Häromdagen försökte jag och en vän åka hem från stan. Pendeltåget stannade helt plötsligt vid en station, stod still pga ”att det är ett trasigt tåg framför oss” och efter en halvtimme så sa dem att tåget vi satt på skulle tas ur trafik. Vi gick av, och ingen ersättningsbuss kom, ingen information om vad vi skulle göra, utan vi (och ett hundratal till) gick till närmsta busshållplats för att åka buss och byta buss vänta på buss åka buss byta buss och ta oss hem med det. Förutom den enorma kylan så var det väldigt mycket sura miner på SL som inte skötte sig på något sätt. En tjej påpekade även att dem ska ha över tusen spänn i månaden, men man får absolut ingenting för pengarna. Helt korrekt analys, svårare än så är det faktiskt inte. Efter en halvtimme kommer bussen, som snabbt proppfylls, några gubbslem tränger sig på och knuffar barn och tanter för att ta sig in som packade sillar. Såg rätt roligt ut. Hoppas för övrigt bussen störtade i ett dike och gubbarna dog omedelbart. Snokade lite på Nyhetsdygnet, men någon busskrasch hade inte skett. Synd.
Idag är det ”madder fakkin snö helvetes storm” ute. Det har snöat sen jag gick upp. Det finns inga riktiga gångvägar ner till tågstationen eller till centrumet, man får vada i snö. Hörde av morsan att taket på Coca-Cola fabriken rasat in på ett ställe, taket på vårat hus låter konstigt. Soprummet har frusit in så människor slänger sina sopor utanför, som sakta men säkert dränks i det vita pudret. Ingen traktor kommer och tar bort snön, inga gatukontoret-arbetare kommer och sandar vägarna. Tåg efter tåg ställs in eller drabbas av enorma förseningar.
Det är intressant att ett väntat, hör och häpna – förutsett – oväder, kan totalförstöra Stockholms infrastruktur såhär. Jagmenar, tågen går inte fram, människor fastnar, SL får panik, människor kommer knappt ur sina hus osv. Uppe i Norrland är det här vanligare, men dom har, till skillnad från idioterna i stadshuset, kommunhuset, på SLs kontor och så vidare lärt sig av historien och börjat förbereda sig på sådana här situationer. I Stockholm lamslås hela samhället av ett snö”kaos”. Intressant för övrigt, SL slänger ut flera miljoner på plankningen, (men dem är noga med att påpeka att plankandet kostar flera miljoner – inte deras egna åtgärder som ändå inte fungerar! själva hoppet över spärren kostar ju absolut ingenting, begriper väl alla?) men dem slänger inte ut en enda jävla krona på att förbereda sig för sådant här väder, och dem köpte in flashiga pendeltåg istället för att köpa in pendeltåg som kan åka i minusgrader. Hade SL prioriterat lite bättre hade sådana här onödigt pinsamma situationer aldrig uppstått.
Och att man inte hinner sanda eller styra upp ett arbete med plogning är förståeligt, sådant tar väl tid kan jag tänka mig och trafiken är ganska upfuckad nu, så det förskjuts ju alltid ett par timmar. Framåt kvällen/morgonen brukar alltid plogarna och traktorerna komma hit ut. Men hade inte sådant här lagts på enskilda entreprenörer som arbetat i vinstintresse, utan bara varit en del av infrastrukturen som vi alla gemensamt betalar för via skattesedeln, så hade det här varit annorlunda. Farsan berättade en gång att när han var yngre kunde det komma snö, som det gör idag, samma mängd, men då var plogarna och arbetarna ute i god tid – med väldigt kort varsel – och fixade, så man kunde gå på vägarna, ta bilen till jobbet osv. Men sedan kom 90-talet och man skar ner så jävla mycket det bara gick, och samma tendens finns idag. Förut kunde man vara snabb på att ploga och ordna upp allting, för då fanns det tusen arbetare på fem hundra ställen, idag är det två hundra arbetare på fem tusen ställen. Såklart tar det en jävla tid att få allt gjort. Man sliter ut sig och hinner inte hålla tidsplaneringen. Men ekonomiskt är det, för företagen då.
Ser ni ett väldigt tydligt mönster? Ser ni vad jag pratar om? Det är väl klart som fan det var bättre förut när prio ett var att barnen ska kunna gå ut, människor ska kunna gå till affären, än att man kunde tjäna stålar på det. Som det är idag. Och samma sak med SL. Hade SL slängt in pengar på att hålla tågen fräscha, spåren tåliga mot kyla, och så vidare, istället för att slänga hundratals miljoner på att jaga plankare – så hade det säkert inte sett ut såhär heller. Men precis som allt annat, så är det bara en jävla fråga om dessa ständiga pengar.
Hur ska jag tillbringa min dag? Jo, gå ut kan jag ju inte direkt göra. Åka pendeltåg är nästan uteslutet. Gå till centrum blir ett riktigt livstidsprojekt. Jag ska vänta på morsan tills hon kommer hem, dricka kaffe, vara bitter på allt, baka bröd och sen gå och lägga mig. Stockholms infrastruktur pajade ju totalt, den där snöiga onsdagen i februari.
Gud bevare oss.
Artiklar som handlar om att SL och Stockholms infrastruktur går sönder av lite snö: 1, 2, 3, extratågen ställs in, tåg ska gå även vid snö säger infrastrukturministern, i samma artikel erkänns även att det är personalbrist. Som sagt. Nedskärningarna var en bra sak.. de rensade ut dem som hindrade… osv.
Justja! Sopgubbarna förlorade mot sitt företag i AD, och tidigare har man lovat om vild strejk. Hoppas det var mer än hot. Dock har jag träffat en del av dessa sopgubbar, och fan vad det är krut i dem. Jag ger er all min sympati och jag hoppas ni klarar det – ge fan i att gå till arbetet imorgon!
Media: Detta har hänt, Sopåkarna förlorar i AD.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Nyamko Sabunis lögn på Folk & Försvar, Jinge skriver Privat eller offentligt driven vård?, kimmuller skriver Inscannat: Flygblad från 1969, Fredrik Jönsson skriver ”Sverigedemokrater enades på årsmöte”, Roya skriver Mer klass men också mer sexualitet
För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.