När jag är på krogen i sällskap med en icke namngiven SUF:are så tycks de alltid spela Pulp, och jag blir minst lika lycklig som honom. Det är tidernas mest uttjatade låtar, men i en värld där alla tycks gilla The Tough Alliance är det en skön kontrast med något man känner igen.
Disco 2000 är musikaliskt en härlig britpopdänga från 90-talet, och textmässigt är det en tjej som han aldrig fick men han gillade och som han ska möta år 2000 vid fontänen liksom. Temat är nostalgi.
Och det är just nostalgi vi alla drabbas av. I ett samhälle där allt stressar oss, där allt är skit, där nästa dag inte kommer erbjuda någon ljusning – där drabbas vi av nostalgi, en längtan efter något som antagligen aldrig funnits – men som vi inbillar oss att vi saknar. Ja jävlar alltså. Vi har ingen framtid så vi längtar oss tillbaka till en bättre tid.
Men, nostalgi ger ändå ingenting. Vi kan inte leva på spillror av nostalgi och hopp om någon arbetarrörelse som fanns för hundra år sedan. Jag må vara historiskt intresserad, men till och med jag inser att bara för att något funkade 1894 så behöver det inte funka idag.
Dock! Om man ska vara högtravande (med fina ord verkar man smartare än man är, tips #3 gällande att gå på ett universitet), så kan man lära sig av historien. Vad vi lärt av historien är i och för sig att vi intet lärt av historien, men det finns situationer idag som liknar det Sverige som var, och där kan vi lära oss. SAC:s Register för papperslösa är en gammal facklig taktik som visat sig fungera väl idag, medan kollektivavtalen minskar i viktighet.
Det vi måste göra är att inse att vi inte kan fortsätta i samma mönster som förut och att sossarna inte kan rädda oss, framåt ska vi och inte ta två steg tillbaka. Försvar av välfärd i all ära, men planka.nu och registret har minst lika viktiga platser i kampen för en bättre tillvaro och i slutändan – socialismen.
Läs även andra bloggares åsikter om nostalgi, stress, kampmetoder, socialism, framtiden
Publicerat av domljuger 
Dom ljuger 