Miljörörelsen och arbetarrörelsen

Först lite ”reklam”. SUF Stockholm har satt upp affischer runt Lilla Karachi! Inte bara är de snygga, det är dessutom ett rätt simpelt sätt att sätta ännu mer press på arbetsgivaren. Läs mer här.

Faktum är att jorden håller på att braka samman. Vi har missbrukat jordens resurser så till den milda grad att vi alla kommer brinna – inte i helvetet, utan på jorden. Detta blev plötsligt känt för något år sen. Eller snarare: detta fick en enorm mediauppmärksamhet. Kanske hade det gått så långt att till och med de rikare delarna av jordens befolkning började frukta? Om detta ska vi inte spekulera.

Vi ska istället fråga oss varför vi fortfarande befinner oss i en närmast fientlig ställning gentemot miljörörelsen. För den har ju delvis rätt i sak, vi måste förändra någonting för att vi inte ska skapa vår egen undergång.

Men här kommer miljörörelsens stora problem – deras svar är lite halvmjäkigt, mystiskt och kanske rakt av fel. Man ska köpa dyrare bananer, ge fan i att flyga och så får man en snyting om man råkar lämna TV:n på när man går och skiter.

Istället borde vi ta det lungt och förklara för dem: individualistism är inte lösningen på jordens problem. Tillsammans kan vi däremot förändra världen. Mitt svar på miljöproblemet är en demokratisk planekonomi, självfallet med en politik som inte förändrar jordens klimat alltför mycket. Nä, jag pratar inte om sovjetkommunism, så ni behöver inte ens tänka tanken.

Men faktum är att vi och miljörörelsen utkämpar två strider mot delvis samma fiende. Vi vet bara inte om det än. För kapitalismen skapar miljöproblemen, kapitalismen är endast ute efter vinst och ser den gärna kortsiktigt. Vi borde tillsammans kämpa mot det där bättre samhället. Visserligen baseras vår kamp på arbetsplatserna och organisationer är överskattade, men det är väl onödigt att inte ta chansen att öka effektiviteten hos våra grupper på vänsterkanten?

Vi borde sätta oss ner med miljörörelsen och säga, jo vafan. Visst är vi med på att rädda miljön. Det görs genom att krossa kapitalismen. För att miljörörelsen ska lyckas måste den bli revolutionär och avskaffa kapitalismen. Men mer kortfattat så har vi faktiskt kamper vi borde utkämpa tillsammans. Som kollektivtrafiken. En billigare – eller helst gratis – kollektivtrafik i Sveriges storstäder skulle gynna både arbetarklassen och miljön.

Och en utökad industr inriktad på återvinning hade gett oss massor av jobb, ytterligare någonting som alla blivit glada av.

Här har miljörörelsen en chans att gå ifrån sitt ibland individualistiska sätt att bekämpa problem, till att få vara med och som ett kollektiv kämpa för arbetarklassen OCH miljöns förbättrade läge. Alla vinner. Utom överklassen. Överklassen vinner på att vi som arbetare tvingas betala mer för allt och får försämrad levnadsstandard, medan de fortsätter att leva i sitt överflöd.

Men vi måste tyvärr också se till rent taktiska skäl. Miljöfrågan är nästan alltid på tapeten, många ser det som en viktig fråga och många väljer att engagera sig i frågan. I halvgalna organisationer som Grön Ungdom/Miljöpartiet, Fältbiologerna och gud förbjude – Pangea. Om vi istället erbjuder dessa individer en plats i vår socialistiska gemenskap och ger dem en möjlighet att kämpa för miljön och arbetarklassen på köpet – då har vi träffat en guldgruva.

För en revolutionär och socialistisk miljörörelse!