Fina, rara, söta internet

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att minnas en tid som man helst vill glömma, men även en tid som betydde mycket för oss som växte upp under 90-talet. Jag talar om internet. Internet är ett fenomen som ingen har missat i hela jävla världen. Det finns nästan ingen som inte har en e-mail och möjligheten att nå ut med sina tankar, idéer, åsikter och frågor är enklare än någonsin. Aldrig förr har människor träffats som över internet. Jag minns när jag träffade en tjej över internet när jag var sådär 13-14 år kanske, och alla tyckte det var helt wierd. Konstigt och bara något killar som inte kunde få en tjej i verkligheten gjorde. Idag är det vanligare att man träffat sin partner över internet än på t.e.x krogen eller genom gemensamma nöjen (t.ex. träffats på en popkonsert). Vilket för med många för och nackdelar, men en stor fördel för mig iallafall, har varit att jag har kunnat prata om mig själv och kunnat lägga om orden rätt, så det inte blivit några fel någonstans. Som det lätt blir när man pratar med någon för första gången, som man tycker verkar trevlig eller söt.

Men det var ju inte det som det här inlägget skulle kretsa kring. Utan om hur värdelöst internet håller på bli. Jag kan hålla med om att 56k modem, höga telefonräkningar, slö uppkoppling och arga föräldrar inte var någon höjdare. Men vad som erbjöds när man blivit uppkopplad kommer nog ingen generation någonsin igen få uppleva, på samma sätt som vi gjorde. Man kom ut på ett värdsomspännande nätverk, kunde läsa nyheter på massor av språk och se bilder som var både seriösa och roliga. Oftast var de roliga bilderna mer intressanta. Flini.com var en höjdare, vill jag minnas.

Filindustrin var gryende, program som Napster gjorde sina intåg in i folks hem, helt plötsligt kunde man få ta del av musik man inte hade råd att lyssna på, musik man hört på radio och olika versioner och covers på låtar man gillade, som inte alltid var så lätta att få tag på. Sen kom ju Metallica och så gick Napster i graven. Men då ploppade nya program upp med samma funktion: att enkelt kunna sprida kultur och konst så att alla som ville fick ta del av det. Kommunism i praktiken. Närmare socialismen kom vi nog inte då, tänkte vi undermedvetet. Det tog slut med program som imesh och Kazaa, av just den enkla ordsaken: Det sög, var dålig programvara och tiderna för DirectConnect började närma sig. Jag skaffade faktiskt DC rätt sent, men jag blev frälst med en gång. Jag tror jag breddade min musiksmak och filmhylla något fruktansvärt med DC. Tack för det. Jag upplevde en form av total anarki på internet. Det fanns inte många lagar, man kunde vara vem som helst, eller t.o.m anonym på internet, man kunde säga vad man ville, och utbudet av spel på internet var enormt.

Sen kom alla repressioner och den där snubben som tankade HipHip Hora på DC och som åkte dit gjorde att diskussionen om hur pass bra DC och öppna hubbar egentligen var, vem visste vem som satt bakom datorerna och tankade film av en? Det kunde ju vara obehagliga myndigheter, APB eller några andra nazister. Torrent-verksamheten blev stor och den har fungerat bra, ända fram till nu. För nu har vi sett massor av förändringar som begränsat det som faktiskt gjorde internet roligt och speciellt. Det där fria som man upplevde online blev mer eller mindre lika pissigt och lagbelastat som verkligheten. Nu sitter man ju och drar sig från att ladda hem från TPB, just för att man är så nojjig och inte känner att man riktigt vågar. Då får man söka sig till invite-only-trackers, men även dom har ju lagt ner, en efter en.

Helt plötsligt sitter man där och internet är som försvunnet. Nu är det bara massor av värdelösa communitys, MSN och Youtube som erbjuder någon form av underhållning. Både umgänge och diskussion kan man få i verkliga livet, så egentligen förlorar MSN och Facebook sina meningar (för vem vill prata med människor man egentligen vill undvika, på facebook? se bilder andra tagit på en på stan? o.s.v ni fattar grejen.) och Youtube-filmer har så jävla värdelös kvalité, man kan inte se hela filmer och det kryllar av idioter i kommenteringsfälten. En favorit är en kille som hävdade att fackförbundet SAC var rasister som blockerade restaurangen Lilla Karachi, för att ägaren vägrade betala ut löner – och själv var invandrare. Ibland undrar man hur det står till hos folk.

Det internet jag växte upp med erbjöd mig kultur och nöjen helt gratis. Och jag har aldrig haft en så stor och bred (nåja) skivsamling och stor filmsamling, om det inte vore för internet och nedladdningen. Nu måste jag betala massor av pengar för någonting som egentligen borde vara billigare, och t.o.m gratis – dvs kultur. Som någon sa:

”Kultur ska vara tillängligt för alla. Inte hänga på väggen i något borgerligt hem”

Det tror jag fortfarande på.

/wot

* = Om jag inte censurerar det ordet så kommer inte ”domljuger” godkänna mitt inlägg.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Mexikansk vänster om svininfluensan, Björn Nilsson skriver Räven vaktar hönsgården, slutstadium skriver Word-programmet, andread0ria skriver Yttrandefrihet är en rättighet – inte en plikt, Jinge skriver Hur väljs partiledare?, Kristoffer Ejnermark skriver Malm svarar Wijk