Mot karaoken, fredde!

Paret Reinfeldt separerar. Kanske för att känslorna svalnat. Eller för att Filippa vaknade upp ur drömmen som Fredrik vävt in henne i. ”Vi ska rädda Sverige” ”Vi ska skapa jobb” ”Vi ska få folk att vara lyckliga” sen efter sex år inse att det bara var vackra ord. Egentligen var det massarbetslöshet. FAS3. Skenande ungdomsarbetslöshet. Tvinga ut tusentals sjuka människor i arbetslivet. Mer klasskillnader. Filippa kanske fick nog av sin makes lögner.

Det får vi kanske aldrig reda på.

När ni minst anar det..

Finanskrisen kommer nog inte bli så mycket värre än såhär, men för oss som aldrig fick ett jobb ”när det gick bra för Sverige” så har det inte varit så stor skillnad. Jag har fortfarande inte haft ett arbete, jag har fortfarande inte fått svar från alla hundratals jobbansökningar jag skickat runt, och jag slutar snart plugga på Komvux och sedan slängs jag ut i arbetslösheten och det osynliga ickefysiska våld som vår stat betvingar sig på oss. Men det var ju inte mig det här inlägget ska handla om, utan det ska handla om alla de här som har ett jobb, de som sliter på sina arbetsplatser för att vi har fått arbetslojalitet i bröstmjölken i det här chefsälskande skitlandet, de som en dag blir blåsta. Trots att du utfört världens arbete, jobbat över, tagit med jobbet hem, bjudit på fika, hälsat på chefen och skött dig väl – så måste du tyvärr gå. Hejdå, du är varslad. Hoppas det går bra.

Helt plötsligt känns inte chefens flinande och vinkande med handen så jävla roligt längre. Efter ett tag pratar ingen med dig om hur det blir att få gå. Att få gå. Du lägger ner en stor del av ditt liv på något du egentligen skiter i, tillslut kanske du börjar gilla det och bli Lojal, det värsta man kan bli gentemot ett företag. Då använder dom dig och din ”lojalitet” och har du otur så ser dom till att du vänds emot dina arbetskamrater i olika situationer, typ att du blir arbetsfördelare, och då kan ju dispyter mellan dina kollegor och dig själv uppstå, fastän du inte är chef eller på något sätt är bättre än de du ”bestämmer” över.

Företagen är rädda för att vi ska attackera dem när dom sparkar oss. Flera IT-företag har blivit utsatta för attacker internt och externt av medarbetare som tvingats gå, för att företaget inte investerar alla sina miljoner på börsen på att hålla kvar sina arbetare och hålla igång produktionen, utan hellre tar ut dessa pengar och stoppar i egen ficka och åker yatch och dricker dyr alkohol framåt helgen. Deras lyx betalar du, du, du, jag, du och du. Alla betalar deras lyx. Klassamhället uppenbara sig för en så fort man får ett arbete, när man inser att man och ens arbetskamrater sliter som djur och är skitiga under naglarna, medan eran chef sitter och degar på ett kontor, går på ”viktiga möten” hela dagarna, luktar gott och har nystrykta rena kläder. Och tjänar mycket mycket mer, för mindre ansträngning. Tillslut inser man att det är helt sjukt.

Cheferna måste förstå att det är vi som ser till att dom har det som dom har. Vi bygger deras bilar, vi serverar deras mat, vi slaktar djuren som blir till deras kött, vi transporterar alkoholen, vi säljer alkoholen, vi städar på deras toaletter efter att dom spytt ner dom dagen efter firmafesten, det är vi som hämtar deras skitungar, svarar i telefonen, kopplar deras samtal, räcker över varorna vid disken, kör deras tåg, lagar deras trasiga ledningar, stryker deras dyra kavajer och kör deras slynor till döttrar hem från Stureplan. Vi driver det här samhället, medan ni sitter bakom med piskan och förväntar er att vi alltid ska springa dit ni kommenderar. Men en dag kommer vi att lessna, historien visar att samhällen där en klass hunsas av en annan tillslut lessnar när den andra förtryckande klassen gått över gränsen, det hände i Ryssland, det hände i England, i Tyskland, i USA, i Sverige, Norge, Kina, ja.. det har hänt överallt där det varit dåligt.

Och jag kan ju säga att den dagen som ni går över gränsen och vi hugger er med en skruvmejsel i nacken så blodet rinner ner längs Armani-kavajen, så kommer ingen ambulans och hämtar er, för ambulansförarna håller på bränna ner era hem.

Ursprungsartikeln och inspirationen till detta inlägg.

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Kopplingen mellan svininfluensan och FRA, vsfstockholm skriver Är muslimerna det nya hotet?, Anders_S skriver Carnegie – fondkommissionär och investmentbank, Kaj Raving skriver Gästinlägg: Rör inte min semester!!, Jinge skriver Slutet för AIK Hockey?

En idiots uppgång och fall

Jag satt och surfade på Wikipedia och via ”Arbetsplatskonflikter i Sverige” kom jag till Fredrik Federley, och jag fylldes av minnen. Den här ”mannen” har en helt egen kategori på den här bloggen, så speciell är han för oss. Han är idioten som sänkte sin karriär på en sekund, som kallade facket för Maffia och som bölade allra mest när Osynliga Partiet attackerade (C)s lokaler. (lokaler? Snarare bondgårdar, såsom dom såg ut..) och det var faktiskt ett tag sen man såg honom uttala sig i media, det är väldigt skönt och väldigt roligt på samma gång. Efter att riksdagen klubbade igenom FRA, och Fredde röstade för signalspaning, när han gapat som in i h-e-l-v-e-t-e om hur hemskt och odemokratiskt FRA var. Han blev slagen av partipiskan. Och jävlar vad hans väljare försvann ifrån honom. Och jävlar vad hans blogg blev fylld med arga och besvikna kommentarer, de allra flesta i stil med ”Jag trodde på dig..” hejdå med den karriären!

Så går det när man vill ge sig in i partipolitiken, den osunda, dekadenta skitvärlden och allt som hör där till. Istället för att stå för sina åsikter och framträda som en ”man av folket, för folket” så vill man inte bli osams med sitt parti.

Fredrik har dragit kokain på Stureplan, och ensam lär han ju inte vara för den delen.  Det säger jag absolut inte. Den mängd vitt pulver som åkt upp i näsan på politiker kan väl vid den här nivån räcka till att baka sockerkaka till hela jävla Europa.

När facket satte Wild n Fresh i blockad, lagligt varslad och allt som hör där till, så gick Fredrik ut och ville att man skulle stödäta på restaurangen – för det är ju så synd om Sofia Appelgren som bara ville driva en restaurang. Dumma maffia-facket som faktiskt bara vill säkra de anställda. Det är inte lätt att vara modern slavdrivare idag.

När Fredrik inte fick som han ville, så startade han i maj 2007, en egen salladsbar. Som invigdes med påmpa och ståt – här finns inget jävla fack! Samma resturang gick i konkurs i Juni. Fredrik hade bara dragit från hela skiten, det var ju mest en PR-grej och symbolisk aktion mot facket, det vet ju alla. Vad alla kanske inte vet är att skattebetalarna fick betala skuldsaneringen av konkursen.  Tack för den.

I maj 2007 så gick han ut i media och erkände att han testat knark. Ingen är väl förvånad? Stureplansbraten med skumma åsikter.. klart han testat knark, det hör ju till liksom. ”Seriösa” politiker… jo tack.

Och jag är så glad, tacksam och road över att det var längesen man hörde av karln i ”vanlig” media, det var längesen han fick uttala sig också. Det finns fler som Fredrik, dvs konstiga politiker med för mycket inflytande och alldeles för konstiga åsikter, men nu har ju en iallafall – mest tack vare FRA-lagen – fått sin politiska karriär så skadad så det nästan är bättre att lägga av. Kan du inte bara droppa politiken, sticka utomlands och pröva lyckan som hallick? Reeperbahn kanske? I vilket fall som, så hoppas jag att jag aldrig mer behöver se dig i ett politiskt sammanhang. Det var fint så länge det varade, nu finns det andra ”politiker” som ljuger för sina väljare, knarkar och slösar skattepengar att irritera sig på.

Hoppas du ruttnar i helvetet, Fredrik.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ibland blir jag irriterad…, Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?, kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist

Expropiera hela skiten

Nyss hemkommen från Almedalsveckan på Gotland. Bland hundratals svettiga brats, politiker, företagare och får befann jag mig i flera dagar. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Jag var på ett föredrag som SÄPO tillsammans med bland annat Exit, Anna-Lena Lodenius och Nyamko Sabuni anordnade, som handlade om politisk extremism. I publiken satt inte mindre än Jonas Andersson och tre svettiga töntar till. Så fort man kom in på lagen om hets mot folkgrupp så flög Jonas hand upp och han började tjuta om att han kände sig diskriminerad som etnisk svensk. Smart drag, asshat, att ”outa” sig själv när man är omgiven av säkerhetspoliser och journalister. Och en och annan röding. Själva föredraget var allt annat än bra. Man fortsatte köra på ”Vänstern är lika ond som högern och dom triggar bara upp varandra och dom är mest intresserade av att slåss och man kan inte bekämpa rasism genom att aktivt konfrontera dom och alla som inte tillhör parlamentariska vänsterpartier är onda vänsterextremister som vill äta barn och döda andra människor.” Ungefär. Ingenting nytt, ingenting man inte hört tretusenfemhundra gånger innan och framförallt ganska verklighetsfrånvänt. Alla resurser som SÄPO har.. all buggningsutrustning och all personal dom har.. och ändå ligger dom 10-20 år efter i historien? Herregud. Efter föredraget försvann iaf Folkfrontens fyra medlemmar iväg fort som fan, och jag såg dom inte någon mer gång under veckan. Själv är jag ingen fighter eller gillar våld mer än nödvändigt (fast ska jag erkänna så blir jag varm i kroppen av scab-bashing och brat-bashing) så jag var bara glad att dom inte syntes till någonting mer. När vi ändå kom in på högerextremism, så hamnade jag på en debatt mellan Niklas Wykman, som är MUFs führer, och med Erik Almkvist, som jämt får stryk och är SDU’s führer. Debatten var minst sagt löjlig, när man inte vet när man ska bua eller applådera, iom att både Niklas och Erik är två idioter jag inte vill se på samma planet som jag själv befinner mig på, men jag måste säga att Erik borde skola sig mer i retorik, då Niklas träffade flera ömma punkter och fångade Erik och SDs riktiga politik i sin fälla – gång på gång på gång. Debatten skulle handla om bland annat EU-medlemsskapets vara eller icke-vara, men det slutade hela tiden med att Erik fick försvara sig och SDs rasistiska politik.

Vi får inte glömma allt gratis-käk. Det enda bra med Svenskt Näringsliv och Företagarna, är att dom har så mycket stålar så dom kan bjuda hela Gotland på gratismat. Jag gick på ett par mingel och på föreläsning med Ebba von Sydow (det sög för övrigt) och åt mig proppmätt på gratis mat. Fin mat var det också, måste jag tillägga. Det dracks väldigt mycket och speciellt bland minderåriga. Svenskt Näringsliv förser alltså minderåriga med alkohol.. är det bra PR? Haha. Ingen frågade om legitimation eller ålder. Bara servera. På stan hade alla möjliga konstiga organisationer och företag godis dom ville bjuda på, Unionen hade kareoke och goda mintkarameller. Kom förbi den här utbrytargruppen ur SD, ”Sverige Behöver Ett Nytt Parti” och jävlar vilka muppar dom var! Dom ville bevara svensk kultur men kunde inte förklara vad som kännetecknar svensk kultur, inte var det iallafall midsommarfiranden, sprit, röda stugor med vita knutar och allsång på skansen. Dom behöver inte en lektion i retorik, utan gå om högstadiet så dom kan greppa tag i lite mer. Men å andra sidan ska man vara glad att såna här små bänga partier finns, då försvinner ju en del röster från SD m.fl. Det ploppar ju inte upp nya nassar bara för att nya nassepartier bildas, utan det blir bara färre eftersom dom ska slåss om samma målgrupp, som har samma antal, oavsett hur många eller hur få nassegrupper det finns.

Jag lyssnade på Maud Olofssons tal där hon pratade om sina söner eller vad det nu var, som hade ett eget företag och omsatte ett par miljoner om året. Och om hur det behövs fler kvinnliga chefer, för att uppnå någon form av jämnlikhet. Hur man ens kan gå på den skiten är för mig ett mysterium. Skitsamma om cheferna är kvinnor eller män – en chef är en chef är en chef! Maud ska även ha beröm för att hon likställde svensk välfärd med i-pods och platt-TV. Hon sa att Sverige har jättebra välfärd, se på alla i-pods och platt-tv-apparater, eller något liknande. Vad hände med skolan? Sjukvården? Tandvården? osv. Jävla slödder är vad hon är. Maud nämde dessutom att det var för lite kvinnor på Almedalsveckan som höll tal, det var bara hon och Mona. Kan man tyckas stämma, men vad ska det spela för roll om det är mer kvotering bland talarna? Så länge man inte har en intressant eller verklig politik, som är annat än fjäsk och valfläsk – så är det skitsamma om en man, kvinna eller en alien står och försöker sälja sitt parti. När vi ändå tog upp ”slödder” så måste jag ju bara berätta om alla brats. Gud bevare mig vad mycket otäcka människor det fanns på Gotland. Schtekare i rosa skjorta, bruna och alldeles oljiga. Man blev stundtals mörkrädd och det kliade i nävarna.

En glad nyhet var att pga allt stök och oreda kring alliansens fester (brats som sjunger kommunistiska sånger, dricker trots sin låga ålder, svinar ner på stan o.s.v) så slutade man upp med gratis sprit och det började stå civilpoliser kring deras arrangemang. Hihi.

Ska man sammanfatta hela veckan så har den spelat ut sin roll för längesen. Det är bara en massfestival av politiska teatrar där man tävlar i att ljuga och lova. Men med facit i hand så vet man att ingenting man lovar kommer någonsin att inträffa. Den alternativa politikerveckan, som hölls samtidigt, bjöd på flera intressanta föreläsningar om saker som pågår ” på gatan” och det var mer diskussion än monolog, som jag upplevde att Almedalsveckan var. Jag lyssnade på ett sjukt bra föredrag om 165 och Ockupantscenen, som SUF Malmö höll i. Även Salka Sandéns föredrag om antifascism under 90-talet, ett om stadsdelskamp (som var ganska Skånebaserat och kretsade mycket kring området Möllan) och på ett om klasskamp inom vården. Även det väldigt intressant.

Jag köpte faktiskt ingenting. Inte ens mat. Maten var gratis och fanns överallt, godis var gratis och fanns överallt. Läsk och mineralvatten var gratis och fanns överallt. Kaffe fanns överallt. Microsoft bjöd på glassbåtar som även det var gratis. Det enda som kostade någonting var mitt tålamod, för maken till politikerförakt har jag aldrig sett maken till. Almedalsveckan intresserar ingen förutom politiker, redan-insatta politiskt intresserade och företag. Den stora massan (som alla partier, oavsett färg talar om att värna) är på semester och tar det lungt, eller arbetar. Dom vallfärdar inte till Gotland för att lyssna på tal av massa klassförrädare, borgarsvin och reaktionärer iallafall. Tur det förvisso.

1968 hade Olof Palme lite tråkigt på semestern och ställde sig på en lastbil och höll ett tal. Sen dess har cirkusen varit igång. Från att ha varit en stor reklampelare för Partier på alla sidor, till att ha blivit ett företagsjippo, mingel med brats och ett stort jävla skämt kort och gott. Man borde lägga ner skiten rakt av. Eller expropiera den och göra den till en politisk vecka på gräsrotsnivå, dvs inte låta karriärister och riksdagspolitiker vara de som syns och tar till ton – utan vanliga människor, som är politiskt intresserade på ett eller annat sätt. Låt Almedalen bli en riktig ”folkfest” där det vanliga folkets röster får komma upp på agendan, istället för att ha det som ett politiskt skådespeleri. Fast jag tror inte det går att ta tillbaka Almedalen, så jag lägger min röst på att lägga ner skiten och låta Gotlänningarna vara ifred.

Intressant notis om Lagenakonflikten har Snatterskan skrivit, Lars Ohly i Almedalen om Lagena och besök sommarjobb.net som kommit tillbaka på internet efter en längre tids frånvaro.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Jag har satt många barn till jorden, Jinge skriver Patenträtten, Anders_S skriver Inte rimligt att länspolisen ska betala för speciella insatser

Hur landet ligger

Jag har inte skrivit på ett tag, det har berott på flera saker. Först så har jag försökt ha en egen blogg under diverse namn och med olika typer av bloggar, jag försökte göra en serieblogg men eftersom det är lönlöst att sitta och citera vad andra säger, och när man själv ritar serie i samma takt som en sköldpadda springer, så sket det sig. Det sket sig även med en politisk blogg för jag kände att det jag kunde säga – säger redan alla andra så bra. Men jag kom och tänka på att jag fått möjligheten att blogga här, och det tänker jag fortsätta med. Den här bloggen är tokbra och jag vill gärna bidra med lite kunskaper, historier, åsikter och annat gnäll som kan vara kul att läsa.

Jag har, precis som många andra, följt diskussionen om arbetarklassens bildning, och jag tycker att alla parter lyfter fram poänger, men jag vill inte vara lika dålig själv, så jag ska försöka bidra till debatten:

Jag håller med om att när man kommer hem från jobbet så vill man ha enkel och ”trevlig” underhållning, det är ytterst få gånger som jag slänger mig över Marx, Lenin eller någon annan stor tänkare när jag kommer hem från skolan, arbetet eller praktiken, oftast så vill man se något man laddat hem, och när jag vill syssla med politik och politiska aktiviteter så vill jag hellre göra en affisch, affischera, gå på en demonstration, sätta upp klistermärken och peppa andra att göra samma saker, än att sitta i en sluten cirkel och studera böcker man nästan behöver lära sig ett nytt språk för att begripa. Vad jag däremot inte hävdar är att arbetarklassen inte får stå historielös. Som det ser ut idag så läser allt för få arbetare Marx och allt för få arrangemang sker, där man låter de som inte kan så mycket, få lära sig, på sina egna villkor. T.ex. ”Kapitaletdagen” på Universitetet är ett evenemang som man borde ha oftare, man bantar ner stora tunga texter, sorterar ut det viktigaste och sprider kunskapen.

Det är svårt att se sin egna situation alla gånger i alla tunga teorier, och det borde verkligen finnas ett större utbud på socialistisk teori som är skriven för folk som inte är bekanta med att studera hårt. Själv så kommer jag ha väldigt svårt att plöja igenom ett par hundra sidor på en helg, det har helt med min klassbakgrund att göra. När jag var liten så var godnattsagor och serier den enda intelektuella bildningen jag hade, förutom skolan, och jag vet att många har samma historia bakom sig. Jag tror däremot inte att det är någon ursäkt för att inte behöva studera. Men jag är lärd och uppfostrad att jobba och inte studera. Det beror med största sannorlikhet att båda mina föräldrar knappt gått ut gymnasiet och jobbat sen dom var 16 år, vilket var vanligt på den tiden då dom var unga. Nu ser det verkligen inte ut så, och jag ska försöka plugga så mycket jag kan, just för att möjligheten finns. Men ofta vill man koppla bort allt vad böcker, teori, konstiga ord och sådant heter, när man är ledig. Då vill man hellre, som jag skrev innan, affischera och gå på demonstrationer. Eller om man inte är intresserad av politik alls – så gör man någonting helt annat. Det är ett faktum som folk faktiskt får ta, även om drömmen hade varit att alla ens polare från industriprogrammet läser Marx när dom kommer hem, tänk vad fint det vore. Precis som Krastavac så utgick jag från min egna situation och bakgrund, och det ser jag verkligen inget fel med. Då blir det hela mer på det personliga planet, det är lättare att förstå problematiken och lösningen.

Lösningen? Ta kunskapen till arbetarnas nivå! Flera ”Kapitalet på en dag” och fler korta häften och lättare studiecirklar, så folk kan ta sig in i teorin på ett mjukt sätt, varpå man ökar takten för den som känner att man kan och höjer ribban. Ungefär som i matte. Man börjar inte med gånger och procent, utan med plus och minus, för kan man inte det så blir det svårt att ta till sig gånger och procent. (Nu lider jag av dyskalkyli men teorin stämmer faktiskt). Jag ser fram emot när den här texten blir bok, för den är inte bara lätt att komma i, utan den är skriven så vilken trasproletariat-snorunge som aldrig rört Marx, kan förstå. Det är verkligen en toppenbra idé.

Något annat att rapportera om? Ja, snart är det första maj och jag känner hur den allmäna aktivistpeppen är inom mig. När det är blött, kallt och mörkt ute så är det inte party att sitta och inte ha någonting att göra på våra möten, eller så kommer det något bra, men man känner att man kanske inte vill eller orkar genomföra det. Nu kan jag tänka mig att starta en revolution, råna en bank, ockupera ett hus och framförallt ge järnet på första maj! Ska bli asroligt, roligare än någonsin. Alla som inte redan vet, så samlas vi vid La Mano 9.30 och sen kan dagen börja på allvar! Läs hela programmet hos SUF Stockholm och när ni ändå är igång, så får ni inte glömma att maila Lars Leijonborg, låt det jävla svinet få sin mailbox fylld med protestbrev!

/wot

Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen, slutstadium skriver Om unga, politik och alkohol