åter till våldet. Inga gatstenar, inga gripanden, det värsta som hände var antagligen att någon tittade surt på en polis. Arbetarklassen skötte sig exemplariskt.

Samtidigt i Visby: ”Misshandel, personrån, hot och fylla summerar en stökig natt i Visby. Stockholmsveckan har dragit igång på allvar och Gotlandspolisen får förstärkning från fastlandet för att klara av situationen.

Den övre medelklassen åker till Visby och härjar, men inte ser jag några upprörda liberaler, inte ser jag några SÄPO-rapporter. Uppenbarligen är det värre om man brukar våld och är vänster, än om man brukar våld och är en liberal i medelklassen.

Media: 1, 2, 3

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Demonstration “Aktion mot Deportation” mot Stockholmsprogrammet – del 2, Johan Frick skriver Fy fan vad vi är bra – eller?, Tuss skriver Vad bör göras: Manifest för ett öppet och fritt internet, boladefogo skriver Mot generalstrejk i Honduras, Anders_S skriver Ouppklarade mord, Jinge skriver Reinfeldt och svininfluensan