Generationen som gick åt helvete

I höst tar de födda 1990 studenten från gymnasiet. Det är den största generationen på årtionden. De går rakt ut i arbetslöshetens vidriga sköte. De kommer inte få jobb, de kommer inte få a-kassa, de går rakt ut i ett Sverige där välfärden börjat kollapsa. Jag läste i tidningen idag (eller igår) att Sverige står bättre till än krisen i början av 90-talet – ekonomin är ju bättre! Säg det till kidsen som går ut i en kraftigt försämrad välfärd. Säg det till alla som samhället bara spottar på.

Att Sverige inte verkar ha lärt sig av Keynes visar väl hur pass förfallen kapitalismen börjar bli. Keynes var inte antikapitalist – Keynes ville bevara kapitalismen. Nu, med avsaknaden av radikal reformism har vi som arbetarklass bara en väg att få – framåt, framåt och bortom kapitalismen. Exakt hur det här ska gå till visar sig väl med tiden, men det som gäller är kompromisslös kamp.

Själv kommer jag som student engagera mig extra hårt i frågor som gäller mig, exempelvis försämringarna i CSN, att man måste höja studiebidraget och den helt horribla bostadsmarknaden. De två första gynnar arbetarklassen i stort, men kanske inte direkt, men däremot bostadsmarknaden drabbar rätt många av oss Stockholmare som föddes i fel familj.

Kolla upp SUF Stockholms text mot CSN-försämringarna här, och skicka sedan ett argt och ärligt mail till Lars Leijonborg här.

Guldfiske har skrivit tidigvårens intressantaste text: Lenin i mumindalen. Det är intressantare än det låter, och något alla borde läsa. Här.

Läs även andra bloggares åsikter om kris, 90-talister, keynes, motstånd, suf, csn