singin’ bye bye birro byebyebye

Ur allt ont kommer alltid någonting gott. Ibland snabbt, ibland tar det lång tid. En sak som inte tog lång tid var att Petzäll tokflippade och krashade för SD i riksdagen, som jag bloggat om tidigare här på Dom Ljuger. Det tog inte lång tid innan det sura faktumet att SD sitter i riksdagen skulle slå tillbaka och göra oss alla andra glada. Men nu har det hänt igen! Marcus Birro, ni vet han som är emot abort,  spyr ut fördomar om östeuropeer, skriver som en 14-åring emo, och numer kan ju vem som helst göra en Birro-krönika, så idioten behövs ju inte, utan kan ersättas med ett datorscript..

När Birro skrev en krönika som gjorde folk upprörda (dvs, folk riktade kritik mot krönikan som var byggd på fördomar) så blev det tvärstopp. Nu skulle han minsann sluta blogga för han hade gett upp mot ”hatets lakejer” som mobbade honom på internet. Det är så typiskt såna där jävla medelklassmänniskor. De själva riktar geväret mot allt och alla som inte passar in i deras moraliska uppfattning och i deras syn och så fort man kritiserar tillbaka så kallas det för ”näthat” eller ”mobbning”. Den som är med i leken får leken tåla, din dumma jävel.

Men rättvisan segrar ju alltid. Birro ville ställa upp som ledare för Kristdemokraterna. Det passar ju det rasistiska konservativa aset som hand i handske. Jag undrade bara när det skulle hända. Och så hände det. Men då blev Birro hotad med sparken från Tv4, eftersom han leder ett program som ofta tar upp politiska diskussioner, då går det ju inte att ha en så pass politiskt färgad programledare (hur kul vore det t.ex om Björn Söder skulle få hålla i Debatt om Invandring, eller Johan Stael von Holstein hålla i ett program om välfärden och hur den ska finansieras?) Och Birro insåg ”naaej, hellre lek-ledare på teve än politiker.. tackar nej till KD och ber om ursäkt till TV4. Det är klart dom ursäktar, det är ju jag. Birro”

Men så blev det inget ”Det är ok Birro <3” från TV4. Det blev sparken. TV4 ger en förklaring till varför. Och Birro gråter:

”– Nu ska jag hem till min gråtande familj och berätta att vi måste flytta från Stockholm, säger Marcus Birro till DN.se.”

Så kan det gå, när man inte tänker sig för utan hoppar på det ena efter det andra och hoppas det ska skitas ut fyrverkerier och uppstå magi bara för att man är den man är. Men nej, ibland går det inte som man tänkt sig. Och du hade faktiskt kunnat undvika det här pinsamma missödet om du bara tänkte till och kollade av med TV4 – innan – du hoppade på KD-tåget.

”– Jag hoppas bara att de (TV 4) har tillräckligt med ballar för att inte slänga ut oss på bar backe.”

Hade det varit min mamma som sa sådär när hon blev sparkad, ”jag hoppas bara att de (mitt jobb) har tillräckligt med ballar för att inte slänga ut oss” så hade ju borgarna, media, socialtjänsten, företaget självt och alla andra bara sagt: Du skulle tänkt dig för. Du skulle lagt undan pengar. Oförutsägbara utgifter. Du skulle ha sparat.

Nej du Birro. TV4 har ingen skyldighet gentemot Dig att se till att du har tak över huvudet där du bor på Tobaksspinnargatan 4 på Södermalm, det är liksom ditt egna ansvar. Ungefär så brukar dina partikamrater i KD resonera när vanliga människor blir arbetslösa och vräkta. Du är lika illa ute som oss andra. Förutom det att du har haft mer pengar genererande på ditt bankkonto än många av oss andra, så du har haft större möjligheter att stoppa undan pengar till såna här oförutsägbara utgifter.

Men nu använde du ju inte det sunda förnuftet, tänkte uppenbarligen inte långsiktigt – och gjorde faktiskt bort dig. Den enda som är en ”jävla idiot” är du själv. Tyvärr.

Och btw. Inte mig emot om du måste lämna Stockholm. Lämna gärna landet också. Och Europa. Ja, du borde ju nästan dra till staterna och erbjuda dig att skjutas upp i en kapsel ut i rymden, så vi andra slipper veta att du går, andas, lever, sover, äter, knullar, knarkar och skriver pisskrönikor på samma planet som oss andra. Testa Mars, kanske finns någon där som kommer ta emot dig. 🙂

Men sluta böla

Det kan inte vara lätt att vara Sverigedemokrat just nu. Och det ska det ju inte vara heller. Sverigedemokraterna har ju etablerat en bild av sig, under många år nu (faktum med att det exploderade inför riksdagsvalet 2010, men det var ju en strategi partiet använde sig av redan 2002-2003) om att det ska vara så jävla synd om dom. Dom är ett utanförskapsparti. Dom som säger som det är men som alla skrattar åt och motarbetar, i ”demokratins namn” och gud vet vad. Lite samma strategier som foliehattarna från Vaken.se använder sig av, dom sitter sanningen och regeringen gör allt för att tysta dom, för dom vet ju minsan att 9/11 var ett s.k. ”inside-job” för att kunna attackera Irak.. ja, och Sverigedemokraternas variant av denna idé är att dom blir isolerade från den allmäna politiska debatten för att dom säger det ingen annan vågar säga, dom står för Vanligt Folks värderingar, politikerna har svikit folket etc etc.

Den som är någorlunda insatt i den politiska debatten i Sverige vet mycket väl vad jag pratar om. Det är ett parti som det bara är jävligt synd om. Det är inte lätt att Lars Ohly vägrade sminka sig samtidigt som Jimmie Åkesson, det är inte lätt att varje gång man ska ha en demonstration mot någonting så ska man behöva ha en kvarts miljard i polisbudget, behöva åka bort i abonnerade bussar etc. Det är inte lätt att bli beskylld för rasism vad man än säger, eller att man är ett högerparti fastän man försöker flörta åt sig LO-väljare, precis som Moderaterna och alliansen gjort. Nåja.

Nu senast är det ju ett jävla bölande om Norge. Från SDs sida. Dom fick inte hålla tal eller lägga rosor under SSU:s minnesceremoni på Sergels Torg i Stockholm. Det är så jävla synd om SD. Dom sörjer ju också det som hänt. Det är aldrig rätt att döda människor som inte tycker som en själv, och så vidare. Men skoja om det och tycka att det trots allt är lite roligt och rätt – det kan man. Nu är ju jag ingen sossekramare, över huvudtaget, det måste ju ni som läser denna blogg ändå ha insett vid det här laget, men man kan ju faktiskt inte förvänta sig att få närvara på sossarnas minnesceremoni när man har i bagaget att slira runt med Palme-visor och vitmaktsånger. Sen att man kommer ur den högerextrema rörelsen, hur mycket man än vill förneka detta, gör ju inte saken bättre.

För är det någonting SD försöker tvätta bort, och verkligen vill ta avstånd ifrån – så är det ju just den högerextrema rörelsen. Men det går ju inte. Patriotismen och Nationalismen är så  jävla genomborrad av nazistiska influenser och högerextrema politiska idéer, så det går inte att ”bara vara nationalist” utan det kan ta ett tag, det kan ta ett bra tag, eller så tar det ingen tid alls, förren alla suspekta och konstiga idéer kommer fram. Jimmie har ju inte bakgrund i vitmaktrörelsen, han var aldrig skinhead på 90-talet. Men precis som alla andra partier och organisationer, så är inte Ledaren partiet. Hur många såna här halvtokiga eller fruktansvärt obehagliga SD-lokalpolitiker finns det egentligen inte? Det känns som det varit några gånger i månaden det senaste året som man läst om kommunpolitiker som öppet stödjer attentatet i Norge, som är rasister, som diggar vitmaktmusik och så vidare. Det är för att många av SDs gräsrötter och lokala politiker och aktivister – har bakgrund i den högerextrema rörelsen.

Om SD hade velat tvätta bort sin högerextrema bakgrund, så måste dem ju faktiskt lägga ner hela partiet och hitta på något annat. För det går inte att vara nationalist i Europa idag, utan att det på ett eller annat sätt vävs in högerextrema åsikter, samröre med konstiga organisationer, ideologiska idéer och ståndpunkter som kommer någonstans varifrån.. om vi ska göra en ful jämförelse, så går det faktiskt att vara Kommunist utan att nödvändigtvis digga Sovjetunionen och massavrättningarna i Gulag etc, det går faktiskt att säga att Karl Marx hade helt rätt, Lenin var intressant och det går att ha sina idéer om hur produktionen av samhället ska förvaltas, utan att trampa i massmord-diktatur-fascist-fällan.

Men Sverigedemokraterna kan ju inte det. För hela den högerextrema rörelsen/alla rörelser som ingår i denna kategori, från mörkblåa Contra (För Kapitalism – Mot Socialism etc) till NSF till Bevara Sverige Svenskt, så finns det fumliga kontakter, konstiga utspel, urspårade nazistdemonstrationer, skinskallegäng etc. Alla går att koppla med varandra. Medan vänstern är flera rörelser, med samma mål, men oftast håller man sig ändå nogrann med skiljedomarna, varför inte SUF är som RKU och så vidare. Visst, vi alla vill ju ha det här lyckoriket som man talar om, men vägen dit är lång och man har olika sätt att se på saken.

Det är så jävla synd om mig 😥

Men det var ju inte vänstern det handlade om, det var ju trots allt SD. SDs taktik är att spela martyrkortet, vilket har fungerat, men som dom överanvänt och spelat över. Nu fungerar det inte att böla om att man är utstött, för nu sitter man i riksdagen, nu är man normaliserade. Nu fungerar det inte att böla om att man inte får närvara på minnesceremonier – för man har ändå ingenting där att göra! Att försöka sminka bort sin fula bakgrund är ungefär som att tejpa ett par trasiga skor. Det kommer bara spricka på nytt förr eller senare, och alla kommer se att det är trasigt och borde kastas åt helvete egentligen.

SD tror jag har spelat ur sin roll på så vis, men det betyder ju inte att vi inte ska underskatta deras potencial. Dom hamnade ju faktiskt i riksdagen, dom hamnade ju faktiskt där genom att spela på folks missnöjen gentemot politikerna och invandringen, och än så länge har ju inte SD kunnat få igenom sina egna krav eller påverka den politiska situationen i Sverige, utan bara fortsatt mala på om hur synd det är om dem, och stödröstat med alliansen eller oppositionen när dem kunnat tjäna på det. Och förmodligen lessnar människor på denna attityd, lova lova men inte genomföra. För hur mycket av SDs visioner och mål har påbörjats eller delvis lyckats? Inte så mycket vad jag kan se.. och SD, till skillnad från Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centern, kommer inte ur en folkrörelse, det finns inga trogna supporters, så när det går dåligt drar råttorna från skutan, och SD kommer gå under, dvs åka ur, och ingen jävel kommer fiska upp dem. Och den nationella politikens prövotid på riksdagsnivå är förbi.

Varför?

Jo, för att SD bara är ett pajasparti, kort och gott. Det är inte svårare än så. Man bygger inte sin rörelse utifrån en … rörelse. Man bygger den på ett skal, ett politikparti, inget folkrörelseparti. Hade SD riktat in sig på en grupp människor, en subkultur, en yta att verka utifrån (som Sossarna hade arbetarrörelsen, centern bonderörelsen och KD den kristna rörelsen.) så hade man haft ett starkare arsenal. Nu är SD lite som ett anabola-monster, uppumpad och redo för fajt, men sen när anabolat tar slut så rasar bilden ihop och alla garvar åt en.

Ett ”gott” (hur man nu kan tala om ”gott” och positivt, men ni hajjar) resultat av det i Norge är att Fremskrittspartiet tonar ner sin Islamisthets och inte samarbetar med Folkepartiet i Danmark eller SD. Så var den nordiska alliansen i gungning. Till SDs nackdel. Till alla andras fördel.

Lokala knäppgökar från SD: Trollhättan, Varberg, Uddevalla, Ängelholm, Jönköping, Värmland och det fortsätter. Det här är bara ett axplock från i år, och det finns mer. Men min poäng är nog tydlig.